Läser nya numret av Offside och reportaget om dansk ligafotboll kontra allsvenskan. Man kan prata i evigheter om allt från höst/vår säsong till klubbarnas organisationer.
Allt som oftast är dock svaret mycket enklare än så.
Tack vare den danska forskarskatten är det mycket billigare att producera produkten fotboll i Danmark än vad det är i Sverige. Den högre kvaliteten på produkten som möjliggörs av detta faktum genererar rimligtvis högre intäkter och spiralen är därmed igång.
Lägg därtill argumenten i blogginlägget om den jämna allsvenskan, där intäkterna och därmed talangen är relativt jämnt allokerad över ligans 16 klubbar, så behöver egentligen inte så mycket mer sägas.
Svårare än så behöver det inte vara.
5 kommentarer:
Tack för intressant läsning! Ett faktum väljer dock bloggen att kontinuerligt ignorera, nämligen att x miljoner kr tv-pengar har betydligt bättre verkningsgrad hos en mindre klubb typ Trelleborg, BP, Gefle än hos storstadsklubbar som AIK, Malmö, Hammarby och IFK.
Fem miljoner kronor för de små lagen betyder bl.a att de kan erbjuda spelarna att ha fotboll som yrke. De kan också förstärka laget ganska bra för dessa pengar. Fem miljoner kr betyder inte alls lika mycket i tex AIK, MFF och IFK Göteborg. Kolla bara vad som ände med AIK:s pengar efter champions league. Svensk elitfotboll gör klokt i att fördela tv-pengarna hos alla lag.
Jag vägrar också att tro att en ojämn allsvenska skulle vara mer intressant än en jämn. Förutom skattefördelar måste vi nog också inse att fotbollskulturen är större i Danmark som helhet. Bortsett södra Sverige håller fotbollskulturen finländsk klass. Mycket beroende på pinnasporten hockey skulle jag gissa.
Jag håller med om hockeyn.
Tesen är att TFF, BP, Gefle mfl skulle fortsätta att få pengar och kunna fortsätta utbilda fotbollspelare going forward.
Dessa pengar skulle bli mindre från TV premier, men större från spelarförsäljninger till de större allsvenska klubbarna.
Precis som allsvenskan idag kan scouta och utbilda spelare trots att de löpande intäkterna inte räcker till det och där det främst är de danska och holländska ligorna som finansierar svensk talangutveckling.
Svensk Elitfotboll ska fortsätta att fördela pengarna hos alla lag. Man ska bara bestämma sig om man ska sikta mot Europa eller om man ska satsa vidare på den allsvenska modellen vi har idag och kommunicera det.
Det beslutet ska avgöra storheterna i fördelningsnyckeln. Om det är 70% som ska fördelas lika, 60% eller 50% där det sista ju verkar vara något av praxis i Europa.
Och man får också ställa sig frågan hur värdeskapande modellen egentligen är om vi t.ex tar fallet Rasmus Bengtsson.
Subventionerade TFF hade inga som helst incitamenten att sälja honom till en allsvensk konkurrent i vintras.
I stället kommer han sannolikt skriva kontrakt med en dansk klubb till sommaren och gå för en struntsumma då eller gratis efter säsongen (lex Bobbie Friberg da Cruz)
Istället för ett för allsvenskan värdeskapande, låt oss säga 3 års kontrakt med Elfsborg, Malmö eller Hammarby (de klubbar som var intresserade i vintras) lämnar han sannolikt den allsvenska marknaden, i värsta fall utan ersättning.
Santla
5 miljoner är 25% av de minsta klubbarnas omsättning, medan det bara är 5% av storstadsklubbarnas omsättning. Naturligtvis gör det att pengarna är viktigare för de små lagen.
Däremot är jag inte övertygad om att verkningsgraden på dessa 5 miljoner är högre hos småklubbarna.
Till att början: vad är det vi mäter? Sportslig utveckling av spelare eller värdeökning hos spelare?
/Flugan på väggen
-Santla, "fotbollskulturen är större i Danmark som helhet"! Är intresserad vad du bygger det påståendet på, publiksiffror, intäkter till de danska klubbarna, mer supportrar, framgångar?
/Nyfiken
Skicka en kommentar