Bundesliga upp i topp vad gäller lönsamhet!

För första gången sedan Deloitte startade sin årliga review av fotbollsfinanser, är Premier League inte längre den mest lönsamma ligan i Europa. Bundesliga har säsongen 2006/07 gjort en radikal föbättring av rörelseresultatet och levererar som helhet en rörelsemarginal på 18% jmfr med Premier Leagues 6%.

Det är en utveckling heter duga på bara ett par år med tanke på den tabell vi nyligen visade i inlägget här.

Förklaringen kan till största del härledas till lönekostnaderna där tyska klubbar numera förefaller mycket mer restriktiva i sina budgetar. "Endast" 45% av intäkterna spenderas på lönekostnader jämfört med 63% i Premier League. Detta nyckeltal för big five* (exkl Bundesliga) ligger i intervallet 62% - 64%.

De betydligt lägre lönekostnaderna kan egentligen direkt speglas genom de bleka insatser tyska klubbar levererat i Champions League. Ligan är trots allt den som omsätter näst mest i Europa men de sportsliga framgångarna i Europaspelet har de senaste åren lyst med sin frånvaro.

Intäkterna för big five ökade med 6% säsongen 2006/07. Ökningen genererade en löneökning på 7%

Premier League upplevde en kraftigare tillväxt än så, 11% där lönerna drevs upp med 13%.

PL levererade dock inte den starkaste tillväxten säsongen 06/07. Bundesliga och La Liga nådde vardera en ökning på 15%. De sparsamma tyskarna kunde dock hålla nere löneökningen till en nivå på endast 6.5%!

En mycket intressant utveckling som blir spännande att se om den håller i sig. Bundesliga är dock som närmaste konkurrent fortfarande långt efter vad gäller intäkter. Premier Leagues totala omsättning landade på €2.3 miljard som kan jämföras med Tyskarnas €1.4 miljard.

Hur länge kan tyskarna hålla nere lönekostnaderna innan suget efter sportsliga framgångar blir för stort?

Ni kan läsa highlights från Deloites rapport som släpptes idag under länken här.

--------------------------------------------------
* "big five" benämningen för de fem största ligorna i Europa, Premier League, Bundesliga, La Liga, Serie A samt Ligue 1.

Marknadskrafterna tillslut ikapp även Kalmar?

Kalmar har under många år slagit underifrån som den utmanare man profilerat sig som. En urstark lagmaskin med en optimal spelmodell efter de begränsade ekonomiska förustättningarna.

Klubben har varit ett föredömme vad gäller ekonomiska resultat och har sedan återkomsten till högstaligan 2004 levererat ett stabilt driftöverskott år efter år. Soliditeten är starkast i hela allsvenskan.

Intäkterna är dock fortfarande små i relation till övriga toppkonkurrenter.

För första gången känns det nu som att Kalmar har ett antal profiler i truppen som kan bli objekt till uppköp. Det pratas även om segdragna och sena kontraktsförhandlingar och konstigt vore annars. Kalmars stjärnor är med stor sannolikhet underbetalde i relation till sina kollegor spelandes hos toppkonkurrenterna där fenomenet "the arms race" genererat högre lönenivåer.

Någongång måste dock även detta taxeras upp, t.o.m. i Småland.

Skulle klubben bli sönderköpt, kommer man förvisso stå med en majestätisk kassa men investeringsutrymmet i nya spelare begränsas av de lägre löpande intäkterna och därmed den begränsade lönebudgeten. Spektakulära köp genererar ofta spektakulära lönekostnader.

Det kan med andra ord bli så att klubben blir något överkapitaliserad där tillgångarna arbetar ineffektivt.

Jag tror att blir till att försöka scouta inom ramen för lönebudgeten och frågan är hur kännbar en förlust av nyckelspelare blir och hur lång tid det tar innan man återigen lyckas bygga ett slagkraftigt lagbygge.

Nu har Kalmar, som en av väldigt få klubbar i ligan råd att säga nej till anbud. Skulle så bli fallet, lär vissa spelare förmodligen lämna när kontraktet väl löper ut. Man blir likförbannat tvingad att ersätta, även om man köper lite tid. Och frågan är hur högt smålänningarna värderar ett eventuellt guld. Detta året kan vara ett unikt tillfälle att gå hela vägen.

källa: svenskfotboll.se

Kort reflektion

Skummade i helgen igenom en nyligen publicerad artikel som undersökte samband mellan tre olika modeller för elitlicencering och klubbars ekonomiska utfall såsom ekonomiskt resultat samt avvikelse från budget. Undersökningen är baserad på data från Holland och Tyskland.

Mer om den undersökningen samt slutsatserna kan man läsa om under länken längs ner.

Istället vill jag lyfta fram nedastående tabeller där det än en gång bevisas att fotbollsbranschen lever under en mycket stark marginalpress. Dessutom är avvikelserna mellan budget och resultatutfall väldigt stora i båda länderna (negativt) vilket bör bero på nyttomaximering och att klubbarnas sportsliga fokus och kapprustning går före profit.

saxat från: Governing the League, Roland F. Spekle, Teije Smittenaar

Notera
- "old dutch system" 2001 - 2003. "new dutch system" 2004 - 2005.
- Stora skillnader mellan klubbar med högst och lägst intäkter i båda ligorna.
- Bundesliga som helhet levererar ett mindre positivt rörelseresultat, Eredivisie negativt.
- Den sora deskripansen mellan budget och resultatutfall!

För er som gillar att jämföra så klicka på länken för Premier Leagues samt Championships omsättning, lönekostnader samt profit från 2004 & 2005 (obs! GBP, fx 1GBP ~ EUR 1.45 [2005]). (länken här)

Governing the League: Opportunism, Credible Threats and Social Ties in Football Competition Licensing - Roland F. Spekle, Teije Smittenaar, March 2008

Äpplen och päron

I onsdags vann ManU Champions League och enligt en undersökning gjord av professor Simon Chadwick vid Coventry University's Centre of the International Business of Sport värderas segern till £85M som ska gå att räkna hem genom högre biljettpriser, större marknadsintäkter, högre värde på spelartruppen osv samt givetvis segerpremierna. (ni kan läsa mer här)

Förhandssnacket handlade en hel del om de engelska klubbars skulder. Denna något förvirrande artikel är värd att rätas ut en del.

Det har som de allra flesta nog märkt hänt en hel del på den europeiska fotbollskartan de senaste 20 åren. Allt började dock längre tillbaks i tiden.

När proffsfotbollen legaliserades i England 1885 var det startskottet på den långa processen mot det vi ser idag. Klubbarna har länge finansierat sin verksamhet genom biljettintäkter. Sponsorer, souvenirer, TV rättigheter, events samt andra intäktskällor har sedan sakta men säkert vuxit fram under årens gång, inte minst transfermarknaden.

De senaste 15 åren har fotbollsmarknaden i allmänhet, och de engelska klubbarna i synnerhet upplevt en oerhört stark ekonomisk tillväxt och det var bara en tidsfråga innan fotbollsmarknaden skulle ta fram ytterligare ett redskap ur näringslivets verktygslåda - skuldfinansieringen.

Låt oss börja med att bena ut begreppen. Det finns nämligen vissa vitala strukturskillnader och jag tänkte lyfta fram ett par typexempel.

Man U - Som jag skrev om i föregånde inlägg (länk här) handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är t.ex vanlig när private equity bolag köper upp företag.

Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin versksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Arsenal - Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad (här).

Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.

Leeds - Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.

Chelsea - Vad säger man, ska vi kalla det "hobbylån" från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst - so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.

Artikeln då, det blandas och ges och jag är lite osäker vad huvudpoängen egentligen är. Är det klubbarnas defaultrisk? Eller är det ekonomisk doping som Platini mer än gärna argumenterar med? Med lite andra ord ifrågasätter Uefa-basen tävlingsbalansen och hävdar att skuldsatta klubbar alltid vinner titlar.

"The problem occurs when the clubs who run up huge debts always win - and that we must stop"

Det så vara men jag anser att resonemanget haltar. Till skillnad från "hjärteinvesterarna" som finns runt om i Europa, spelar de skuldsatta engelska klubbarna (utom Chelsea) på kapitalmarknadernas villkor - villet bl.a. genererar kapitalkostnader.

Medan "hjärteinvesterna", ofta utan avkastningskrav pumpar in pengar i sina klubbar, exponeras klubbar som t.ex. ManU, Arsenal mot helt andra risker och måste anpassa sina respektive verksamheter efter det. Leeds är exempel på en klubb som fick betala priset. Så var finns egentligen de största marknadsimperfektionerna?

Så som jag ser det, heter inte skillnaden skulder. Skillnaden heter intäkter och vunnen kamp om marknadsandelar på den globala fotbollsmarknaden. Skillnaden heter management i världsklass och genomtänkta affärsplaner.

I ManUs fall borde Glazers uppköp egentligen gynna tävlingsbalansen då klubben lever under ett betydligt högre avkastningskrav. Profitmaximering som till en viss del begränsar kostnadsutrymmet. Nu drivs klubben på ett utomordentligt sätt och ManU fortsätter att vinna titlar men skulderna i sig har ju inte skjutit in pengar till den sportsliga verksamheten. Skulderna är en hävstång i Glazers portfölj.

Ekonomisk doping?

Platini säger sig sträva efter "clean, clear competition" där han vill minimera klubbarnas möjlighet till skuldsättning. Frågar ni mig så ser jag dock betydligt större "dirt" som ruvar i vassen runt om i Europa, t.ex. korruption.

I mina ögon försöker Platini vinna billiga poäng i den maktkamp där de förmögna klubbägarna kraftigt flyttat fram sina positioner de senaste åren. En kamp där Uefas del av kakan sakta men säkert minskar och organisationen lever med en risk där de mäktiga klubbarna faktiskt kan bryta sig loss.

Defaultrisken då. Vad gäller Leeds som ju så gott som strök med, var det enligt mig inte själva möjligheten till skuldfinansiering som var det stora strukturproblemet. Det handlade helt enkelt om riktigt dåligt management och sånt ser vi lite var stans i fotbollseuropa.

Och visst, här ser jag faktiskt något som kan påverka tävingsbalansen negativt. Det kan t.ex. aldrig vara bra att klubbar går i konken under löpande säsong och där ligan och seriespelet direkt påverkas på grund av det. Och för att motverka sådana scenarier finns det elitlicenser som ett hjälpmedel. Men även tungt skuldsatta klubbar borde klara elitlicensens kriterier så länge dess tillgångar arbetar aktivt och levererar starka cash-flows. Återigen management skills.

Vill man däremot sträva mot en jämnare tävlingsbalans, får man helt enkelt införa intäktsutjämning över hela linjen. För även starka fotbollsvarumärken kan rent krasst klassas som "ekomomisk doping".

ManU, fortfarande en sjukt lönsam klubb

Manchester United är fortfarande världens mest lönsamma fotbollsklubb. Under senaste räkenskapsåret omsatte klubben £212M och levererade en vinst före skatt på £59M. Fotbollsklubben är den enda i världen som konsekvent leverar profit samtidigt som man är ett absolut topplag. Givetvis handlar det om management i världsklass.

Däremot har Glazers holdingbolag Red Football Shareholder Limited som äger ManU, redovisat en förlust på -£62M före skatt.

Eftersom vi tidigare tittat närmare på finansieringen av arenorna i Sverige, låt oss även ta en titt på hur förvärvet av världens rikaste klubb finansierades.

När Malcolm Glazer förvärvade ManU till ett värde av £790M 2005, finansierades affären till största del genom skulder och klubben lades på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Initialt såg skuldsidan ut
£265M - banklån
£275M - en sk PIK skuld (payment in kind) tecknad av hedgefonder. (som ett år senare var £333M inkl upplupen ränta)

PIK skulder kan vara strukturerade på olika sätt. Ofta med en längre löptid där räntan inte betalas ut utan rullas vidare och blir upplupen till slutet av skuldens löptid. Inlösen behöver inte alltid vara i likvida medel utan kan bestå av aktier eller andra tillgångar.

Den typen av skuld har en hög riskpremie och vänder sig oftast mot riskkapitalbolag, hedgefonder mfl och initieras när bankerna inte vill låna ut mer pengar då risken blir för hög.

Sommaren 2006 lyckades Glazer trots allt hitta billigare pengar på marknaden för att kunna strukturera om PIK positionen. Det nominella skulden ökade till ca £660M men kapitalkostnaden (räntan) minskade samtidigt med 30%.

Strukturen vid senaste bokslutet
£510M - banklån
£152M - PIK skuld (varav £14M i upplupen ränta)

Banklånen är uppdelade över olika löptider mellan 7 till 10 år till en riskpremie i intervallen 1.25% till 5% ovanpå LIBOR. Som säkerhet för bankskulden har holdingbolaget ställt sina tillgångar - ManU, bokfört värde £425M.

PIK skulden är dyr och tickar till en årlig ränta på 14.25% som rullas fram till dess förfall 2016 eller fram till att man återigen lyckas hitta en billigare finansiering och därmed kan stänga alternativt minska PIK positionen. I dagens kreditmarknad inte det enklaste. Glazer försökte återigen omfinansiera skulderna sommaren 2007, denna gång utan framgång.

Vilket är det svarta hålet?

Glazers nota för ManU var på £790M, där det bokförda värdet på klubbens tillgångar var ca £400M. Mellanskillnaden aktiverades på Red Football Shareholder Limited balansräkning som "goodwill", en immateriel tillgång. Man skulle kunna kalla det för värdet av ManUs varumärke.

Varje år gör man en objektiv omvärdering av goodwill enligt konstens alla regler. Red Football Shareholder Limited har sedan övertagandet skrivit ner £74M av det värdet, varav £34M 2007.

Givetvis tynger räntan resultaräkningen. £82M i räntekostnad förra året varav hälften betalades ut och resten rullas fram i tiden.

Eftersom av- och nedskrivningar samt upplupna räntor inte är några utbetalningar, var holdingbolagets kassaflöde för perioden trots allt positivt. +£56M och så länge klubben presterar resultat, holdingbolaget har positiva kassaflöden och man lyckas förädla värdet på ManU mer än kapitalkostnaden är allt frid och fröjd och finansiärerna samt Glazer kan nå sina avkastningskrav.

Nyligen värderade Forbes ManU till £905M, en teoretisk värdering då det inte finns något marknadsvärde eftersom klubbben är onoterad.

Vad är haken då?

- Man är beroende av fortsatt tillväxt i en marknad som redan haft en galaktiskt tillväxt de senaste 13 åren.

- En inhemsk och/eller global sänkning av efterfrågan på fotboll skulle vara förödande.

- Likaså eventuellt krashade TV bolag med ett kraftigt prisfall på TV rättigheter.

- Den globala ekonomin däribland ränteriskerna.

- Eventuell hårdare konkurrens i ligan vilket ökar priset på sportslig framgång. T.ex genom klubbuppköp av icke rationella investerare (fler Roman)

- Skyldigheten att betala räntor begränsar den operationella flexibiliteten vid hårdare konkurrens.

- Skulle fotbollsbubblan spricka kommer Red Football Shareholder Limited få finansiella problem och defaulta. Bankerna tar säkerheterna, dvs ManU för att försöka kapitalisera tillgångarna, möjlig likvidering.

Totalt sett finns det rejäla risker för flera intressenter och hur mycket mer tillväxt finns det i den nuvarande ligastrukturen?

ManU säger att man har 333 miljoner fans runt om i världen varav 139 miljoner beskrivs som "core". Det ligger i klubbens intresse att ytterligare öka den globala närvaron och den eventuella 39:e ligaomgången (mer här) är ett första steg på vägen när PL klubbarna affärsutvecklar för fortsatt tillväxt. Jag har sagt det förr, vi ser bara början.

United är inte heller den enda klubben med höga kapitalkostnader. Arsenal bär en skuld, om än billigare på knappt £300M som finansierade Emirates Stadium. Liverpools arenaplaner hänger även de på skuldfinansiering, en skuldfinansiering som dock verkar sväva i luften. Pool som f.ö. finansierade köpet av Fernando Torres genom skulder.

Häromåret gick Leeds i stort sätt omkull med ett skuldberg på £100M som tickade räntor. Klubben hade finansierat sin Champions League satsning med lån men man misslyckades totalt på fotbollsplanen med uteblivna intäkter som konsekvens.

Just den risken är mindre för ManU, Arsenal och Liverpool, klubbarna har tillsammans med Chelsea i stort sett "skaffat" monopol på topp4 placeringarna. Inträdesbarriärerna för övriga klubbar dit upp är mycket kostsamma. Framtiden står dock skriven i stjärnorna.

----------------------
1 GBP ~ SEK 11.7

Konkurrensbalans & marknadsandelar

Med hjälp av SvFFs data kan vi nu monitorera konkurrensbalansen och marknadsandelarna avseende driftintäkter t.om. år 2007. Fortfarande inga tecken på någon större marknadskoncentration. För att förstå terminologin läs här och tidigare inlägg om allsvensk tävlings- och konkurrensbalans: Competitive Balance III - Allsvenskan

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Förvisso ökar Herfindahl Index samt C4 index något jämfört med 2006 men indexökningen ligger i nivå med den allsvenska normen och de årliga fluktationerna kan bero på blandade intäkter i de internationella cuperna från år till år.

DI rapporterade i denna artikel att de ekonomiska klyftorna var stora i allsvenskan. För att relatera nyckeltalen, kan vi t.ex jämföra med polska ligans diton. I Polen har ligan under 200o - talet dominerats av två klubbar, Wisla Krakow (5 guld) och Legia Warszawa (2 guld) (mer här). Räknat på ligaklubbarnas budgetar inför den idag avslutade säsongen, landar H-Index på 134 och C4 index på 178. Marknadskoncentrationen, klyftorna i Polen är med andra ord betydligt större.

I Premier League var motsvarande nyckeltal baserat på omsättningen säsongen 2005/06, H-index= 139 C4 index = 220 Hur segmenterad den ligan är känner vi alla ganska väl till.

På klubbnivå ser vi att AIK stärker sin position. Tabellen är inte helt perfekt då den inte är rensad för intäkter från de europeiska cuperna. Trenderna är dock intressanta om än mindre årliga fluktationer som till viss del kan härledas till det ovannämnda samt storleken på upp- och nedflyttade klubbar.

Elfsborg ökar kraftigt. I stort sett hela ökningen kan dock härldas till intäkterna från de intrenationella cuperna, 22 miljoner.

Hammarby ökar en tiondel i relation till ligan som helhet. De fyra till fem miljonerna i intäkter från intertoto/uefa-cupen drog sitt strå till stacken.

Djurgården inte så starka som de själva försöker ge sken av vad gäller intäkter. Det kan ju speglas i en kostnadsbroms samt en mer primitiv spelmodell de två senaste åren.

allsvenska marknadsandelar, ett urval av klubbar baserat på driftintäkter (exkl spelartransfers)

Tidigare års Bajensiffror och analys:
2005
2006

Fotbollens framtid...

Snubblade över text (här) där författaren är inne och nuddar lite kring vissa tankar som jag tidigare spånat kring.

- Ur ett finansiellt perspektiv behöver det inte vara fördelaktigt att vinna ligan. (här)

Det är en intressant frågeställning ur ett supporterperspektiv när incitamentsprogrammen ska utformas för klubbars VD:ar samt övriga ledande befattningshavare. Vilka parametrar är det som triggar bonusarna? Kan det finnas motsatsförhållanden?

- En eventuell framtida konsolidering av de europeiska ligorna enligt amerikansk franchisemodell. Inga upp och nedflyttningar. (här och här)

Inom femton år är vi där, inte för att jag vare sig vill eller gillar det men för att det så småningom blir den enda vägen till fortsatt ekonomsik tillväxt för "giganterna" och dess ägare.

-------------------

När vi ändå pratar framtid. Det har ju hänt en del som kommer att påverka Hammarby Fotbolls framtid. AEG Facilities (AEGF) tar över driften av globenarenorna. Globenfastigheterna är kvar i stadens ägo som får en hyresintäkt baserad på intjäningen.

Det man frågar sig är givetvis hur det påverkar Hammarby Fotboll.
Det finns några intressanta motsatsförhållanden som man kan älta i evighet, t.ex.

En hög hyra för Bajen innebär en högre intäkt för AEGF vilket enligt avtalet genererar en högre hyra för AEGF:s nyttjande av globenfastigheterna. Pengarna åker såldedes inte rakt ner i AEGFs ficka enligt förhållandet 1:1.

En lägre hyra för Bajen ger större möjlighet till förädling av HF ABs värde. Problemet är att det värdet blir svår att kvantifiera då HF AB inte är noterat. Allt blir en objektiv värdering likt när Forbes häromdagen värderade ManU till £905 miljoner. Frågan är givetvis hur stor uppsidan är för en allsvensk fotbollsklubb?

En högre hyra ger direkta cashflow samtidigt som potentialen i en subventionerad hyra kan ge en stor hävstång men exponerar koncernen mot den fotbollsspecifika affärsrisken och är inte lika säker att räkna hem.

Samtidigt blir det svårt att hitta en uppsida med en hög hyra vad gäller "produktutveckling" i ungefär 1/3 av evenemangen på en nya arena.

Liknande resonemang gäller ju även Dif Hockey samt till viss del den tredje interna hyresgästen, AEG Live.

Men det finns säkert en jättefin modell som räknar ut en optimal hyresnivå, intäktsallokering mm för värdeskapande i AEG koncernen.

Kort om Kentarohärvan

När Kentaro köpte TV rättigheterna för svensk fotboll 2006-2010 förundrades flera över varför man betalade mer än vad de enskilda TV distributörerna som canal plus, MTG, m.fl var beredda att betala. Det är ju samma distributörer rättigheterna sedan skulle paketeras av Kentaro och säljas vidare till. (mer om det här)

Med facit i hand är det inte helt otänkbart att Kentaro tagit höjd för de extra matcherna och försäljningen av dessa i sitt bud. Även om det formella beslutet om att ligan skulle utökas inte fattades förrän december 2006, var sannolikheten hög att så skulle bli fallet redan under tiden för förhandlingarna. Vem såg till att det fanns ett utrymme till sådana tolkningar i avtalet?

Lite drygt två år senare står vi med en rättstvist med oklar utgång (här). Det är även inte helt klart huruvida det påverkar de framtida utbetalningarna av TV premierna ifall Kentaro åker på en rättslig smäll eller defaultar.

Klubbarna, för vilkas räkning SvFF förhandlade och sålde rättigheterna, vägras insyn i avtalet trots att de riskerar att höra till de största förlorarna. (nej, det är inte tv tittarna som är förlorarna)

För dem är det nämligen inget optimalt scenario som kan stå för dörren. Man har redan prisat in sina lönekostnader i de högre intäkterna. Kostnadsmassan har vuxit radikalt. (här)

Förutsättningarna är inte heller särskillt upplyftande.
1.Hälften av ligans klubbar har ett eget kapital mindre än 10 miljoner.
2.Hälften av ligans klubbar går back i driften, resten visar ett mycket marginellt plus.

Likviditeten, rörelsekapitalet hos flertalet av klubbarna är ingen upplyftande läsning.

Skulle framtida utbetalningar av TV premier frysas kommer licensnämnden få en hel del och stå i då det svarta hålet blir större än någonsin. Kön kommer vara lång och längst fram står klubbarna i kategori 1 med ytterst begränsat andrahandsvärde på sin spelartrupp. Sen är det nästa gäng in till rakning.

I vilken bransch som helst skulle konkurrentarna jubla över en sådan utslagning. Fotbollsbranschen är annorlunda. Tävlingsbalansen och dynamiken mellan vissa klubbar är avgörande för efterfrågan på sporten. Framförallt i en liga med taskig kvalitet ur ett internationellt perspektiv.

De mer solida klubbarna kommer därför även de drabbas vid ett sådant scenario, även om det tar lite längre tid. Malmö t.ex. riskerar att stå med Swedbank Stadion, stora kapitalkostander som genererar en mycket hög hyra i relation till den minskade efterfrågan på fotboll. Om de andra evenemangen är konkurrensen hög från Malmö Arena.

Ni förstår den onda spiralen.

Ingen går ostraffad, inte heller TV distributörerna som förlorar en stark produkt.

Inga konstigheter

SvFFs årliga sammanställning har nu publicerades och det finns de som lyfter på ögonbrynen över de ökade spelarlönerna. För de som följer denna blogg kan det omöjligtvis kommit som någon överaksning. Redan innan 2006 års bokslut sedan flaggade jag för effekten (här). Det blev nu en kortsiktig profit som rann igenom det året. Den stora löneökningen såg vi istället komma under våren när 2007 års bokslut släpptes (här) och igår fick vi helheten kvanifierad.

Jag såg någon skriva något om en kartell som höll nere lönekostnaderna under åren 2000-2004. Tänker man lite längre, ser man dock klart och tydligt att "personalkostnader" under åren 2000-2007 stått för 50-53% av klubbarnas kostnader och löneökningarna har boostat kring de två intäktsökningstopparna 2000&01 samt 2006. Den något utdragna effekten beror nog på spelarkontraktens löptid. Det finns förmodligen även en liten impact beroende på vilka klubbar flyttas upp respektive ned respektive år.

Löneökningarna är en konsekvens av "the arms race" och klubbarnas nyttomaximering, fotbollsklubbarnas profit-dödare nr1.

2008 lär spelarlönetillväxten återigen avta lite i väntan på nästa tillväxtboom, vilken man dock inte ska ta för givet.

Arenaboomen - Borås Arena

källa: www.elfsborg.se

Borås arena var arenaboomens första nybygge. Med mycket stor hjälp från Borås Stad reste man en arena på mycket kort tid.

Arenabolag: Borås Arena AB - investeringskostnad ca MSEK 119

Finansiering:
Eget kapital
Initialt SEK 100 000 till 100% ägt av IF Elfsborg men där man överfört 0.9 MSEK från fritt eget kapital till aktiekapital genom en fondemission 2005. Totalt 1 MSEK.

Skuldfinansiering
Banklån 80 MSEK, upphandling(?) vunnen av Swedbank där Borås Stad gått i borgen.

Övrig finansiering
30 MSEK. genom att stadens fastighetsbolag, Industribyggnader i Borås AB förvärvat en läktardel som innehar affärslokaler från Borås Arena AB som sedan hyr själva stolarna på läktaren.

9 MSEK i form av investeringsbidrag.

4 MSEK i UEFA bidrag.

Övrigt
Driften av Borås Arena ägs av Borås Stad. Staden hyr arenan från Borås Arena AB för en hyra (MSEK 6.2) som täcker kapitalkostnaden samt övriga kostnader minus arenabolagets hyresintäkter för logerna (MSEK 1.2). Staden hyr sedan ut arenan till Elfsborg (MSEK 3) samt konserter och andra föreningar (MSEK 2). Trots ytterligare intäktskällor från reklam, kiosker och restauranger (0.6 MSEK) går staden back. Kostnadssidan ligger på 10.1 msek och det årliga underskottet i driften och därmed subventionen från Borås Stad landar på ca 4.5 miljoner. Arenabolaget beräknas gå +-0.

Borås Stad har i sina avtal med arenabolaget en optionsrätt om att i framtiden förvärva bolagets fastighet till ett pris av dess bokförda värde vid förvärvstidpunkten.

Kommentar
Borås Arena har tack vare sin låga investeringskostnad varit en kanonaffär för Elfsborg. Subventionen visar samtidigt att stadens politiker värderar Elfsborg samt arenan som en tillgång inte enbart för klubben utan även för staden. Utan att ha siffrorna på bordet kan man dessutom diskutera ifall 30 miljoner i likvid för en läktardel skulle kunna räknas hem av en aktör med marknadsmässiga avkastningskrav.

Arenan och den låga hyran har gett Elfsborg en mycket god hävstång som omgående resulterat i sportsliga resultat i kombination med en kraftig intäktstillväxt. En tillväxt som dock förmodligen nått toppen och man lär ha mer moderata tillväxtsiffror i framtiden. Lyckas konkurrenterna få snarlika effekter i sina arenaprojekt borde det på sikt spegla av sig på fotbollsplanen.

Det pratas om nyinvetseringar som t.ex påbyggnad av kortsideläktarna. Frågan är dock om man får ihop kalkylen så att den kan generera ett netto över till fotbollsverksamheten.

Arenaboomen - Swedbank Stadion, Malmö

källa: www.mff.se

Eftersom arenafrågan aktualiserades förra veckan tänkte jag, mycket ytligt sammanställa läget hos några av konkurrenterna efter den information som går att finna.

Vi börjar med Swedbank Stadion, Malmö

Totalentreprenör: Peab

Kapacitet: 21.000 sittplatser, alternativt 18.000 sittplatser och 6.000 ståplatser

Invigning: Sommaren 2009

Investeringskostnaden för arenan hamnar på 580 miljoner och finansieringen har kommunicerats enligt följande:
Fastigheten ägs av Fotbollsstadion i Malmö Fastighets AB vars struktur är:

Eget kapital: 100 miljoner där:

Peab äger 50%
Erling Pålsson teknik- och fastighets AB äger 25%

MFF äger 25% (klubben cashade 25 miljoner up front under 2007)

Skuldfinansiering: 310 miljoner

Swedbank vann upphandlingen om lånet till fastghetsbolaget.

Oklart om bankens namnrättsavtal betalas genom årlig utbetalnig om 5 miljoner (se längre ned) eller om man istället rabatterat bankens räntepremie med en del av beloppet.

Övrig finansiering: 145 miljoner

Malmö Stad genom ett amorterings- och räntefritt lån.

Kostnader:

Förutom de sedvanliga kostnaderna vid fastighetsförvaltning skulle jag uppskatta kapitalkostnaden till runt 25 miljoner per år.

Intäkter:

Sålda rättigheter till servering av mat och dryck. Upphandling vunnen av Scandinavian Service Partner (SSP)

Hyra från Malmö FF AB (operatören) för bruk av fastigheten.

Såld rättighet till arenanamnet, Swedbank, 50 msek över tio år.

Kommentar

Tack vare stadens villkorslösa finansiering blir kapitalkostnaden betydligt lägre. Det känns även som att man får "mycket arena" för pengarna. Förutom de finansiella riskerna (ränterisk), exponeras Malmö FF även mot affärsrisker utanför klubbens kärnverksamhet vilken är fotboll.

Dessutom ökar konkurrensen om evenemang i och med Malmö Arena som slår upp portarna i november 2008 men även Capinordic Arena, den nya hallen som Parken S&E bygger intill sin arena. Den beräknas bli färdigställd 2009. Klubben får dock betydligt bättre förutsättningar att boosta sina fotbollsrelaterade intäkter och det intressanta är hur stort bidraget till fotbollen i slutändan blir.

Vi kan vidare konstatera att Peab och Erling Pålsson kan ha gjort en riktigt bra affär då de får extra billig hävstång på eget kapital tack vare att en betydande del på skuldsidan är räntefri.

Hur mycket kan då evenemangen generera? Mycket svårt att säga men för att få lite perspektiv kan vi benchmarka Globenarenornas evenemangsbolag, AB Stockholm Globe Arena år 2006.

Totalt antal evenemang som arrangerades i globenfastigheterna var 299 st och de genererade totala intäkter på 152.1 miljoner fördelat på:

Evenemang: 116.7 msek:
Sport: 79 evenemang - 49.6 msek
Musik: 79 evenemang - 40.6 msek
Företag: 35 evenemang - 10.6 msek
Familj: 28 evenemang - 15.9 msek

Sponsorer, loger, club: 19.3 msek
Övriga intäkter: 16.1 msek

Vinsten för evenemangsbolaget landade under 2006 på 16 miljoner före skatt. Bolaget betalade för nyttjandet av arenorna en internhyra till Globen Fastigeter på 16 miljoner.

AEG i fokus

I fredags small det till rejält på nyhetsfronten.

AEG Facilities AB köper 12.23% av DIF Hockey för €1 miljon. (länk här)

AEG Facilities är ett av AEGs många dotterbolag vars affärsidé bland annat är att vara arenaoperatör. (lite mer under länken här)

Priset ger en hint om en värdering av DIF Hockey på ca 77 miljoner kronor. Mindre än marknadsvärdet på AIK Fotboll AB. Diskonterar man dessutom dessa 77 med aktiemarknadens avkastningskrav tillbaka till 2001 blir priset lägre än vad AEG Sweden AB köpte sin andel i Hammarby Fotboll AB för.

Å andra sidan borde dessa förvärv snarare klassas som strategiska än finansiella ur AEGs perspektiv och då haltar nog jämförelsen en aning. Vi har nog inte sätt alla kort i Anschutz svenska kortlek än.

Många blänger nog lite extra på jänkarna. Deras motiv är dock rent rationella och i deras affärskultur är den typen av transaktioner inga konstigheter. Däremot kan man ju undra lite om hur lokalkonkurrenten resonerar. Från vårt perspektiv kan ju den moraliska aspekten i affären ifrågasättas.

Det ser också ut som att vi nu har tre strategiska sportinriktade ägarpositioner i länet.
Fabege/arenabolaget i AIK Fotboll AB
AEG i Hammarby Fotboll AB
AEG i DIF Hockey AB

--------------------------

Helsingborg har problem.
Förlust i torsdags, endast en pinne idag och nu Parma som inte helt säkert vill utnyttja sin köpoption på McDonald Mariga. Priset på spelaren uppges ligga på 18 miljoner. Helsingborg verkar vid en försäljning till Parma få mellan 4-5 miljoner, efter agentkostnader, efter att Enköping fått sina 25% och efter att den utsparkade riskkapitalisten Bengt Adolfsson fått sina 8.5 miljoner. Så långt inga konstigheter.

Men med tanke på klubbens taskiga likviditet i kombination med ett driftunderskott, behöver man nog sälja spelare i år för att klara de löpande utbetalningarna. När andra potentiella säljobjektet Razak dessutom är skadad ber nog Fredin & co till gudarna att Parma utnyttjar optionen.

--------------------------

Skatterevision i Kalmar.
Inte en dag för tidigt att de allsvenska klubbarna synas och mycket riktigt hittades saker att anmärka på. Hur mycket än Svante oförstående gråter ut, finns det gott om utrymme i klubbens balansräkning att betala sin skatt på dryga miljonen. Det börjar bli dags att göra rätt för sig!

Arenafrågan - ny status

Hoppas hinna återkomma under tisdagskvällen med fler kommentarer angående arenafrågan. Det har ju hänt en del idag. (här).

Lars Strandberg flaggade annars [ofrivilligt(?)] med ordet "kommunägd" under årsmötet. Det var med andra ord ingen riktig kioskvältare det här.

Status idag.
Kostnad: bygge inklusive mark: 2.3 miljarder

Finansiering:
Eget kapital: Stockholms stad dunkar in 1.3 miljarder genom försälning av byggrätter på nuvarande Söderstadions area.
Sedan tidigare öronmärkta pengar till renovering: 250 miljoner.
Skuldfinansiering: 700 miljoner upplåning för Sthlms stad.

Detta är förmodligen den finansieringsmodellen som i dagens kreditmarknad besitter den lägsta kapitalkostnaden (kanske t.om den enda möjliga).

Och i den rådande situationen är det egentligen en befrielse att inte exponeras mot de finansiella riskerna en investering i den storleksordningen för med sig.

Jag misstänker att många skriker sig hesa efter AEG här. Jag vill dock minnas att det varit ganska tydligt att jänkarna inte velat gå in med "eget kapital" och planen hela tiden varit skuldfinansiering vilket varit vanligt förfarande i de flesta projekt på senare tid.

Och som sagt, det har hänt en hel del senaste året, vilket även drabbat sport & entertainment.

UK pubs, Tube, Arsenal debt hit by rating cut

Stadium finance and the auction-rate market

Jag har mycket svårt att se att man idag skulle kunnat hitta "ett lägre pris på pengar" med en annan finansiär, inkl AEG.

De viktigaste frågetecknen återstår nu, det vill säga ägandet av driften.

Fuck it!

Det har de senaste åren varit mycket prat om hur svenska klubbar ska "närma" sig Europa. Vilka åtgärder ska tas, hur ska klubbarna bli mer konkurrenskraftiga? Debatten om 51% regelns vara eller icke vara har varit ett av samtalsämnena. Argumenten för en avreglering har varit att de svenska klubarna måste få samma förutsättningar till kapitalanskaffning. Inga utländska riskkapitalister sägs vara intresserade så länge de inte kan få kontroll över klubben.

SEF ordförande och snart SvFF ledamot Bosse Lunkan tillhör skaran pro-avreglering. Jag håller med, regeln är uråldrig. Inte heller är den helt avgörande eftersom föreningarna, så länge de sköter sina affärer väl, har mandat att bestämma ifall man vill släppa majoriteten i utbyte mot kapital eller ej.

Under rådande marknadssituation kan vi dock direkt lägga ner frågan om 51% regeln som en viktig faktor i jakten på Champions Leagueplatser. Glöm snacket om att den avregleringen är avgörande för att de utländska riskkapitalisterna ska stå i kö för att köpa sig in i allsvenska klubbar.

Marknadsimperfektionerna är för många, de är för stora för att någon som helst riskkapitalist ens ska vilja ta i en allsvensk klubb med tång.

Först och främst, subventionerna. Storstadsklubbarnas öde där deras varumärken devalveras genom den nuvarande fördelningen av ersättning för rörliga bilder, s.k. kentaro-avtalet.

Vi har även den jämnt fördelade ersättningen till klubbarna för att de ska exponera förbundets sponsorer. En upptagen reklamyta som för de största klubbarna innebär att den reats bort till förmån för småklubbarna.

Småklubbarnas varumärken står sig konkurrenskraftiga tack vare den solidariska fördelningen "fotbollsfamiljen" drivit igenom.

Gudarna ska veta att det har funnits en debatt mot denna marknadsimperfektion, en debatt där i slutändan väldigt få stog upp hela vägen.

Det senaste, regeln om att klubbarna ska stå för säkerhets- kostnaderna för sina supportrar även på bortaplan utan att samtidigt få ta del av biljettintäkterna från dessa. Kan någon ens hitta logiken här? Ju fler supportrar som följer med sitt lag på bortamatch, desto mer kostar det klubben. Arrangören å sin sida cashar hem hela intäkten. I värsta fall blir momsen en utgift.

Summan av kardemumman blir en ännu större subvention till de mindre klubbarna vilket storstadsklubbarna betalar. En subvention som tär på intäkterna samtidigt som den spär på kostnaderna. Marginalen till sportsliga resurser och/eller eventuell avkastning till investerare sjunker till en ännu lägre nivå.

Visst, vi gillar en jämn och spännande allsvenska. Den jämna konkurrensbalansen är en av faktorerna som driver det stora intresset. Kom dock inte och snacka Champions League. Kom inte heller och prata om utländska riskkapitalister. Småklubbarna är inte beredda att betala priset.

Notiser

En bra tabell på di.se om allsvenska klubbars intäkter, resultat och likviditet. Tänk på de små fallgroparna jag skrivit om tidigare när ni jämför klubbbarna med varandra.

Diskussionen om klubbarnas kassaflöde och likviditet hamnar ofta i skymundan. Det lär finnas klubbar som hoppas på bud på sina respektive spelare till sommaren. Helsingborg hör till den skaran.

---------------------------

Spelarlöner är som bekant en väldigt stor utgiftspost för fotbollsklubbar. Nedan följer en sammanställning av personalkostnaderna som de största klubbarna redovisat i sina bokslut för 2007. (2006 för Dif)

Elfsborg 61 msek
AIK 51 msek
Djurgården Elitfotboll AB 51 msek*
Malmö 50.3 msek
Hammarby 45.8 msek
IFK Göteborg 44 msek
Helsingborg 39.1 msek

*2006 års siffra.

Rangordningen speglar Hammarbys tabellposition under 2007 relativt väl. Det är dock hög tid att öka produktiviteten för att få fart på intäkterna och därmed skapa mervärde.

Någon som har Kalmars siffra får gärna droppa den här. Skulle tippa runt 20-25 msek.

---------------------------

Hur ska man mäta avkastning på eget kapital för fotbollsklubbar? Rent ekonomiska termer eller i form av poäng och tabellplacering?

Acta fabula est, plaudite!

Mars lider mot sitt slut och månaden har inte enbart präglats av träningsmatcher och sistaminutenvärvningar inför den allsvenska starten. Mars är en period där de allsvenska klubbarna släpper sina verksamhetsberättelser för föregående säsong, inkluderat det ekonomiska utfallet.

De allsvenska klubbars intäkter har ökat lavinartat under 2000 talet. Ligan har gått från en omsättning på 318 miljoner 1999 exklusive transfers och Champions League, till att förmodligen ha spräckt 800 miljonersvallen 2007.

Läser man SvFFs årliga sammanställning av de allsvenska klubbarnas ekonomi finner man samtidigt att resultatet exklusive nettot från spelartransfers generellt visat ett underskott samtliga år undantaget 2006 där det nya TV avtalet verkar haft en kortsiktig effekt.

Tillväxten har till stor del balanserats av en löneinflation. De allsvenska klubbarnas utgifter för spelarlöner har enligt SvFFs siffror ökat med nästan 70% under perioden 1999 till 2006. 2007 verkar inte ha varit något undantag. ”The arms race” gäller i allra högsta grad även i allsvenskan.

Många tycker om att jämföra klubbarnas intäkter och lönsamhet med varandra. Det finns dock en viss inkonsekvens i klubbarnas sätt att redovisa på. De största skillnaden hittar vi vid redovisningen av spelartransfers.

En del klubbar redovisar bruttosummor vid spelarförsäljningar. Djurgårdens IF brukar redovisa försäljningen av vinstandelsbevis för spelare som finansieras av spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB. På AIK och Malmös intäktsida redovisas reavinsten och inte bruttosumman vid sålda spelarkontrakt. Helsingborg IF väljer att inte räkna med spelartransfers i sina intäkter utan lägger transfernettot som en separat resultatpost.

Vi brottas även med faktumet att redovisningen för kostnaden vid spelarförvärv inte alltid ger en helt rättvis bild av verksamheten. Från andra klubbar köpta spelarkontrakt aktiveras på balansräkningen och skrivs av över kontraktstiden medan förvärv av bosmanfall där sign-on bonusen ofta är den stora utgiften resultatförs direkt. De klubbar som värvar en dyr bosmanspelare får därför en initialt hög kostnad år ett.

Efter ett antal stickprov bland några av de klubbar som hittills lämnat sina ekonomiska rapporter kan vi konstatera att klubbarna generellt gick med vinst under 2007. I de flesta fall har plusresultatet genererats genom ett positivt transfernetto.

Klubbarna hävdar ofta att spelarförsäljningar är en del av deras affärsidé men det finns en fara med att göra sig beroende av detta för att få ekonomin att gå ihop. Att sätta sig i en sits där klubben inte har råd att tacka nej till anbud från utlandet är inte en optimal strategi i jakten på kontinuerlig sportslig framgång.

För IFK Göteborg som redovisade en vinst på 21.4 miljoner, har ett mycket stort transfernetto dessutom stärkts tack vare att klubben kapitaliserat framtida spelarförsäljningar á 11.9 miljoner på 2007 års resultat. Externa finansieringsmodeller bör tas i beaktande när man jämför klubbarnas intäkter och resultat med varandra.

På förhand favorittippade Elfsborg och AIK redovisade båda starka resultat, i båda fallen stärkta av positiva transfernetton. Elfsborgs europcupaspel bidrog dessutom med ett nettovinst på 14.5 miljoner. AIK:s kassaflöde var negativt och försäljningen av Wilton Figureido säkrade likviditeten under vintermånaderna.

Hammarby redovisade ett underskott på minus 4.5 miljoner före skatt men det som borde oroa än mer är de vikande intäkterna, främst på marknadssidan. Även Malmö FF brottas med lägre intäkter. Rensat från spelarförsäljningar redovisade pågarna lägsta omsättningen sedan 2004. Föreningen klarade sig dock undan med ett mindre underskott på knappa miljonen.

Vinnare av priset för årets kosmetiska ingrepp är Helsingborg. I jakten på att kunna redovisa ett positivt driftresultat, har klubben klassat kostnaden för att avsluta två kontrakt med felrekryterade spelare som extraordinära. Samtidigt har klubben räknat intäkterna från dess första europacupdeltagande på väldigt många år som ordinära. Kreativt men inte helt rättvisande.

Vilken klubb har då ligans bästa ekonomi? Det är svårt att i detta sammanhang inte nämna Kalmar FF. Klubben har sedan återkomsten till allsvenskan 2004 haft en mycket välbalanserad ekonomi och varje år levererat ett mindre överskott utan att för den delen göra sig beroende av spelarförsäljningar. 2007 var inget undantag och de pengarna klubben realiserade på Ari da Silva Ferreira rasslade rakt igenom på nedersta raden. Bravo!

The shoes don´t fit!

Kommer ni ihåg denna följetong?
Nu kör vi!

Inför allsvenskan - lite förutsättningar

AIK...................96*msek (82 msek)
Malmö FF........79 msek (80 msek)
Elfsborg............76 msek (72 msek)
Hammarby.......72 msek (74 msek)
Helsingborg......72 msek (75 msek)
Djurgården.......71 msek (76 msek)
IFK Göteborg...71 msek (59 msek)
Kalmar..............41 msek (38 msek)

Allsvenska klubbars driftintäkter 2007 exkl transfers och exkl skattade intäkter i internat.cuper (2006 inom parantes)
* ca 6msek av ökningen kommer från souvenirer och the Terrace där täckningsbidraget lär vara lägre än hos andra intäktkällor.

Återigen stundar en jämn allsvenska. En av förklaringarna till den jämna tävlingsbalansen hittar vi i ovanstående lista. Den visar några av de allsvenska klubbarnas intäkter, rensat från spelarförsäljningar och från uppskattade intäkter från internationella cuper. Varför är detta intressant? En konservativt lagt kostnadsbudget för respektive klubb borde landa kring dessa nivåer.

Kalmar ska egentligen inte kunna konkurrera i toppen år efter år och jag vet inte om det är smålänningarnas förtjänst eller de övriga klubbars oförmåga. Förmodligen en kombination.

Hammarbys position innebär att man bra år, där pusselbitarna faller på plats kan utmana om guldet. Det krävs helt enkelt en stark sportslig prestation. Fast det gäller ju de flesta klubbarna.

AIK har sedan återkomsten till allsvenskan skaffat sig konkurrensfördelar från det som de löpande intäkterna genererar. Det är främst publikintäkterna som ligger ca 10 till 25 miljoner högre än hos dess största konkurrenter. Det borde vara kriminellt att återigen hamna på en femteplats. I så fall börjar man undra hur hög marginalkostnaden är i klubben.

I övrigt kan konstateras att differenserna i intäkterna är relativt små, ofta korrelerade med det sportsliga utfallet som stimulerar främst storleken på TV-premier samt publikintäkter. I både England och Spanien finns det ett samband mellan lönekostnader/budget och tabellplacering.

Här hemma är skillnaden mellan flertalet klubbar för liten för att denna faktor ska vara helt avgörande.

Låg skadefrekvens, låg spelaromsättning, sportsligt momentum, flyt, en höst fri från europaspel är andra kortsiktiga faktorer som kan väga över och resultera i guld.

Hur årets allsvenska kommer att sluta? Be mig inte tippa. Någon bland dessa åtta klubbar kommer att stå som mästare.

-----------------------------------

Helsingborg tippas återigen som en het guldkandidat, precis som inför i stort sett varje säsong senaste åren. Tabellplaceringarna räknat från säsongen 2000 är: 2, 5, 4, 6, 10, 6, 4, 8. Det finns bara en slutsats man kan dra - Den mest överskattade klubben. Varför skulle det bli annorlunda i år? Malmö FF släng er i väggen!

-----------------------------------

Hur länge klarar Kalmar FF att bibehålla sin höga produktivitet?

-----------------------------------

Kommer vi kunna kvantifiera en Rami effekt när vi om ett år läser 2008 års verksamhetsberättelse?

-----------------------------------

Var förra årets "framgång" I UEFA cupen en engångsföreteelse eller når samtliga deltagare återigen huvudturneringen?

Burkhardt, hyllad i Sverige - sunk cost i Polen

IFK Norrköpings nyförvärv Marcin Burkhardt hyllas inför säsongen som Norrköpings klassförvärv. I Polen var man något förvånad över rubrikerna. Spelaren som hade kontrakt med Legia till sommaren 2009 har haft svårt att ta en plats och har sedan ca ett år tillbaka varit omgiven av transferrykten. Både ŁKS Łódź som slåss för överlevnad i högsta ligan och Lechia Gdansk (div2) uppges ha varit intresserade av Burkhardt.

Flytten till Norrköping lär nappast innebära någon större initial löneökning för polacken. Burkhardt, då 21 år gammal, värvades av Legia som en stortalang sommaren 2005. Enligt polsk media kostade han EUR 650k* att lösa från Amica Wronki. Legia ska på den tiden ha haft en årlig budget runt 60-70 msek och frågan är hur hög lön Norrköping har råd med att betala. Ordinarie speltid och därmed ett skyltfönster får ses som uppsidorna med kontraktet.

Burkhardt blev i slutändan inte någon vidare affär för Legia Warszawa. Transfersumman för affären med Norrköping uppges ha landat kring EUR 400k. Eftersom den sportsliga nyttan var begränsad gläds Legia kanske åt kassaflödet man ändå fick in i och med denna exit. Den sedvanliga vidareförsäljningsklausulen ger ytterligare pengar ifall han gör succé och säljs.

Däremot inte sagt att Burkhardt inte kan bli en attraktion i allsvenskan. Han har tio landskamper på meritlistan och kan säkert bidra till att Peking etablerar sig i högsta ligan. Steget från att sitta i frysboxen till att bli hyllad hjälte är inte alltid så stort. Fråga gärna Sebastian Eguren.

-----------------
1 EUR ~ SEK 9.5

Intäkter och arenaplaner

Dagens Media har levererat sin årliga sammanställning av sponsorintäkter. Då ämnet avhandlats en hel del på denna blogg redan, bl.a. här, nöjer jag mig med en sammanfattning i tabellform och en jämförelse med förra vårens DM siffror.

Siffrorna baseras på en rundringning till klubbarna och jag kan se en viss deskripens på vissa håll mot de siffror som redovisas i boksluten (bl.a Hammarby, Elfsborg , IFKGtbg där de två senare verkar här inkludera souvenirförsäljningen). Därmed haltar DMs koncept en aning.

Djurgårdens utveckling är mycket kraftig. Är klubben konsekvent vad gäller underliggande intäkter i sin kommunikation till DM, har man gjort en fantastisk på gränsen till orimlig resa under 2007 och man räknar även med en liknande tillväxt 2008. Hammarbys utveckling är inte tillfredställande.

******

Det har varit mycket snack om badwill i samband med de vikande intäkterna och det dåliga ekonomiska utfallet. Badwill har helt klart varit en betydande faktor men det har slagit mig att det även kan finnas en annan, mer kortsiktig effekt.

Isolerar vi de två sämsta verksamhetsåren för HF AB, får vi 2004 års ekonomiska resultat (-3.4 msek före skatt), samt 2007 års ekonomiska resultat (-4.5 msek före skatt). Båda årgångarna med en tuff höst ur sportsligt perspektiv med dalande publiksiffror som konsekvens.

Båda åren föregicks av tunga bosmanfall, i slutet på 2003 lämnade nyckelspelare Kennedy truppen och i slutet av 2006 lämnade nyckelspelare som t.ex Ante Covic, Petter Furuseth Olsen klubben som bosman.

Det är inte helt enkelt att ersätta så pass tongivande spelare utan att ha fått ersättning för dessa och den sportsliga kräftgången under höstmånaderna 2004 och 2007 kan vara en anlednig till betydligt sämre publiksiffror samt intresse.

Går man efter denna tes ser man att klubben betalat priset för de sportsligt starka placeringarna 2003 och 2006 retroaktivt, vilket speglas i boksluten 2004 och 2007.

Framförhållning vad gäller kontrakt samt extern handel med dessa är en mycket viktig faktor i dagens fotbollsmarknad. Bosmanfall påverkar inte enbart sämre nettosiffror som träffar klubbens investeringsverksamhet. Det finns även en alternativkostnad som spelaromsättningen genererar där truppens produktivitet spelar in.

******

Det har väl knappast undgått någon att det sedan ett bra tag råder en stor turbulens på världens kreditmarknader. Bloggen the sports economist har nyligen skrivit en rätt så bra inlägg om detta relaterat till finansiering av arenor. (här)

Hur påverkar detta Hammarbys arenaplaner? Svårt att säga förutom att det givetvis inte är något positivt. Vi vet att förutom de stigande byggpriserna som tidigare kommunicerats, så har även priset på pengar ökat under projektets gång. Man kan ju fråga sig varför ordföranden slängde ur sig något om "kommunalägt" under årsmötet. Den linjen har väl inte kommunicerats tidigare.

Liket lever, eller?

Generalsekreteraren i Svensk Elitfotboll (SEF), Tommy Theorin hävdar att Royal League kan återuppstå. Forget about it... kan inte tänka mig att det finns någon som helst ekonomi i det hela.

Nyttan för samtliga inblandade intressnter är alldeles för liten för att hitta värden i ett sådant projekt. Tilläggas kan att Tommy Theorin in i det sista hävdade att turneringen skulle bli av i vintras, Bagdad Bob släng dig i väggen!

Så som jag ser det, skulle det eventuellt kunna finnas ett värde i att ett fåtal starka, nordiska klubbvarumärken gick ihop i ett matchsamarbete under träningsmatchperioden februari-mars. Vi snackar dock inte Kalmar FF & co nivå nu.

Mer skrivet om Royal League
Royal-cost-League

Mycket kort om årets nykomlingar

Av årets tre nykomlingar har både Norrköpng och Sundsvall mycket goda förutsättningar att etablera sig i den högsta ligan. Ljungskile får en betydligt tuffare resa.

Tittar vi ur ett intäktsperspektiv kommer både Peking och Giffarna med en betydligt högre omsättning i ryggen än de senaste årens nykomlingar. Dessutom borde det finnas demografiska faktorer samt en hyfsad logistik som talar för en intäktsutveckling och anpassning till allsvensk normnivå.

Båda klubbarna har dessutom tagit fram finansieringsalternativ (riskkapital i folkmun) som redan idag kapitaliserar framtida spelarförsäljningar och på så sätt ger en, om än i sammanhanget relativt liten hävstångseffekt som möjliggör förvärv klubbarna annars inte haft kapital att investera i.

2006 omsatte Norrköping 27.9 msek (24msek-05) exkl spelartransfers. Sundsvall hade en motsvarande omsättning på 24 msek säsongen 2006.

Detta kan sättas i relation till 2007 års allsvenska nykomlingar och deras omsättning i superettan under säsongen -06, Örebro, 22.5msek, BP 18.9msek samt Trelleborg 14.2msek.

GAIS och Öster som var nya i allsvenskan 2006 omsatte under 2005, 18.8 msek respektive 16.4 msek.

Ljungskile omsatte säsongen 2006 9.7 msek. Det finns dock ett litet hopp för klubben från väst, Gefle omsatte 9.1 msek under sin sista säsong i Superettan (2004). Frågan är dock om Ljungskile har samma demografiska förutsättningar att öka sina intäkter till den nivå som krävs för att hålla sig kvar i högsta serien.

Samtidgt får vi inte glömma faktumet att nykomlingarna kommer från en marknad där i stort sett samtliga klubbars driftekonomi varit i extrem balans de senaste åren. Förutom den sportsliga anpassningen ska klubbarnas organisation klara av att hantera omställningen till de högre intäkterna och den betydligt större varians i driftresultaten som råder i allsvenskan.

Siffror

Lite siffor så här på lördagsmorgonen. Hammarby Fotboll intäkter 2007:

Matchintäkter: 34.4* msek (28.2 msek-06)

Marknadsintäkter: 21.5 msek (22.6 msek-06)

Souvenrirer: 8.3 msek (9 msek-06)

Övriga intäkter 21.9** msek (32 msek-06)

Hammarby köpte under 2007 loss spelarkontrakt från andra klubbar för 3.4 msek.

------------------------------------------

* Uppenbart att både premierna och biljettintäkterna från Europaspelet redovisas här

** bl.a TV-premier och sålda spelare, det senare ser ut att ha hamnat i intervallet 7-8 msek.

------------------------------------------

Lönekostnaderna i allsvenskan:
Klubbarna är inte alltid tydliga med att specificera lönekostnaderna. Hittills, bland de klubbar jag tittat på har lönekostnandsökningarna under 2007 varit enligt följande.

Hammarby: Totala personalkostnader upp 2%

Elfsborg: spelarlöner upp 62% och totala personalkostnader upp 64%

IFK Göteborg: totala personalkostnaderna upp 25%

Helsingborg: totala personalkostnader upp 10%.

AIK: Spelarlönekostnader upp 35% Fotbollspersonal upp 35%, övriga anställda upp 41%, totala personalkostnader upp 36%

MFF ökade personalkostnaderna med 21%.

------------------------------------------

Agent 03 har under sitt sitt senaste räkenskapsår (sep-aug) investerat 11.9 msek i "rättigheter" för spelare i AIKs trupp.

I vecken gick man lång i ytterligare ett prospect, Jorge Ortíz. Upp till 50 % av klubbens spelare uppges agenten kunna investera i.

Agent 03 stall: Miran Burgic, Dulee Johnson, Khari Stephenson, Nils-Eric Johansson, Ivan Obolo, Lucas Valdemarin samt Jorge Ortíz.

Tidigare i vintras förföll en rättighet värdelös då Nicklas Carlsson lämnade klubben som bosman.

Up is down, down is up...

Jag vet inte, befinner jag mig i en bizarro world eller vad fan är det frågan om? Bajen värvar svindyr landslagsmålis samtidigt som lokalkonkurrenten, efter ett par misslyckade värvningsförsök har provspelare på plats veckorna innan premiären?

Snabbkommentar

Minus 4.5 msek före skatt, inga direkta kioskvältare efter senste medlemsmötet. Den som råkar sitta på årsredovisningen uthämtad från kansliet får gärna slänga ett pdf på mail-lådan.

Totala intäkterna 84.9 msek. Knappt sex miljoner lägre än 2006 trots europaspel.

Lite snabb-skummat genom verksamhetsberättelsen och jag kan konstatera att det verkar som att våra transferintäkter, räknat baklänges, blev lite drygt 7 msek, alltså inga 10 säckar för Max som tabloiderna spekkade i.

Lönekostnaderna har minskat med ca miljonen, tvärtemot vad jag trodde.
Kassaflödet verkar trots resultatet inte varit alltför illa, men jag får återkomma senare.

Driften uppges ha varit positiv, +1.77 msek. Håller inte med då man räknat med hela omsättningen inklusive spelarförsäljningar. Transfernettot var ju knappast negativt och så optimistiskt räknar inte ens Helsingborg.

Enligt verksamhetsberättelsen...
Biljettintäkterna uppges ha ökat dryga miljonen jmfr med 2006 tack vare UEFA spel. Evenemangskostnaderna ökade med ca 4 msek, förmodar att det beror på UEFA

Totala marknadsintäkter uppgick till knappa 48 msek, varav sponsoravtal inkl TV och centrala avtal 39 msek, drygt 1 msek bättre än 2006 och frågan är om premierna från UEFA spel ingår här eller ej, det krävs en fullständig årsredovisning för detta. Merhandise uppges ha sjunkit ner under 9 msek. En brutal minskning från toppåret 2003 på 12 msek. En sponsor uppges ha gått i kk med en kundförlust á 720k som konsekvens.

Det som oroar mest är de minskade intäkterna på hemmamarknaden, allsvenskan. Den vikande trenden måste brytas iår, så enkelt är det.

Vad gäller balansräkningen har det skett vissa intressanta förändringar.

Finansiella anläggningstillgångarna har ökat från 50k 2006 till 11.3 msek! Balanserat mot avsättningar på 9.2 msek (0,5 msek 2006). Detta beror på att klubben från och med 2007 tagit upp avsättningar för direktpensioner till fotbollspelare på balansräkningen.

Långfristiga skulderna har ökat från 5 msek 2006 till 7.4 msek och de materiella tillgångarna har ökat från 1.5 msek till 4 msek.