Premier League vs competitive-balance-tax

Michel Platini och UEFA har sneglat åt Nordamerika och competitive-balance-tax har nämnts som ett alternativ för att förbättra tävlingsbalansen i Europa. (competitive-balance-tax nämns här)

I Premier League ägs två av topp4 klubbarna utav amerikanska affärsmän. Förvärven av klubbarna har genomförts genom skuldfinansiering (LBO). Vi kan därmed dra en parallell där räntenettot, i ManUniteds fall minus £42 miljoner (säsongen 2008/09) och Liverpool-£35m (säsongen 2007/8), fyller en funktion snarlik competitive-balance-tax.

Dessa pengar hade istället kunnat användas till ännu större spelarbudgetar och därmed bidragit till ytterligare en försämring av tävlingsbalansen i Premier League. Det finns en teoretisk modell som säger att tävlingsbalansen i en liga optimeras när storklubbarna är profitmaximerande och de mindre klubbarna nyttomaximerande*.

Så som det är idag självregleras tävlingsbalansen av marknaden. Om inte annat, bra nyheter för Platini.

“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon” -Michel Platini

Varsågod Michel, lösningen på dina problem finns redan.
---------------------------------------------
*Social Welfare in Sports Leagues with Profit-Maximizing and/or Win-Maximizing Clubs, Helmut Dietl, Markus Lang, Stephan Werner - Aug 2008.

Fotboll och "cost of equity"

Bara för att återknyta till föregående inlägg och antagandet om rationella investerare. För att värderingen av guldet ska förväntas vara exakt förutsätts bl.a. att investerarna i klubbens aktier har rationella motiv och är riskaverta.

Låt oss titta på de olika investerarkategorier och dess motiv.

Fig1 - förhållandet sportslig framgång vs profit, samt indifferenskurvorna för investerarkategorierna (1), (2) samt (3). En indifferenskurva anger de varukombinationer som alla ger samma nytta. I detta fall definieras varorna som profit respektive sportslig framgång.

1. Här hittar vi den rationelle investeraren. Klubben drivs med motiv att maximera aktieägarvärdet, vilket inte nödvändigtvis behöver innebära de bästa sportsliga resultaten. Ägarna i Manchester United, Liverpool, Arsenal skulle kunna antas vara bra exempel på denna kategori.

2. En klubbägare med nyttomaximerande motiv där ägandet i fotbollsklubben har andra syften än profit från densamma. Den sportsliga framgången kapitaliserar investeraren inom andra områden. Det kan vara ägarens affärer på andra håll som gynnas av en framgångsrik fotbollsklubb. Det kan röra sig om politiska poäng och PR motiv. Eller helt enkelt en egen ego-staty. I denna kategori hittar vi förmodligen majoriteten bland engelska klubbars ägare. Men det skulle även kunna antas vara AEG:s position i Hammarby Fotboll som gav företaget en fot in i Stockholms entertainment-industri, samt Bert Miltons korta men medialt intensiva tid som aktieägare i AIK.

3. Supporterperspektivet. För supportrarar som köper mindre aktieposter i sin klubb kvantifieras det enda nyckeltal som är viktigt i form av inspelade poäng. Vi kan kalla det för en känslomässig utdelning.

Endast inom kategori 1 (den röda linjen) kan vi mer exakt anta och kvantifiera riskpremien och därmed kostnaden för eget kapital vilket är vitalt i företagsvärdering.

Det finns börsnoterade klubbar (inte enbart fotboll) där majoritetsägarna säljer minoritet av klubben publikt och antar att kategori 3 ska investera. På så sätt kan majoritetsägarna, utan att förlora kontrollen, resa kapital till en lägre kapitalkostnad än dess kostnad för eget kapital.

Nyttomaximerande klubbar vs Profitmaximerande klubbar - modellen

Jag har tidigare skrivit lite kort om profitmaximering vs nyttomaximering.

Det finns ekonomer som roat sig med att illustrera en teoretisk modell vad gäller strategier för dessa två olika kategorier av klubbar. Modellen är teoretisk och bygger på att antal strikta antaganden vilka sällan kan identifieras i verkligheten men den ger oss en bra referensram vad gäller skillnaden mellan nytto- och profitmaximering.

Börja gärna med att läsa om det empiriska sambandet mellan en klubbs personalkostnader och sportsliga prestation samt sambandet mellan en klubbs sportsliga prestation och intäkter.

Länken mellan dessa två förhållanden kan antas råda enligt följande funktioner där "P" är klubb i:s sportsliga placering år t. "w" är klubbens personalkostnad i förhållande till ligasnittet och "R" är klubbens intäkt i förhållande till ligasnittet.

Variablerna "a" och "c" anger effektiviteten, det vill säga hur väl respektive klubb förvaltar sina resurser.

Szymanski & Hall illustrerar även ett förhållande mellan sportslig framgång och profit enligt nedan graf.

Fig1 - förhållandet sportslig framgång vs profit, saxat från: “Making Money out of Football” - Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

Man menar att en fotbollsklubb måste investera i sin spelartrupp för att nå sportslig framgång och på så sätt skapa en attraktiv produkt. Upp till en viss klubbspecifik nivå kommer man därför kunna maximera sin vinst.

Samtidigt kommer lönsamheten att avta efter att klubben nått en viss nivå av framgång. Det kan bl.a. bero på att klubbens demografiska förutsättningar är sämre än sina konkurrenters och framgången inte kan kapitaliseras ytterligare. Man når ett läge där marginalkostnaden för spelartruppen överstiger margnalintäkten.

Fig2 - indifferenskurvor, saxat från: “Making Money out of Football” - Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

En indifferenskurva anger de varukombinationer som alla ger samma nytta. I detta fall definieras varorna som profit respektive sportslig framgång.

Samtliga möjliga kombinationer längs kurvan I0 ger samma nytta. Vi ser att sämre position i tabellen kräver en mycket stor ökning i profit för att den nyttomaximerande klubbchefen ska vara lika "happy".

Givetvis ger även samtliga möjliga kombinationer längs I1 även det samma nytta. Nyttan i indifferenskurvan I1 är dock högre än nyttan i kurvan I0. Om resurserna tillåter vill man välja den kurva som ger mest nytta.

De horisontella linjerna är en profitmaximerande klubbchefens indifferenskurvor. Det enda nyckeltalet denna klubbchef bryr sig om är profit, oavsett var någonstans i tabellen klubben hamnar.

Fig3, saxat från: “Making Money out of Football” - Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

Lägger vi in indifferenskurvorna in i profit/success modellen, kan vi se var respektive klubb kommer att välja sina strategier. Bilden bygger på antagandet där båda klubbarna har exakt likadana förutsättningar bl.a. vad gäller demografi & logistik och därmed intjäningsmöjligheter.

Den profitmaximerande klubbchefen kommer att välja sambandet profit/succes vs profit som maximerar profit vid punkten π(PM). Klubbchefen kommer därför spendera så mycket pengar på spelarkontrakt som motsvarar sannolikheten till den givna nivån på sportslig framgång, S(PM).

En motsvarande budgetstrategi för den nyttomaximerande klubben skulle innebära indifferenskurvan I0. Den är dock inte nyttomaximerande eftersom indifferenskurvan I1 levererar högre nytta. Eftersom klubbarna har samma grundförutsättningar, väljer därför den nyttomaximerande klubbchefen strategi I1 den med en lägre profit π(U). Som pay-off erhåller klubbchefen en högre sannolikhet till sportslig framgång, S(U).

*******************************************
För klubbar som befinner sig högst upp i fotbollens värdekedja, det vill säga tillhör de klubbar som har högst intäkter i fotbollseuropa, är konkurrensen om åtråvärd talang betydligt mindre. Dessa klubbar kan därmed begränsa sina löneutgifter eftersom konkurrenterna likförbannat saknar resurser för att locka över talangen. Ett lysande exempel här är Manchester United vars ratio löner/omsättning ligger på endast ca 45%. Det ger klubben rörelsemarginaler kring ca 30%.

*******************************************
Skulle jag vara ligaorganisatör hade jag önskat en marknad där de klubbar som har störst marknadsandelar var profitmaximerare och de med lägst marknadsandelar nyttomaximerare.
Varför? För att det stimulerar tävlingsbalansen i en sett till intäkter ojämn marknad vilket på längre sikt driver efterfrågan på fotboll.

I USA är samtliga klubbar i respektive proffsliga profitmaximerare. För att säkerställa tävlingsbalansen tillämpar man bl.a "revenue-sharing" och allokering av talang genom draft-system.

*******************************************
Modellen borde rimligtvis vara viktig att förstå för klubbägare när man utformar incitamentprogram för management.

Kort om profitmaximerande klubbar

I början av denna bloggens historia uppmärksammade jag fenomenet nyttomaximerande klubbar vs profitmaximerande klubbar. En kort uppföljning kommer här.

Stefan Szymanski & Tim Kuypers skriver i boken Winners & Losers att det inte finns något samband mellan förändring i tabellposition och föränding i profit. (säsong till säsong) Följande har observerats:

Ovanstående matris visar sambandet mellan förändringar i tabellposition och lönsamhet. 40 klubbar i de två högsta engelska divisionerna under testperioden 1978-1997. Resultaten är baserade på 760 observationer där tabellförändringar förekommit. (att procentsatsernas summa är ej lika med 100 beror på avrundningsfel)

Förvisso har boken åtta år på nacken och väldigt mycket har hänt i fotollseuropa sedan dess. Men, kan det vara så att sambandet speglar klubbarnas strategier än idag?

Kanske kan vi finna svaret i Danmark. Koncernen Parken Sport & Enternteinment där FC Köpenhamn ingår förväntas leverera 120 miljoner danska kronor i vinst för 2008.

Föregående bokslutsperiod (18 månader då klubben gick från "brutet räkenskapsår" till norm) var vinsten före skatt 162 miljoner danska kronor. Perioden tidigare (12 mån) 58 miljoner danska kronor.

Frågan är hur bra förutsättningar för spel i de europeiska cuperna FCK skulle ha om vinsten årligen återinvesterades i spelartruppen? Verksamhetsmål som maximering av aktieägarvärdet har istället resulterat i investeringar i andra verksamheter.

Det finns givetvis ett perspektiv till. Överlägsenhet i den danska ligan slaktar nationell "competitive balance" och i förlängningen efterfrågan på dansk ligafotboll*.

Men... profitmaximering i fotboll bygger nog på att hitta den för varje individuell klubb, mest optimala sportsliga nivå på den marknad klubben verkar på.

Två andra exempel.
Manchester United har lyckats att hitta sin plats med bästa sportsliga utfall. ---> över 30% rörelsemarginal. Gratulerar!

Tottenham ser även ut att ha hittat sin plats i den engelska ligafotbollen som för klubben genererar bäst ekonomisk avkastning. ---> över 30% rörelsemarginal och där klubben årligen delar ut pengar tillbaka till aktieägarna.

Jag vet inte, men Bundesliga är lite intressant ur detta perspektiv.

Det finns en teoretisk modell som visar sambandet mellan profit och sportslig framgång. Vill du att din klubb ska maximera profit, är det bara att börja hitta den optimala sportsliga nivån som kan leverera detta och utarbeta en långsiktig plan.

saxat från: Explaining the Bankruptcy ‘Crisis’ in English Football, Adam Michael Rapp May-04

--------------------------------------------------------
*Competitive balance in sports leagues and the paradox of power - Stefan Szymanski, Oct 2006

Profit och ägande

I brist på nyheter funderar jag vidare i ämnet huruvida klubbar nytto- eller profitmaximerar. Som jag tidigare nämnde gjordes en större studie där det fastslogs att klubbar i England och Spanien snarare nyttomaximerar än profitmaximerar. Vi har sett att i vissa fall har nyttomaximeringen lett till att klubbarna skuldsatt sig så pass mycket att man hamnat i riktigt prekära finansiella situationer. Detta har t.ex. varit synligt i den italienska ligan där många klubbar i stort sett havererat och även i Sverige har vi observerat några exempel på förfall. Det finns dock klubbar som i första hand har profitmaximering som främsta mål, ofta handlar det om klubbar som inser att de inte riktigt har de resurser som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen och därmed inte är med i racet om vare sig de bästa spelarna eller den lönedrivande spiralen. Det finns givetvis undantag och vi kan ställa oss frågan vad det egentligen är som avgör hur klubbarna agerar? Kanske hittar vi lite svar om vi tittar på ägandet.

Ägarnas motiv och agenda i engagemanget till klubbarna är ganska intressant. Den finansiella teorin utgår från att aktieägare agerar rationellt, d.v.s. fattar sina beslut efter förhållandet risk-avkastning. Kan detta antagande användas inom fotbollsvärlden? Det är egentligen direkt motsägelsefullt om vi samtidigt antar att klubbar hellre nytto- än profitmaximerar.

Vi tar ett par intressanta exempel:

FC Köpenhamn drivs genom bolaget Parken där aktieägarna har ett avkastningskrav på 9.9%. De lyckas nå detta tack vare en väldiversifierad korg av olika intäkter där huvuddelen kommer från ickefotbollsrelaterade aktiviteter. Bolaget har två stora aktieägare, SH Finans A/S, som är finansmannen Steen Larsens bolag och äger 33.19%. Steen Larsen har även tidigare haft intressen i handbollsklubben Viborg och fotbollsklubben AB, men gått ur dessa nu. Steens engagemang i förvaltandet är inte särskilt stort då Flemming Ostergaard sitter som styrelseordförande både i SH Finans och Parken. Det är svårt att säga vad Steens motiv med investeringen är, men hans historia i de övriga sportklubbarna kan ge en signal om att han tänker rationellt och är mån om att fatta affärsmässiga investeringsbeslut som ger bäst avkastning givet risken. Den andra storägaren heter Fåmandsforeningen LD som äger 27,06%, dem har jag inte haft tid att kartlägga. Det är uppenbart att klubben profitmaximerar, man gör det dock tack vare intäkter från andra aktiviteter än fotboll.

Manchester United är kanske världens enda toppfotbollsklubb som konsekvent levererat vinst över en längre tidsperiod genom enbart fotbollsverksamhet, detta tack vare exceptionellt ledarskap inom samtliga led i organisationen som resulterat i ett globalt starkt varumärke. Glazer såg detta och köpte klubben genom lånefinansiering. Högre biljettpriser, tillbyggda platser till arenan och andra marknadsåtgärder skulle täcka kapitalkostnaden för förvärvet och höja värdet på klubben. Ägarna har inga tidigare band till klubben och ManU borde vara ett typexempel på en profitmaximerande klubb som enkelt skulle kunna öka sin budget för spelarkostnader inom ramen av intäkterna. Jag är övertygad om att Uniteds ägare gärna ser att laget vinner ligan, men inte till vilket pris som helst, avkastningskravet kommer före investeringen i truppen.

Chelseas ägare Roman Abramovitj är raka motsatsen. Klubben har spenderat galaktiska summor till nyförvärv och löner. Förvisso säger klubben att man i det långa loppet kommer visa ackumulerad vinst, men det är svårt och föreställa sig då man de två första åren under Romans vingar gick dryga 3 miljarder kr back. Det ser ut som att ägarens motiv snarare ligger i form av personlig prestige än finansiell avkastning. Således är klubbens lycka gjord fram tills den dagen ägaren tröttnar.

Hur agerar lagen i allsvenskan? Flera klubbar har redan omvandlats till aktiebolag och ytterligare lag lär följa efter. Ska aktiebolagen automatiskt klassas som profitmaximerande organisationer eller är det för föreningarna bästa sättet att få in kapital och skapa substans i klubben? De flesta klubbar har ägarintressen där ägarna gett sken av att vara supportrar till laget. Detta kan tolkas att deras agerande i första hand inte behöver vara rationellt.

I Hammarbys fall har det varit ganska tydligt att man inte klarat av och leverera ackumulerat svarta siffror under de fem åren verksamheten bedrivits i bolagsform. Samtliga intäkter har återinvesterats för att försöka nå de uppsatta sportsliga målen. Klubben har ett uttalat mål att leverera vinst men frågan är om vinsten ska ses som ett medel att förbättra de sportsliga resultaten eller gälla som uppfyllelse av aktieägarnas avkastningskrav. Här kan vi ha en konflikt då 51% ägs av Hammarby IF FF, och 49% av AEG som ju inte direkt kan betraktas som en ägare som har nyttomaximerande motiv. Frågar du medlemmen/supportern skulle han hellre se ett nollresultat och en ligaseger än plus tre miljoner och en andraplats. Frågar du en styrelserepresentant från AEG får du kanske ett annat svar. Hur hanterar man detta när intäkterna växer i framtiden?

Det optimala ur supporterperspektiv bör ju vara att klubbarna över en längre tidsperiod gick plus minus noll med vinst vissa år som skapar utrymme för röda siffror enstaka år. En vision som dagens trend tyvärr är på väg bort ifrån. Samtidigt måste det finnas flexibilitet i enstaka beslut som fattas. Även nyttomaximerande klubbar måste kunna fatta beslut ur ett profit-perspektiv och viceversa givet att tajmingen är den rätta. Fallet Max anser jag, upp till en viss nivå på prislappen vara ett ganska bra exempel på dålig tajming för profitmaximering.

Många frågor finns det men få svar. Det som däremot står klart är att dagens fotboll engagerar många fler intressenter än den gjort tidigare, både på gott och ont. Vi kan se tendenser till att supportrarnas intressen ofta skiljer sig från ägarnas och det är viktigt för klubbarna att hitta en balans. Risken är annars stor att det stora engagemang, lidelse och hjärta som gjort detta till världens största sport på sikt ebbas ut.