Malmö FF - I stort sätt noll utrymme för misstag

I höstas vann Malmö FF SM guld. I augusti startar man tävlingen om miljonerna i Europacupspelet. Välbehövliga miljoner. I fredags släppte man sitt bokslut för 2013. Denna gång är min tanke att i första hand fokusera på rörelsekapitalet samt kassaflödet.

Sedan att Malmö FF tog in stadion på sin balansräkning har resultatet förändrats. Framför allt ser vi en mycket stor förbättring i rörelseresultatet. Anledningen till det är att vägen hur kassaflödena för den nya arenan tar en annan väg nu än vad de gjorde då.

Tabellen ovanför visar MFF:s resultaträkning. Vi kan se att intäkterna (exkl spelarförsäljningar) har ökat med 11 miljoner kronor. I första hand är det en funktion av bättre sportsliga resultat. Matchintäkterna har ökat från 35.6 till 43.5 miljoner och souvenirförsäljningen var upp 3.6 miljoner, från 7.8 till 11.4 miljoner kronor. Sponsorintäkterna ligger sedan flera år tillbaka kvar på ca 62 miljoner kronor och ersättningen från de centralt sålda sändningsrättigheterna blev 11.1 miljoner kronor. TV-pengar utgör med andra ord mindre än 7 procent av Malmö FF:s intäkter. 

Personalkostnaderna är sedan flera år tillbaka etablerade kring lite drygt 70 miljoner kronor. Detta måste klubben se till att det räcker för att fortsätta leverera sportsliga framgångar. År efter år. Figuren nedanför visar varför.

Utveckling kassa samt rörelsekapital (omsättningstillgångar inkl kassa minus kortfristiga skulder). Tkr.

Malmö FF har ett stort underskott i rörelsekapitalet (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder) vilket man behöver finansiera med ett positivt resultat från rörelsen. Under 2013 ökade storleken på kassan men underskottet i rörelsekapitalet blev samtidigt större. Anledningen till det är att man hade ett starkt positivt kassaflöde från förändring i rörelsekapitalet vilken vattenfall-diagrammet nedanför tydligt visar. I första hand kommer det från att klubben har minskat sina fordringar samtidigt som klubbens kortfristiga skulder (förfaller inom 12 månader) har ökat.

MFF kassaflöde (mkr). Svart: ingående, respektive utgående balans. Grönt: Positivt kassaflöde från respektive aktivitet. Rött: Negativt kassaflöde från respektive aktivitet.

Inför 2014 är underskottet i rörelsekapitalet större än inför 2013. Det betyder att klubben kommer att behöva leverera antingen en högre Ebitda eller ha ett större överskott av handel med spelarkontrakt än vad man hade under 2013. En vunnen plats i play off till Champions League ger €2 miljoner. Avancemang till gruppspel i Champions League ger ytterligare ca €20 miljoner. Det första skulle minska klubbens risk på kort sikt. Det senare skulle ge en språngbräda som troligen leder till att Malmö FF kan dominera svensk fotboll de kommande åren. 

Samtidigt är det ganska tydligt att MFF inte har lyxen att misslyckas sportsligt. Den stora risken är klubbens dagliga verksamhet (affärsrisk) vilken mäts i Ebitda. Man klarar troligen ett dåligt år. Men två på raken skulle sannolikt försätta klubben i finansiell kris. Sedan man flyttade in på nya stadion så har den sportsliga organisationen gjort ett mycket bra arbete. Klubben har lyckats prestera starka sportsliga resultat samtidigt som man har gjort flera mycket goda spelaraffärer. Det har hållit Malmö FF:s huvud över vattenytan. Nu byter klubben nyckelpersoner. De nya medarbetarna måste leverera lika goda resultat.

Under 2014 ska Malmö FF ut med ca 53 miljoner kronor i finansiering och drift av Swedbank Stadion. Det gäller att fortsätta att fylla arenan med åskådare.

Figuren visar kostnader och kassaflöden för Swedbank Stadion. Asterix betyder kassaflöde. Klubbens långfristiga skulder uppgick per 31/12 2013 till 355 miljoner kronor.

Malmö FF bokslut del 1 - intäkter och stadionkostnader

I fredags släppte Malmö FF sin årsredovisning. En ganska intressant händelse eftersom klubben har tagit in stadion på sin egna balansräkning. Dessutom har man haft en tid på sig att arbeta med ett stort substantiellt underskott. I detta blogginlägg kommer jag att fokusera på intäkter samt kostnader för stadion.
 
Klubbens rörelseintäkter landade på 150 miljoner kronor. Det är ungefär lika mycket som under 2010. Noterbart är att intäkterna från matchdagen var på lägst nivå sedan flytten in på nya stadion. De är ner kraftigt jämfört med 2011 på grund av färre matcher (inget Uefa spel). Marknadsintäkterna är också ner kraftigt beroende på samma sak. Denna källa ligger med andra ord på ungefär samma nivåer som under de två första åren på stadion. Hyresintäkterna är upp en miljon vilket beror på att klubben hyrde ut arenan till arrangören av landskampen mellan Brasilien och Iran. Event och konferensintäkter är upp till 2.7 miljoner. Man bygger inte en arena för att tjäna pengar på event och konferenser. Event är bara ett sätt att exploatera de stora ytor på fastigheten som står oanvända merparten av året.

Under 2012 har Malmö FF gjort en stor affär där man köpte loss 50 procent av stadion från de andra ägarna. Man äger numera 75 procent av stadion och därför har den lyfts in på Malmö FF:s balansräkning. Men hur påverkar det klubbens kostnader och kassaflöden? 

Tabellen nedanför visar effekterna av affären samt min uppskattning av vad som väntar framgent. Formellt tog klubben över ägandet den 1:a juni 2012. Det betyder att man betalade hyra för de första 5 månaderna. Man betalade också ränta på lånen för de sista 7 månaderna. Vi ser att själva kostnaderna för stadion minskar med cirka 15 miljoner på årsbasis. Å andra sidan så måste nu klubben själv amortera lånen. Innan dess gjorde arenafastighetsbolaget det genom den hyra som man fick från Malmö FF.

* = kassaflödesgenererande aktivitet

Mätt i kassaflöden ser effekten ut att vara cirka fem miljoner vilket jag också misstänkte att det skulle bli för ett år sedan. I och med amorteringarna kommer räntekostnaderna stegvis att reduceras. Samtidigt blir arenan äldre för varje år vilket kommer att kräva mer underhåll samt investeringar i inventarier. Är man snål och slarvar med underhållet så brukar notan i slutändan bli hög.

Förbättrad konjunktur - möjlighet eller hot?
Malmö FF:s ledning menar att konjunkturläget håller nere klubbens intäkter och därmed också ekonomiska resultat. Jag undrar dock vilken effekt en förbättrad konjunktur kommer att få på Malmö FF? Det stämmer att klubben kommer att få det enklare att sälja företagspaket. Men en förbättrad konjunktur påverkar alla andra klubbar positivt också. En stor del av intäktsökningen kommer därmed att försvinna i spelarnas löneinflation. Men en förbättrad konjunktur innebär också att räntorna kommer att gå upp. Exakt hur mycket det påverkar Malmö FF beror lite på vilka löptider nuvarande lån är tecknade. Men med en skuld på 380 miljoner kronor så innebär en räntehöjning på 0.5% en kostnadsökning för klubben på 1.9 miljoner kronor. Klubben är alltså exponerad även mot denna risk.

Malmö FF bokslut del 2 - Resultaträkning och finansiell hälsa

Det har alltså gått två år sedan Malmö FF chockade världen med ett minusresultat som uppgick till 37 miljoner kronor före skatt. Då pratades det väldigt mycket om stora extrakostnader för guldbonusar. Det pratades om ett dyrt guldfirande. Mycket var ekonomistyrningens fel, sades det. Event-försäljningen skulle bli mycket bättre.

Jag själv undrade huruvida det var klubbens affärsmodell och kostym som verkligen var hållbar? Kanske var det så enkelt som att arenan blev en alldeles för stor investering? Så vad har hänt sedan dess? 2012 var trots allt ett år som var relativt likt 2010. Inget spel i Europa. Sportsliga framgångar i allsvenskan även om klubben denna gång inte riktigt nådde fram. Ett ganska bra år att göra en jämförelse helt enkelt.

På dessa två år har intäkterna ökat med ganska exakt två miljoner och personalkostnaderna har kapats med tre miljoner. Övriga kostnader är ner 28.5 miljoner varav 20 miljoner kan härledas till att stadion har flyttats in på den egna balansräkningen. Totalt 33.5 miljoner på plussidan med andra ord. Från det beloppet kan vi dra av ökade avskrivningar på materiella tillgångar med nio miljoner och ökade räntekostnader på 9 miljoner. Så av de 37 miljonerna i förlust från 2010 har klubbledningen arbetat bort 15 miljoner vilket är en förstärkning av resultatet. 

Men samtidigt måste klubben nu istället själv betala amorteringarna. Eftersom avskrivningar inte är någon utbetalning så kan vi matcha bort de 9 miljoner i avskrivningar på arenafastigheten mot de 20 miljoner som klubben ska amortera framgent. Mätt i kassaflöden är inte skillnaden särskillt stor om man jämför med 2010. Även om amorteringar är något som minskar skulderna och inte påverkar det egna kapitalet så måste pengarna tjänas ihop. Om man inte lyckas med det så hamnar man på obestånd.

Som synes är det fortfarande en lång väg att vandra och frågan är var dessa miljoner ska kunna tas hem i den dagliga verksamheten? Bra spelaraffärer och kontinuerligt deltagande i Uefa:s turneringar ser med andra ord ut att bli en fortsatt viktig finansieringskälla även de kommande åren.

Om vi tittar på den finansiella hälsan i figuren ovanför så kan vi se att klubbens skuldsättningsgrad har ökat. Det är på grund av att Malmö FF har lyft in arenan och dess skuldfinansiering in på sin balansräkning. Vi ser också att balanslikviditeten har försämrats under 2012 till en nivå som är lägre än någonsin under den sjuåriga mätperioden. Balanslikviditet är ett nyckeltal som ger en fingervisning om klubbens kortsiktiga betalningsförmåga. En anledning till det är att 23.3 miljoner i skulder till finansiella institut har flyttats över till de kortfristiga skulderna. Det är alltså de amorteringar på sina lån som klubben ska ut med under 2013.

Kassaflödesanalysen ser ut enligt nedan. Vi ser en kraftig förbättring av kassaflödena från den löpande verksamheten vilken till största del kan tillskrivas förändringen i rörelsekapitalet. Varför det är så kunde ni läsa om mitt blogginlägg från i våras. Det är 2011 års intäkter som betalades ut under 2012. Under 2013 kommer Malmö FF inte ha någon sådan effekt. Pengarna måste alltså tjänas på annat sätt.

Malmö FF sålde spelarkontrakt för 23.1 miljoner och köpte nya (Erik Johansson och Emil Forsberg) för 7 miljoner kronor. Med andra ord blev det 16 miljoner netto från spelaraffärerna som bidrog till att finansiera förvärvet av ytterligare 50% av stadion samt de materiella tillgångar som hörde därtill.

Vi kan också se att klubben under 2012 har återbetalat 2.7 miljoner av de 28.5 miljonerna som man reste under 2011 i form av försäljning av vinstandelsbevis i spelartruppen. Säljer klubben spelare under 2013 så kommer naturligtvis ytterligare återbetalningar att ske.

Som ni märker så har Malmö FF rätt så stora finansiella åtaganden. Detta begränsar klubbens möjligheter att ta risker. Klubbens sportsliga organisation har gjort ett bra jobb under de senaste åren. MFF har presterat i linje med vad man förväntas göra och jag upplever det som att man är noggrann i sitt rekryteringsarbete. Det ser ut som att de knappa resurserna har utvecklat klubbens arbetssätt inom dessa områden. Och man måste fortsätta att leverera, väldigt lite utrymme lämnas över för misstag.  

Samtidigt blir Malmö FF:s konkurrenter större. Flera nya arenaprojekt färdigställs och nya påbörjas vilket kommer ge dem större resurser. Det borde rimligtvis betyda att priset för sportslig framgång kommer att öka i nominella belopp. Det är ännu en utmaning som klubbens organisation ställs inför.

MFF spelarkontrakt & cash flow 2012

I skymningspressen kunde vi idag läsa om de utgående kontrakt som Malmö FF behöver managera under året. Det rör sig om bland andra om de mer eller mindre produktiva spelarna Johan Dahlin, Jimmy Durmaz, Wilton Figueiredo och Daniel Larsson. Att spelares kontrakt löper ut är naturligtvis en del av klubbarnas vardag. Det som är mer intressant är hur klubbarna kan hantera det och vilka förutsättningar de har för att göra det.

Sedan flytten in på Swedbank Stadion har MFF:s kostnadskostym ökat markant. Till största del beror det på de höga kostnader som den nya arenan har fört med sig. Klubben som äger samtliga kommersiella rättigheter på arenan har svårt att utnyttja kapaciteten och den står mer eller mindre tom under fler än 90% av årets dagar. Det är ansträngande för klubbens finanser. 

Under 2011 löste MFF sitt finansieringsbehov genom att tillföra 28.5 miljoner i kapital genom att sälja vinstandelar i spelartruppen. Även gruppspelet i Uefa Europa League genererade stora intäkter men som troligtvis ännu inte i sin helhet hade betalats ut från Uefa innan förra årets utgång. Under 2012 spelar MFF enbart allsvenska matcher samt svenska cupen och möjligheterna att sälja vinstandelar i spelartruppen är naturligtvis betydligt mer begränsade. En fråga som dyker upp är hur klubben kan hantera ett sådant år och samtidig möta ett förmodat investeringsbehov i nya spelarkontrakt.

Figuren längre ner i inlägget visar klubbens kassaflöden så som de skulle kunna se ut under 2012. Man gick in i året med 5.9 miljoner kronor i kassan. Ett troligt kassaflöde från Ebitda (under en förhållandevis framgånsgrik allsvensk säsong) borde ligga i trakterna av minus 20 miljoner vilket kräver finansiering, förstås.

Detta löser sig till stor del genom en mycket trolig och rejält positiv förändring i rörelsekapitalet som till största del beror på att Uefa betalar ut de intäkter från Europaspel som Malmö FF redovisade i 2011 års bokslut men som inte betalades ut under förra bokslutsåret (orsakade en negativ förändring i rörelsekapitalet för 2011).

figuren visar en simulering av MFF:s möjliga kassaflöden under 2012. Svarta staplarna är utgående balans respektive års slut. Röda staplar = negativt kassaflöde. Gröna = positivt kassaflöde.
Klicka på bilden för bättre upplösning.

Vid detta vägskäl står klubben, och man vet också om att ett antal spelare troligtvis kommer att lämna. Knäckefrågan är hur man bäst hanterar det:

Ett sätt skulle kunna vara att försöka avyttra samtliga spelare som har utgående kontrakt redan under sommaren. Problmet är att varje utgående kontrakt har en begränsad uppsida på transfermarknaden eftersom spelaren med ett halvår kvar på kontraktet äger en stor del av sitt egna marknadsvärde  Här ska alltså nyttan från transferintäkterna värderas mot alternativkostnaden som uppstår i samband med en hög spelaromsättning mitt under sommaren.

Ett annat sätt skulle kunna vara att försöka sälja en duktig spelare med lång tid kvar på kontraktet vilken på egen hand skulle kunna generera högre intäkter och skapa utrymme för en lägre spelaromsättning under innevarande år. En sådan strategi hänger samtidigt på ifall det finns en efterfrågan på ett sådant affär. Och att det finns likviditet i en transfermarknad som var ganska passiv under vinterns transferfönster.

Det vi med tydlighet också ser i figuren är att hanteringen av spelarkontrakten (och hur dessa realiseras) blir direkt avgörande för klubbens förmåga att kunna hantera spelaromsättningen som förr eller senare dyker upp. Transferintäkter skapar utrymme till att kunna köpa loss spelarkontrakt av andra klubbar. Ett utrymme som dock begränsas av det faktum att klubben redan under det förra året har kapitaliserat en del av framtida transferintäkter och behöver därför betala ut en okänd summa pengar till sina finansiärer när spelare säljs. 

Så länge klubben klarar av att göra enstaka stora spelaraffärer gör enstaka bosmanfall mindre skada. Men det är också ganska uppenbart att Malmö FF behöver ett någorlunda regelbundet spel i internationella cuper för att kunna fortsätta finansiera sin nuvarande kostnadskostym.

Klubben ser ut att kunna klara 2012 års kassaflöden förhållandevis väl trots allt. Hur man hanterar sina spelarkontrakt under 2011 kommer däremot vara direkt avgörande för den närmaste framtiden. Och det finns ett mycket begränsat utrymme för misstag.

Malmö FF - bokslut 2011 och risker

För ett år sedan skrev jag att europacupspelet skulle vara mycket viktigt för finansieringen av Malmö FF:s balansräkning. När väl MFF så slog ut Glasgow Rangers ur kvalet till Chanpions League så fick man in mycket viktiga pengar i form av mediepremier från Uefa. Samtidigt påskyndade man sannolikt processen för Rangers att ta sig hela vägen till företagsrekonstruktion. Kanske bör man fundera över hur situationen hade varit om resultatet i matchen hade blivit omvänd? Eller så låter man bara det passera förbi.

Eftersom grundförutsättningarna i grund och botten är desamma så hade jag i detta inlägg tänkt bygga vidare på förra årets analys, uppdatera med ny information och försöka se om det finns några trendbrott i intjäningen samt vilka risker Malmö FF är exponerade mot. Som jag skrev då så var det inte ekonomistyrningen som MFF:s största problem utan det är frågan om affärsmodellen är hållbar. Denna fråga är fortfarande mycket aktuell.

Vi börjar med att titta på intäkterna där MFF fick 33 miljoner kronor i premier från Uefa för att bland annat ha kvalificerat sig till Europa League. Spelet i kvalet samt gruppspelet drog även närmare 70 000 åskådare vilket rimligtvis genererade betydande intäkter i segmentet matchdag samt marknad. Marknadsintäkterna ökade väldigt fint och här menar klubben att det till stor del handlar om en generell ökning, det vill säga inte enbart tack vare effekter från spel i Europa. Ironiskt nog minskade intäkterna från Event och konferenser vilket kan tyckas lite märkligt eftersom klubben slog sig för bröstet i början av 2011 då man sade att man redan sålt väldigt mycket.

Resultaträkningen visar effekterna av spelet i Europa som naturligtvis stärker Ebitda. Personalkostnaderna ökade marginellt. 2010 hade man spelarbonusar till spelarna för SM guldet och jag misstänker att man under 2011 hade motsvarande i form av bonusar för avancemang till Europa Leagues gruppspel. Man kan tycka att personalkostnaderna borde ha ökat mer eftersom klubben till skillnad från 2010 som var kliniskt från investeringar i spelarkontrakt, trots allt tecknade flera nya kontrakt under 2011. Denna kostnad har Malmö FF valt att aktivera på balansräkningen. 29 miljoner bokades som förvärv av immateriella tillgångar vilket även innehåller transfersumman för Mathias Ranegie. Kostnaderna för kontraktsförlängningarna har således tagits bort från Ebitda och istället ökat kostnaderna för avskrivningar på spelarkontrakt från 11.6mkr till 17.1mkr. Det ser med andra ord som att klubben bytt redovisningsbeteende när man aktiverade även sign-on fees som en immateriell tillgång på balansräkningen. Jag tycker att det ger en mer rättvisande bild av verkligheten. Även om den ger en mer positiv effekt på Ebitda jämfört med tidigare år då man kostnadsförde allt direkt över resultaträkningen.

Det som däremot kanske är mer intressant är kassaflödesanalysen. Till skillnad från resultaträkningen där flera resultatposter är periodiserade och inte är detsamma som in- eller utbetalningar så berättar kassaflödesanalysen för oss hur mycket pengar som Malmö FF har fått in och hur mycket man har betalat ut under året och i vilka delar i verksamheten dessa kassaflöden sker. Tack vare pengarna från europacupspelet så nådde klubben ett positivt kassaflöde i Ebitda, men vi ser att kassaflödet från förändringar i rörelsekapitalet försämrades kraftigt. Under 2010 fick Malmö FF betalt för flera fordringar på sålda spelarkontrakt under tidigare år och som har varit bokförda i resultaträkningen under respektive år. Under 2011 var ju denna finansieringskälla naturligtvis betydligt mindre. Dessutom ökade andra fordringar under 2011 vilket jag misstänker beror på att premier från Uefa ännu inte är betalda. 

Under 2011 finansierade sig MFF genom att sälja vinstandelsbevis i spelartruppen för 28.5 miljoner kronor. Utan dessa pengar hade man varken kunnat rekrytera Mathias Ranegie eller kunnat förlänga kontrakten med ett antal befintliga spelare i truppen. Detta trots att man sålde spelarkontrakt för 10 miljoner kronor.

Under de tre första åren på Swedbank Stadion har Malmö FF upplevt ett mycket stort underskott i kassaflödet från rörelsen. I första hand beror det på att kostnaden för den nya arenan än så länge har överstigit nyttan vilket jag skrev om i detta inlägg. Samtidigt har Malmö FF ökat sina personalkostnader med ca 30%, dels beror det på att det krävs fler personer i en organisation som förutom fotboll även ska förvalta fastigheter. Antalet heltidsanställda har ökat från 72 personer år 2006 till 101 personer som man var 2011. Men också för att klubben helt enkelt har allokerat mer pengar till spelartruppen eftersom det krävs en högkvalitativ produkt för att arenan ska kunna utnyttjas effektivt.

Detta underskott har finansierats genom flera olika källor. Bland annat har MFF sålt ett klubbhus för fem miljoner, man har erhållit vidareförsäljningspengar för Zlatan. Malmö FF har även finansierat sig genom åtskilliga miljoner från spelarförsäljningar. Totalt har man sålt spelarkontrakt för 75 miljoner av vilka närmare 60 har använts för att köpa och teckna nya spelarkontrakt (varav 29 miljoner 2011).

Först och främst behöver dock klubben förbättra sin Ebitda vilket kan nås genom att öka intäkterna eller minska kostnaderna. På intäktssidan är det i första hand spel i Europa som kan generera "konkurrensfördel-pengar". Ökade intäkter från till exempel centrala avtal distribueras förhållandevis solidariskt till allsvenskans alla klubbar vilket betyder att de till stor del äts upp av en generell löneinflation på talang.

Ett alternativ skulle kunna vara att minska kostnaderna för spelartruppen, å andra sidan skulle det minska chanserna till sportsliga framgångar och viktiga pengar från matchdag-produkten. Klubben menar att man kan minska sina kostnader genom att köpa loss resterande 75% av Swedbank Stadion. Men blir kostnaden verkligen så mycket mindre? För det första så behöver man få loss pengar från kreditinstitut vilket idag och under den närmaste framtiden inte kommer att bli vare sig enkelt eller jättebilligt. Varför det är så finns utvecklat i detta inlägg. För det andra kan man fråga sig var dessa pengar som förväntas att sparas går idag. Är det vinster som delas de ut till fastighetsbolagets andra aktieägare? Malmö FF har hur som helst inte fått någon utdelning från sina 25% av aktiekapitalet.

Och inte realiserar väl börsnoterade Peab ut pengar in till ett pris som understiger nyttan för deras aktieägare? Det som skulle kunna tala för är att de framtida vinsterna i fastighetsbolaget långt ifrån är garanterade, framför allt om de höga kostnaderna till slut urholkar produkten vilken ju är arenans bread and butter, det vill säga fotbollslaget Malmö FF som riskerar att hamna på obestånd. Att sälja arenan till bokfört värde kan kanske därför upplevas som en riktigt bra affär. Framför allt om man tänker på att ett snarlikt objekt på andra sidan sundet värderas av marknaden med en kraftig substansrabatt till ca 200 miljoner kronor, spelare och Bröndbys varumärke inkluderat! Det som är intressant är däremot hur nyttan av en sådan affär har reviderats under årets lopp. Jag läste om 17 miljoner för ungefär ett år sedan och ganska nyligen såg jag siffror runt tio miljoner flanera runt i media. Men även om det stannar det vid fem så ska nog klubben trots allt vara nöjda om nu en affär överhuvudtaget blir av.

Spelarförsäljningar har som sagt varit en viktig finansieringskälla under dessa tre år. Klubbens akademi fortsätter också än så länge att producera duktiga talanger. Samtidigt så kan det här med talangproduktion vara väldigt cykliskt och man kan inte ta för givet att samma tempo upprätthålls även i framtiden. Samtidigt har klubben under 2011 börjat sälja bort andelar i framtida spelarförsäljningar vilket rimligtvis begränsar framtida kassaflöden från denna finansieringskedja. Men alternativet hade varit att kanske inte kunna ha några spelarkontrakt att sälja överhuvudtaget.

De goda nyheterna är att Malmö FF idag har en något bättre finansiell ställning än för ett år sedan. Det egna kapitalet har ökat med 3 miljoner i vinst samt med 28.5mkr i kapitaltillskott från att ha sålt ut vinstandelar i truppen. Det senare tillförde livsviktigt rörelsekapital som stärkte balanslikviditeten. Å andra sidan saknar man idag rätten för kvalifikation till Europacuperna. Denna rätt behöver man vinna tillbaka 2012. För hur man än vrider och vänder på det så är och förblir ett någorlunda kontinuerligt spel i Europacuperna en mycket viktig finansieringskälla för klubben. Och denna intäkt beror till största del på om Malmö FF:s sportsliga organisation lyckas leverera, och göra det i en tid där fler konkurrenter själva upplever ökade resurser i takt med att de flyttar in i nya matchdagsfaciliteter.

En kort repetition angående Malmö FF

Helsingborg vann kontraktet med Emil Kraft i konkurrens med Malmö FF och det tog inte lång tid innan vi kunde läsa om MFF:s oförmåga att investera i spelatruppen. Men betyder ett uteblivett kontrakt att klubben har slut på pengar eller betyder det helt enkelt att man inte värderade kontraktet med den 17 årige Kraft lika högt som Helsingborg gjorde. Något som för gemene man kan tyckas lite märkligt eftersom Malmö FF:s löpande intäkter är ungefär dubbelt så stora som den konkurrerande klubbens. Låt oss titta närmare på situationen genom figuren nedan. Den visar MFF:s kostnader kontra löpande intäkter under 2010. Det som väldigt tydligt syns är att klubben har, med allsvenska ögon mätt, mycket höga intäkter som uppgick till 150 miljoner kronor. Vi ser dock också att dessa intäkter har varit mycket dyra att förvärva. Bara själva kostnaderna för arenan, arenadrift och produkten vilket illustreras genom personalkostnaderna äter upp nästan hela intäktsmassan. Lägg därtill matchkostnader kostnader för marknadsaktivieter. Utöver det tillkommer kostnader för spelarkontrakt i form av avskrivningar. Dessa speglar historiska förvärv av kontrakt och för att denna kostnadspost ska minska så får klubben köpa spelarkontrakt för mindre pengar framgent. Ett alternativ till det är att använda sig av externt kapital för spelarköp vilket utöver att minska risken för klubben även minskar framtida intäkter från spelarförsälningar, förståss.

Kostnader och intäkter exklusive försäljning av spelare

Så vad kan göras för att förbättra situationen? Det finns sannolikt en del engångskostnader som dök upp under 2010 och som är borta 2011 men det räcker troligtvis föga till att balansera de båda staplarna.

Klubben kommunicerar att man försöker lägga om sina lån för att minska kostnaderna. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, för hade det varit enkelt så hade det redan varit klart vid det här laget. För även om vi idag fortfarande befinner oss i en regim med krisräntor på historiskt sätt mycket låga nivåer så ser landskapet på lånemarknaden annorlunda ut än åren strax innan 2008 då det small till. Det var en period med en mycket kraftig kreditexpansion där svenska och utländska banker och kreditinstitutioner tävlade med varandra om marknadsandelar vilket naturligtvis pressade riskpremierna. Finanskrisen har dock förändrat kartan radikalt. Idag krymper bankerna sina balansräkningar och är inte längre lika frikostiga med att låna ut pengar, till en viss del beroende på högre kapitaltäckningskrav vilka i Sverige blir ännu högre än enligt de internationella Basel III reglerna. Parallellt med det har flera internationella konkurrenter dragit sig tillbaka vilket naturligtvis minskar utbudet av pengar. Det är svårt att uppskatta klubbens möjligheter till en omförhandling men förustättningarna på kapitalmarknaden har förändrats ganska så mycket sedan den dagen då arenan projekterades.

Det stora jobbet blir rimligtvis att öka intäkterna. Ett alternativ är att påverka de juridiska förutsättningarna på marknaden genom att i det här fallet driva en minskning av allsvenskan där de centrala medlen delas på färre klubbbar, naturligtvis. Samtidigt är det inte allsvenskans problem att behöva minska sin marknad bara för att en klubb har höga kostnader som man frivilligt har dragit på sig. Men Malmö FF kan även öka sina intäkter från andra evenemang. Under 2011 arrangerade man en match mot Milan men även om upplevelsen för publiken säkert var stor så var det inget evenemang som genererade en särskillt stor nettovinst till MFF. Mestadelen av intäkterna gick till det italienska laget vilket ter sig helt naturligt eftersom vi annars inte skulle se annat än att klubbar lägre ned i fotbollens näringskedja spelade matcher mot Europas storklubbar. Malmö FF kan också utveckla sin eventverksamhet och arrangera evenemang som inte är fotbollsrelaterade. Detta affärsområde möter en stark konkurrens i Öresundsregionen vilket jag för ett och ett halvt år sedan beskrev i detta inlägg. 2015 öppnar dessuton den nya multiarenan i Köpenhamn.

Gruppspel i europacuperna är en mycket viktig inkomstkälla och för att kunna nå dit så krävs det starka prestationer på planen vilket förutsätter att klubbledningen maximerar kvaliteten i truppen under knapphet av resurser. Att för flera miljoner skriva ett kontrakt med en 17 årig högerback, en position på vilken man för mindre än ett halvår sedan förlängt ett kontrakt med en befintlig spelare på, är rimligtvis inte optimalt utnyttjande av klubbens resurser. För även om kontraktet om ett antal år kan säljas vidare med förtjänst så är det här och nu som Malmö FF:s kontrakt måste vara produktiva. Detta är ett faktum som rimligtvis borde spegla klubbens rekryteringsstrategi.

Den stora utmaningen för MFF blir naturligtvis att prestera väl på planen. Framför allt eftersom konkurrensen förväntas att öka i och med att fler och fler lag flyttar in på moderna matchdagsfaciliteter och tack vare det ges bättre förutsättningar att kunna öka sina intäkter men troligtvis till ett lägre pris. Samtidigt får vi inte glömma bort att en ökad kvalitet hos flera lag uppgraderar allsvenskan till en nivå högre. Något som kan öka efterfrågan på Malmö FF:s inhemska produkter vilket i så fall skulle kunna minska gapet mellan kostnader och intäkter.

MFF del 4 - vilken väg styrs man ut på?

I maj 2008 vann Staebek klubbens första ligatitel och vägen till stjärnorna var därmed utstakad. Klubben hade under många år projekterat en ny arena och i januari 2009 spelades premiärmatchen på nybyggda Telenor Arena mot IFK Göteborg. I februari kom AC/DC på besök och i april uppdträdde Tina Turner på arenan under sin 50 års jubileumsturné. Stadion kostade NOK 585 miljoner att bygga och ägarskapet var splittat mellan två parter, Staebek ägde 50% och finansmannen Kjell Ulrichsen ägde den andra halvan. Det var ett högprofilbygge där den norska teleoperatören Telenor i juni 2008 tecknade ett 10 årigt namrättighetsavtal värt NOK 115 miljoner.

Jørgen Roll, direktör i Stabæk Event konstaterade stolt att det var det största sponsoravtalet i Norges historia inom kultur- och idrott.

Men sagan var för god för att vara sann. Redan i juni 2009 konstaterade man att arenan var en stor belastning för Staebek. Kostnaderna för bygget hade överskridits och fastighetesbolaget hade inte lyckats hyra ut samtliga lokaler fullt ut. Driften av arenan blev också dyrare än förväntat och Staebek stod helt plötsligt på ruinens brant.

Det blev en rekonstruktion under hösten 2009 där klubbens elitverksamhet avknoppades från koncernen Staebek Holding och tio investerare köpte loss Staebek Fotboll AS för en spottstyver för att sedan skjuta till det kapital som krävdes för att undvika en konkurs. Kjell Ulrichsen köpte Staebeks 50% i arenan och ett avtal tecknades där Staebek Holding hyr ut arenan till Staebek Fotboll AS för NOK 9 miljoner per år. Ett pris som uppenbarligen visade sig för lågt och i höstas utbröt det ett storbråk mellan de båda olika intressenterna.

Ulrichsens fastighetsbolag Staebekk Holding stod nu på ruinens brant och i december 2010 fastslog en norsk domstol att arenan var värdelös för dess kreditgivare. Så sent som i årskiftet var det fortfarande oklart huruvida Staebek skulle spela vidare på Telenor Arena eller ej. Den 7:e januari tecknades dock ett nytt avtal som innebär att Staebek även i fortsättningen kan nyttja arenan. Klubben sägers sig dock behöva NOK 20 miljoner i nyemission för att säkerställa sin verksamhet.

Telenor Arena med en anskaffingskostnad på NOK 585 miljoner förklarades värdelös i december 2010 av en domstol.

När man ser Malmö FF:s ekonomska utveckling under de första två åren på Swedbank Stadion är det svårt att inte snegla på Staebek. Även om MFF inte riktigt är där, så blir det mer och mer tydligt att man har överinvesterat i sitt arenabygge. Klubben pekar på att man fortfarande är rika med 78 miljoner i eget kapital men vi ska komma ihåg att hälften av pengarna är investerade i ett projekt vars marknadsvärde understiger dess anskaffingskostnad, med råge. Skulle klubben lyckas kvalificera sig till Champions League så köper man sig tid, och man får ett välbehövligt och stort inflöde av likvida medel och vi kommer att få läsa om klubbens ekonomiska succé. En sådan succé är dock inte någon produkt från nyttan av den nya arenan. De höga kostnaderna att bruka arenan finns likförbannat kvar likförb och det är något som har gett klubbens konkurrenter fantastiska möjligheter som man kan försöka att utnyttja.

Vad som händer om Malmö FF misslyckas i kvalen till europacuperna i sommar vågar jag däremot inte spekulera om. Den dagen, den sorgen.

MFF del 3 - positivt kassaflöde, men hur?

I sin sammanfattning av det ekonomiska året slår sig Malmö FF för bröstet gällande kassaflödet. Jag kan tycka att det är lite märkligt, förvisso stämmer det att klubben hade mer pengar i kassan 31/12-2010 än den sista december året innan, men man är inte tydlig om hur detta positiva kassaflöde har skapats.

Capex (player investments) avser sålda spelarkontrakt minus köpta spelarkontrakt.

Sedan tidigare inlägg vet vi om att klubbens EBITDA visade ett underskott på 28.8 miljoner. Kassaflödet från rörelsen har dock förstärkts tack vare en positiv förändring i rörelsekapitalet på 17.7 miljoner. Hur är detta möjligt? Denna effekt avviker mycket kraftigt från tidigare år. En möjlighet skulle kunna vara att klubben bokat undan pengar och har kostnadsfört framtida kostnader i resultaträkningen som ännu inte har utbetalats från kassan. Det ser dock inte särskilt troligt att man gjort en sådan manöver. "Övriga upplupna kostnader" har ökat med så lite som knappa 2 miljoner jämfört med 2009 års balansräkning.

En betydligt större post är ännu inte utbetalade löner där klubben vid årskiftet var skyldiga sin personal 11.2 miljoner. Vid 2009 års slut var motsvarande skuld endast 5 miljoner. Klubben har således lånat pengar från sina anställda över årsskiftet vilket på så sätt har "stärkt" kassan eftersom denna lönekostnad avsåg 2010 års resultat. Den största positiva effekten kommer dock från tidigare års spelarförsäljningar. December 2009 hade Malmö FF fordringar för sålda spelare till andra klubbar på 29.3 miljoner. Här har man under året fått en positiv effekt på nästan 17 miljoner från spelarförsäljningar som gjordes tidigare än 2010 och dessa fordringar har nu sjunkit till 12.7 miljoner. Det är naturligtvis positivt att klubben är mindre exponerad mot en motpartsrisk men som ni ser och förstår så kommer denna positiva effekt på kassaflödet att vara betydligt mycket mindre under 2011.

Kassaflödet från den dagliga driften har därför förstärkts kraftigt och underskottet var inte större än 11.1 miljoner. Dock fanns det fortfarande ett underskott. Knappa 7 miljoner från spelarförsäljningar samt 5 miljoner som klubben fick efter att man under 2010 sålde sitt klubbhus skapade till slut balans i kassaflödet. Och tack vare ett långfristiskt banklån på 1.5 miljoner kunde Malmö FF öka sin kassabalans från 8.4 till 9.7 miljoner. Men faktum är att skulden till spelarna på 11.2 miljoner från 2010 måste betalas under 2011. Så även om kassan har ökat sett till kronor så är det snarare mest kosmetika. Balanslikviditeten har försämrats mycket kraftigt. Och under 2011 kan klubben inte räkna med en lika positiv effekt från förändringar i rörelsekapitalet. EBITDA måste därför förbättras rejält alternativt spelare måste säljas.

Jag är därför oerhört nyfiken över hur 2011 kommer att utveckla sig. Fortsätter rörelsen att blöda så som den har gjort under 2009 och 2010 så kommer klubben att uppleva stora likviditetsproblem. Det kommer att bli intressant att se vilka åtgärder som vidtas. Kommer vi att få se nya externa finansiärer? Jag förstår att klubben ogärna vill sälja spelare under det närmaste halvåret. Avancemang till europaspelet är oerhört viktigt, kanske till och med viktigare än någon ens vågar föreställa sig.

Del 4 kommer så småningom.

MFF del 2 - ekonomistyrning inte det relevanta problemet

I del 2 hade jag tänkt diskutera kring Malmö FF resultaräkning. Som de flesta säkert redan känner till så chockade MFF marknaden när man släppte nyheten om att 2010 års resultat skulle uppgå till 30 miljoner i förlust istället för det tidigare kommunicerade 10-15 miljoner. Tyvärr har fokus efter det hamnet helt fel där man istället för hållbara affärsmodeller har diskuterat redovisningsprocesser och ekonomistyrning. En väl fungerande ekonomistyrning är naturligtvis oerhört viktigt hos ett företag. Men samtidigt är det bara ett verktyg, ett hjälpmedel med syfte att kunna fatta snabbare och mer korrekta beslut. Ett verktyg att kontrollera risker

Frågan som vi måste ställa oss om det verkligen är ekonomistyrning som är Malmö FF:s stora problem? Jag vågar säga att ekonomistyrningen är klubbens minsta problem. För vad skulle klubben ha gjort om det redan under sommaren hade uppdagats att resultatet skulle visa ett underskott på 30 miljoner? Skulle man bryta överenskomna avtal och höja hyran för arenafastighetens hyresgäster? Skulle man avyttra spelare och därmed försämra kvaliteten på den produkt som trots allt driver de i allsvenska mått höga matchdagsintäkterna?

Tittar vi på resultaträkningens utveckling över tid ser vi att EBITDA har försämrats något oerhört sedan klubben flyttade in på sin nya arena. Denna utveckling är kanske den mest oroväckande. EBITDA är ett viktigt nyckeltal då det visar hur mycket pengar rörelsen genererar. Dessa medel ska sedan täcka klubbens kapitalkostnader (avskrivningar/återinvesteringar och räntor) innan eventuella medel kan betalas ut till ägarna.

Vi har redan i det förra inlägget komstaterat att klubbens overheadkostnader har ökat drastiskt. Här ser vi även att klubben har kostat på sig att öka lönekostnaderna. En del förmodligen beroende på den ökade organisation som krävs för driften av en modern arena. Men kostnaden för att underhålla en konkurrenskraftig allsvensk trupp ökar också i takt med att konkurrenterna ökar sina intäkter. Hur ska Malmö öka sitt spelarlöneutrymme? 

Tittar vi på Malmö FF:s EBITDA så ser vi att klubben inte klarar av att på egen hand finansiera nyförvärv eller ökade återininvesteringar i nya spelarkontrakt. Man sitter därför i något av en rävsax. Man behöver behålla duktiga spelare samtidigt som löneutrymmet till att kontraktera dessa har krympt. Klubben har nu för avsikt att resa externt kapital med syfte att skriva nya kontrakt med befintliga spelare. Det är naturligtvis en produkt som är en direkt konsekvens av dålig EBITDA och det är en produkt som minskar framtida intäkter från spelarförsäljningar. Samtidigt har den ökade finansiella risken minskat klubbens tidigare förhandlingsstyrka i samband med spelarförsäljningar.

2010 års EBITDA blev förvisso något bättre än 2009 års dito. Klubben menar dessutom att det har belastats med extraordinära kostnadsposter i form av guldbonusar. Samtidigt bör vi komma ihåg att 2010 var ett år som var i det närmaste kliniskt från nyinvesteringar i nya spelarkontrakt. Under 2009 köpte klubben spelarkontakt för nästan 20 miljoner kronor i transfersummor vilket naturligtvis medförde att det vid sidan om tillkom engångsposter i form av sign on bonus som belastade 2009 års EBITDA.


Lyckas klubben inte att kraftigt öka sin omsättning inom en mycket snar framtid så kommer det att ställas enorma krav på att klubbens ungdomsverksamhet klarar av att producera talanger i samma takt som de senaste åren. Problemet är att dessa spelare är billiga i drift enbart under sitt första kontrakt. Så fort de exponeras för omvärlden ökar deras marknadsvärde som därmed korrigerar deras löneanspråk till marknadsmässiga villkor.

Malmö FF har ökat sin marknadsandel, men det har samtidigt minskat klubbens handlingsutrymme. Den ökade finansiella risken kan komma att speglas i klubbens spelarkontraktstrategier. Ett kontinuerligt deltagande i Europaspelet kan komma att kraftigt förbättra EBITDA. Ett kontinuerligt deltagande i Champions League skulle också kunna generera pengar som gör att klubben kan köpa ut Peabs och Erling Paulssons aktier för att sedan amortera skulderna. Men hur stor är sannolikheten att det ska hända? Hur många år tog det för ett marknadsledande FC Köpenhamn att komma in i Champions League? Och då har klubben trots allt i lugn och ro tävlat på en nationell marknad med en lägre konkurrens än allsvenskan. Det finns en risk att Malmö FF:s nuvarande ryggsäck trots allt är för tung vilket gör att man inte klarar av den nationella konkurrensen för att kontinuerligt kvalificera sig till Europaspel.

Ett rimligt antagande är att Malmö FF har en mycket hög intjänings-uppsida när man väl kommer in i Europaspelet. Priset att enbart spela på nationell nivå är däremot mycket högt. Och frågan är om det är en rimlig trade-off i en hård konkurrensmarknad som allsvenskan trots allt är?

De storstadskonkurrenter som snart ska in på externt ägda arenor, kan med hjälp av information om Malmö FF:s kända position och svagheter, försöka anpassa sina respektive affärsmodeller och på ett mer flexibelt sätt styra riskerna i verksamheten för att försöka finna sina egna konkurrensfördelar. Skulle Malmö FF kunna svara på en sådan attack och omstrukturera verksamheten?

Figuren nedan visar den finansiella risken i form av leverage ratio. Vi ser att denna risk har mer än trefaldigats de senaste åren. Samtidigt ska vi lägga på minnet att arenan med dess skuldsättning (till skillnad från motsvarande nyckeltal för Elfsborg) ligger utanför den egna balansräkningen. Risken från den konverteras istället till affärsrisk genom att hyran för arenan belastar EBITDA.

Förändringen i balanslikviditeten visar hur klubbens handlingsutrymme har minskat. Än mer anmärkningsvärt är det att försämringen har skett under ett år så gott som fritt från investeringar.

I del 3 ska jag diskutera klubbens kassaflöde där jag är nyfiken över hur många månader klubbens pengar räcker.

MFF del 1 - Kostnaden högre än nyttan

Hade egentligen Helsingborg i pipeline men fastnade av en tillfällighet med Malmö FF:s siffror och kunde inte slita mig. I en serie av inlägg ska jag försöka att belysa den mängd av obesvarade frågor som finns, och de galaktiska utmaningarna som klubben ställs inför.

I del 1 diskuterar jag kortfattat om den belastning som Swedbank Stadion hittills har varit för klubben.

Syftet med moderniserade matchdag-faciliteter, oavsett vem som äger vad, är att kunna öka det finansiella utrymmet åt högre spelarlöner samt investeringar i spelarkontrakt. För Malmö FF har det blivit precis tvärtom. Trots att man visat en mycket fin tillväxt sett till intäkter har det kontrollerade överskottet till spelartruppen krympt betydligt. Tabellen nedanför visar en nedbrytning av klubbens intäkter och vi ser att både matchdag-intäkterna samt marknadsintäkterna har ökat dramatiskt.

Problemet är att Malmö FF har betalat ett mycket högt pris för att köpa sina nya marknadsandelar. Jag har ställt intäkterna i relation till klubbens "övriga externa kostander" där den enskilt största posten ingår, det vill säga kostnaderna för arenan. Det gula fältet i figuren nedanför visar kostnaderna minus intäkterna. Ju lägre nyckeltal, desto mer pengar finns det över till finansieringen av spelartruppen (den produkt som förväntas kapitaliseras på arenan). 

Vi ser att "överskottet" till spelartruppen under 2010 var 7-8 miljoner lägre än under åren på gamla hederliga Malmö Stadion. Och då ska vi komma ihåg att 2010 års souvenir försäljning var "SM-guld-dopad". Nedan tabell visar en nedbrytning av "övriga externa kostnader". Tyvärr finns det ingen nedbruten historik längre än två år tillbaka. Tidigare har klubben redovisat denna post i sin helhet utan att lämna någon redogörande not.

 

Vi ser att klubben betalar en hyra på 44.7 miljoner för bruket av fastigheten till det delägda fastighetsbolaget, Fotbollsstadion i Malmö Fastighets AB. Dessa pengar går naturligtvis i första hand till att täcka det bolagets finansieringskostnader. Det är rimligt och tro att fastighetsbolaget kommer att visa ett resultat relativt nära noll och fungerar i första hand i juridiskt syfte gentemot dess kreditgivare. Anledningen till att hyran har ökat från 23 miljoner till 44 miljoner är att Malmö FF till största del hyrde fotbollsdelen på arenan. Som jag har förstått det så blev inte de övriga lokalerna inte färdigställda förrän sommaren 2009. Vi ser att denna kostnadsökning till viss del kompenseras med en ökning av (dyra)hyresintäkter från 9 miljoner till 16 miljoner. 

Utöver det ser vi att de kostar att driva arenan, 12.7 miljoner rättare sagt. Sedan tillkommer matchkostnader i vilka utöver arrangemangskostnader för hemmamatcherna även ingår kostnader för bortamatcher. Vi ser även att klubben betalar ett pris på 24.8 miljoner för sina marknadsaktiviteter och underhåll av sponsorer. 

Det vi ser är ett exempel på en klubb som köpt sig rättigheterna till i stort sett samtliga intäkter som en arenafastighet genererar. Priset för detta ändamål har dock varit extremt högt och klubben har hittills betalat väldigt mycket för varje ny intjänad krona.

Den stora frågan är naturligtvis hur Malmö FF ska kunna öka sina intäkter? Eventsidan som klubben hoppas mycket på är en industri med låga inträdesbarriärer och för kunderna låga ”switching costs” vilka innebär svårigheter att skapa kundlojalitet. Något som drar resurser i form av försäljning och marknadsföring samt ställer krav på ständig utveckling av befintliga konferenslokaler samt utrustning. MFF Events competive edge på denna marknad begränsas till de få dagar per år då det spelas fotboll på arenan. I övrigt är man vilken generic produkt som helst där man tävlar med flera andra specialister och mer eller mindre nischade aktörer i en bransch med låga vinstmarginaler.

Det är uppenbart att klubben måste vinna matchen om soffpotatisarna och locka dem från TV-soffan till arenan. Om man lyckas med det är en sak, men räcker det?

Blowing bubbles - lessons learned from Malmö

2001 publicerade Jim Collins sin bok From Good to Great som försöker finna svaret på vilka faktorer som är betydelsefulla när medelmåttiga företag transformeras och förvandlas till fantastiska. Ett av företagen som gjorde denna resa var Fannie Mae, ett amerikanskt institut som 1938 bildades av staten med syfte att skapa en marknad för bostadslån. 1968 privatiserades det och under mätperioden 1969 fram till 1999 förvandlades Fannie Mae från en byråkratisk koloss till ett fantastiskt företag som skapade en en enorm överavkastning till sina aktieägare.

Efter att den amerikanska bostadsbubblan för ett par år sedan sprack, dyker Fannie Mae även upp som exempel i Collins nya bok, How The Mighty Fall: And Why Some Companies Never Give In. Ett av förklaringarna bakom fallet som Collins presenterar är de nya direktiv och den mission som staten i slutet av 90 talet gav till Fannie Mae samt det andra hypoteksföretaget Freddie Mac. Båda institutionerna skulle börja uppfylla - The American Dream- där alla medborgare skulle få möjligheten att få lån och därmed kunna få äga sina hem.

Malmö FF har efter degraderingen till superettan och ett ekonomiskt stålbad kommit tillbaka till allsvenskan och sakta men säkert utvecklat sin fotbollsverksamhet till landets starkaste. Enligt Svenska Fotbollsförbundets årliga sammanställning av klubbarnas ekonomier har Malmö FF mellan 2003 och 2008 haft en ekonomi i mycket god balans. Det något populistiska nyckeltalet "driftresultat" har visat ett underskott på så lite som 4.6 miljoner för hela denna period. De pengar som klubben tjänade på sina spelarförvärv återinvesterades inte i sin helhet utan var kvar på den allt starkare balansräkningen.

I mitten av 00-talet började så Malmö FF att lobba hos stadens politiker. -The Malmoe Dream- skulle ge invånarna en fantastisk arena och mötesplats för företag. Nya intäktskällor från event och konferenser skulle samtidigt göra klubben till ett nytt FC Köpenhamn. Staden tyckte naturligtvis det var en utmärkt idé och pumpade in luft i regionens arenabubbla genom sitt ränte- och amorteringsfria lån på 145 miljoner. I detta inlägg utvecklar jag varför alla dessa kommunala bidrag har bidragit till den potentiella arenabubblan.

Men stadens subvention har även inneburit att ytterst få enskilda sitter på risken. För PEAB som är den största delägaren i fastighetsbolaget har investeringen mest sannolikt redan betalat sig. Bolaget fick bygga ett 600 miljoners projekt som utan det kommunala "lånet" och deras insats aldrig hade genomförts. Man fick dessutom nya kunskaper och erfarenheter inom arenabygge och kunde tack vare det positionera sig väl inför den fortsatta arenaboomen i Sverige. Sedan dess har man vunnit upphandlingen om nya nationalarenan och Stockholmsarenan. Bankerna som lånade ut 310 miljoner har, förutom den implicita garantin som genom stadens intressen kan antas ha skapats, mest sannolikt arenan som pant. I värsta fall kan de auktionera ut driften till internationella konglomerat som t.ex. AEG, Live Nation Entertainment och SMG Europe. Risken ligger istället hos den stora massan, skattebetalarna samt Malmö FF:s medlemmar. Vad vi ser är ett exempel på public-choice teorin.

Malmö FF ordförande Håkan Jeppsson menar att klubben måste fortsätta att ta risker. Men vilka risker syftar han på? År 2000 sålde den berömde och mycket framgångsrike värdeinvesteraren Warren Buffet sitt innehav i Freddie Mac. Han menade att förutsättningarna och riskprofilen hade förändrats markant efter det att Freddy Mac fått de nya direktiven från staten om att finansiera den amerikanska drömmen. Han bedömde dessa nya risker som alldeles för stora och de aktieägare som inte följe hans exempel förlorade sina pengar när staten till slut räddade Freddie Mac och dess skuldgivare hösten 2008.

Malmö FF har utan egna kunskaper och erfarenheter kastat sig rakt ut på fastighetsmarknaden och den i regionen extremt konkurrensutsatta arena-, event- samt konferensmarknaden. Denna risk-omallokering innebär att klubben nu får mindre utrymme till det som gjort den rik från första början, det vill säga ett lyckat risktagande i klubbens spelarkontrakts-portfölj.

Det pratas väldigt mycket om hur 10 miljoner på en månad blev 30. Det är dock inte det som är knäckfrågan, det är historia. Funderingarna och oron bör vara på en betydligt högre och mer strategisk nivå än så. För den fråga alla istället bör ställa sig, är klubbens nya affärsmodell hållbar? 2010 var trots allt ett år i vilket klubben gick fullinvesterade in i.

Och är det så att affärsmodellen inte är hållbar och konkurrenskraftig så finns det en risk att problemet kan sopas under mattan. Lyckas klubben kvala in sig till Champions League döljs bristerna i modellen med hjälp av ett inflöde på 80 miljoner i tv pengar som är av engångskaraktär. Problemet är dock att brister i modellen är något som skickliga konkurrenter på sikt kan utnyttja.

Pressar kommunala subventioner Malmö FF:s marginaler?‏

I snart tio år har vi matats med budskapet att om bara klubbarna får bygga och äga sina egna arenor så kommer de stora pengarna att rulla in. Men är verkligheten så enkel? Arenor tar väldigt mycket mark i anspråk och den absolut största ytan på drygt 7000 kvadratmeter exploateras kommersiellt i alldeles för liten grad.

Hade arenor varit så lönsamma som det sägs så skulle det ju rimligtvis krylla av nya och av klubbarna ägda arenor runt om i Sverige. Men så är ju inte fallet och faktum är att endast 17%* av de europeiska klubbarna äger sina egna arenor. Till exempel spelar den franska ligans framgångsrika gigant Lyon på en arena som ägs av staden. Och när klubben till år 2013 hoppas kunna flytta in i en ny stadion blir i så fall även denna i sin helhet finansierad med kommunala medel.

Många har förmodligen hunnit läsa om att Malmö FF behöver minska sina kostnader med 15 miljoner. Intäktssidan har inte motsvarat förväntningarna och balansen i ekonomin har ännu inte infunnit sig. Varför kan vi fråga oss? I Malmö byggdes Swedbank Stadion med hjälp av en större subvention från Malmö Stad i form av ca 150 miljoner i ett ränte- och amorteringsfritt lån. Här skulle vi kunna anta att staden iklädde sig rollen som "lender of last resort"

Hade inte subventionen varit på plats så hade marknaden inte finansierat det nuvarande formatet. Kanske skulle vi se en annan arenalösning? Kanske en mer spartansk och bättre anpassad till marknadens verkliga efterfråga? Och det kommunala lånet sände ytterligare en signal. Det är från ett kreditgivarperspektiv, inte helt omöjligt och anta att Malmö Stad, vid en eventuell default på arenabolaget sväljer hela paketet på den egna balansräkningen.

Ett antagande som skulle kunna fungera som en implicit garanti vilken kan ha genererat en större kredit från bankerna än vad som annars hade varit tillgänglig. Därmed finns risken att marknaden fick en arena som är mer mastodont och påkostad än vad den i själva verket efterfrågade.

Subventionen från staden kan därmed ha bidragit till en potentiell överproduktion på den regionala arenamarknaden där konkurrensen är hård. Något som idag till synes pressar Malmö FF:s marginaler. Året innan Swedbank Stadion slog upp portarna invigdes Malmö Arena som även den, till viss del, är subventionerad av Malmö Stad. Parkfast hyr marken som arenan står på för 1000 kr per år vilket gav utrymme för att bygga in ett antal "överflödiga" lokaler och funktioner. Och på andra sidan bron finns sedan tidigare Parken och Bröndby Stadion, även om den senare ligger en bra bit utanför centrala Köpenhamn.

Men situationen kunde ha varit ännu värre om Capinordic Arena intill Parken hade blivit verklighet. Nu övergavs projektet i sista stund men bakom nästa hörn väntar det som kan bli den stora marginaldödaren i regionen, det vill säga den planerade multiarenan i Köpenhamn dit staden visat sig vara beredda att allokera en rejäl subvention. Att AEG trots det gav upp sin investering i projektet måste betraktas som ett sundhetstecken samt en signal på att arenamarknaden i Öresundsregionen kan vara överhettad. Men trots dessa varningsklockor ser det nu ut som att projektet fortfarande lever och ska genomföras i kommunal regi.

Vi känner igen fenomenet från bland annat den jämt och ständigt problemfyllda bilindustrin där marginalerna för biltillverkana ständigt pressas nedåt genom att dåligt presterande bilföretag gång på gång räddas från undergång genom statliga interventioner. Det skapar en överproduktion som dessvärre även genererar en marginalpress åt de välskötta konkurrenterna. Och för att parera problemet med överproduktionen så eldar man istället ytterligare genom andra subventioner såsom tillfälliga skrotbilspremier som enbart skjuter problemet på framtiden. Det som händer är att man flyttar efterfrågan på nya bilar från framtid och koncentrerar den till nutid.

Konsekvensen av de statliga subventionerna i den delen av bilindustrins värdekedja blir bland annat att vinstmarginalerna överförs från biltillverkare till underleverantörer.

I analogi med det ovanstående skulle vi kunna anta att det är underleverantörerna till arenorna som är de stora vinnarna i de nya projekten och inte arenaägarna själva.

En av leverantörerna till arenaekonomin är MFF Event AB. Problemet är att MFF Event AB:s bargaining power, till skillnad från externa leverantörer, är begränsad. Moderbolaget, det vill säga Malmö FF, har nämligen investerat 35 miljoner i aktier i fastighetsbolaget som utgör Swedbank Stadion och vid en default blir dessa aktier värdelösa. Det är kreditgivarna samt andra fordringsägare som har förtur på ersättning vid en rekonstruktion.

Klubben hoppas trots allt mycket på konferensverksamheten men vi ska ha i åtanke att man här exponerar sig mot ”the five competitive forces” som finns inom konferensindustrin.

Jag ser framför mig en bransch med låga inträdesbarriärer samt för köpsidan låga ”switching costs” vilka innebär svårigheter att skapa kundlojalitet. Något som drar resurser i form av försäljning och marknadsföring samt ställer krav på ständig utveckling av befintliga konferenslokaler samt utrustning. Vi ser även ständig teknologisk utveckling som ger världen produkten videokonferens som är ett möjligt substitut, framför allt i dåliga tider. Så frågan är hur mycket ”Return on Investment” det egentligen finns att hämta här?

Genom att positionera sig i ett segment där "competitive forces" är som svagast och därmed hitta sin egna edge kan man uppnå en viss grad av lönsamhet och här kan man tycka att konferens, paketerat i en miljö med sportevenemang skulle kunna vara ett sådant segment. Men även här finns det ju åtminstone två andra aktörer i regionen som kan erbjuda en liknande produkt. Därmed koncentreras målgruppen ytterligare till de kunder som önskar att hålla en konferens paketerat specifikt med produkten Malmö FF. Och då är frågan om det inte hade varit mer effektivt att istället paketera denna produkt genom att hyra en redan befintlig konferenslokal på stan alternativ ingå i en allians med en etablerad konferensentreprenör?

Men låt oss inte måla fan på väggen, risken blir att det blir väldigt mycket "omgångsekonomi". Det kan ju vara så att evenemangs- samt konferensindustrin i Öresundsregionen är outvecklad och är därmed snarare ett "positive sum game" än ett nollsummespel.

Och vi ska komma ihåg att man idag pressas av den generella efterfrågenedgången på allsvensk fotboll samtidigt som man i år inte kan tillgodoräkna sig intäkter från internationellt spel. Det senare är något som förmodligen kommer att ha en stor betydelse för att ekvationen ska gå ihop.

----------------------------------------

*The European Club Footballing Landscape

Profitmaximerande Malmö?

Malmö FF är fortfarande något av en gåta. Sett till rörelseintäkter (exkl transfers), omsätter klubben bland det översta skiktet i allsvenskan** men har sedan guldet 2004 inte riktigt presterat i relation till sin marknadsandel. Plats 5,7,9,6 är facit 2005-2008.

En förklaring skulle kunna vara att klubben, till skillnad från majoriteten av sina allsvenska konkurrenter inte investerat särskilt mycket pengar man erhållit från spelarförsäljningarna i nya spelarkontrakt samt i övriga organisationen.

Enligt SvFF:s siffor har MFF har mellan 2003 och 2007 haft en "driftekonomi" i någorlunda balans. (2008 års underskott förklarar klubben genom en anpassning och utökning av organisationen till den nya arenan).

Konkurrenterna har å sin sida använt sig av affärsmodellen där spelarförsäljningar finansierat nya och befintliga spelarkontrakt*.

Har man spenderat för lite pengar och inte betalat det pris som krävs för sportslig framgång och på så sätt gått miste om en del förvärv/talang?

----------------------------------------------------------------------

*Allsvenska klubbars driftresultat i miljoner kronor 1998-2008. Total underskott ca en halv miljard. datakälla svenskfotboll.se (klicka på bilden för högre upplösning)

**allsvenska marknadsandelar 2002-2007 datakälla svenskfotbol.se
intäkter/aggregerade allsvenska intäkter (exkl transfer)

Malmö FF väl rustade inför lågkonjunkturen

Malmö står väl rustade inför lågkonjunkturen. Både balansräkningen och balanslikviditeten är fortsatt stark även om soliditeten minskar eftersom balansräkningen svällt. Det är mer kapital i arbete.

Efter att sedan 2005 förlorat marknadsandelar i allsvenskan, överaskar klubben i alla fall mig genom att öka sina rörelseintäkter med mer än 10%. Det är tack vare intäkterna från samarbetspartners där man går från 37 till 48 miljoner. Klubben lär mycket sannolikt avancera till en andraplats i "rörelseintäktsligan" 2008, förbi både Helsingborg och Elfsborg.

48 miljoner är samtidigt inte helt jämförbart med Stockholmsklubbarnas intäkter från reklam och sponsring. Utan att lägga ner någon större energi vad gäller grävande bland siffror, ser det ut som att MFF och Stockholmsklubbarna paketerar intäkterna olika vad gäller publik, reklam och sponsring. Malmös matchintäkter har under årens lopp konsekvent redovisats mycket lägre än hos de tre klubbarna från Stockholm utan att det ska gå att förklara genom signifikant lägre publiksiffror.

En detalj den snart kommande årliga sammanställningen av sponsorintäkter i Dagens Media sannolikt kommer bortse från.

MFF:s matchintäkter under 2008 landade på 17.8 miljoner.

******************

Klubbens totala intäkter landade på 111 miljoner, 89 miljoner exklusive spelartransfers.

Resultatet före skatt blev +184 000 och det är faktiskt det positiva räntenettot (+2,5m) som räddar 2008 års resultat från att lysa rött. Men avkastning på likvida medel är avkastning det med.

Spelarförsäljningar genererade en nettovinst på 22.7 miljoner och MFF fick 32 miljoner för försäljningarna av Behrang Safari, Junior, Johan Andersson samt Daniel Theorin.

Klubben köpte loss spelare för 17.4 miljoner från andra klubbar. Lite väl mycket kan man tycka för namn som Robert Åhman Persson, Markus Halsti, Dusan Melicjarek, Jiloan Hamand, Dejan Garaca, Jimmy Touma samt Rick Kruys. Men, som jag skrivit om tidigare har vi sett en kraftig inflation i transfersystemet de senaste åren.

******************

I skuggan av spelartransfers kan man tycka att klubbens "driftresultat" visar ett större underskott. Kassaflödet från rörelsen lämnar också övrigt att önska, minus 11.8 miljoner.

Vi ska dock lägga på minnet att klubben under 2008 började ta höjd i organisationen för driften av den nya arenan. Klubben nämner också att den sportsliga organisationen utökas. Personalkostnaderna ökade med 10%, från 50 till 55 miljoner. Ration Wages/Revenue landar dock ganska exakt som 2007 - 62%.

Övriga externa kostnader ökade med hela 17 miljoner, från 28 till 45 miljoner, dels beroende på de ökade intäkterna från klubbens samarbetspartners. Klubben kvantifierar inte i detalj hur mycket av löne- och kostnadsökningarna som kan kopplas ihop med övergången till den nya kostymen, vilket jag kan tycka att man borde ha gjort.

Ytterligare 10 miljoner i form av aktieägartillskott pumpades in i Swedbank Stadion där MFF fortfarande äger 25% i fastighetsbolaget.

***************

Lite intressant är hur klubben diversifierar och managerar riskerna i sin balansräkning och likviditetsportfölj. Klubben har efter år av framgångsrika spelaraffärer byggt upp en större kapitalbas.

Där hittar vi bland annat.
35 miljoner har man som bekant investerat i en 25 procents andel i fastighetsbolaget bakom Swedbank Stadion.

7 miljoner i materiella anläggningstillgångar avseende klubbhus och inventarier.

24.5 miljoner består av immateriella anläggningstillgångar avseende förvärvade spelarkontrakt.

Klubben har även 20 miljoner i långfristiga värdepappersinnehav, varav 12.5 miljoner är en aktieindexobligation förvärvad under 2008. Det av emittenten garanterade beloppet vid förfall uppges vara 12.5 msek.

Vad gäller finansiering och risk i samband med spelarförvärv har man under 2008 rest 7.5 miljoner i ett externt kapitaltillskott från Pildammarna Invest (PI). (6.4 msek-2007)

Summa samarium, i kassan per den sista december 2008 fanns för en allsvensk klubb respektabla beloppet av 32 miljoner.

Det skulle vara intressant att höra hur man resonerat och räknat på risk vs avkastning i sin likviditetsportfölj.

***************

Kick-back till PI från 2009 års spelarförsäljningar year-to-day (Toivonen och Järldler) är uppe i 5.6 miljoner (0.9msek-2007).

Nettokassaflödet till MFF från Ola Toivonen affären givet den påstådda transfer-fee på 40 miljoner, borde med andra ord efter att Degerfors, Örgryte och PI fått sina andelar, ha landat nära 23 miljoner.

******************

Många förväntar sig spektakulära förvärv. I mina ögon ligger dock det stora problemet i det begränsade utbudet av talang som är tillgängligt för klubbarna på den allsvenska marknaden. Utbudet(kvalitet) av talang är direkt är kopplat till de lönenivåer allsvenska klubbar har utrymme att erbjuda.

Den goda likviditeten ger dock utrymme till fräcka förvärv från MFF:s allsvenska konkurrenter. Vi pratar om finansiellt svaga klubbar som de närmast kommande åren i skuggan av lågkonjunkturen, riskerar att hamna i finansiell distress och i brist på bud från utlandet kan tvingas att realisera delar av sina spelarportföljer.

Men för att ta ett mer märkbart kliv uppåt i talanghierarkin, krävs det ett större steg framåt vad gäller rörelseintäkter och därmed lönebudget. Rosenborg som även de släppte sitt bokslut under v8 spenderade t.ex 58% (motsvarande SEK 87m) mer i personalkostnader än vad MFF gjorde under 2008.

Det ska därför bli intressant att se vilket nettobidrag den nya arenan kommer att generera. Det är det som kan stimulera högre utgifter till spelarlöner.

Vi får samtidigt inte glömma bort kapitalkostnaderna, ytterligare utökning av organisationen samt andra driftkostnader som krävs för rodda runt en arena.