The Guardian uppmärksammar faktumet att Premier League nästa vår kommer att drabbas av en brittisk skattehöjning för utvalda målgrupper till 50%.
I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.
Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.
Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland "big5" ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.
Två saker:
- All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om "extraordinär" talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
- Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten "La Liga" till den bästa i Europa.
Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.
Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.
Och ur ett europeiskt "competitive balance" perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen - att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.
Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.
Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.
Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
- TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
- Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
- Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.
Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.
Visar inlägg med etikett Talang. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Talang. Visa alla inlägg
söndag 19 juli 2009
söndag 24 maj 2009
back to the 90's ?
Det har ju inte undgått någon att de tre huvudstadsklubbarna arbetar med olika sparåtgärder och hamnat i ett tillstånd av "väldigt knappa resurser".
Det är givetvis väldigt enkelt att direkt härleda utvecklingen till "poor management skills", hybris, att man levt över sina tillgångar, "The arms race" mm.
Tre klubbar, liknande bekymmer, så gott som samtidigt. Jag vet inte jag... Men är det kanske även ett strukturellt problem man brottas med här?
Tommy Jacobsson snuddade lite kring problematiken under veckan.
Någonstans i bakhuvudet gnager känslan av att det stora TV avtalet som aktiverades 2006 var något av brytpunkten och där 08 klubbarna på förhand underskattade effekterna från förändringen i konkurrensbalansen som det förde med sig. En förändring som blev till småklubbarnas fördel. (kort om det här och här)
Mini-påvarna hos landsortsklubbarna tycker naturligtvis att det är jätteroligt. Med "kontoret på fickan" drabbas de på kort sikt inte lika hårt av efterfrågeminskningen.
Men faktum kvarstår, efterfrågan på allsvensk fotboll håller på att sjunka som en sten och det beror inte enbart på lågkonjunkturen.
Vill det sig illa är vi sakta men säkert på väg mot den regim som rådde under första delen av 90-talet där 5 000 ansågs vara en bra publiksiffra i allsvenskan.
Vad jag har förstått har danska ligan ett nytt, bättre TV avtal på plats i samband med ligastarten i augusti. Rätta mig gärna om jag har fel här. För stämmer det så får vi ett förhållande där majoriteten av de allsvenska klubbarna måste skära i sina lönebudgetar samtidigt som danskarna får ett större utrymme. Talangutflödet från allsvenskan under sommarens och vinterns transferfönster kan bli brutalt.
Nu pratar vi inte enbart om transfers till de större danska klubbarna och hinner talangfabriken med att producera ikapp för att bibehålla kvaliteten i allsvenskan?
2009 har hittills varit något av "genombrottets år" för många allsvenska talanger. På förstasidan i dagens sportexpressen exponeras bilder på mestadels allsvenska U-21 spelare med texten "Här är våra nya hjältar". Kanske läge att redan idag skicka kollaget till de danska kollegorna för att pryda omslaget till "inför ligastarten bilagorna"...
Men det finns idag en allsvensk klubb som har en god chans att bli vinnare tack vare denna "härva" och positionera sig som en mer tydlig marknadsledare. Men då måste man asap börja leverera lite mer på fotbollsplanen.
Det är givetvis väldigt enkelt att direkt härleda utvecklingen till "poor management skills", hybris, att man levt över sina tillgångar, "The arms race" mm.
Tre klubbar, liknande bekymmer, så gott som samtidigt. Jag vet inte jag... Men är det kanske även ett strukturellt problem man brottas med här?
Tommy Jacobsson snuddade lite kring problematiken under veckan.
Någonstans i bakhuvudet gnager känslan av att det stora TV avtalet som aktiverades 2006 var något av brytpunkten och där 08 klubbarna på förhand underskattade effekterna från förändringen i konkurrensbalansen som det förde med sig. En förändring som blev till småklubbarnas fördel. (kort om det här och här)
Mini-påvarna hos landsortsklubbarna tycker naturligtvis att det är jätteroligt. Med "kontoret på fickan" drabbas de på kort sikt inte lika hårt av efterfrågeminskningen.
Men faktum kvarstår, efterfrågan på allsvensk fotboll håller på att sjunka som en sten och det beror inte enbart på lågkonjunkturen.
Vill det sig illa är vi sakta men säkert på väg mot den regim som rådde under första delen av 90-talet där 5 000 ansågs vara en bra publiksiffra i allsvenskan.
Vad jag har förstått har danska ligan ett nytt, bättre TV avtal på plats i samband med ligastarten i augusti. Rätta mig gärna om jag har fel här. För stämmer det så får vi ett förhållande där majoriteten av de allsvenska klubbarna måste skära i sina lönebudgetar samtidigt som danskarna får ett större utrymme. Talangutflödet från allsvenskan under sommarens och vinterns transferfönster kan bli brutalt.
Nu pratar vi inte enbart om transfers till de större danska klubbarna och hinner talangfabriken med att producera ikapp för att bibehålla kvaliteten i allsvenskan?
2009 har hittills varit något av "genombrottets år" för många allsvenska talanger. På förstasidan i dagens sportexpressen exponeras bilder på mestadels allsvenska U-21 spelare med texten "Här är våra nya hjältar". Kanske läge att redan idag skicka kollaget till de danska kollegorna för att pryda omslaget till "inför ligastarten bilagorna"...
Men det finns idag en allsvensk klubb som har en god chans att bli vinnare tack vare denna "härva" och positionera sig som en mer tydlig marknadsledare. Men då måste man asap börja leverera lite mer på fotbollsplanen.
fredag 1 maj 2009
"It's all about bucks kid. The rest is conversation"
Läser nya numret av Offside och reportaget om dansk ligafotboll kontra allsvenskan. Man kan prata i evigheter om allt från höst/vår säsong till klubbarnas organisationer.
Allt som oftast är dock svaret mycket enklare än så.
Tack vare den danska forskarskatten är det mycket billigare att producera produkten fotboll i Danmark än vad det är i Sverige. Den högre kvaliteten på produkten som möjliggörs av detta faktum genererar rimligtvis högre intäkter och spiralen är därmed igång.
Lägg därtill argumenten i blogginlägget om den jämna allsvenskan, där intäkterna och därmed talangen är relativt jämnt allokerad över ligans 16 klubbar, så behöver egentligen inte så mycket mer sägas.
Svårare än så behöver det inte vara.
Allt som oftast är dock svaret mycket enklare än så.
Tack vare den danska forskarskatten är det mycket billigare att producera produkten fotboll i Danmark än vad det är i Sverige. Den högre kvaliteten på produkten som möjliggörs av detta faktum genererar rimligtvis högre intäkter och spiralen är därmed igång.
Lägg därtill argumenten i blogginlägget om den jämna allsvenskan, där intäkterna och därmed talangen är relativt jämnt allokerad över ligans 16 klubbar, så behöver egentligen inte så mycket mer sägas.
Svårare än så behöver det inte vara.
Nya förutsättningar i fotbollseuropa?
Serie A klubbarna planerar att bilda en liga lik den modell Premier League är baserad på. Bland annat betyder det inga subventioner från TV pengar till de lägre nationella ligorna. (mer här)
Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.
Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.
***************
Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i "Football Moneay League".
Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera "match day revenue".
Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.
***************
Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.
Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)
Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.
Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.
***************
Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i "Football Moneay League".
Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera "match day revenue".
Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.
***************
Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.
Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)
tisdag 28 april 2009
Europas mest jämna liga har blivit än jämnare
Idag släppte SvFF sin årliga sammanställning av de allsvenska klubbars ekonomier. Vi kan direkt konstatera att den i Europa mest jämna ligan, har under 2008 blivit ännu jämnare.
Baserat på SvFF:s siffror ser vi att konkurrensbalansen i allsvenskan blivit jämnare. Både C4-index* och Herfindahls-index** har under 2008 korrigerats nedåt. Det betyder att allsvenskan sett till driftintäkter går än längre från koncentration där ett fåtal klubbar etablerar sig som "storklubbar".
fig1. Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Modellen är konstruerad för att klara av förändringar i antalet klubbar.
datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)
Jag hävdar att storstadsklubbarna har missgynnats kraftigt av det nya TV-avtal som började ticka säsongen 2006. Trenden är ganska tydlig.
Under 2008 fördelades de centrala avtalen med en nyckel 74-13-13 där 74% av intäkterna distribuerades lika mellan samtliga ligans 16 klubbar.
Denna solidariska allokering innebär bland annat att småklubbarna inte behöver sälja sina talanger till de större allsvenska klubbarna för att finansiera sig själva. Talangen som finns i allsvenskan blir istället för att centrera sig hos ett fåtal klubbar, jämt utspridd över samtliga ligans deltagare till den dagen dansken kommer och plockar spelarna över sundet.
Det tvingar klubbarna till att rekrytera spelare utomlands och/eller längre ner i det svenska ligasystemet.
********************
Det finns dessutom lite andra aspekter som figur 1 inte tar hänsyn till.
Tittar vi t.ex. på intäktsstrukturen för Trelleborgs FF och Malmö FF ser vi att TFF:s intäkter till 40% kommer från centrala avtal. I Malmös fall rör det sig om 12%.
fig 2. Intäktsstruktur Trelleborg FF samt Malmö FF. OBS sekundär datakälla avseende centrala avtal på klubbnivå, Nerikes Allehanda samt idrottensaffärer.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)
När TFF kan arbeta med "kontoret på fickan" och till en stor del leva på subventionen måste Malmö FF avlägga betydligt större resurser för att tjäna sina pengar.
Vi pratar givetvis om kostnader för rekrytering samt underhåll av sponsorer. Inköpskostnader för souvenirer. Kostnader för distribution av säsongs- och lösbiljetter. Kostnader för säkerhet och publikservice mm.
Nettobidraget som ska ge utrymme till spelarlöner begränsas av ovan nämnda kostnader. Utfallet blir en jämn allsvenska där på förhand 8 lag kan anses ha en chans att vinna, 8 lag kan anses riskera att åka ur och inget lag ges tillräckliga förutsättningar att lyckas i Europa.
-----------------------------------------------
* C4 = [summan av de fyra största klubbars driftintäkter]/[summan av ligans totala intäkter från drift] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.
Baserat på SvFF:s siffror ser vi att konkurrensbalansen i allsvenskan blivit jämnare. Både C4-index* och Herfindahls-index** har under 2008 korrigerats nedåt. Det betyder att allsvenskan sett till driftintäkter går än längre från koncentration där ett fåtal klubbar etablerar sig som "storklubbar".
fig1. Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-indexModellen är konstruerad för att klara av förändringar i antalet klubbar.
datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)
Jag hävdar att storstadsklubbarna har missgynnats kraftigt av det nya TV-avtal som började ticka säsongen 2006. Trenden är ganska tydlig.
Under 2008 fördelades de centrala avtalen med en nyckel 74-13-13 där 74% av intäkterna distribuerades lika mellan samtliga ligans 16 klubbar.
Denna solidariska allokering innebär bland annat att småklubbarna inte behöver sälja sina talanger till de större allsvenska klubbarna för att finansiera sig själva. Talangen som finns i allsvenskan blir istället för att centrera sig hos ett fåtal klubbar, jämt utspridd över samtliga ligans deltagare till den dagen dansken kommer och plockar spelarna över sundet.
Det tvingar klubbarna till att rekrytera spelare utomlands och/eller längre ner i det svenska ligasystemet.
********************
Det finns dessutom lite andra aspekter som figur 1 inte tar hänsyn till.
Tittar vi t.ex. på intäktsstrukturen för Trelleborgs FF och Malmö FF ser vi att TFF:s intäkter till 40% kommer från centrala avtal. I Malmös fall rör det sig om 12%.
fig 2. Intäktsstruktur Trelleborg FF samt Malmö FF. OBS sekundär datakälla avseende centrala avtal på klubbnivå, Nerikes Allehanda samt idrottensaffärer.se(klicka på bilden för bättre upplösning)
När TFF kan arbeta med "kontoret på fickan" och till en stor del leva på subventionen måste Malmö FF avlägga betydligt större resurser för att tjäna sina pengar.
Vi pratar givetvis om kostnader för rekrytering samt underhåll av sponsorer. Inköpskostnader för souvenirer. Kostnader för distribution av säsongs- och lösbiljetter. Kostnader för säkerhet och publikservice mm.
Nettobidraget som ska ge utrymme till spelarlöner begränsas av ovan nämnda kostnader. Utfallet blir en jämn allsvenska där på förhand 8 lag kan anses ha en chans att vinna, 8 lag kan anses riskera att åka ur och inget lag ges tillräckliga förutsättningar att lyckas i Europa.
-----------------------------------------------
* C4 = [summan av de fyra största klubbars driftintäkter]/[summan av ligans totala intäkter från drift] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.
C4-index = ([C4]/(4/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan
** Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.
Där S = klubb i:s marknadsandel [driftintäkt/ligans totala intäkt] och N = antal klubbar i ligan.
Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.
H-index = ([H]/(1/N)) * 100
onsdag 22 april 2009
Priset på talang
Djurgården Fotboll AB vill resa nytt kapital. Gott så, en ny storhetstid på gång?
Inte riktigt så enkelt.
Tittar vi på grafen nedan ser vi att likviditet inte varit den trånga sektorn de senaste åren. Bolaget har nominellt investerat ca 4 ggr så mycket pengar 2005-2008 än under framgångsåren 2001-2004.
bilden visar hur många miljoner kronor Djurgården Fotboll AB (DF AB) varje år investerat i Djurgårdens spelartrupp. källa: Årsredovisningar DF AB samt Djurgården Fotboll IF.
Det går inte att idag kopiera modellen och tro på samma resultat som 2001-2003. Konkurrensen är brutalt mycket större och den trånga sektorn består snarare i talang som vill spela på den allsvenska marknaden och de löner den erbjuder.
Malmös VD Pelle Svensson sammanfattade det väldigt fint i mars månad.
"Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem"
Varför ser då den allsvenska marknaden ut annorlunda än i början av millenniet?
Det senaste TV avtalet och den solidariska fördelningen av TV pengarna är vad jag tror en mycket stor och bidragande orsak till att staplarna ser ut som de gör.
De allsvenska klubbarna har alla fått högre intäkter och kapitalet blir "mindre värt". Grafen nedan (titta på C4-index) visar att topp4 klubbars marknadsandelar post 2005 har en vikande trend i relation till ligan.
Samtidigt har Djurgården under denna period tappat marknadsandelar. (här)
En annan anledning är givetvis att konkurrenterna plagierat Djurgårdens RK koncept vilket höjt priset på talang - transferinflation.
******************
Det nya kapitalet, om det nu blir något, kommer sannolikt och i enighet med kvantitetsteorin (här) och bidra till att bibehålla priset för sportslig framgång på en fortsatt hög nivå.
Som jag tidigare skrivit tror jag dock att vi kommer få se fler övergångar mellan allsvenska klubbar än vi sett de senaste åren. De två närmast kommande transferfönstren blir intressanta att följa.
Inte riktigt så enkelt.
Tittar vi på grafen nedan ser vi att likviditet inte varit den trånga sektorn de senaste åren. Bolaget har nominellt investerat ca 4 ggr så mycket pengar 2005-2008 än under framgångsåren 2001-2004.
bilden visar hur många miljoner kronor Djurgården Fotboll AB (DF AB) varje år investerat i Djurgårdens spelartrupp. källa: Årsredovisningar DF AB samt Djurgården Fotboll IF.Det går inte att idag kopiera modellen och tro på samma resultat som 2001-2003. Konkurrensen är brutalt mycket större och den trånga sektorn består snarare i talang som vill spela på den allsvenska marknaden och de löner den erbjuder.
Malmös VD Pelle Svensson sammanfattade det väldigt fint i mars månad.
"Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem"
Varför ser då den allsvenska marknaden ut annorlunda än i början av millenniet?
Det senaste TV avtalet och den solidariska fördelningen av TV pengarna är vad jag tror en mycket stor och bidragande orsak till att staplarna ser ut som de gör.
De allsvenska klubbarna har alla fått högre intäkter och kapitalet blir "mindre värt". Grafen nedan (titta på C4-index) visar att topp4 klubbars marknadsandelar post 2005 har en vikande trend i relation till ligan.
Samtidigt har Djurgården under denna period tappat marknadsandelar. (här)
En annan anledning är givetvis att konkurrenterna plagierat Djurgårdens RK koncept vilket höjt priset på talang - transferinflation.
******************
Det nya kapitalet, om det nu blir något, kommer sannolikt och i enighet med kvantitetsteorin (här) och bidra till att bibehålla priset för sportslig framgång på en fortsatt hög nivå.
Som jag tidigare skrivit tror jag dock att vi kommer få se fler övergångar mellan allsvenska klubbar än vi sett de senaste åren. De två närmast kommande transferfönstren blir intressanta att följa.
måndag 16 mars 2009
Konsten att värva
Arthur Sorin, Viktor Elm, Cesar Santin, Patrik Ingelsten är några av klasspelarna som lämnat Kalmar FF de senaste tre kvartalen.
- De har inte ersatts med spelare av samma kvalitet sade Bill.
- En mycket intressant iakttagelse sade Bull.
Det här var på inget sätt någon kritik mot Kalmar, tvärtom. De har en gång lyckats identifiera och förädla dessa dolda talanger som övriga klubbar uppenbarligen missade. Man drabbas inte heller av den hybris många klubbar med nyvunnen stark likviditet har visat prov på utan fortsätter konsekvent på sin linje. Kalmar har förstått sin plats i fotbollens värdekedja.
Det ska bli intressant att se hur Kalmars stora talangläckage på kort sikt påverkar prestationen. Klarar man av en topp 5 placering i år lyfter jag på hatten.
***************
Att värva är onekligen en konst och hittills finns imo ingen allsvensk klubb som över en lite längre period kan visa upp ett track-record som säger att det inte handlat om mer än tur och tillfälligheter.
Vem minns inte Hammarbys kanonvärvningar inför säsongen 2003. Anders Linderoth pekades ut som hjärnan bakom dessa. (läs mer om det här) I det närmaste samma organisation gav oss sedan namn som Niclas Hindsberg och Toni Nhleko, bland många andra.
Värt att lägga på minnet är även prislappen då det begav sig. 2003 betalade Hammarby transfersummor på totalt 1.3miljoner.
Idag får man väl knappt en div 1 spelare för dessa pengar. 2008 betalade Hammarby 8.9 miljoner i transfersummor. Malmö FF betalade 17 miljoner för sina förvärv 2008.
Förutsättningarna på transfermarknaden har onekligen förändrats.
- De har inte ersatts med spelare av samma kvalitet sade Bill.
- En mycket intressant iakttagelse sade Bull.
Det här var på inget sätt någon kritik mot Kalmar, tvärtom. De har en gång lyckats identifiera och förädla dessa dolda talanger som övriga klubbar uppenbarligen missade. Man drabbas inte heller av den hybris många klubbar med nyvunnen stark likviditet har visat prov på utan fortsätter konsekvent på sin linje. Kalmar har förstått sin plats i fotbollens värdekedja.
Det ska bli intressant att se hur Kalmars stora talangläckage på kort sikt påverkar prestationen. Klarar man av en topp 5 placering i år lyfter jag på hatten.
***************
Att värva är onekligen en konst och hittills finns imo ingen allsvensk klubb som över en lite längre period kan visa upp ett track-record som säger att det inte handlat om mer än tur och tillfälligheter.
Vem minns inte Hammarbys kanonvärvningar inför säsongen 2003. Anders Linderoth pekades ut som hjärnan bakom dessa. (läs mer om det här) I det närmaste samma organisation gav oss sedan namn som Niclas Hindsberg och Toni Nhleko, bland många andra.
Värt att lägga på minnet är även prislappen då det begav sig. 2003 betalade Hammarby transfersummor på totalt 1.3miljoner.
Idag får man väl knappt en div 1 spelare för dessa pengar. 2008 betalade Hammarby 8.9 miljoner i transfersummor. Malmö FF betalade 17 miljoner för sina förvärv 2008.
Förutsättningarna på transfermarknaden har onekligen förändrats.
söndag 1 mars 2009
Den fåfänga jakten på talang fortsätter
Det finns fortfarande många allsvenska klubbar som söker förstärkningar inför seriestarten.
Ekonomi har under alla år uppgivits vara den stora trånga sektorn vad gäller förvärv.
Ekonomi kan defineras som hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet.
Likviditet och lönebudget är en av resurserna i fotbollsvärlden. Den tredje resursen som det mer sällan talas om, men ack så viktiga är talang. Och framför allt tillgången på talang som är möjlig att värva till allsvenskan.
Kvalitetsspelare distribueras generellt ut från allsvenskan, inte till allsvenskan.
Malmös VD Pelle Svensson sammanfattar det hela väldigt bra i Sydsvenskan.
"Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem"
Och då ska vi lägga på minnet att Malmö har en balansräkning andra allsvenska klubbar bara kan drömma om.
Ekonomi har under alla år uppgivits vara den stora trånga sektorn vad gäller förvärv.
Ekonomi kan defineras som hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet.
Likviditet och lönebudget är en av resurserna i fotbollsvärlden. Den tredje resursen som det mer sällan talas om, men ack så viktiga är talang. Och framför allt tillgången på talang som är möjlig att värva till allsvenskan.
Kvalitetsspelare distribueras generellt ut från allsvenskan, inte till allsvenskan.
Malmös VD Pelle Svensson sammanfattar det hela väldigt bra i Sydsvenskan.
"Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem"
Och då ska vi lägga på minnet att Malmö har en balansräkning andra allsvenska klubbar bara kan drömma om.
tisdag 17 februari 2009
Spelarkontrakt - teori.
*"Our model, which captures this important aspect of employment relations in football,has revealed that a risk-averse player benefits from the shadow of the transfersystem and therefore from a more restrictive transfer system. Under the pre-Bosman transfer system, clubs could partially insure their players against income-uncertainty by transforming a part of the players risky future salary in risk-free current income. A risk-averse player prefers a higher current salary combined witha lower (expected) future salary to a lower current salary combined with a higherbut uncertain future salary. The Bosman transfer system, which is equivalent to thepre-Bosman transfer system in terms of our model, did not change this situation since clubs and players voluntary restored the pre-Bosman world by expanding contract durations. However, by limiting the maximal contract duration to 5 years the insurance deal does not work anymore in the new Monti transfer system. As a consequence, the Monti transfer system can be considered as an impediment to Pareto efficient risk-allocation in the football industry. If risk can be considered as the basic source of productivity variations in football, the failure of the insurance market imposed by the free movement philosophy of the European institutionsmight impose a high price to be paid by the labour force in this industry."
saxat från: Why Football Players May Benefit from the 'Shadow of the Transfer System' http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=934547
saxat från: Why Football Players May Benefit from the 'Shadow of the Transfer System' http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=934547
söndag 15 februari 2009
Från Italien till Tyskland - en potentiell omallokering av talang i Europa
Det finns två skolor vad gäller försäljning av TV rättigheter. Den ena är att klubbarna själva säljer sina respektive varumärken till TV bolagen och den andra är att rättigheterna säljs centralt* för att sedan fördelas ut till ligaklubbarna enligt en viss nyckel.
Den senare skolan har i praktiken visat sig maximera ligors totala intjäning från TV rättigheter samtidigt som det med hjälp av fördelningsnycklarna ger ligaorganisationerna större möjlighet att styra ligans tävlingsbalans. En individuell försäljning maximerar de starkaste klubbarnas TV intäkter men summan av samtliga individuellt sålda avtal har erfarenhetsmässigt visat sig vara lägre än från en central förhandling.
Bland Big-5 ligorna är det idag enbart Italien och Spanien där klubbarna på egen hand säljer sina respektive TV rättigheter. Italien går över till den centrala modellen från och med säsongen 2010-11. En möjlig brytningspunkt eftersom det sannolikt kommer att påverka konkurrensbalansen i Serie A.
Den italienska ligafotbollen har under 2000 talet inte riktigt hängt med vad gäller tillväxten bland Big-5 ligorna (grafik här). De starka klubbvarumärkena har trots allt lyckats med att försvara sina positioner i alla fall någorlunda hyfsat. Främst tack vare sin marknadsposition som skapats under årtionden av framgång och tradition i kombination med en minimal subvention till ligans svagare varumärken.
Grafiken längs ned** visar en jämförelse av marknadskoncentrationen i de europeiska ligorna, det vill säga de fyra största klubbars intäkter i relation till ligans övriga medlemmar. Serie A:s fyra största klubbar omsätter 4.7 ggr mer än resterande ligakonkurrenter. Detta nyckeltal kommer från och med säsongen 2010-11 att korrigeras eftersom intäkter från TV står för en mycket hög andel av italienska klubbars intjäning. Således goda nyheter för Serie A:s mindre klubbar vars konkurrenskraft förväntas öka.
Rimligtvis kommer det hela att påverka allokeringen av talang inom ligan och vi borde därför kunna förvänta oss en korrigerad tävlingsbalans i Italien.
Det som dock är än mer intressant, är huruvida de italienska toppklubbarna påverkas i relation till sina europeiska konkurrenter i "Football Money League", dvs de 20 klubbar som omsätter mest i Europa. Förlorar Milan, Inter, Roma och Juventus marknadsandelar i det europeiska perspektivet kommer vi se ett nettoutflöde av extraordinär talang ut från Serie A till andra fotbollsmarknader i världen.
Av ren nyfikenhet simulerade jag Premier Leagues alldeles nyligen tecknade och rekordhöga TV avtal enligt en 50-25-25 nyckel. En sådan fördelning av de centralt sålda TV rättigheterna skulle innebära att de italienska topp 4 klubbars årliga intäkter från TV skulle landa mellan €80m och €100m.
Hur det slår? Börsnoterade Juventus, idag på elfte plats i "Football Money League", hade enligt sitt senaste bokslut (säs2007-8) TV intäker på €125m.
För att nå "status-quo" vad gäller TV intäkter för "Football Money Leagues" fyra italienska klubbar måste det centrala avtalet i Serie A generera ett pris ca 30% högre än Premier Leagues nytecknade TV avtal. Problemet är att det snarare är tveksamt ifall Serie A:s centrala TV avtal överhuvudtaget kan nå Premier Leagues nivåer.
Kanske får vi istället se en innovativ "italiensk fördelningsnyckel"? Helt klart är att de italienska klubbarna nu blir illa tvungna att utveckla sin produkt inom det område man tappat mest i förhållande till omvärdlen - match day income.
Vinnaren i denna karusell bör kunna bli Bundesliga som upplever en fin tillväxt och dit en betydande del av talangen borde omallokeras.
------------------------------------------------
* Centralt förhandlade TV avtal har ifrågasatts ur ett "antitrust" perspektiv eftersom det kan tolkas som kartellbildning där en grupp av företag(klubbar) tillsammans agerar prissättare. Fotollens branschorganisationer menar bl.a. att man istället ska se produkten ur ett helhetsperspektiv, dvs ligan som en produkt och inte den enskilda klubben. Detta var en ganska stor issue hos de tyska konkurrensmyndigheterna i samband med Bundesligas senaste omförhandling av TV avtal.
**
(klicka på bilden för högre upplösning)
fig1. Marknadskoncentration i Europafotbollen 2007. Observera gärna att allsvenskan är den liga som har minst skillnad mellan de starka och svaga klubbarna avseende omsättning.
saxat från: "UEFA Benchmarking 2007" speciellt framtaget för det kroatiska ligaseminariet i Zagreb december 2008.
Den senare skolan har i praktiken visat sig maximera ligors totala intjäning från TV rättigheter samtidigt som det med hjälp av fördelningsnycklarna ger ligaorganisationerna större möjlighet att styra ligans tävlingsbalans. En individuell försäljning maximerar de starkaste klubbarnas TV intäkter men summan av samtliga individuellt sålda avtal har erfarenhetsmässigt visat sig vara lägre än från en central förhandling.
Bland Big-5 ligorna är det idag enbart Italien och Spanien där klubbarna på egen hand säljer sina respektive TV rättigheter. Italien går över till den centrala modellen från och med säsongen 2010-11. En möjlig brytningspunkt eftersom det sannolikt kommer att påverka konkurrensbalansen i Serie A.
Den italienska ligafotbollen har under 2000 talet inte riktigt hängt med vad gäller tillväxten bland Big-5 ligorna (grafik här). De starka klubbvarumärkena har trots allt lyckats med att försvara sina positioner i alla fall någorlunda hyfsat. Främst tack vare sin marknadsposition som skapats under årtionden av framgång och tradition i kombination med en minimal subvention till ligans svagare varumärken.
Grafiken längs ned** visar en jämförelse av marknadskoncentrationen i de europeiska ligorna, det vill säga de fyra största klubbars intäkter i relation till ligans övriga medlemmar. Serie A:s fyra största klubbar omsätter 4.7 ggr mer än resterande ligakonkurrenter. Detta nyckeltal kommer från och med säsongen 2010-11 att korrigeras eftersom intäkter från TV står för en mycket hög andel av italienska klubbars intjäning. Således goda nyheter för Serie A:s mindre klubbar vars konkurrenskraft förväntas öka.
Rimligtvis kommer det hela att påverka allokeringen av talang inom ligan och vi borde därför kunna förvänta oss en korrigerad tävlingsbalans i Italien.
Det som dock är än mer intressant, är huruvida de italienska toppklubbarna påverkas i relation till sina europeiska konkurrenter i "Football Money League", dvs de 20 klubbar som omsätter mest i Europa. Förlorar Milan, Inter, Roma och Juventus marknadsandelar i det europeiska perspektivet kommer vi se ett nettoutflöde av extraordinär talang ut från Serie A till andra fotbollsmarknader i världen.
Av ren nyfikenhet simulerade jag Premier Leagues alldeles nyligen tecknade och rekordhöga TV avtal enligt en 50-25-25 nyckel. En sådan fördelning av de centralt sålda TV rättigheterna skulle innebära att de italienska topp 4 klubbars årliga intäkter från TV skulle landa mellan €80m och €100m.
Hur det slår? Börsnoterade Juventus, idag på elfte plats i "Football Money League", hade enligt sitt senaste bokslut (säs2007-8) TV intäker på €125m.
För att nå "status-quo" vad gäller TV intäkter för "Football Money Leagues" fyra italienska klubbar måste det centrala avtalet i Serie A generera ett pris ca 30% högre än Premier Leagues nytecknade TV avtal. Problemet är att det snarare är tveksamt ifall Serie A:s centrala TV avtal överhuvudtaget kan nå Premier Leagues nivåer.
Kanske får vi istället se en innovativ "italiensk fördelningsnyckel"? Helt klart är att de italienska klubbarna nu blir illa tvungna att utveckla sin produkt inom det område man tappat mest i förhållande till omvärdlen - match day income.
Vinnaren i denna karusell bör kunna bli Bundesliga som upplever en fin tillväxt och dit en betydande del av talangen borde omallokeras.
------------------------------------------------
* Centralt förhandlade TV avtal har ifrågasatts ur ett "antitrust" perspektiv eftersom det kan tolkas som kartellbildning där en grupp av företag(klubbar) tillsammans agerar prissättare. Fotollens branschorganisationer menar bl.a. att man istället ska se produkten ur ett helhetsperspektiv, dvs ligan som en produkt och inte den enskilda klubben. Detta var en ganska stor issue hos de tyska konkurrensmyndigheterna i samband med Bundesligas senaste omförhandling av TV avtal.
**
(klicka på bilden för högre upplösning)fig1. Marknadskoncentration i Europafotbollen 2007. Observera gärna att allsvenskan är den liga som har minst skillnad mellan de starka och svaga klubbarna avseende omsättning.
saxat från: "UEFA Benchmarking 2007" speciellt framtaget för det kroatiska ligaseminariet i Zagreb december 2008.
tisdag 27 januari 2009
FotbollsEuropa 2007 - intäkter vs talang
Innan siffrorna för 2008 börjar ramla in kan det av intresse att få ett helhetsgrepp över den europeiska fotbollsmarknaden.
Bilden nedan visar marknadsandelarna för ett antal grupper i Europa. Big5 äger 52% av intäkterna. Sedan kommer... ingenting, innan big5:s lägre divisioner lägger beslag på 16%. Allsvenskan tillhör kategorin "övriga 1:a ligor" med 15% och superettan ryms i "övriga lägre ligor".
UEFA och nationella förbund äger 14% av kakan.
Allsvenskan har 0.64% av den europeiska marknaden. Räknar vi bort UEFA och räknar bara på ligorna blir allsvenskans marknadsandel 0.69%
bild 1. marknadsandelar intäkter exklusive transfer 2007
datakälla: deloiite.pl - "finansowa ekstraklasa"
(klicka på bilden för högre upplösning)
Det mest intressanta och relevanta vore ju att mäta allsvenskans tillväxt i relation till sin grupp och kanske även gruppen innehållandes Big5:s lägre divisioner då det främst är dit den allsvenska talangen distribueras. Dessa nyckeltal bör förväntas att monitoreras i SvFF:s årliga rapport av de allsvenska klubbars ekonomier. Men än så länge lyser dessa med sin frånvaro.
***********************
Eftersom vi enligt "Football-Asset-Pricing-Model"* vet att det finns ett visst linjärt samband mellan intäkter och sportslig prestation, kan vi approxmera marknadsandelarna i Europa avseende talang, dvs kvalitet på fotboll.
Antagandet bygger på att FAPM gäller i Europa där all identifierad och därmed känd talang aggregeras till 100%.
UEFA samt nationsförbunden lyfts bort eftersom dessa förbund inte avlönar talang på daglig basis.
Vissa lokala avvikelser kan givetvis påverkas av skattesubventioner, olika redovisningsprinciper, ej redovisade intäkter, "kreativ bokföring" samt en viss tröghet i distributionen av talang på grund av bundna kontrakt som inte köps loss.
-------------------------------------------
* se nedan ang "Football-Asset-Pricing-Model"
FAPM#1
FAPM#2
FAPM#3
FAPM#4
Bilden nedan visar marknadsandelarna för ett antal grupper i Europa. Big5 äger 52% av intäkterna. Sedan kommer... ingenting, innan big5:s lägre divisioner lägger beslag på 16%. Allsvenskan tillhör kategorin "övriga 1:a ligor" med 15% och superettan ryms i "övriga lägre ligor".
UEFA och nationella förbund äger 14% av kakan.
Allsvenskan har 0.64% av den europeiska marknaden. Räknar vi bort UEFA och räknar bara på ligorna blir allsvenskans marknadsandel 0.69%
bild 1. marknadsandelar intäkter exklusive transfer 2007datakälla: deloiite.pl - "finansowa ekstraklasa"
(klicka på bilden för högre upplösning)
Det mest intressanta och relevanta vore ju att mäta allsvenskans tillväxt i relation till sin grupp och kanske även gruppen innehållandes Big5:s lägre divisioner då det främst är dit den allsvenska talangen distribueras. Dessa nyckeltal bör förväntas att monitoreras i SvFF:s årliga rapport av de allsvenska klubbars ekonomier. Men än så länge lyser dessa med sin frånvaro.
***********************
Eftersom vi enligt "Football-Asset-Pricing-Model"* vet att det finns ett visst linjärt samband mellan intäkter och sportslig prestation, kan vi approxmera marknadsandelarna i Europa avseende talang, dvs kvalitet på fotboll.
Antagandet bygger på att FAPM gäller i Europa där all identifierad och därmed känd talang aggregeras till 100%.
UEFA samt nationsförbunden lyfts bort eftersom dessa förbund inte avlönar talang på daglig basis.
Vissa lokala avvikelser kan givetvis påverkas av skattesubventioner, olika redovisningsprinciper, ej redovisade intäkter, "kreativ bokföring" samt en viss tröghet i distributionen av talang på grund av bundna kontrakt som inte köps loss.
bild 2. approximerad fördelning av fotbollstalang(kvalitet) 2007
(klicka på bilden för högre upplösning)
(klicka på bilden för högre upplösning)
-------------------------------------------
* se nedan ang "Football-Asset-Pricing-Model"
FAPM#1
FAPM#2
FAPM#3
FAPM#4
lördag 24 januari 2009
Agenternas skräck och hotet från väst?
Agenternas skräck ligger nu uppe för diskussion. UEFA och klubbarnas branchorganisation ECA diskutetar en eventuell begränsning av utgifter för löneersättning. (mer här)
Lönerersättningar ska kunna begränsas av klubbarnas intäter från biljetter, marknad & merchandise samt TV. Finansiella tillskott från ägare kommer med andra ord inte kunna trigga lönekostnaderna. Jag misstänker att ration löner/omsättning kan tänkas att regleras.
Sunt. Även om vi kanske får se "kreativa lösningar" vad gäller ersättning till fotbollsspelare.
Skulle en reglering kunna skapa en möjlighet för Major League Soccer att konkurrera om de större affischnamnen måntro? Skulle så bli fallet, kan det ju bli ett utflöde av talang till andra sidan Atlanten. Och därmed sannolikt även en viss omallokering av de globala TV pengarna inom fotbollen.
Spännande.
Lönerersättningar ska kunna begränsas av klubbarnas intäter från biljetter, marknad & merchandise samt TV. Finansiella tillskott från ägare kommer med andra ord inte kunna trigga lönekostnaderna. Jag misstänker att ration löner/omsättning kan tänkas att regleras.
Sunt. Även om vi kanske får se "kreativa lösningar" vad gäller ersättning till fotbollsspelare.
Skulle en reglering kunna skapa en möjlighet för Major League Soccer att konkurrera om de större affischnamnen måntro? Skulle så bli fallet, kan det ju bli ett utflöde av talang till andra sidan Atlanten. Och därmed sannolikt även en viss omallokering av de globala TV pengarna inom fotbollen.
Spännande.
lördag 10 januari 2009
kort om silly season
Det är en mycket intressant silly season på flera olika sätt. Jag har tidigare skrivit lite om Manchester Citys budget och hur sådana kapitalinjektioner direkt eller indirekt kan påverka priset på talang.
I Sverige har de stora affärerna lyst med sin frånvaro även om det blivit en och annan transfer denna vinter. Ett intressant case är Malmö FF vs Toivonen vs PSV. Ska Malmö sälja, ska man inte sälja?
Först och främst, är det något Malmö har så är det en stark likvid situation - fotbollens ena "trånga sektor".
Senaste bokslutet hade man en kassa på 33 miljoner, en balanslividitet* på 3.2 och en kassalikviditet* på 3. Jämför med Hammarby Fotboll, AIK Fotboll, Helsingborg med flera vars balanslividitet det senaste rapporteringstillfället låg under 1 (100%).
Malmö behöver således inte sälja spelare för att klara av att fullfölja sina ekonomiska åtaganden. Malmö vet om det och de klubbar som vill köpa spelare från Malmö vet om det.
MFF kan till skillnad från de flesta andra allsvenska klubbar ta risken att affären går i stöpet utan att riskera vare sig sin existens, eller finansiella flexibilitet de närmast kommande transferfönstren. En lyx ett fåtal klubbar äger.
Huruvida man besitter fotbollens andra "trånga sektor" - talang går ju alltid att diskutera fram och tillbaka. De senaste årens tabellplaceringar ger lite underlag till den diskussionen.
Malmö FF skulle vid en försäljning av Ola T få mer pengar än vad som rimligtvis kan spenderas på spelare av dokummenterad klass. Tillgången och utbudet av talang begränsas av fotbollens tredje "trånga sektor" - lönebudget vilken baseras på de löpande intäkterna.
Ur ett nyttomaximeringsperspektiv tjänar klubben sannolikt mest på genom att vänta med att sälja Toivonen. Likviditeten ser, från mitt perspektiv överbalanserad ut om man nu ställer de tre trånga sektorerna i relation med varandra.
Detta även om det innebär att transfersumman om ett år kan antas minska med ett betydande belopp. Talangen kommer på kort sikt omöjligtvis kunna ersättas. Sedan finns det givetvis annan information vi inte känner till som ju kan ligga i grunden för ett affärsbeslut.
Vi har ju givetvis även spelarens vilja att ta hänsyn till. Men likförbannat skrev han under ett fyraårskontrakt vilket enligt empirin ger en premie jämfört mot ett kontrakt med kortare löptid. Ett affärsbeslut som togs i samma veva som han skrev under kontraktet och affärsbeslut får alltid vissa konsekvenser.
Vad gäller motivation och prestation vid en utebliven affär kan ju alltid diskuteras. Men det skulle kunna vara ett utmärkt test av den unga killens karaktär. En egenskap nog så viktig för att så småningom klara av att bli en storspelare.
Angående priset som figurerar i den rosa tabloiden så kunde man istället för 35 miljoner, lika gärna ha skrivit 150 miljoner, så trovärdig håller jag den informationskällan.
Intressant att se, och med intressant menar jag inte följetongen i media utan nästa status, vilket är senast den 1:a februari i år.
****************
Samma tabloid hävdar att Rasmus Bengtson är på väg till Malmö. Trelleborg har till skillnad från Malmö inte råd att förlora sin kanske potentiellt enda kassako under decenniet som bosman, vilket blir fallet om ett år. En omsättning på 21.7 miljoner exkl transfers, en kassa på 0.4 miljoner och en balanslikviditet på 0.7 per den sista december 2007 säger det mesta.
Huruvida transferryktet är sant eller inte lämnar vi därhän. Däremot målas det ju upp en potentiell övergång som med stor tydlighet visar vad hela transfersystemet handlar om. Malmö, där Trelleborg ursprungligen hämtade Rasmus Bengdsson, skulle vid en affär betala Trelleborg för utbildningen och förädlingen av spelaren.
Transfersystemet är nämligen en utav resursallokeringsmekanismerna i den globala fotbollen. Klubbar och ligor som identifierar och utvecklar talang men har svårt att finansiera det eftersom deras intäkter är för låga för att täcka samtliga kostnader som krävs för att driva en fotbollsklubb på en viss nivå.
Fotbollseuropa uppdelat i fyra olika ligagrupper. PGI - PGIV och dess ekonomiska nyckeltal.
Från vänster: rörelsemarginal, transfernetto, totalt resultat.
(klicka på bilden för högre upplösning)
samtliga grafer saxade från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING - The European Club Footballing Landscape
För indelning av PGI - PGIV länk här.
-----------------------------------
* Läs kortfattat om kassalikviditet respektive balanslikviditet genom att trycka på länkarna.
I Sverige har de stora affärerna lyst med sin frånvaro även om det blivit en och annan transfer denna vinter. Ett intressant case är Malmö FF vs Toivonen vs PSV. Ska Malmö sälja, ska man inte sälja?
Först och främst, är det något Malmö har så är det en stark likvid situation - fotbollens ena "trånga sektor".
Senaste bokslutet hade man en kassa på 33 miljoner, en balanslividitet* på 3.2 och en kassalikviditet* på 3. Jämför med Hammarby Fotboll, AIK Fotboll, Helsingborg med flera vars balanslividitet det senaste rapporteringstillfället låg under 1 (100%).
Malmö behöver således inte sälja spelare för att klara av att fullfölja sina ekonomiska åtaganden. Malmö vet om det och de klubbar som vill köpa spelare från Malmö vet om det.
MFF kan till skillnad från de flesta andra allsvenska klubbar ta risken att affären går i stöpet utan att riskera vare sig sin existens, eller finansiella flexibilitet de närmast kommande transferfönstren. En lyx ett fåtal klubbar äger.
Huruvida man besitter fotbollens andra "trånga sektor" - talang går ju alltid att diskutera fram och tillbaka. De senaste årens tabellplaceringar ger lite underlag till den diskussionen.
Malmö FF skulle vid en försäljning av Ola T få mer pengar än vad som rimligtvis kan spenderas på spelare av dokummenterad klass. Tillgången och utbudet av talang begränsas av fotbollens tredje "trånga sektor" - lönebudget vilken baseras på de löpande intäkterna.
Ur ett nyttomaximeringsperspektiv tjänar klubben sannolikt mest på genom att vänta med att sälja Toivonen. Likviditeten ser, från mitt perspektiv överbalanserad ut om man nu ställer de tre trånga sektorerna i relation med varandra.
Detta även om det innebär att transfersumman om ett år kan antas minska med ett betydande belopp. Talangen kommer på kort sikt omöjligtvis kunna ersättas. Sedan finns det givetvis annan information vi inte känner till som ju kan ligga i grunden för ett affärsbeslut.
Vi har ju givetvis även spelarens vilja att ta hänsyn till. Men likförbannat skrev han under ett fyraårskontrakt vilket enligt empirin ger en premie jämfört mot ett kontrakt med kortare löptid. Ett affärsbeslut som togs i samma veva som han skrev under kontraktet och affärsbeslut får alltid vissa konsekvenser.
Vad gäller motivation och prestation vid en utebliven affär kan ju alltid diskuteras. Men det skulle kunna vara ett utmärkt test av den unga killens karaktär. En egenskap nog så viktig för att så småningom klara av att bli en storspelare.
Angående priset som figurerar i den rosa tabloiden så kunde man istället för 35 miljoner, lika gärna ha skrivit 150 miljoner, så trovärdig håller jag den informationskällan.
Intressant att se, och med intressant menar jag inte följetongen i media utan nästa status, vilket är senast den 1:a februari i år.
****************
Samma tabloid hävdar att Rasmus Bengtson är på väg till Malmö. Trelleborg har till skillnad från Malmö inte råd att förlora sin kanske potentiellt enda kassako under decenniet som bosman, vilket blir fallet om ett år. En omsättning på 21.7 miljoner exkl transfers, en kassa på 0.4 miljoner och en balanslikviditet på 0.7 per den sista december 2007 säger det mesta.
Huruvida transferryktet är sant eller inte lämnar vi därhän. Däremot målas det ju upp en potentiell övergång som med stor tydlighet visar vad hela transfersystemet handlar om. Malmö, där Trelleborg ursprungligen hämtade Rasmus Bengdsson, skulle vid en affär betala Trelleborg för utbildningen och förädlingen av spelaren.
Transfersystemet är nämligen en utav resursallokeringsmekanismerna i den globala fotbollen. Klubbar och ligor som identifierar och utvecklar talang men har svårt att finansiera det eftersom deras intäkter är för låga för att täcka samtliga kostnader som krävs för att driva en fotbollsklubb på en viss nivå.
Fotbollseuropa uppdelat i fyra olika ligagrupper. PGI - PGIV och dess ekonomiska nyckeltal.Från vänster: rörelsemarginal, transfernetto, totalt resultat.
(klicka på bilden för högre upplösning)
samtliga grafer saxade från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING - The European Club Footballing Landscape
För indelning av PGI - PGIV länk här.
-----------------------------------
* Läs kortfattat om kassalikviditet respektive balanslikviditet genom att trycka på länkarna.
söndag 4 januari 2009
Bailout - the flows
figuren visar talangflödena och ersättningen spelartransfers (transfersummor), allsvenskan 2007. Datakälla: svenskfotboll.seSå vad skulle hända ifall Abu Dhabi United Group istället för £100 miljoner gav ManCity en transferbudget på £100 000 000 miljoner?
Initialt skulle en viss omallokering av talang ske. Sedan, efter att spelarna längs kedjan fått sin del genom högre löner/sign-on, skulle de extra pengarna som pumpades in i systemet till slut rimligtvis även rinna ut till och påverka de nominella nivåerna på den allsvenska transfermarknaden (siffrorna i figuren). - Allt annat lika.
Nu är dock läget, enbart baserat på min magkänsla, att det nuvarande svarta hålet i "football-crunch" i Europa är betydligt större än de £100 miljoner som pumpas in via ManCity. Hur det påverkar talang- och kassaflödena i Europa och i Sverige blir därför spännande att följa.
**********************
Supportrarna till de allsvenska klubbarna hoppas och vill alltid, när klubben sålt eller är på väg att sälja sina nyckelspelare att dessa alltid ska ersättas med motsvarande kvalitet.
"Vi har ännu inte värvat en ersättare för Eguren" är en klassiker.
Det blir givetvis omöjligt. Helt enkelt därför att den nivå på förädlad/framtagen talang går till klubbar högre upp i det europeiska fotollssystemet. Den går inte till allsvenskan.
Det skulle vara intressant att se en sammanställning av den talang (spelare) som sålts från allsvenskan till andra ligor de 10 senaste transferfönstren. Och sedan den nivå på talang (bedömning av kvalitet med facit i hand räknas inte, endast observerad kvalitet innan värvningstillfället) som värvats till allsvenskan.
Nettot som vi kan kalla "klassunderskott" inom respektive fönster kan inte vara annat än gigantiskt. Det som varje år händer i allsvenskan är en enda stor pågående förädlingsprocess av spelare som kvalitetsmässigt håller ligan flytande på en... vad blir det, 23:e plats i Europa?
torsdag 1 januari 2009
"Mer resurser gör allsvenskan mer attraktiv" - Lex Premier League?
För någon månad sedan pratades det om att SEF ville ta över driften av allsvenskan. Vad är det exakt etablisemanget menar? Lars Åke Lagrell verkade förvånad "diskussionen riktar in sig på frågor som redan är lösta” och "Allt som har med kommersiella frågor att göra har vi släppt".
I ungefär samma veva publicerades denna krönika där Premier League nämndes som exempel och kanske en förebild. Tanken kan vara värdeskapande, men vad är det egetligen SEF är ute efter kan man fråga sig?
fig5. (klicka på bilden för högre upplösning)
En viss skillnad, eller hur? Dessutom fick ju Superettan mindre resurser, 18msek istället för 32. För till skillnad från i England där marknaden styr, så är det i Sverige centralorganisationen som fastställer fördelningen allsvenskan vs superettan. Frågan är ju även hur förhållandet av övriga centrala sponsoravtal marknadsmässigt skulle se ut ifall allsvenskan sålde dessa enbart för egen räkning?
Baserat på erfarenheten från England skulle vi sannolikt, efter ett par år med denna distribution av resurser, se marknadsmekanismen göre ett större avtryck där allsvenskan skiktas och där storstadsklubbarna över tiden drog en större fördel av sina demokrafiska förutsättningar. Det blir samtidigt något svårare att degraderas då steget ner till Superettan sannolikt bli större.
För antingen vill man närma sig Europa eller så skiter man i det men tiger för evigt. För snacket om att vi är på G och att "de allsvenska lagens framtid i europa äntligen börjat ljusna" har vi hört lite väl många år nu för att det ska låta trovärdigt. Sen säger det "swap swap boom boom" och trupperna är sönderköpta, ingen talang finns tillgänglig på marknaden att ersätta med och det spelar till slut ingen roll hur mycker riskkapital du än reser.
Alla kan inte sitta i förarsätet. Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm. Innan dess är det bara alibifrågor.
Gott Nytt 2009!
"the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Därför blev engelska klubbar bäst i Europa - Elitism
Därför blev Bundesliga näst-störst i Europa - Herre i sitt eget hus
Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2009!
----------------------------------------------------
datakällor:
* http://www.eufootball.biz/data/tv
**http://www.premierleague.com/page/Faqs/0,,12306,00.html
***https://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21425&a=566859&lid=aldreNyheter_268555&lpos=rubrik_566859
**** (sid 6) http://www.svenskfotboll.se/files/%7B777658C8-7E1E-4766-875F-B107D4CE4160%7D.pdf
I ungefär samma veva publicerades denna krönika där Premier League nämndes som exempel och kanske en förebild. Tanken kan vara värdeskapande, men vad är det egetligen SEF är ute efter kan man fråga sig?
Den struktur som Premier League skapade när det begav sig i början av 90-talet, handlade inte så mycket om att initialt skapa nya intäkter som inte redan fanns på den engelska ligamarknaden genom den ordinarie tillväxten (bla teknologisk utveckling, TV). Snarare handlade det om en omallokering av resurser. En omallokering som blev en katalysator vad gäller omdistribution av talang, både nationellt och globalt. Det är det faktum som enligt mig stärkte varumärket Premier League och därmed höjde efterfrågan på engelsk ligafotboll vilket gav dem marknadsandelar från den europeiska fotbollskakakan.
Så tro inte att det är NYA pengar den svenska fotbollsmarknaden kan trycka i en sedelpress bara för att man sätter ett ”AB” efter ”SEF” och låter de allsvenska klubbarna bli delägare.
Var skulle dessa pengar komma ifrån? SEF har under flera år, utan framgång försökt sälja Royal League. Varför skulle de hitta nya pengar denna gång? Allsvenskan blir inte mer värd bara för att man byter namn och form på branschorganisationen. Så vem är det man försöker lura egentligen?
Visst, man kan sälja de allsvenska namnrättigheterna vilket totalt skulle generera uppskattningsvis 15 miljoner per år men dessa pengar skulle efter att ha distribuerats med dagens jämna fördelningspolitik ut till klubbarna, försvinna rakt ut i den allsvenska löneinflationen utan att positivt påverka distributionen av talang från omvärlden till allsvenskan och därmed höja det reala värdet på ligan. Precis såsom de nya resurserna från det haussade och lukrativa TV avtalet 2006 har gjort, det vill säga sugits in i det gigantiska svarta hål som kallas "the-arms-race".
Nej, det vi pratar om, ifall man nu vill snegla åt Premier League, är ett strukturellt paradigmskifte i svensk ligafotboll som på sikt kan skapa nya intäkter men framför allt, plocka marknadsandelar från de europeiska konkurrenterna vilket är det enda relevanta när fotbollstalang ska distribueras runtom i fotbollseuropa.
Men är det gratis? Fan heller!
********************
Premier League startade 1992 som ett resultat av fruktan för att de största klubbarna i England skulle bryta sig loss och starta en egen låda. Det som hände var att man istället tog dåvarande First division och bytte varumärke till Premier League. Men det var inte det som var knäckefrågan. Den stora skillnaden vad gäller intäkter mot förr var att Premier League för egen räkning fick sälja TV- samt andra kommersiella avtal och distributera dessa till sina 22 klubbar.
Som sagt, initialt skapades förmodligen inga större nya värden genom denna rokad. Det som istället var den stora förändringen var att Premier League tog över äganderätten av hela sitt marknadsvärde.
Tidigare sålde FA samtliga centrala avtal och fördelade dessa efter en viss nyckel till de 4 engelska proffsdivisionerna. Detta innebar att den högsta och kommersiellt mest värda divisionen subventionerade de lägre divisionerna. Den nya strukturen innebar helt enkelt en förändring av fördelningspolitiken i engelsk ligafotboll.
********************
Vid de senast förhandladade TV avtalen för engelsk ligafotboll var fördelningen därför 89% Premier League och 11% Championship*. Det är det förhållande den globala TV-marknaden prissätter värdet av de två första engelska divisionerna, varken mer eller mindre. Championship får med andra ord nöja sig med 11% av de TV pengar de två högta engelska divisionerna tillsammans genererar. Varför så lite? För att marknaden, inte FA säger det.
1995 kickade man dessutom ut två klubbar när man gick från 22 ned till 20 medlemmar i ligan. Figur 1 kan kanske ge en hint om varför, ni får gissa själva.
Premier League fördelar sina TV intäkter till sina klubbar enligt en nyckel av 50-25-25** där 50% är jämnt fördelat, 25% baseras på ligaplacering och 25% på exponering i TV rutan - en viss subvention till de svagare klubbvarumärkena.
Sedan tog marknadskrafterna över, och vi känner tack vare empirin till...
1. Priset på sportslig framgång.
2. Storstadsklubbars konkurrenssfördelar.
Därför resulterade den nya fördelningspolitiken i två tydliga observationer på trender och på sikt ack så utlösande faktorer.
1) Gapet mellan Championship och Premier League ökade över tiden:
fig1. bilden visar ett index där man mäter Premier Leagues nykomligars poängandel. Som synes säger trenden att nykomlingarna tar färre poäng sedan PL startade 1992.
2) De demografiska konkurrensfördelarna började på sikt ge vissa effekter på tävlingsbalansen där topp 5 segmentet sakta men säkert tog fler och fler poäng.
fig2. bilden visar topp 5 klubbarnas poängandel i Premier League. Som synes har det blivit en poängmässig skiktning där topplagen stärkt sina positioner avseende poäng.
Vi ser en tydlig koncentration av talang och kvalitet genom
elitism.
Talang och resurser är nämligen de enda två tillgångsslagen som genererar sportsliga resultat. Utbudet av dessa två i fotbollsvärlden är dock begränsad.
Kvaliteten på fotbollen i värden blir inte högre om alla klubbar på hela jorden idag får €100 miljoner insatta på sitt respektive konto. Men genom att koncentrera tillgångarna till färre klubbar maximerades fotbollskvaliteten för marknadsledarna.
Var det då givet att det skulle bli ManU, Liverpool, Chelsea samt Arsenal?
fig3. Bilden visar intäkterna säsongen 1996-7. datakälla: Winners & Losers - Stefan Szymanski & Tim Kuypers 2000
Inte nödvändigsvis, men ManU hade på förhand de absolut bästa ekonomiska förutsättningarna, sedan var det jämnt skägg. Liverpool hade en historia och tradition av framgång som uppenbarligen hade en betydelse. Arsenal rekryterade Arsene Wenger som visade vad scouting och utveckling kan generera och Chelsea fick en oligark i present.
Resten är historia, de engelska ligaklubbarna dominerade Champions League våren 2008 och Platini klättrade på väggarna.
Det som i själva verket hände var en omallokering av resurserna i England som stimulerade management-skills samt marknadsmekanismen. För Newcastle som tidigare var näst störst på marknaden, innebar det ett steg tillbaka i hierarkin. Tottenham valde den profitmaximerande vägen.
Åtta år senare...
fig4. visar lönekostnader vs sportsligt utfall i PL säsongen 2004-05. Lägg märke till att topp 4 klubbarna roffat åt sig större resurser till kostnaden för att rekrytera talang. Observera gärna även Leeds fåfänga men misslyckade försök till framgång genom att resa riskkapital.
*************************
Så, vad kan vi lära oss av historien? Framför allt förstå konsekvenserna av det vissa pratar om men förmodligen inte riktigt vet vad som krävs och vad det i förlängningen kostar.
Jag roade mig lite med att simulera hur den allsvenska fördelningen av centrala avtal skulle se ut 2006, det första året med det nya TV avtalet ifall man använde sig av nyckeln från England.
Med bakgrund av de uppgifter som blivit publicerade är 2008 fördelningen av de centrala avtalen supersolidariska 71-12-12.
Låt oss leka med siffrorna och ändra förutsättningarna lite.
Förutsättningar: TV avtal - 160 000 000 kr***
Allsvenskan x 89% - 142 000 000 (80% gav verkligt 2006: 128 MSEK***)
Superettan x 11% - 18 000 000 (20% gav verkligt 2006: 32 MSEK)
Tillkommer centrala avtal 2006 enligt svenskfotboll.se (175msek****-128msek***) = 47 000 000 (vi lämnar fördelningen av dessa allsv vs S1 orörd)
Detta ger totala TV och mediamedel till allsvenskan på : 189 000 000 (verkligt 2006: 175 MSEK)
Dessa fördelas enligt Premier League nyckeln 50-25-25 och vi får följande fördelning av centrala avtal i allsvenskan 2006.
Till höger finns det som de facto betalades ut 2006 enligt de siffror som presenterades på svenskelitfotboll.se efter säsongen 2006.
fig5. (klicka på bilden för högre upplösning)Baserat på erfarenheten från England skulle vi sannolikt, efter ett par år med denna distribution av resurser, se marknadsmekanismen göre ett större avtryck där allsvenskan skiktas och där storstadsklubbarna över tiden drog en större fördel av sina demokrafiska förutsättningar. Det blir samtidigt något svårare att degraderas då steget ner till Superettan sannolikt bli större.
Vi skulle förmodligen slippa variationer där en bra säsong vs en dålig säsong är att vinna lilla silvret och året efter sluta 12:a. Vi skulle sannolikt se klubbar med demografisk potential som ges större incitament och utrymme att proaktivt utveckla sina organisationer utan att det tar för mycket resurser i form av "sportslig kräm" i förhållande till de mindre konkurrenterna och därmed riskera sämre sportsligt resultat. Ska man realisera & kapitalisera den potential större marknader erbjuder kan man inte stå med en administrativ och sportslig organisation ungefär i nivå med en tätortsklubb.
Vi skulle se en försämrad konkurrensbalans och i förlängningen en försämrad tävlingsbalans. Skulle efterfrågan på fotboll sjunka? Det är en hypotetisk fråga. Det vi vet är att det finns ett visst samband mellan sportslig framgång och efterfrågan där variansen är större för vissa klubbar och mindre för andra.
Är det så att det sker en segmentering där de större klubb-varumärkena sakta men säkert positionerar sig högre upp med en tillräckligt stor konkurrensfördel för att inte riskera förlora 10 tabellplaceringar dåliga säsonger. Sannolikt kan det minska standardavvikelsen i dessa klubbars publiksiffror och därmed stabilisera intäktssidan - "the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Det är enbart den parametern som skapar potential att närma sig Europa. Men som sagt, det kostar!
*******************
Så vad är uppsidan?
Det är på förhand jävligt svårt att spå framtiden och vilka konsekvenser olika beslut får i verkligheten.
Men kanske kan det ske ett paradigmskifte där talang som slagit igenom i en mindre klubb på den allsvenska marknaden, tar ett mellansteg i en positionerad "storklubb" innan han, givet att ha nått en tillräckligt hög nivå, till slut lämnar den allsvenska marknaden mot ekonomisk ersättning.
Sannolikt till ett högre pris än vad som betalas idag. Spelare med kvalitet stannar, utvecklas och säljs på en högre nivå än idag. Detta i sig innebär att allsvenskan skulle plocka marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. Marknadsandelar som sedan delvis distribueras vidare till mindre klubbar genom nya transfers inom rikets gränser.
En mer koncentrerad topp innebär även en större sannolikhet till ett mer frekvent deltagande i de europeiska cuperna. Detta dels tack vare återupprepad erfarenhet, "Learning-by-doing" vilket även det resulterar att den allsvenska marknaden tar marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. - Reala mervärden skapas genom omallokering av talang inom Europa där allsvenskan kan tjäna några ”talang(kvalitet)enheter” från andra ligor istället som idag, tvärtom.
Skillnaden mot det vi såg i Premier Leagues begynnelse, är att det idag i Sverige inte finns någon klubb med ManU:s särställning avseende intäktssidan. Det är därför upp till ett visst urval av de 16 klubbarna att lyfta upp handsken, kavla upp ärmarna och prestera.
Men viktigaste frågan kvartsår - man måste våga ta snacket. Skulle de mindre klubbarna och övriga i fotbollssverige vara beredda att betala priset? Jag vet inte... De mindre allsvenska klubbarna höjde sina röster direkt när 2006 års fördelning presenterades. Det är snarare så man vill gå åt andra hållet, vilket vi 2008 observerat i form av debatten angående fördelningen av säkerhetskostnaderna. Vad blir det härnäst?
För antingen vill man närma sig Europa eller så skiter man i det men tiger för evigt. För snacket om att vi är på G och att "de allsvenska lagens framtid i europa äntligen börjat ljusna" har vi hört lite väl många år nu för att det ska låta trovärdigt. Sen säger det "swap swap boom boom" och trupperna är sönderköpta, ingen talang finns tillgänglig på marknaden att ersätta med och det spelar till slut ingen roll hur mycker riskkapital du än reser.
Alla kan inte sitta i förarsätet. Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm. Innan dess är det bara alibifrågor.
Gott Nytt 2009!
************************
ytterligare läsning i ämet:
"beutyful game but an ugly investment""the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Därför blev engelska klubbar bäst i Europa - Elitism
Därför blev Bundesliga näst-störst i Europa - Herre i sitt eget hus
Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2009!
----------------------------------------------------
datakällor:
* http://www.eufootball.biz/data/tv
**http://www.premierleague.com/page/Faqs/0,,12306,00.html
***https://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21425&a=566859&lid=aldreNyheter_268555&lpos=rubrik_566859
**** (sid 6) http://www.svenskfotboll.se/files/%7B777658C8-7E1E-4766-875F-B107D4CE4160%7D.pdf
måndag 15 december 2008
Spelarkontraktsstrategier - empiri från Bundesliga
En relativt nyligen publicerad studie går in på djupet vad gäller spelarkontrakt, transfers, nytta samt "rent-seeking" beteende där det sista betyder att parter försöker profitera/nå överakvkastning genom avtal snarare än förädling och utveckling.
Resultaten är varken banbrytande eller överaskande men det är alltid intressant att kunna kvantifiera antaganden. Även om sifforna förmodligen kan revideras så ger denna studie en bra benchmark på kontraktsstrategier.
Studien baseras på 543 kontrakt där parametrar innehållande kontraktslängd, lönenivå men även spelarspecifik data såsom position, erfarenhet samt prestation. Sammanlagt rör sig om 415 spelare á minst en kontraktobservation. Dessutom tilkommer 128 nytecknade kontrakt (66 omförhandlingar och 62 i samband med transfer).
Även klubbarnas budgetar samt prestation har använts i undersökningen. Tidshorisonten är Bundesliga-säsongerna 1996/97 – 1999/2000.
En brasklapp är att transferdata är sekundär från fotbollsmagasinet ”Kick” och inte primär direkt från klubbarna. Vidare startar undersökningen relativt kort tid post bosman (1995) vilket innebar avreglering av spelarmarknaden. Det kan antas att marknaden just då ännu inte nådde dagens ”effektivitet".
Modellen är byggd där en spelare efter varje säsong har tre alternativ som sedan testas genom statistiska modeller.
- Fortsätta i samma klubb – inga förändingar i kontraktet
- Kontraktsförlängning med nuvarande klubb
- Uppköp och transfer till en annan klubb – omförhandling av personliga villkor
I stora drag kan man sammanfatta följande teoretiska resonemang som i studien visat sig hålla.
1. Sannolikhet till en spelartransfer minskar ju längre tid återstår av kontraktet.
Enligt undersökningen har man mätt transfersannolikheten till en initial nivå på 9%. Ett års mindre återstående tid av kontraktet ökar sannolikheten till en transfer med 3 procentenheter. Med andra ord en ökning med ca 33%. Har spelaren dessutom presterat över genomsnittet ökar sannolikheten till transfer med ytterligare 10 procentenheter.
2. Transfer-fees ökar ju längre tid återstår av kontraktet.
Enligt undersökningen har man kommit fram till att ett års mindre återstående tid av kontraktet reducerar transfer-fee med med mer än hälften, 55% jämfört med perioden innan. Transfer-feen blir således mycket högre vid en spelarövergång där spelaren har längre åtestående tid kvar av sitt kontrakt.
3. En spelares lön i den nya klubben är högre än hos den förgående.
4. Varje års längre kontraktid innebär att spelarens (#5) samt den innevarande klubbens nytta ökar med 50%.
Detta tyder på att det finns ett "rent-seeking" incitament för de kontrakterande parterna gentemot omvärlden.
5.Med bakgrund av resultatet i punkt 1 och 2 vilket ju innebär att klubbens uppsida vid långa kontrakt kan bli stor, kompenseras spelaren (ex.ante) för att teckna långa kontrakt. Det återspeglas genom att en spelares årliga lön blir 24% högre för varje extra år till vilket kontraktet skrivs på. Nyttan balanseras mellan de kontrakterade parterna.
Författarna noterar även att långa kontrakt, det vill säga lägre transfersannolikhet, minskar effektiviteten vad gäller allokering av talang på fotbollsmarknaden. Det finns helt enkelt en viss tröghet när talang ska fördelas till de klubbar som betalar efter sina resurser. Här har vi nog en av förklaringarna (management-skills undantaget) till kortsiktiga felprissättningar i FAPM - modellen.
***********
Punkt 5 är intressant då klubbarna i profitsyfte kan tänkas vilja maximera framtida transfersummor genom att vilja skriva långa kontrakt - det kostar.
Med den årliga budgeten som en trång sektor kan den profitmöjligheten kraftigt reduceras då det blir mindre utrymme till övriga spelarkontrakt. Det å sin sida ger lägre framtida förväntade transferintäkter från övriga prospects i truppen men även risk för sämre prestation på grund av sämre balanserad trupp och därmed minskad löpande intjäning.
Dessutom innebär långa kontrakt med en högre årskostnad en risk för klubben ifall spelaren inte levererar och på grund av det blir mindre attraktiv på marknaden med ett lägre andrahadsvärde. Lägg därtill ett incitament för spelaren att stanna kvar i klubben på grund av sin överbetalda lön (#5).
I samband med bosman-domen avreglerades spelarmarknaden och det blev i det närmaste en fri rörlighet mellan nationerna. Spelaren kommer allt som oftast att vilja maximera sin ekonomiska nytta samtidigt klubben söker maximera sin sportsliga nytta. En av faktorerna bakom den löneinflation vi sett men även den spelarflykt till floran av ligor som har större löneutrymme.
************
Att skriva långa kontrakt alternativt förlänga innevarande kontrakt med spelare som redan slagit igenom i allsvenskan och därmed gjort sig attraktiva för marknaden utanför rikets gränser blir för svenska klubbar mycket svårt och dyrt. Svårt eftersom man de facto gör det svårare och dyrare för utländska klubbar att köpa spelaren (punkt 1&2). Dyrt enligt punkt 5 som triggas av 1 & 2. För klubbar med knapp likviditet och budget blir det mest rationella beslutet förmodligen att sälja spelaren istället för att förhandla om en förlängning.
---------------------------------------------------
Contracts as Rent Seeking Devices: Evidence from German Soccer, Eberhard Feess, Michael Gerfin, Gerd Muehlheusser - November 2008
Resultaten är varken banbrytande eller överaskande men det är alltid intressant att kunna kvantifiera antaganden. Även om sifforna förmodligen kan revideras så ger denna studie en bra benchmark på kontraktsstrategier.
Studien baseras på 543 kontrakt där parametrar innehållande kontraktslängd, lönenivå men även spelarspecifik data såsom position, erfarenhet samt prestation. Sammanlagt rör sig om 415 spelare á minst en kontraktobservation. Dessutom tilkommer 128 nytecknade kontrakt (66 omförhandlingar och 62 i samband med transfer).
Även klubbarnas budgetar samt prestation har använts i undersökningen. Tidshorisonten är Bundesliga-säsongerna 1996/97 – 1999/2000.
En brasklapp är att transferdata är sekundär från fotbollsmagasinet ”Kick” och inte primär direkt från klubbarna. Vidare startar undersökningen relativt kort tid post bosman (1995) vilket innebar avreglering av spelarmarknaden. Det kan antas att marknaden just då ännu inte nådde dagens ”effektivitet".
Modellen är byggd där en spelare efter varje säsong har tre alternativ som sedan testas genom statistiska modeller.
- Fortsätta i samma klubb – inga förändingar i kontraktet
- Kontraktsförlängning med nuvarande klubb
- Uppköp och transfer till en annan klubb – omförhandling av personliga villkor
I stora drag kan man sammanfatta följande teoretiska resonemang som i studien visat sig hålla.
1. Sannolikhet till en spelartransfer minskar ju längre tid återstår av kontraktet.
Enligt undersökningen har man mätt transfersannolikheten till en initial nivå på 9%. Ett års mindre återstående tid av kontraktet ökar sannolikheten till en transfer med 3 procentenheter. Med andra ord en ökning med ca 33%. Har spelaren dessutom presterat över genomsnittet ökar sannolikheten till transfer med ytterligare 10 procentenheter.
2. Transfer-fees ökar ju längre tid återstår av kontraktet.
Enligt undersökningen har man kommit fram till att ett års mindre återstående tid av kontraktet reducerar transfer-fee med med mer än hälften, 55% jämfört med perioden innan. Transfer-feen blir således mycket högre vid en spelarövergång där spelaren har längre åtestående tid kvar av sitt kontrakt.
3. En spelares lön i den nya klubben är högre än hos den förgående.
4. Varje års längre kontraktid innebär att spelarens (#5) samt den innevarande klubbens nytta ökar med 50%.
Detta tyder på att det finns ett "rent-seeking" incitament för de kontrakterande parterna gentemot omvärlden.
5.Med bakgrund av resultatet i punkt 1 och 2 vilket ju innebär att klubbens uppsida vid långa kontrakt kan bli stor, kompenseras spelaren (ex.ante) för att teckna långa kontrakt. Det återspeglas genom att en spelares årliga lön blir 24% högre för varje extra år till vilket kontraktet skrivs på. Nyttan balanseras mellan de kontrakterade parterna.
Författarna noterar även att långa kontrakt, det vill säga lägre transfersannolikhet, minskar effektiviteten vad gäller allokering av talang på fotbollsmarknaden. Det finns helt enkelt en viss tröghet när talang ska fördelas till de klubbar som betalar efter sina resurser. Här har vi nog en av förklaringarna (management-skills undantaget) till kortsiktiga felprissättningar i FAPM - modellen.
***********
Punkt 5 är intressant då klubbarna i profitsyfte kan tänkas vilja maximera framtida transfersummor genom att vilja skriva långa kontrakt - det kostar.
Med den årliga budgeten som en trång sektor kan den profitmöjligheten kraftigt reduceras då det blir mindre utrymme till övriga spelarkontrakt. Det å sin sida ger lägre framtida förväntade transferintäkter från övriga prospects i truppen men även risk för sämre prestation på grund av sämre balanserad trupp och därmed minskad löpande intjäning.
Dessutom innebär långa kontrakt med en högre årskostnad en risk för klubben ifall spelaren inte levererar och på grund av det blir mindre attraktiv på marknaden med ett lägre andrahadsvärde. Lägg därtill ett incitament för spelaren att stanna kvar i klubben på grund av sin överbetalda lön (#5).
I samband med bosman-domen avreglerades spelarmarknaden och det blev i det närmaste en fri rörlighet mellan nationerna. Spelaren kommer allt som oftast att vilja maximera sin ekonomiska nytta samtidigt klubben söker maximera sin sportsliga nytta. En av faktorerna bakom den löneinflation vi sett men även den spelarflykt till floran av ligor som har större löneutrymme.
************
Att skriva långa kontrakt alternativt förlänga innevarande kontrakt med spelare som redan slagit igenom i allsvenskan och därmed gjort sig attraktiva för marknaden utanför rikets gränser blir för svenska klubbar mycket svårt och dyrt. Svårt eftersom man de facto gör det svårare och dyrare för utländska klubbar att köpa spelaren (punkt 1&2). Dyrt enligt punkt 5 som triggas av 1 & 2. För klubbar med knapp likviditet och budget blir det mest rationella beslutet förmodligen att sälja spelaren istället för att förhandla om en förlängning.
---------------------------------------------------
Contracts as Rent Seeking Devices: Evidence from German Soccer, Eberhard Feess, Michael Gerfin, Gerd Muehlheusser - November 2008
tisdag 9 december 2008
FAPM #4 - empiri - Europa-perspektivet
saxat från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING - The European Club Footballing Landscape(klicka på bilden för bättre upplösning)
Marknaden ser även ut att vara relativt effektiv ur ett Europa-perspektiv. FAPM gäller i allra högsta grad. Vad gäller just denna ögonblicksbild, borde det dock rent teoretiskt finnas en större tröghet vad gäller korrigeringar pga "koefficient-systemet" där det är svårt för lågt rankade klubbar att avancera pga den höga sannolikheten att lottas mot övermäktigt motstånd.
Sverige ligger något till vänster om fotbollmarknadlinjen vilket indikerar att man givet resurserna inte presterar optimalt. Det skulle kunna bero på den jämna inhemska "competitive balance" där de svenska klubbarna på grund av ojämnhet i sina allsvenska prestationer, mycket sällan får kontinuitet i Europaspelet och därmed går miste om ökad rutin, koefficient för att kunna skapa förutsättningar till ständig förbättring.
Observera de inringade "felprissatta" ligorna.
- Är det svarta pengar inblandade?
- Är det oligarker som betalar notan?
- Är det obetalade lönercheckar?
- Endast ett fåtal klubbar som har höga intäkter. Resten drar ned snittet?
- En svag inhemsk "competitive balance"?
måndag 24 november 2008
"Football Asset Pricing Model" - FAPM
Inom den finansiella teorin finns prisättningsmodellen CAPM. Vi ska inte gå in på den här utan den som är intresserad kan läsa basics på Wiki.
Finns det ett liknande samband i fotbollen? Kanske det...
Låt oss kalla det för FAPM (Football Asset Pricing Model).
FAPM och framför allt "fotbollsmarknadslinjen" visar sambandet mellan lönekostnader (risk) och sportslig framgång (avkastning).
Så här har sambandet i engelsk ligafotboll sett ut historiskt.
Bilden visar sambandet mellan engelska klubbars personalkostnader (spelare plus tjänstemän) och sportsligt resultat.
Sambandet säsongen 96/97 var tydligt och 78% förklaringsgrad är i sammanhanget ett mycket starkt samband. Vi ser även klubbar som överpresterar och vi ser klubbar som underpresterar.
Tittar man över en längre tidsperiod ser man att förklaringsgraden ökar till 92%.
Det finns fortfarande klubbar som över/underpresterar men oftast korrigeras prestationen till respektive klubbs norm för på så sätt närma sig regressionslinjen.
Låt oss kalla det "felprisättningar". Och dessa har jag skrivit lite om här.
Graferna ovan kan även ge en hint om att...
- Engelska klubbar har generellt, (åren 78-97) varit mycket duktiga på att bedömma och prissätta talang (genom löner)
- Spelarmarknaden under åren 78-97 var mycket effektiv
- Pengar spelar roll
Sambandet åren 1997 till 2002 var fortsatt starkt. Här är en graf från en annan rapport, gjord enligt liknande metodik som Szymanski & Kuypers. Förklaringsgrad 88%
saxat från: Earnings, Performance, and Nationality Discrimination in a Highly Competitive LaborMarket: An Analysis of the English Professional Soccer League, Roberto Pedace
*******************
Vill man nå framgång på planen, är det bara att öppna plånboken och vänta in intäkterna?
Well... följande graf säger att det kan finnas stora risker i att bygga sin strategi enligt denna modell.
Leeds - Klubben lånade för att finansiera kostnaden för spelartruppen i jakt på topp 4, Champions League, titlar, ära och stora framtida intäkter. Man siktade på att investera sig till att bli marknadsledare. Hur det gick?
Leeds ekonomiska nyckeltal i miljoner GBP. Datakälla: THEORY OF THE BEAUTIFUL GAME: THE UNIFICATION OF EUROPEAN FOOTBALL, John Vrooman - 2007
Utslagning! Alla klubbar har inte en Roman Abramovich som täcker upp driftunderskotten och räddar balansräkningarna.
Så checklistan borde nog kunna skrivas:
- Vilken marknadsandel har klubben idag?
- Hur stor är potentialen att öka intäkterna och marknadsandelen (demografiskt och logistiskt)?
- Hur stort underskott, dvs hur stor risk klarar balansräkningen av att bära? Hur länge?
- Finns det en fallskärm som bromsar fallet ifall det sportsligt går åt pipskägget?
- Satsa i nivå med nuvarande intäkter - inte med förväntade framtida intäkter.
**************
Har sambandet alltid varit starkt?
Under 50-talet var den engelska fotbollsmarknaden inte lika effektiv - en förklaringsgrad på 50%
Finns det ett liknande samband i fotbollen? Kanske det...
Låt oss kalla det för FAPM (Football Asset Pricing Model).
FAPM och framför allt "fotbollsmarknadslinjen" visar sambandet mellan lönekostnader (risk) och sportslig framgång (avkastning).
Så här har sambandet i engelsk ligafotboll sett ut historiskt.
sambandet mellan löner och sportslig framgång säsongen 1996/97 (40 klubbar)
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
Bilden visar sambandet mellan engelska klubbars personalkostnader (spelare plus tjänstemän) och sportsligt resultat.
Sambandet säsongen 96/97 var tydligt och 78% förklaringsgrad är i sammanhanget ett mycket starkt samband. Vi ser även klubbar som överpresterar och vi ser klubbar som underpresterar.
Tittar man över en längre tidsperiod ser man att förklaringsgraden ökar till 92%.
sambandet mellan löner och sportslig framgång åren 1978-1997 (40 klubbar)
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
Det finns fortfarande klubbar som över/underpresterar men oftast korrigeras prestationen till respektive klubbs norm för på så sätt närma sig regressionslinjen.
Låt oss kalla det "felprisättningar". Och dessa har jag skrivit lite om här.
Graferna ovan kan även ge en hint om att...
- Engelska klubbar har generellt, (åren 78-97) varit mycket duktiga på att bedömma och prissätta talang (genom löner)
- Spelarmarknaden under åren 78-97 var mycket effektiv
- Pengar spelar roll
Sambandet åren 1997 till 2002 var fortsatt starkt. Här är en graf från en annan rapport, gjord enligt liknande metodik som Szymanski & Kuypers. Förklaringsgrad 88%
saxat från: Earnings, Performance, and Nationality Discrimination in a Highly Competitive LaborMarket: An Analysis of the English Professional Soccer League, Roberto Pedace*******************
Vill man nå framgång på planen, är det bara att öppna plånboken och vänta in intäkterna?
Well... följande graf säger att det kan finnas stora risker i att bygga sin strategi enligt denna modell.
Leeds - Klubben lånade för att finansiera kostnaden för spelartruppen i jakt på topp 4, Champions League, titlar, ära och stora framtida intäkter. Man siktade på att investera sig till att bli marknadsledare. Hur det gick?
Leeds ekonomiska nyckeltal i miljoner GBP. Datakälla: THEORY OF THE BEAUTIFUL GAME: THE UNIFICATION OF EUROPEAN FOOTBALL, John Vrooman - 2007Utslagning! Alla klubbar har inte en Roman Abramovich som täcker upp driftunderskotten och räddar balansräkningarna.
Så checklistan borde nog kunna skrivas:
- Vilken marknadsandel har klubben idag?
- Hur stor är potentialen att öka intäkterna och marknadsandelen (demografiskt och logistiskt)?
- Hur stort underskott, dvs hur stor risk klarar balansräkningen av att bära? Hur länge?
- Finns det en fallskärm som bromsar fallet ifall det sportsligt går åt pipskägget?
- Satsa i nivå med nuvarande intäkter - inte med förväntade framtida intäkter.
**************
Har sambandet alltid varit starkt?
Under 50-talet var den engelska fotbollsmarknaden inte lika effektiv - en förklaringsgrad på 50%
sambandet mellan löner och sportslig framgång åren 1950-1960
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
saxat från boken Winners & Losers av Stefan Szymanski & Tim Kuypers
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)