Det var uppenbarligen inte enbart i Norden som jakten efter sändningsrättigheter till Premier League var vild. Det ser ut som att det nya TV avtalet för sändningsrättigheter utanför de brittiska öarna för perioden 2010-2013 uppgår till £1.4 miljarder. Det nuvarande som löper ut efter säsongen ligger på £625 miljoner. Det betyder att de intrenationella sändningsrättigheterna är på god väg att gå ikapp och förbi de inhemska som i den senaste upphandlingen för ett år sedan nådde nivåer kring £1.75 miljarder.
Times har tidigare rapporterat om att £100 miljoner kommer att skeppas iväg till lägre divisioner i form av solidaritetsbetalningar. Även fallskärmarna till från Premier League degraderade klubbar förväntas att öka.
Det har pratats om en bubbla ända sedan 2002 och vi lär få höra det åtminstone ett antal år till. Men så länge mediadistributörerna profiterar så kommer de efterfrågade ligorna att få sin del av kakan. För bara ett par månader sedan redovisade British Sky ökad vinst. Fortfarande är det väldigt lite som pekar på att domedagen skulle vara nära.
Den starka efterfrågan på produkten Premier League drivs av den upplevelse klubbarna skapar. Det är med andra ord det kollektiva resultatet av klubbarnas strategier, ligans konkurrensbalans, dåliga vinstmarginaler för flertalet klubbar samt dynamiken mellan profit- och nyttomaximerande ägare. En relativt avreglerad marknad.
Det jag är nyfiken på är hur mycket av de nya intäkterna kommer från en ökad totalmarknad och hur mycket som är vunnen marknadsandel från andra sportligor och dess sändningsrättigheter?
Visar inlägg med etikett Premier League. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Premier League. Visa alla inlägg
tisdag 23 mars 2010
måndag 11 januari 2010
Premier League vs competitive-balance-tax
Michel Platini och UEFA har sneglat åt Nordamerika och competitive-balance-tax har nämnts som ett alternativ för att förbättra tävlingsbalansen i Europa. (competitive-balance-tax nämns här)
I Premier League ägs två av topp4 klubbarna utav amerikanska affärsmän. Förvärven av klubbarna har genomförts genom skuldfinansiering (LBO). Vi kan därmed dra en parallell där räntenettot, i ManUniteds fall minus £42 miljoner (säsongen 2008/09) och Liverpool-£35m (säsongen 2007/8), fyller en funktion snarlik competitive-balance-tax.
Dessa pengar hade istället kunnat användas till ännu större spelarbudgetar och därmed bidragit till ytterligare en försämring av tävlingsbalansen i Premier League. Det finns en teoretisk modell som säger att tävlingsbalansen i en liga optimeras när storklubbarna är profitmaximerande och de mindre klubbarna nyttomaximerande*.
Så som det är idag självregleras tävlingsbalansen av marknaden. Om inte annat, bra nyheter för Platini.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon” -Michel Platini
Varsågod Michel, lösningen på dina problem finns redan.
---------------------------------------------
*Social Welfare in Sports Leagues with Profit-Maximizing and/or Win-Maximizing Clubs, Helmut Dietl, Markus Lang, Stephan Werner - Aug 2008.
I Premier League ägs två av topp4 klubbarna utav amerikanska affärsmän. Förvärven av klubbarna har genomförts genom skuldfinansiering (LBO). Vi kan därmed dra en parallell där räntenettot, i ManUniteds fall minus £42 miljoner (säsongen 2008/09) och Liverpool-£35m (säsongen 2007/8), fyller en funktion snarlik competitive-balance-tax.
Dessa pengar hade istället kunnat användas till ännu större spelarbudgetar och därmed bidragit till ytterligare en försämring av tävlingsbalansen i Premier League. Det finns en teoretisk modell som säger att tävlingsbalansen i en liga optimeras när storklubbarna är profitmaximerande och de mindre klubbarna nyttomaximerande*.
Så som det är idag självregleras tävlingsbalansen av marknaden. Om inte annat, bra nyheter för Platini.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon” -Michel Platini
Varsågod Michel, lösningen på dina problem finns redan.
---------------------------------------------
*Social Welfare in Sports Leagues with Profit-Maximizing and/or Win-Maximizing Clubs, Helmut Dietl, Markus Lang, Stephan Werner - Aug 2008.
måndag 27 juli 2009
Ligastart på kontinenten
Augusti närmar sig med stormsteg. Månaden då majoriteten av ligorna i Europa puttrar igång sina respektive verksamheter. Säsongen 2009-10 är något av det första verkliga testet för huruvida lågkonjunkturen kommer att straffa fotbollen. Hittills har klubbarna högst upp i värdekedjan knappt märkt av "krisen" medan den mindre attraktiva produkten längre ned i pyramiden har fått en del stryk.
Dessutom har de största ligorna redan sålt en betydande del av risken vidare till TV bolagen. Tre av Big5 ligorna har lyckats binda nya TV avtal som löper över 2012. Även Barcelona och Real Madrid har bundna avtal och Serie A ska inom ett år för första gången teckna nytt, kollektivt TV avtal.
Litet axplock från olika ligors senast tecknade TV avtal:
Premier League 2010-2013 upp ca 5% från föregående avtal.
French League 2008-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Bundesliga 2009-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Scottish Premier League 2010-2014 +- 0 från föregående avtal.
Vilka blir årets samtalsämnen?
I det engelska ligasystemet finns det ett antal klubbar utanför det absoluta toppskiktet som har det finansiellt svårt. Höga nivåer vad gäller löner/omsättning - främst i The Championship. Ett beteende som tidigare observerats när klubbar börjar nå insolvens är att nya ägare kommer, köper klubben och får den på fötter igen. Frågan är naturligtvis hur "credit crunch" påverkat de potentiella ägarnas kreditvärdighet? Samtliga brittiska klubbar som befinner sig i finansiell distress behöver ju inte vara attraktiva för oljeshejker att köpa.
När Newcastle degraderades pratade vissa om ett nytt Leeds. En inte helt obetydlig skillnad är att det sedan ett par år tillbaka numera betalas ut så kallade "parachute payments" till klubbar som degraderats till The Championship. Dessa klubbar får under två säsonger en fallskärm á ca £12 miljoner/år vardera för att lättare kunna klara fallet. Huruvida det hjälper Newcastle till en snabb comeback i Premier League återstår att se.
Att utnyttja "parachute payments" skulle annars kunna vara en affärsmodell som profit-maximerande klubbägare kunde bygga sin strategi kring. Ponera att en klubb med profit-maximerande mål flyttas upp till Premier League. Med tanke på att klimatet för nykomlingar i Premier League har blivit betydligt tuffare, finns det för en profit-maximerande klubbägare absolut inga incitamenten att investera i talang den dagen man klarat avancerat till högsta ligan. De fantastiska TV pengarna som Premier League betalar ut låter man bara rinna igenom till nedersta raden. Nedflyttning följer och två års "parachute payments" aktiveras. Sedan tar man sats för kommande avancemang och repeterar förfarandet.
JoJo lag är en strategi.
************
Bundesliga står och knackar på dörren till den absoluta Europatoppen. Marknadsintäkterna håller redan en mycket hög internationell klass. TV rättigheterna har en bit kvar och "match-day revenues" likaså. TV pengarna är i huvudsak fixerade fram till 2012. Kommer vi att få se en prishöjning på de idag fullsatta tyska arenorna? Fotboll går i slutändan ut på att vinna och hur stort är tålamodet med att ständigt inte kunna nå hela vägen fram i Europacupspelet?
I våras lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses "free-to-air". Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger.
Inte förvånande möttes förslaget med stor skepticism. De som ska finansiera sportslig framgång ska rimligtvis vara de som vill se det ske. Men visst finns en tanke om intäktsmaximering även i Tyskland och de kommande två åren ges gyllene möjligheter att ta nästa steg. Jag tänker på nya skatteregler i Storbritannien samt förväntad utspädning av talang i Italien.
************
I Serie A är all min fokus på den kommande övergången till en central försäljningar av TV rättigheter (from säs 2010-11). Ett första steg togs i maj och redan denna säsong bör linjerna kunna ritas ut.
Till vilket pris lyckas man sälja produkten Serie A till? Vilken distributionsnyckel kommer att antas? Kommer det att begränsa de fyra "storklubbarnas" konkurrenskraft i Europa? Kommer vi på sikt att få en förändring av "competitive balance" och kommer de Italienska klubbarna att kunna öka sina "match-day-revenues"? Svaren på samtliga dessa frågor får vi inte förrän om ett antal år.
************
Michel Platini har så fått en ny måltavla för sina attacker mot "ekonomisk doping". För ett år sedan hette skurken Premier League i allmänhet och de amerikanska ägarna i synnerhet.
I våras kom så de första flirtarna med de amerikanska sportaffärsmännen.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon”
Och under sommaren har La Liga med Real Madrid och Barcelona i spetsen lyckats fånga Platinis samt många andras blickar.
Länge har en del av Platinis agenda gått ut på att det är privatägda klubbar som har drivit kapprustningen, de sportsliga imbalanserna samt inflationen i fotbollseuropa. Denna tes har nu i sommar fått sig ett par ordentliga käftsmällar när två icke-privata organisationer från La Liga går i bräschen för "the-arms-race".
************
Danska ligan har redan startat och förra säsongen slog man alla tiders publikrekord med rekordintäkter som följd. Från och med denna säsong exponeras klubbarna mot en ny distributionsnyckel av TV pengarna. Obekräftade källor säger att endast 33% ska fördelas lika till ligans samtliga klubbar och där sedan merparten distribueras i relation till den sportsliga prestationen.
En sådan nyckel ger rimligtvis incitamenten till överinvesteringar. Det vill säga, investera pengar klubben ännu inte har och hoppas på att sportslig framgång ska bli den sedelpress balansräkningen suktar efter. En vansklig strategi som dock sedan urålders tider är en väl beprövad affärsmodell i fotbollseuropa.
Hur som helst är förändringar i distributinen av resurser alltid intressanta då det får alla möjliga nyckeltal att snurra. Effekterna bör bli fullt synliga efter ett par säsonger.
************
Polska Ekstraklasa har egentligen alla förutsättningar att plocka marknadsandelar i fotbollseuropa. Tacksam demografi, tillväxtmarknad, en stolt fotbollstradition, flera nya arenor i pipe-line och Euro2012 på hemmaplan.
Men alla ligor brottas med sina demoner och för andra året i rad ser det ut som att ligastarten kommer att skjutas fram ett antal veckor. Följetongen är densamma, det vill säga den flera år utdragna korruptionshärvan som fortfarande stör verksamheten och det är ännu inte 100% klart vilka lag som ska degraderas. Dessutom har chefen för utbildning&utveckling av domare nyligen gripits misstänkt som delaktig i härvan.
Trovärdighet - ajajaj.
************
Min spontana känsla efter att ha följt de första kvalomgångarna av denna säsongs europacupspel är att det är de forna öststaterna tagit stora kliv framåt. Dessa marknader är mycket otransparenta och mina teser om ligorna i öst följer myterna. Vi vet förvisso att graden av "competitive balance" är mycket låg. Men om jag säger hög grad av korruption, lokala minipåvar som göder klubbarna finansiellt så finns det ingen substans bakom, endast fördomar.
Men visst, vi ska nog förvänta oss en viss förskjutning av talang österut. Hur lång och utdragen denna process blir vågar jag inte svara på.
Dessutom har de största ligorna redan sålt en betydande del av risken vidare till TV bolagen. Tre av Big5 ligorna har lyckats binda nya TV avtal som löper över 2012. Även Barcelona och Real Madrid har bundna avtal och Serie A ska inom ett år för första gången teckna nytt, kollektivt TV avtal.
Litet axplock från olika ligors senast tecknade TV avtal:
Premier League 2010-2013 upp ca 5% från föregående avtal.
French League 2008-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Bundesliga 2009-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Scottish Premier League 2010-2014 +- 0 från föregående avtal.
Vilka blir årets samtalsämnen?
I det engelska ligasystemet finns det ett antal klubbar utanför det absoluta toppskiktet som har det finansiellt svårt. Höga nivåer vad gäller löner/omsättning - främst i The Championship. Ett beteende som tidigare observerats när klubbar börjar nå insolvens är att nya ägare kommer, köper klubben och får den på fötter igen. Frågan är naturligtvis hur "credit crunch" påverkat de potentiella ägarnas kreditvärdighet? Samtliga brittiska klubbar som befinner sig i finansiell distress behöver ju inte vara attraktiva för oljeshejker att köpa.
När Newcastle degraderades pratade vissa om ett nytt Leeds. En inte helt obetydlig skillnad är att det sedan ett par år tillbaka numera betalas ut så kallade "parachute payments" till klubbar som degraderats till The Championship. Dessa klubbar får under två säsonger en fallskärm á ca £12 miljoner/år vardera för att lättare kunna klara fallet. Huruvida det hjälper Newcastle till en snabb comeback i Premier League återstår att se.
Att utnyttja "parachute payments" skulle annars kunna vara en affärsmodell som profit-maximerande klubbägare kunde bygga sin strategi kring. Ponera att en klubb med profit-maximerande mål flyttas upp till Premier League. Med tanke på att klimatet för nykomlingar i Premier League har blivit betydligt tuffare, finns det för en profit-maximerande klubbägare absolut inga incitamenten att investera i talang den dagen man klarat avancerat till högsta ligan. De fantastiska TV pengarna som Premier League betalar ut låter man bara rinna igenom till nedersta raden. Nedflyttning följer och två års "parachute payments" aktiveras. Sedan tar man sats för kommande avancemang och repeterar förfarandet.
JoJo lag är en strategi.
************
Bundesliga står och knackar på dörren till den absoluta Europatoppen. Marknadsintäkterna håller redan en mycket hög internationell klass. TV rättigheterna har en bit kvar och "match-day revenues" likaså. TV pengarna är i huvudsak fixerade fram till 2012. Kommer vi att få se en prishöjning på de idag fullsatta tyska arenorna? Fotboll går i slutändan ut på att vinna och hur stort är tålamodet med att ständigt inte kunna nå hela vägen fram i Europacupspelet?
I våras lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses "free-to-air". Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger.
Inte förvånande möttes förslaget med stor skepticism. De som ska finansiera sportslig framgång ska rimligtvis vara de som vill se det ske. Men visst finns en tanke om intäktsmaximering även i Tyskland och de kommande två åren ges gyllene möjligheter att ta nästa steg. Jag tänker på nya skatteregler i Storbritannien samt förväntad utspädning av talang i Italien.
************
I Serie A är all min fokus på den kommande övergången till en central försäljningar av TV rättigheter (from säs 2010-11). Ett första steg togs i maj och redan denna säsong bör linjerna kunna ritas ut.
Till vilket pris lyckas man sälja produkten Serie A till? Vilken distributionsnyckel kommer att antas? Kommer det att begränsa de fyra "storklubbarnas" konkurrenskraft i Europa? Kommer vi på sikt att få en förändring av "competitive balance" och kommer de Italienska klubbarna att kunna öka sina "match-day-revenues"? Svaren på samtliga dessa frågor får vi inte förrän om ett antal år.
************
Michel Platini har så fått en ny måltavla för sina attacker mot "ekonomisk doping". För ett år sedan hette skurken Premier League i allmänhet och de amerikanska ägarna i synnerhet.
I våras kom så de första flirtarna med de amerikanska sportaffärsmännen.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon”
Och under sommaren har La Liga med Real Madrid och Barcelona i spetsen lyckats fånga Platinis samt många andras blickar.
Länge har en del av Platinis agenda gått ut på att det är privatägda klubbar som har drivit kapprustningen, de sportsliga imbalanserna samt inflationen i fotbollseuropa. Denna tes har nu i sommar fått sig ett par ordentliga käftsmällar när två icke-privata organisationer från La Liga går i bräschen för "the-arms-race".
************
Danska ligan har redan startat och förra säsongen slog man alla tiders publikrekord med rekordintäkter som följd. Från och med denna säsong exponeras klubbarna mot en ny distributionsnyckel av TV pengarna. Obekräftade källor säger att endast 33% ska fördelas lika till ligans samtliga klubbar och där sedan merparten distribueras i relation till den sportsliga prestationen.
En sådan nyckel ger rimligtvis incitamenten till överinvesteringar. Det vill säga, investera pengar klubben ännu inte har och hoppas på att sportslig framgång ska bli den sedelpress balansräkningen suktar efter. En vansklig strategi som dock sedan urålders tider är en väl beprövad affärsmodell i fotbollseuropa.
Hur som helst är förändringar i distributinen av resurser alltid intressanta då det får alla möjliga nyckeltal att snurra. Effekterna bör bli fullt synliga efter ett par säsonger.
************
Polska Ekstraklasa har egentligen alla förutsättningar att plocka marknadsandelar i fotbollseuropa. Tacksam demografi, tillväxtmarknad, en stolt fotbollstradition, flera nya arenor i pipe-line och Euro2012 på hemmaplan.
Men alla ligor brottas med sina demoner och för andra året i rad ser det ut som att ligastarten kommer att skjutas fram ett antal veckor. Följetongen är densamma, det vill säga den flera år utdragna korruptionshärvan som fortfarande stör verksamheten och det är ännu inte 100% klart vilka lag som ska degraderas. Dessutom har chefen för utbildning&utveckling av domare nyligen gripits misstänkt som delaktig i härvan.
Trovärdighet - ajajaj.
************
Min spontana känsla efter att ha följt de första kvalomgångarna av denna säsongs europacupspel är att det är de forna öststaterna tagit stora kliv framåt. Dessa marknader är mycket otransparenta och mina teser om ligorna i öst följer myterna. Vi vet förvisso att graden av "competitive balance" är mycket låg. Men om jag säger hög grad av korruption, lokala minipåvar som göder klubbarna finansiellt så finns det ingen substans bakom, endast fördomar.
Men visst, vi ska nog förvänta oss en viss förskjutning av talang österut. Hur lång och utdragen denna process blir vågar jag inte svara på.
söndag 19 juli 2009
La Liga vs Premier League
The Guardian uppmärksammar faktumet att Premier League nästa vår kommer att drabbas av en brittisk skattehöjning för utvalda målgrupper till 50%.
I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.
Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.
Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland "big5" ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.
Två saker:
- All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om "extraordinär" talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
- Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten "La Liga" till den bästa i Europa.
Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.
Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.
Och ur ett europeiskt "competitive balance" perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen - att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.
Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.
Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.
Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
- TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
- Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
- Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.
Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.
I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.
Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.
Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland "big5" ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.
Två saker:
- All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om "extraordinär" talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
- Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten "La Liga" till den bästa i Europa.
Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.
Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.
Och ur ett europeiskt "competitive balance" perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen - att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.
Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.
Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.
Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
- TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
- Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
- Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.
Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.
söndag 7 juni 2009
"Annual Review of Football Finance 2008"
Deloitte har i dagarna släppt sin årliga rapport, "Annual Review of Football Finance 2008"
Ladda ner high-lights här. Siffrorna avser räkenskaperna för säsongen 2007-08 vilket innebär att säsongen som nyligen avslutats inte är medräknad. De brutna linjerna i översta grafen illustrerar Deloittes prognos för den gångna säsongen. Premier Leagues två utfall visar effekten av den försvagade inhemska valutan.
grafik saxat från bbc.co.uk
Vi ser att Premier League fortfarande är en liga med kraftig tillväxt men där lönekostnaderna stabiliserat sig kring nivåer kring 60%. Här skiljer sig dock siffrorna kraftigt mellan ligans deltagare och jag återkommer med en kommentar kring detta senare.
Bundesliga visade säsongen tidigare upp en överaskande hög lösnamhet, mycket tack vare att ration löner/omsättning befann på väldigt låga nivåer. Nu har man sett sina marginaler pressas när lönekostnaderna ökat snabbare än intäkterna.
Premier League är därför tillbaka på toppen vad gäller lönsamhet.
Jag tror att Tyskarna inom en snar framtid börjar känna doften av sportslig framgång i Europa. Något som kommer att pressa marginalerna ytterligare men sannolikt även innebära högre biljettpriser på de idag välfyllda tyska arenorna.
Tillväxten i Serie A var hög, mycket tack vare Juventus återkomst i högsta ligan. Egentligen ser det ut som att de fyra ligorna utanför Premier League har följts åt i en relativt jämn takt.
Michel Platini har ju pratat om ett lönetak med nivåer kring 50-60% av intäkterna. Siffrorna i grafiken visar att vinnarna vid en sådan reglering finns i Premier League, Bundesliga samt La Liga.
De övriga två ligorna skulle behöva sänka sina lönekostnader rejält vilket skulle kunna innebära ett nettoutflöde av talang från dessa marknader. Lägre kvalitet skulle sannolikt följas upp med minskad marknadsandel och lägre intäkter. Kort och gott, en negativ spiral.
En sådan reglering riskerar med andra ord att direkt öka inbalanserna i den europeiska fotbollen än mer.
Ladda ner high-lights här. Siffrorna avser räkenskaperna för säsongen 2007-08 vilket innebär att säsongen som nyligen avslutats inte är medräknad. De brutna linjerna i översta grafen illustrerar Deloittes prognos för den gångna säsongen. Premier Leagues två utfall visar effekten av den försvagade inhemska valutan.
grafik saxat från bbc.co.uk
Vi ser att Premier League fortfarande är en liga med kraftig tillväxt men där lönekostnaderna stabiliserat sig kring nivåer kring 60%. Här skiljer sig dock siffrorna kraftigt mellan ligans deltagare och jag återkommer med en kommentar kring detta senare.
Bundesliga visade säsongen tidigare upp en överaskande hög lösnamhet, mycket tack vare att ration löner/omsättning befann på väldigt låga nivåer. Nu har man sett sina marginaler pressas när lönekostnaderna ökat snabbare än intäkterna.
Premier League är därför tillbaka på toppen vad gäller lönsamhet.
Jag tror att Tyskarna inom en snar framtid börjar känna doften av sportslig framgång i Europa. Något som kommer att pressa marginalerna ytterligare men sannolikt även innebära högre biljettpriser på de idag välfyllda tyska arenorna.
Tillväxten i Serie A var hög, mycket tack vare Juventus återkomst i högsta ligan. Egentligen ser det ut som att de fyra ligorna utanför Premier League har följts åt i en relativt jämn takt.
Michel Platini har ju pratat om ett lönetak med nivåer kring 50-60% av intäkterna. Siffrorna i grafiken visar att vinnarna vid en sådan reglering finns i Premier League, Bundesliga samt La Liga.
De övriga två ligorna skulle behöva sänka sina lönekostnader rejält vilket skulle kunna innebära ett nettoutflöde av talang från dessa marknader. Lägre kvalitet skulle sannolikt följas upp med minskad marknadsandel och lägre intäkter. Kort och gott, en negativ spiral.
En sådan reglering riskerar med andra ord att direkt öka inbalanserna i den europeiska fotbollen än mer.
fredag 1 maj 2009
Nya förutsättningar i fotbollseuropa?
Serie A klubbarna planerar att bilda en liga lik den modell Premier League är baserad på. Bland annat betyder det inga subventioner från TV pengar till de lägre nationella ligorna. (mer här)
Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.
Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.
***************
Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i "Football Moneay League".
Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera "match day revenue".
Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.
***************
Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.
Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)
Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.
Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.
***************
Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i "Football Moneay League".
Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera "match day revenue".
Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.
***************
Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.
Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)
tisdag 14 april 2009
Försämrade marginaler för ManU säsongen 2007/8
Mycket står på spel för Manchester United i onsdagens kvartsfinalretur mot Porto. Det är en inte helt obetydlig skillnad vad gäller intäkter mellan en kvartsfinal och en final i Champions League. En sorti i kvarten skulle begränsa "cash-flow" med ett respektabelt belopp under nuvarande bokslutsår.
ManU är världens mest lönsamma fotbollsklubb. Man är ensam om att trots kontinuerligt stora sportsliga framgångar, varje år konsekvent kunna leverera ett starkt positivt rörelseresultat.
Säsongen 2007/08 var inget undantag. Omsättningen landade på £256m vilket är en ökning med drygt 20% från säsongen innan. Kassaflödet från rörelsen blev rekordstora £89 miljoner. En miljon mer än föregående säsong.
Dock försämrades klubbens rörelsemarginal (inkl avskrivningar), från 24% ned till 17%. Detta främst beroende på högre lönekostnader. Ration löner/omsättning upp från 44% till 48%. Priset för sportslig framgång ser därmed ut att ha ökat vilket även speglas på avskrivningarna för spelarförvärv som ökade från £24m till £35m.
Det periodiserade resultatet 2007/08 före skatt för Manchester United Limited blev en vinst på £66miljoner.
Låt oss i stora drag titta på några av varumärket ManU:s bidrag till dess omvärld genom att följa miljonerna och resurserna som rörelsen genererar.
Till sina konkurrenter och fotbollseuropa
Precis som alla andra klubbar utbildar Manchester United fotbollspelare. De spelare som inte anses generera tillräcklig nytta, exporteras till klubbar lägre ned i näringskedjan där de förväntas leverera mer nytta. För denna utbildning erhöll ManU £18m i form av transfersummor.
Samtidigt vill klubben försvara sina sportsliga positioner. Förstärkningar av spelartruppen innebär givetvis att klubben använder en del av de kassaflöden som varumärket ManU genererar till att förvärva spelare och därmed finansiera konkurrenternas balansräkningar. Klubben köpte under perioden spelare från andra klubbar för £46m.
Transfersystemet är ett av fotbollens solidaritetsmekanismer med syfte att stimulera tävlingsbalansen. Omallokeringen av talang samt likvida medel bidrar dessutom till att hålla det europeiska fotbollsystemet flytande (mer om det här).
ManU:s monetära bidrag till övriga fotbollsvärlden blev alltså nettot av transferlikvidena, £28 miljoner.
Till investerarna
Malcolm Glazer heter ägaren men har finansierat förvärvet av ManU genom en struktur till stor del baserad på skulder. De investerare som trodde på prospektet får sin årliga avkastning i form av ränta. Under säsongen 2007/8 betalades £58m ut i räntor till de aktörer som lånat ut pengar till Glazers affär.
Den periodiserade räntekostnaden för perioden var dock högre, £69 miljoner. En mindre del av denna kostnad betalas inte ut nu, istället blir den upplupen och aggregeras skulden fram till dess förfall. (läs mer om skuldstrukturen här)
Till sin ägare
En relevant fråga är givetvis hur Malcolm Glazer ska tjäna pengar på klubben. De periodiserade resultaten i holdingbolaget Red Football Shareholder Limited har hittills varit negativa. Så länge kassaflödena från klubben överstiger ränteutbetalningarna är dock allt frid och fröjd. Det är dock inte helt riskfritt och några av riskerna har jag tidigare specat under länken ett par rader högre upp.
Inte helt otroligt är att bidraget till Glazer kommer den dagen han säljer klubben. Likviden för försäljningen förväntas dels kunna amortera skulderna och dessutom leverera en positiv avkastning på det egna kapital Glazer riskerat i samband med förvärvet 2005.
Forbes senaste subjektiva värdering (här), uppgraderade värdet på ManU till $1.87 miljard, motsvarande £1.25mdr. Frågan är givetvis om det finns potentiella köpare going forward.
ManU är världens mest lönsamma fotbollsklubb. Man är ensam om att trots kontinuerligt stora sportsliga framgångar, varje år konsekvent kunna leverera ett starkt positivt rörelseresultat.
Säsongen 2007/08 var inget undantag. Omsättningen landade på £256m vilket är en ökning med drygt 20% från säsongen innan. Kassaflödet från rörelsen blev rekordstora £89 miljoner. En miljon mer än föregående säsong.
Dock försämrades klubbens rörelsemarginal (inkl avskrivningar), från 24% ned till 17%. Detta främst beroende på högre lönekostnader. Ration löner/omsättning upp från 44% till 48%. Priset för sportslig framgång ser därmed ut att ha ökat vilket även speglas på avskrivningarna för spelarförvärv som ökade från £24m till £35m.
Det periodiserade resultatet 2007/08 före skatt för Manchester United Limited blev en vinst på £66miljoner.
Låt oss i stora drag titta på några av varumärket ManU:s bidrag till dess omvärld genom att följa miljonerna och resurserna som rörelsen genererar.
Till sina konkurrenter och fotbollseuropa
Precis som alla andra klubbar utbildar Manchester United fotbollspelare. De spelare som inte anses generera tillräcklig nytta, exporteras till klubbar lägre ned i näringskedjan där de förväntas leverera mer nytta. För denna utbildning erhöll ManU £18m i form av transfersummor.
Samtidigt vill klubben försvara sina sportsliga positioner. Förstärkningar av spelartruppen innebär givetvis att klubben använder en del av de kassaflöden som varumärket ManU genererar till att förvärva spelare och därmed finansiera konkurrenternas balansräkningar. Klubben köpte under perioden spelare från andra klubbar för £46m.
Transfersystemet är ett av fotbollens solidaritetsmekanismer med syfte att stimulera tävlingsbalansen. Omallokeringen av talang samt likvida medel bidrar dessutom till att hålla det europeiska fotbollsystemet flytande (mer om det här).
ManU:s monetära bidrag till övriga fotbollsvärlden blev alltså nettot av transferlikvidena, £28 miljoner.
Till investerarna
Malcolm Glazer heter ägaren men har finansierat förvärvet av ManU genom en struktur till stor del baserad på skulder. De investerare som trodde på prospektet får sin årliga avkastning i form av ränta. Under säsongen 2007/8 betalades £58m ut i räntor till de aktörer som lånat ut pengar till Glazers affär.
Den periodiserade räntekostnaden för perioden var dock högre, £69 miljoner. En mindre del av denna kostnad betalas inte ut nu, istället blir den upplupen och aggregeras skulden fram till dess förfall. (läs mer om skuldstrukturen här)
Till sin ägare
En relevant fråga är givetvis hur Malcolm Glazer ska tjäna pengar på klubben. De periodiserade resultaten i holdingbolaget Red Football Shareholder Limited har hittills varit negativa. Så länge kassaflödena från klubben överstiger ränteutbetalningarna är dock allt frid och fröjd. Det är dock inte helt riskfritt och några av riskerna har jag tidigare specat under länken ett par rader högre upp.
Inte helt otroligt är att bidraget till Glazer kommer den dagen han säljer klubben. Likviden för försäljningen förväntas dels kunna amortera skulderna och dessutom leverera en positiv avkastning på det egna kapital Glazer riskerat i samband med förvärvet 2005.
Forbes senaste subjektiva värdering (här), uppgraderade värdet på ManU till $1.87 miljard, motsvarande £1.25mdr. Frågan är givetvis om det finns potentiella köpare going forward.
fredag 13 februari 2009
Stor humor
“There is no doubt that the positive upward trends of turnover and the continued reduction in losses shows that Chelsea is building a strong business base to build on in what will be challenging times”
Sagt av Chelseas VD Peter Kenyon efter att klubben idag meddelat sitt ekonomiska resultat för säsongen 2007-08. Det blev givetvis en brakförkust igen, minus £65 miljoner.
Det kostade £23 miljoner att sparka Jose Mourinho och Avram Grant. Kostnaden för Felipe Scolari & Co landar nästa bokslut.
Det kostar på att spela Football Manager IRL. Den ansamlade förlusten i bolaget borde efter detta bokslut överstiga £450 miljoner.
Från Chelseas hemsida.
Bloomberg rapporterar.
Sagt av Chelseas VD Peter Kenyon efter att klubben idag meddelat sitt ekonomiska resultat för säsongen 2007-08. Det blev givetvis en brakförkust igen, minus £65 miljoner.
Det kostade £23 miljoner att sparka Jose Mourinho och Avram Grant. Kostnaden för Felipe Scolari & Co landar nästa bokslut.
Det kostar på att spela Football Manager IRL. Den ansamlade förlusten i bolaget borde efter detta bokslut överstiga £450 miljoner.
Från Chelseas hemsida.
Bloomberg rapporterar.
onsdag 4 februari 2009
Därför slog Premier League transferrekord
Transferfönstret är stängt. För min del har det varit en intressant period eftersom Manchester Citys jakt på talang och kvalitet resulterade i ett utfall helt enligt förväntnigarna baserade på modellen.
Klubben spenderade mer än hiskliga £50 miljoner på Shay Given, Nigel De Jong, Craig Bellamy och Wayne Bridge. Sanslös inflation på i mina ögon begränsad talang!
Mycket pengar på banken betyder inte automatsikt att talang kan förvärvas. Talang är nämligen en av fotbollens trånga sektorer och den är svåråtkomlig och dyr när motpartena i förhandlingarna är nyttomaximerare samt har en likvid situation som inte äventyrar klubbens fortlevnad.
Man kan ju dessutom undra hur smart det är att på förhand gå ut med information om att man i januari önskar värva spelare för £100 miljoner. För motparterna i förhandlingarna blir det lite som att stjäla godis från småbarn.
*****************
Deloitte konstaterar att Premier League klubbarna spenderade mer i transferpengar januari 2009 än 2008. £160 miljoner handlade de engelska klubbarna spelare för vilket uppges vara £10 miljoner med än motsvarande period året innan.
Många hävdar därmed att de engelska klubbarna är immuna mot "credit-crunch". Än så länge ökar ju de löpande intäkterna tack vare sedan tidigare bundna TV avtal.
Jag håller dock inte med att det just är detta faktum som drivit transfernivåerna denna vinter.
ManCitys ägare Abu Dhabi United Group:s kapitalinjektioner bidrog givetvis till att hålla priserna uppe. Viktig och mycket intressant är även informationen om att hela 105 av de 160 miljonerna bytte ägare internt mellan Premier Leagues klubbar. Vi kan med andra ord anta att velociteten har ökat, dvs fekvensen och återanvändadet av samma pengar vilket enligt "Quantity-Theory-Of-Money" även det bidrar till högre priser/inflation.
T.ex omsattes merparten av pengarna inblandade i transfern avseende Robbie Keane två gånger om, det endast inom loppet av ett halvår - snacka om flöden. Tottenham som var den klubb som spenderade näst mest (£45m) efter ManCity hade ju laddat sin transferkassa rejält under förra fönstret där man förutom Robbie Keane även för stora pengar sålde Dimitar Berbatov till ManU.
Så förklaringen är egentligen lika tråkig som enkel. Kommer ni ihåg den förenklade formeln för inflation?
P = [M*O]/T där:
M = totala antalet pengar i transfersystemet
O = velociteten (frekvensen)
T = talang, det vill säga det reala värdet på all kvalitet
P = prisnivå
ManCity ökade "M" och ifall "O" dessutom ökar, får vi ytterligare en hävstång till inflationen - "P".
Rent konkret innebär det samtidigt att Premier Leagues aggregerade talang, trots rekordtransfers, inte förbättrats särskillt mycket i relation till omvärlden. Det försvagade pundet kan ju även det ha bidragit till att man shoppat runt på hemmaplan istället. Importerad talang har för engelska klubbar helt enkelt blivit dyrare än tidigare år.
*************************
Är då Premier League verkligen immunt mot "credit-crunch"? Som jag skrivit tidigare, de starkaste klubbvarumärkena kommer alltid klara sig. Många av de mindre klubbarna ser även ut att ha icke rationella ägare som pumpar in kapital för att täcka underskott. De omtalade skulderna är, så länge de är ränte- och amorteringsfria, endast av akademiskt intresse.
Vi ska dock komma ihåg att vi än så länge bara är på väg in i en lågkonjunktur och frågan är hur länge dessa "football-manager investerare" klarar av att pumpa in pengar? Som jag varit inne på tidigare, erfarenheten säger att priset på talang i fotbollen korrigeras nedåt först när det brakar åt helvete. Vad händer i såfall sen?
Svårt att säga eftersom fotbollen ändå lever i sin egen lilla värld och det finns massor av mer eller mindre troliga scenarios. Men vi kan ta det en annan gång.
************************
Imorgon går vi igenom en enklare teoretisk beslutsmodell vid spelarförsäljningar.
-------------------------------------------
1 GBP ~ SEK 11.80
Klubben spenderade mer än hiskliga £50 miljoner på Shay Given, Nigel De Jong, Craig Bellamy och Wayne Bridge. Sanslös inflation på i mina ögon begränsad talang!
Mycket pengar på banken betyder inte automatsikt att talang kan förvärvas. Talang är nämligen en av fotbollens trånga sektorer och den är svåråtkomlig och dyr när motpartena i förhandlingarna är nyttomaximerare samt har en likvid situation som inte äventyrar klubbens fortlevnad.
Man kan ju dessutom undra hur smart det är att på förhand gå ut med information om att man i januari önskar värva spelare för £100 miljoner. För motparterna i förhandlingarna blir det lite som att stjäla godis från småbarn.
*****************
Deloitte konstaterar att Premier League klubbarna spenderade mer i transferpengar januari 2009 än 2008. £160 miljoner handlade de engelska klubbarna spelare för vilket uppges vara £10 miljoner med än motsvarande period året innan.
Många hävdar därmed att de engelska klubbarna är immuna mot "credit-crunch". Än så länge ökar ju de löpande intäkterna tack vare sedan tidigare bundna TV avtal.
Jag håller dock inte med att det just är detta faktum som drivit transfernivåerna denna vinter.
ManCitys ägare Abu Dhabi United Group:s kapitalinjektioner bidrog givetvis till att hålla priserna uppe. Viktig och mycket intressant är även informationen om att hela 105 av de 160 miljonerna bytte ägare internt mellan Premier Leagues klubbar. Vi kan med andra ord anta att velociteten har ökat, dvs fekvensen och återanvändadet av samma pengar vilket enligt "Quantity-Theory-Of-Money" även det bidrar till högre priser/inflation.
T.ex omsattes merparten av pengarna inblandade i transfern avseende Robbie Keane två gånger om, det endast inom loppet av ett halvår - snacka om flöden. Tottenham som var den klubb som spenderade näst mest (£45m) efter ManCity hade ju laddat sin transferkassa rejält under förra fönstret där man förutom Robbie Keane även för stora pengar sålde Dimitar Berbatov till ManU.
Så förklaringen är egentligen lika tråkig som enkel. Kommer ni ihåg den förenklade formeln för inflation?
P = [M*O]/T där:
M = totala antalet pengar i transfersystemet
O = velociteten (frekvensen)
T = talang, det vill säga det reala värdet på all kvalitet
P = prisnivå
ManCity ökade "M" och ifall "O" dessutom ökar, får vi ytterligare en hävstång till inflationen - "P".
Rent konkret innebär det samtidigt att Premier Leagues aggregerade talang, trots rekordtransfers, inte förbättrats särskillt mycket i relation till omvärlden. Det försvagade pundet kan ju även det ha bidragit till att man shoppat runt på hemmaplan istället. Importerad talang har för engelska klubbar helt enkelt blivit dyrare än tidigare år.
*************************
Är då Premier League verkligen immunt mot "credit-crunch"? Som jag skrivit tidigare, de starkaste klubbvarumärkena kommer alltid klara sig. Många av de mindre klubbarna ser även ut att ha icke rationella ägare som pumpar in kapital för att täcka underskott. De omtalade skulderna är, så länge de är ränte- och amorteringsfria, endast av akademiskt intresse.
Vi ska dock komma ihåg att vi än så länge bara är på väg in i en lågkonjunktur och frågan är hur länge dessa "football-manager investerare" klarar av att pumpa in pengar? Som jag varit inne på tidigare, erfarenheten säger att priset på talang i fotbollen korrigeras nedåt först när det brakar åt helvete. Vad händer i såfall sen?
Svårt att säga eftersom fotbollen ändå lever i sin egen lilla värld och det finns massor av mer eller mindre troliga scenarios. Men vi kan ta det en annan gång.
************************
Imorgon går vi igenom en enklare teoretisk beslutsmodell vid spelarförsäljningar.
-------------------------------------------
1 GBP ~ SEK 11.80
lördag 24 januari 2009
Newcastle - "The Board does not recommend the payment of a final dividend for the period ended 30 June 2008"
Newcastle United Limited som enligt Deloitte Football Money League omsatte 14:e mest i fotbollseuropa år 2007, är fast i den engelska ligasystemets "the arms race".
Bokslutsåret 1/7-2007 till 30/6-2008 redovisar klubben en förlust på £20miljoner (-£34.2m --2006/07). Tack vare det nya treåriga TV avtalet Premier League tecknade inför förgående säsong ökade Newcastle sina intäkter till £99m under 2007/8 (£87.1m --2006/07).
Precis som gäller för de flesta fotbollsklubbar i Europa är det överinvesteringar i spelartruppen som tynger resultatet. Lite drygt 70%* utav intäkterna bränns av i lönekostnader. Investeringar i transfersummor uppgick under verksamhetsåret till £22m. Ett belopp som aktiveras på balansräkningen med årliga avskrivningar under kontrakttidens längd.
Newcastle tjänade dock pengar på transfern och profit från "player-trading" landade på £10.8m (-£2.1 -- 2006/07).
Resulatet har påverkats negativt i och med det brutna kontraktet med managern Glenn Roeder där kostnaden för detta uppges ha landat på £1.1m. Ytterligare £4.6m i kostnader uppges ha tillkommit på grund av övriga förändringar i management.
Med tanke på att sparkade tränare hos klubbarna i det mellersta- och nedre skiktet av ligan snarare är en regel än ett undantag, kan man ju fråga sig om det kan klassas som extraordinärt?
Som plåster på såren fick Newcastle ut £6.7m från sin försäkring när Michael Owen gick sönder.
********************
Föregående bokslutsperiods underskott är dock inga kioskvältare. Den ansamlade förlusten i Newcastle United Limited uppgår nu till £132m. Ett underskott som på balansräkningen finansieras genom bland annat £112m i skulder med en löptid längre än ett år. Under föregående år omfinansierade ägaren Mike Ashley klubbens skuld genom att amortera en gammal kreditlina á £100m genom ett personligt lån till klubben som nu ligger på dess balansräkning. Lånet har under 2008 varit ränte och amorteringsfritt men kan enligt rapporten prissättas till LIBOR + 0.5%.
Periodens underskott finansieras genom kapitaltillskott från ägaren som aggregeras skuldsidan på balansräkningen. Och så länge ägaren vill göda systemet med dessa kapitaltillskott är inte klubbens likvida situation i fara.
*********************
Newcaste United har den senaste tiden varit föremål för spekulationer om ett ägarbyte.
------------------------------------
* Premier League snittet var 63% perioden 2006/07
Snittet i Championship 79% samma period.
1 GBP ~SEK 11.3
Bokslutsåret 1/7-2007 till 30/6-2008 redovisar klubben en förlust på £20miljoner (-£34.2m --2006/07). Tack vare det nya treåriga TV avtalet Premier League tecknade inför förgående säsong ökade Newcastle sina intäkter till £99m under 2007/8 (£87.1m --2006/07).
Precis som gäller för de flesta fotbollsklubbar i Europa är det överinvesteringar i spelartruppen som tynger resultatet. Lite drygt 70%* utav intäkterna bränns av i lönekostnader. Investeringar i transfersummor uppgick under verksamhetsåret till £22m. Ett belopp som aktiveras på balansräkningen med årliga avskrivningar under kontrakttidens längd.
Newcastle tjänade dock pengar på transfern och profit från "player-trading" landade på £10.8m (-£2.1 -- 2006/07).
Resulatet har påverkats negativt i och med det brutna kontraktet med managern Glenn Roeder där kostnaden för detta uppges ha landat på £1.1m. Ytterligare £4.6m i kostnader uppges ha tillkommit på grund av övriga förändringar i management.
Med tanke på att sparkade tränare hos klubbarna i det mellersta- och nedre skiktet av ligan snarare är en regel än ett undantag, kan man ju fråga sig om det kan klassas som extraordinärt?
Som plåster på såren fick Newcastle ut £6.7m från sin försäkring när Michael Owen gick sönder.
********************
Föregående bokslutsperiods underskott är dock inga kioskvältare. Den ansamlade förlusten i Newcastle United Limited uppgår nu till £132m. Ett underskott som på balansräkningen finansieras genom bland annat £112m i skulder med en löptid längre än ett år. Under föregående år omfinansierade ägaren Mike Ashley klubbens skuld genom att amortera en gammal kreditlina á £100m genom ett personligt lån till klubben som nu ligger på dess balansräkning. Lånet har under 2008 varit ränte och amorteringsfritt men kan enligt rapporten prissättas till LIBOR + 0.5%.
Periodens underskott finansieras genom kapitaltillskott från ägaren som aggregeras skuldsidan på balansräkningen. Och så länge ägaren vill göda systemet med dessa kapitaltillskott är inte klubbens likvida situation i fara.
*********************
Newcaste United har den senaste tiden varit föremål för spekulationer om ett ägarbyte.
------------------------------------
* Premier League snittet var 63% perioden 2006/07
Snittet i Championship 79% samma period.
1 GBP ~SEK 11.3
måndag 19 januari 2009
"The directors does not recommend the payment of a dividend for the financial year"
Vad gör man en söndagkväll ifall man har svårt att somna? Bläddrar genom en årsredovisning så klart.
Eftersom det har ryktats om att Roman Abramovich letar köpare till Chelsea var jag lite nyfiken på vad som finns under skalet. Det man kan konstatera är att Roman ägnat sig åt en ganska så dyr hobby.
Förlusten för den senaste offentliggjorda bokslutsperioden (2007-06) blev £75.8m (-81.2m 2006). Och då ska vi lägga på minnet att klubben visade ett positivt (£9.2m) transfernetto eller "player-trading" som man kallar det för. Den ansamlade förlusten var per 30/6-07 uppe i £391m .
Roman har sedan han tog över klubben 2003, pumpat in ca £600m för att täcka underskotten samt återfinansiera klubbens gamla skulder som han ärvde. Dessa kapitaltillskott har bokförts som ränte och amorteringsfria skulder på balansräkngen.
Nu kan kanske allt det bli ditt för £800m och frågan är om det inte blir lättare för ManCitys ägare att köpa Chelsea och sedan bara flytta själva truppen till Manchester. Fast det kanske är roligare att lägga sockrade bud på enstaka prospects runt om i fotbollsvärlden.
Sen är det svårt och låta bli att smågarva lite när man bläddrar sig fram till följande kommentar:
"The directors does not recommend the payment of a dividend for the financial year"
------------------------------------
GBP1 ~ SEK 12
Eftersom det har ryktats om att Roman Abramovich letar köpare till Chelsea var jag lite nyfiken på vad som finns under skalet. Det man kan konstatera är att Roman ägnat sig åt en ganska så dyr hobby.
Förlusten för den senaste offentliggjorda bokslutsperioden (2007-06) blev £75.8m (-81.2m 2006). Och då ska vi lägga på minnet att klubben visade ett positivt (£9.2m) transfernetto eller "player-trading" som man kallar det för. Den ansamlade förlusten var per 30/6-07 uppe i £391m .
Roman har sedan han tog över klubben 2003, pumpat in ca £600m för att täcka underskotten samt återfinansiera klubbens gamla skulder som han ärvde. Dessa kapitaltillskott har bokförts som ränte och amorteringsfria skulder på balansräkngen.
Nu kan kanske allt det bli ditt för £800m och frågan är om det inte blir lättare för ManCitys ägare att köpa Chelsea och sedan bara flytta själva truppen till Manchester. Fast det kanske är roligare att lägga sockrade bud på enstaka prospects runt om i fotbollsvärlden.
Sen är det svårt och låta bli att smågarva lite när man bläddrar sig fram till följande kommentar:
"The directors does not recommend the payment of a dividend for the financial year"
------------------------------------
GBP1 ~ SEK 12
torsdag 1 januari 2009
"Mer resurser gör allsvenskan mer attraktiv" - Lex Premier League?
För någon månad sedan pratades det om att SEF ville ta över driften av allsvenskan. Vad är det exakt etablisemanget menar? Lars Åke Lagrell verkade förvånad "diskussionen riktar in sig på frågor som redan är lösta” och "Allt som har med kommersiella frågor att göra har vi släppt".
I ungefär samma veva publicerades denna krönika där Premier League nämndes som exempel och kanske en förebild. Tanken kan vara värdeskapande, men vad är det egetligen SEF är ute efter kan man fråga sig?
fig5. (klicka på bilden för högre upplösning)
En viss skillnad, eller hur? Dessutom fick ju Superettan mindre resurser, 18msek istället för 32. För till skillnad från i England där marknaden styr, så är det i Sverige centralorganisationen som fastställer fördelningen allsvenskan vs superettan. Frågan är ju även hur förhållandet av övriga centrala sponsoravtal marknadsmässigt skulle se ut ifall allsvenskan sålde dessa enbart för egen räkning?
Baserat på erfarenheten från England skulle vi sannolikt, efter ett par år med denna distribution av resurser, se marknadsmekanismen göre ett större avtryck där allsvenskan skiktas och där storstadsklubbarna över tiden drog en större fördel av sina demokrafiska förutsättningar. Det blir samtidigt något svårare att degraderas då steget ner till Superettan sannolikt bli större.
För antingen vill man närma sig Europa eller så skiter man i det men tiger för evigt. För snacket om att vi är på G och att "de allsvenska lagens framtid i europa äntligen börjat ljusna" har vi hört lite väl många år nu för att det ska låta trovärdigt. Sen säger det "swap swap boom boom" och trupperna är sönderköpta, ingen talang finns tillgänglig på marknaden att ersätta med och det spelar till slut ingen roll hur mycker riskkapital du än reser.
Alla kan inte sitta i förarsätet. Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm. Innan dess är det bara alibifrågor.
Gott Nytt 2009!
"the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Därför blev engelska klubbar bäst i Europa - Elitism
Därför blev Bundesliga näst-störst i Europa - Herre i sitt eget hus
Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2009!
----------------------------------------------------
datakällor:
* http://www.eufootball.biz/data/tv
**http://www.premierleague.com/page/Faqs/0,,12306,00.html
***https://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21425&a=566859&lid=aldreNyheter_268555&lpos=rubrik_566859
**** (sid 6) http://www.svenskfotboll.se/files/%7B777658C8-7E1E-4766-875F-B107D4CE4160%7D.pdf
I ungefär samma veva publicerades denna krönika där Premier League nämndes som exempel och kanske en förebild. Tanken kan vara värdeskapande, men vad är det egetligen SEF är ute efter kan man fråga sig?
Den struktur som Premier League skapade när det begav sig i början av 90-talet, handlade inte så mycket om att initialt skapa nya intäkter som inte redan fanns på den engelska ligamarknaden genom den ordinarie tillväxten (bla teknologisk utveckling, TV). Snarare handlade det om en omallokering av resurser. En omallokering som blev en katalysator vad gäller omdistribution av talang, både nationellt och globalt. Det är det faktum som enligt mig stärkte varumärket Premier League och därmed höjde efterfrågan på engelsk ligafotboll vilket gav dem marknadsandelar från den europeiska fotbollskakakan.
Så tro inte att det är NYA pengar den svenska fotbollsmarknaden kan trycka i en sedelpress bara för att man sätter ett ”AB” efter ”SEF” och låter de allsvenska klubbarna bli delägare.
Var skulle dessa pengar komma ifrån? SEF har under flera år, utan framgång försökt sälja Royal League. Varför skulle de hitta nya pengar denna gång? Allsvenskan blir inte mer värd bara för att man byter namn och form på branschorganisationen. Så vem är det man försöker lura egentligen?
Visst, man kan sälja de allsvenska namnrättigheterna vilket totalt skulle generera uppskattningsvis 15 miljoner per år men dessa pengar skulle efter att ha distribuerats med dagens jämna fördelningspolitik ut till klubbarna, försvinna rakt ut i den allsvenska löneinflationen utan att positivt påverka distributionen av talang från omvärlden till allsvenskan och därmed höja det reala värdet på ligan. Precis såsom de nya resurserna från det haussade och lukrativa TV avtalet 2006 har gjort, det vill säga sugits in i det gigantiska svarta hål som kallas "the-arms-race".
Nej, det vi pratar om, ifall man nu vill snegla åt Premier League, är ett strukturellt paradigmskifte i svensk ligafotboll som på sikt kan skapa nya intäkter men framför allt, plocka marknadsandelar från de europeiska konkurrenterna vilket är det enda relevanta när fotbollstalang ska distribueras runtom i fotbollseuropa.
Men är det gratis? Fan heller!
********************
Premier League startade 1992 som ett resultat av fruktan för att de största klubbarna i England skulle bryta sig loss och starta en egen låda. Det som hände var att man istället tog dåvarande First division och bytte varumärke till Premier League. Men det var inte det som var knäckefrågan. Den stora skillnaden vad gäller intäkter mot förr var att Premier League för egen räkning fick sälja TV- samt andra kommersiella avtal och distributera dessa till sina 22 klubbar.
Som sagt, initialt skapades förmodligen inga större nya värden genom denna rokad. Det som istället var den stora förändringen var att Premier League tog över äganderätten av hela sitt marknadsvärde.
Tidigare sålde FA samtliga centrala avtal och fördelade dessa efter en viss nyckel till de 4 engelska proffsdivisionerna. Detta innebar att den högsta och kommersiellt mest värda divisionen subventionerade de lägre divisionerna. Den nya strukturen innebar helt enkelt en förändring av fördelningspolitiken i engelsk ligafotboll.
********************
Vid de senast förhandladade TV avtalen för engelsk ligafotboll var fördelningen därför 89% Premier League och 11% Championship*. Det är det förhållande den globala TV-marknaden prissätter värdet av de två första engelska divisionerna, varken mer eller mindre. Championship får med andra ord nöja sig med 11% av de TV pengar de två högta engelska divisionerna tillsammans genererar. Varför så lite? För att marknaden, inte FA säger det.
1995 kickade man dessutom ut två klubbar när man gick från 22 ned till 20 medlemmar i ligan. Figur 1 kan kanske ge en hint om varför, ni får gissa själva.
Premier League fördelar sina TV intäkter till sina klubbar enligt en nyckel av 50-25-25** där 50% är jämnt fördelat, 25% baseras på ligaplacering och 25% på exponering i TV rutan - en viss subvention till de svagare klubbvarumärkena.
Sedan tog marknadskrafterna över, och vi känner tack vare empirin till...
1. Priset på sportslig framgång.
2. Storstadsklubbars konkurrenssfördelar.
Därför resulterade den nya fördelningspolitiken i två tydliga observationer på trender och på sikt ack så utlösande faktorer.
1) Gapet mellan Championship och Premier League ökade över tiden:
fig1. bilden visar ett index där man mäter Premier Leagues nykomligars poängandel. Som synes säger trenden att nykomlingarna tar färre poäng sedan PL startade 1992.
2) De demografiska konkurrensfördelarna började på sikt ge vissa effekter på tävlingsbalansen där topp 5 segmentet sakta men säkert tog fler och fler poäng.
fig2. bilden visar topp 5 klubbarnas poängandel i Premier League. Som synes har det blivit en poängmässig skiktning där topplagen stärkt sina positioner avseende poäng.
Vi ser en tydlig koncentration av talang och kvalitet genom
elitism.
Talang och resurser är nämligen de enda två tillgångsslagen som genererar sportsliga resultat. Utbudet av dessa två i fotbollsvärlden är dock begränsad.
Kvaliteten på fotbollen i värden blir inte högre om alla klubbar på hela jorden idag får €100 miljoner insatta på sitt respektive konto. Men genom att koncentrera tillgångarna till färre klubbar maximerades fotbollskvaliteten för marknadsledarna.
Var det då givet att det skulle bli ManU, Liverpool, Chelsea samt Arsenal?
fig3. Bilden visar intäkterna säsongen 1996-7. datakälla: Winners & Losers - Stefan Szymanski & Tim Kuypers 2000
Inte nödvändigsvis, men ManU hade på förhand de absolut bästa ekonomiska förutsättningarna, sedan var det jämnt skägg. Liverpool hade en historia och tradition av framgång som uppenbarligen hade en betydelse. Arsenal rekryterade Arsene Wenger som visade vad scouting och utveckling kan generera och Chelsea fick en oligark i present.
Resten är historia, de engelska ligaklubbarna dominerade Champions League våren 2008 och Platini klättrade på väggarna.
Det som i själva verket hände var en omallokering av resurserna i England som stimulerade management-skills samt marknadsmekanismen. För Newcastle som tidigare var näst störst på marknaden, innebar det ett steg tillbaka i hierarkin. Tottenham valde den profitmaximerande vägen.
Åtta år senare...
fig4. visar lönekostnader vs sportsligt utfall i PL säsongen 2004-05. Lägg märke till att topp 4 klubbarna roffat åt sig större resurser till kostnaden för att rekrytera talang. Observera gärna även Leeds fåfänga men misslyckade försök till framgång genom att resa riskkapital.
*************************
Så, vad kan vi lära oss av historien? Framför allt förstå konsekvenserna av det vissa pratar om men förmodligen inte riktigt vet vad som krävs och vad det i förlängningen kostar.
Jag roade mig lite med att simulera hur den allsvenska fördelningen av centrala avtal skulle se ut 2006, det första året med det nya TV avtalet ifall man använde sig av nyckeln från England.
Med bakgrund av de uppgifter som blivit publicerade är 2008 fördelningen av de centrala avtalen supersolidariska 71-12-12.
Låt oss leka med siffrorna och ändra förutsättningarna lite.
Förutsättningar: TV avtal - 160 000 000 kr***
Allsvenskan x 89% - 142 000 000 (80% gav verkligt 2006: 128 MSEK***)
Superettan x 11% - 18 000 000 (20% gav verkligt 2006: 32 MSEK)
Tillkommer centrala avtal 2006 enligt svenskfotboll.se (175msek****-128msek***) = 47 000 000 (vi lämnar fördelningen av dessa allsv vs S1 orörd)
Detta ger totala TV och mediamedel till allsvenskan på : 189 000 000 (verkligt 2006: 175 MSEK)
Dessa fördelas enligt Premier League nyckeln 50-25-25 och vi får följande fördelning av centrala avtal i allsvenskan 2006.
Till höger finns det som de facto betalades ut 2006 enligt de siffror som presenterades på svenskelitfotboll.se efter säsongen 2006.
fig5. (klicka på bilden för högre upplösning)Baserat på erfarenheten från England skulle vi sannolikt, efter ett par år med denna distribution av resurser, se marknadsmekanismen göre ett större avtryck där allsvenskan skiktas och där storstadsklubbarna över tiden drog en större fördel av sina demokrafiska förutsättningar. Det blir samtidigt något svårare att degraderas då steget ner till Superettan sannolikt bli större.
Vi skulle förmodligen slippa variationer där en bra säsong vs en dålig säsong är att vinna lilla silvret och året efter sluta 12:a. Vi skulle sannolikt se klubbar med demografisk potential som ges större incitament och utrymme att proaktivt utveckla sina organisationer utan att det tar för mycket resurser i form av "sportslig kräm" i förhållande till de mindre konkurrenterna och därmed riskera sämre sportsligt resultat. Ska man realisera & kapitalisera den potential större marknader erbjuder kan man inte stå med en administrativ och sportslig organisation ungefär i nivå med en tätortsklubb.
Vi skulle se en försämrad konkurrensbalans och i förlängningen en försämrad tävlingsbalans. Skulle efterfrågan på fotboll sjunka? Det är en hypotetisk fråga. Det vi vet är att det finns ett visst samband mellan sportslig framgång och efterfrågan där variansen är större för vissa klubbar och mindre för andra.
Är det så att det sker en segmentering där de större klubb-varumärkena sakta men säkert positionerar sig högre upp med en tillräckligt stor konkurrensfördel för att inte riskera förlora 10 tabellplaceringar dåliga säsonger. Sannolikt kan det minska standardavvikelsen i dessa klubbars publiksiffror och därmed stabilisera intäktssidan - "the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Det är enbart den parametern som skapar potential att närma sig Europa. Men som sagt, det kostar!
*******************
Så vad är uppsidan?
Det är på förhand jävligt svårt att spå framtiden och vilka konsekvenser olika beslut får i verkligheten.
Men kanske kan det ske ett paradigmskifte där talang som slagit igenom i en mindre klubb på den allsvenska marknaden, tar ett mellansteg i en positionerad "storklubb" innan han, givet att ha nått en tillräckligt hög nivå, till slut lämnar den allsvenska marknaden mot ekonomisk ersättning.
Sannolikt till ett högre pris än vad som betalas idag. Spelare med kvalitet stannar, utvecklas och säljs på en högre nivå än idag. Detta i sig innebär att allsvenskan skulle plocka marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. Marknadsandelar som sedan delvis distribueras vidare till mindre klubbar genom nya transfers inom rikets gränser.
En mer koncentrerad topp innebär även en större sannolikhet till ett mer frekvent deltagande i de europeiska cuperna. Detta dels tack vare återupprepad erfarenhet, "Learning-by-doing" vilket även det resulterar att den allsvenska marknaden tar marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. - Reala mervärden skapas genom omallokering av talang inom Europa där allsvenskan kan tjäna några ”talang(kvalitet)enheter” från andra ligor istället som idag, tvärtom.
Skillnaden mot det vi såg i Premier Leagues begynnelse, är att det idag i Sverige inte finns någon klubb med ManU:s särställning avseende intäktssidan. Det är därför upp till ett visst urval av de 16 klubbarna att lyfta upp handsken, kavla upp ärmarna och prestera.
Men viktigaste frågan kvartsår - man måste våga ta snacket. Skulle de mindre klubbarna och övriga i fotbollssverige vara beredda att betala priset? Jag vet inte... De mindre allsvenska klubbarna höjde sina röster direkt när 2006 års fördelning presenterades. Det är snarare så man vill gå åt andra hållet, vilket vi 2008 observerat i form av debatten angående fördelningen av säkerhetskostnaderna. Vad blir det härnäst?
För antingen vill man närma sig Europa eller så skiter man i det men tiger för evigt. För snacket om att vi är på G och att "de allsvenska lagens framtid i europa äntligen börjat ljusna" har vi hört lite väl många år nu för att det ska låta trovärdigt. Sen säger det "swap swap boom boom" och trupperna är sönderköpta, ingen talang finns tillgänglig på marknaden att ersätta med och det spelar till slut ingen roll hur mycker riskkapital du än reser.
Alla kan inte sitta i förarsätet. Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm. Innan dess är det bara alibifrågor.
Gott Nytt 2009!
************************
ytterligare läsning i ämet:
"beutyful game but an ugly investment""the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Därför blev engelska klubbar bäst i Europa - Elitism
Därför blev Bundesliga näst-störst i Europa - Herre i sitt eget hus
Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2009!
----------------------------------------------------
datakällor:
* http://www.eufootball.biz/data/tv
**http://www.premierleague.com/page/Faqs/0,,12306,00.html
***https://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21425&a=566859&lid=aldreNyheter_268555&lpos=rubrik_566859
**** (sid 6) http://www.svenskfotboll.se/files/%7B777658C8-7E1E-4766-875F-B107D4CE4160%7D.pdf
onsdag 26 november 2008
"Football-crunch" Premier League klubb till salu för £1?
Som sagt, de mindre klubbar i England som skuldfinaniserat sina spelartrupper börjar nu få sina fiskar varma.
Nu uppges Portsmouths ägare Alexandre Gaydamak vara redo att sälja klubben för £1.
Du som funderar på att köpa bör dock tänka på vad som ingår i priset. Du kommer att få finansiera ett mycket kraftigt driftunderskott då klubbens löner/intäkter ratio säsongen 06/07, enligt Deloittes årliga review låg på så mycket som 90%!
Lägg därtill en befintlig skuld som enligt artikeln ska ligga på £95 miljoner och som förmodligen behöver omfinansieras.
Säkerheter som kan ställas? Enligt artikeln har klubbens tillgångar värderats till endast £50 miljoner.
Do the math... Ridå.
Varför händer detta just nu?
Framför allt då tillgången på pengar och kredit idag är begränsat samtidigt som priset på pengar stigit. (här och här)
Ovan faktum påverkar både klubbarnas balansräkningar och/eller "hjärteinvesterarnas" personliga balansräkningar.
För klubbar som inte är kassakor utan som istället suger kräm blir situationen mycket knepig.
*******************
Kan problemen dyka upp i allsvenskan? Glöm inte bort att det finns en hel del klubbar som under 2000 talet finansierat sina spelartrupper genom att på förhand kapitalisera framtida spelarförsäljningar (riskkapital i folkmun).
Nu när de stora driftunderskotten ser ut att börja komma (signaler här, här, här, här) kan det ju eventuellt bli problem att finansiera dessa underskott i de fall vissa klubbar redan sålt en betydande del av de framtida kassaflödena. (mer om det här)
Men än så länge är det bara ett worst-case scenario. Samtidigt så klarar inte särskillt många allsvenska klubbar fler än ett år med ett större underskott.
Jag hävdar fortfarande... "Dra I handbromsen, bli vinnare i framtiden"
Nu uppges Portsmouths ägare Alexandre Gaydamak vara redo att sälja klubben för £1.
Du som funderar på att köpa bör dock tänka på vad som ingår i priset. Du kommer att få finansiera ett mycket kraftigt driftunderskott då klubbens löner/intäkter ratio säsongen 06/07, enligt Deloittes årliga review låg på så mycket som 90%!
Lägg därtill en befintlig skuld som enligt artikeln ska ligga på £95 miljoner och som förmodligen behöver omfinansieras.
Säkerheter som kan ställas? Enligt artikeln har klubbens tillgångar värderats till endast £50 miljoner.
Do the math... Ridå.
Varför händer detta just nu?
Framför allt då tillgången på pengar och kredit idag är begränsat samtidigt som priset på pengar stigit. (här och här)
Ovan faktum påverkar både klubbarnas balansräkningar och/eller "hjärteinvesterarnas" personliga balansräkningar.
För klubbar som inte är kassakor utan som istället suger kräm blir situationen mycket knepig.
*******************
Kan problemen dyka upp i allsvenskan? Glöm inte bort att det finns en hel del klubbar som under 2000 talet finansierat sina spelartrupper genom att på förhand kapitalisera framtida spelarförsäljningar (riskkapital i folkmun).
Nu när de stora driftunderskotten ser ut att börja komma (signaler här, här, här, här) kan det ju eventuellt bli problem att finansiera dessa underskott i de fall vissa klubbar redan sålt en betydande del av de framtida kassaflödena. (mer om det här)
Men än så länge är det bara ett worst-case scenario. Samtidigt så klarar inte särskillt många allsvenska klubbar fler än ett år med ett större underskott.
Jag hävdar fortfarande... "Dra I handbromsen, bli vinnare i framtiden"
Pundet sänker Premier League
saxat från: http://extras.timesonline.co.uk/pdfs/sport/shirtsponsorship.pdf
Bundesliga har i sin helhet gått om Premier League vad gäller nivå på tröjsponsring och Bayern München får ut mer för trycket på bröstet än ManU.
Den främsta förklaringen hittar ni i grafen nedan.
Lägg därtill att Aston Villa kör välgörenhet på bröstet, West Hams huvudsponsor, resebolaget XL tidigare i höstas släckte ned verksamheten samt faktumet att West Bromwich denna säsong inte lyckats sälja tröjreklam.
Premier Leagues finansiella konkurrenskraft gentemot sina europeiska rivaler har de senaste två åren försämrats på grund av den inhemska valutans fall.
Noterbart är att topp 6 ligornas totala sponsorintäkter för första gången minskar. Jag tror att vi kommer att få se en prispress på sponsoravtal de närmast kommande åren.
lördag 22 november 2008
Inför helgens Premier League # v.47
Professor Simon Chadwick och jag verkar vara någorlunda överens om att det är de mindre klubbarna som riskerar att drabbas hårdast av "credit-crunch" och den förväntade lågkonjunkturen. (premier league debt)
"Clubs such as Manchester United, Chelsea and Arsenal, and the likes of new economic powerhouse, Manchester City, are expected to retain their broad appeal and commercial strength, particularly with overseas investment and fan base."
Lägg därtill Liverpool och listan blir mer komplett. Kanske en viss brasklapp angående Chelsea där det ständigt kommer signaler om åtstramningar angånde Romans framtida driftunderskotts-finansiering. (här och här)
Frågan är hur väl klubben klarar av att prestera med en ekonomi i balans?
Jag vidhåller dock att ifall mindre klubbar med dåliga finanser i kombination med en hög ratio "löner/intäkter" slås ut på grund av ekonomisk distress, så påverkar det ligans "competitive balance" mycket negativt och därmed efterfrågan på fotboll.
Kan i såfall "credit-crunch" vara det som i förlängningen utlöser en konsolidering av de europeiska ligorna med en "superliga" som konsekvens? Hur ser situationen ut i de övriga europeiska storligorna?
"Clubs such as Manchester United, Chelsea and Arsenal, and the likes of new economic powerhouse, Manchester City, are expected to retain their broad appeal and commercial strength, particularly with overseas investment and fan base."
Lägg därtill Liverpool och listan blir mer komplett. Kanske en viss brasklapp angående Chelsea där det ständigt kommer signaler om åtstramningar angånde Romans framtida driftunderskotts-finansiering. (här och här)
Frågan är hur väl klubben klarar av att prestera med en ekonomi i balans?
Jag vidhåller dock att ifall mindre klubbar med dåliga finanser i kombination med en hög ratio "löner/intäkter" slås ut på grund av ekonomisk distress, så påverkar det ligans "competitive balance" mycket negativt och därmed efterfrågan på fotboll.
Kan i såfall "credit-crunch" vara det som i förlängningen utlöser en konsolidering av de europeiska ligorna med en "superliga" som konsekvens? Hur ser situationen ut i de övriga europeiska storligorna?
lördag 1 november 2008
Avdelningen värdelöst vetande
Arsenals värdepapperisering i syfte att finansiera Emirates Stadium, resulterade i riskpremier (priset) för den fasta delen (£210m) på 52 bps (0.52%) ovanpå statsobligationsräntan med motsvarande löptid (13.5 år) och för den rörliga delen (£50m) på 22 bps (0.22%) ovanpå LIBOR.
I svenska statens garantipaket ligger riskpremierna för krediter längre än ett år på mellan 75 bps och 83 bps. (0.75% - 0.83%)
Tiderna förändras onekligen och med tanke på att obligationsgaranten Ambacs kreditbetyg nedgraderats sitter ett antal marknadsspelare med en ganska dyr risk idag.
Arsenal själva, än så länge, verkar kunna skratta hela vägen till banken.
I svenska statens garantipaket ligger riskpremierna för krediter längre än ett år på mellan 75 bps och 83 bps. (0.75% - 0.83%)
Tiderna förändras onekligen och med tanke på att obligationsgaranten Ambacs kreditbetyg nedgraderats sitter ett antal marknadsspelare med en ganska dyr risk idag.
Arsenal själva, än så länge, verkar kunna skratta hela vägen till banken.
fredag 31 oktober 2008
Alla kan somna om
Enligt uppgift har Tottenham varken estimerat stadionkostnader eller ens rekat finansiärer. (här). Ja, ni förstår kanske hur krokig vägen är nu när det pratas skuldfinansiering.
These days are over.
These days are over.
torsdag 30 oktober 2008
Tottenham minskar sin profit och vill bygga ny arena
Tottenham har idag släppt sin årsrapport för det brutna räkenskapsåret juli-07 --- juni-08. Klubban mår bra ekonomiskt men med prestationen på fotbollsplanen har det varit si så där.
Omsättningen ökade med 11% från £103.1 till £114.8 miljoner, främst drivet av högre TV premier där ersättningen ökade från £33m till £40m.
Rörelseresultatet före avskrivningar samt före "spelar-trading" ökade från £32m till £35m. Rörelsemarginalen var med andra ord något lägre än föregående period, 30.7% vs 31.1%. Högre löner uppges ökat kostnadssidan.
Tottenhams nettovinst från spelarförsäljningar landade på £16.4 miljoner (£18.7m 06/07) .Vinsten bottom line, sjönk dock från £19.2m till £0.9m. Minskningen beror på stora investeringar i spelartuppen där klubbens avskrivningar på spelakontrakt ökade från £18m till £37m.
Angående kreditexponering, Tottenham bär en räntebärande skuld på £57 miljoner som delfinansierar balansräkningen. Men med tanke på att cash-flow från operations är fortsatt stark (+£35 miljoner redovisad period), är det ju ingen fara på taket såvida inte Premier League drastiskt tappar intäkter.
Det bokförda värdet (på balansräkningen) på det egna kapitalet är £42.6m. Aktiemarknaden värderar det dubbellt så högt, £85.6m. (börsvärde)
Tottenhams styrelse föreslår att årets utdelning till aktieägarna ska vara oförändrad, 4p per aktie vilket innebär en total utbetalning på £3.7m ut från bolaget tillbaka till ägarna.
Klubbledningen låter samtidigt meddela att man vill bygga en ny arena och säger sig ha en väntelista för säsongskort som rymmer hela 22 000 supportrar. Klubben vill nu bygga nytt med plats för 60 000 åskådare. Frågan är givetvis hur man ska klara av att finansiera ett nybygge. När kredithärdsmältan så småningom lagt sig lär kartan på de finansiella marknaderna målas om och frågan är hur det påverkar det framtida priset på risk och pengar. Men skissa lite kan man ju alltid göra. Fråga Djurgården.
Tottenham-aktien var ett tag upp 6% idag men stängde med en uppgång på 1.1%
edit: uppdaterat ang finansiering.
---------------------------
£1 ~ SEK 12.40
Omsättningen ökade med 11% från £103.1 till £114.8 miljoner, främst drivet av högre TV premier där ersättningen ökade från £33m till £40m.
Rörelseresultatet före avskrivningar samt före "spelar-trading" ökade från £32m till £35m. Rörelsemarginalen var med andra ord något lägre än föregående period, 30.7% vs 31.1%. Högre löner uppges ökat kostnadssidan.
Tottenhams nettovinst från spelarförsäljningar landade på £16.4 miljoner (£18.7m 06/07) .Vinsten bottom line, sjönk dock från £19.2m till £0.9m. Minskningen beror på stora investeringar i spelartuppen där klubbens avskrivningar på spelakontrakt ökade från £18m till £37m.
Angående kreditexponering, Tottenham bär en räntebärande skuld på £57 miljoner som delfinansierar balansräkningen. Men med tanke på att cash-flow från operations är fortsatt stark (+£35 miljoner redovisad period), är det ju ingen fara på taket såvida inte Premier League drastiskt tappar intäkter.
Det bokförda värdet (på balansräkningen) på det egna kapitalet är £42.6m. Aktiemarknaden värderar det dubbellt så högt, £85.6m. (börsvärde)
Tottenhams styrelse föreslår att årets utdelning till aktieägarna ska vara oförändrad, 4p per aktie vilket innebär en total utbetalning på £3.7m ut från bolaget tillbaka till ägarna.
Klubbledningen låter samtidigt meddela att man vill bygga en ny arena och säger sig ha en väntelista för säsongskort som rymmer hela 22 000 supportrar. Klubben vill nu bygga nytt med plats för 60 000 åskådare. Frågan är givetvis hur man ska klara av att finansiera ett nybygge. När kredithärdsmältan så småningom lagt sig lär kartan på de finansiella marknaderna målas om och frågan är hur det påverkar det framtida priset på risk och pengar. Men skissa lite kan man ju alltid göra. Fråga Djurgården.
Tottenham-aktien var ett tag upp 6% idag men stängde med en uppgång på 1.1%
edit: uppdaterat ang finansiering.
---------------------------
£1 ~ SEK 12.40
söndag 26 oktober 2008
Silly kommer tidigt i höst
Silly-ryktena kommer tidigt denna höst. Patrik Gerrbrand ser, med ett år kvar på kontraktet vilja flytta bort från den klubben i Norge som gud glömde. Och vem kan klandra honom för det?
En etablerad spelare där man vet vad man får och därmed relativt liten risk. Sedan är det som allt annat, en kostnadsfråga.Det finns säkert de som tycker man ska sikta högre än så. Men kom igen, get realistic. I konkurrens med först och främst danska klubbar, hur mycket mer etablerat finns det där ute som är möjligt att scouta till samt inom den allsvenska marknaden? Det skulle i så fall vara en dansk som på hemmamarknaden blir utkonkurrerad på grund av just "forskarskatten".
Rasmus Bengtsson i Trelleborg är en annan mittback som gjort bra ifrån sig iår. Jag misstänker dock att han är ganska välscoutad av klubbarna på andra sidan sundet. Och det tråkiga är att dessa klubbar inte behöver betala särskillt mycket brutto (inkl sociala) för att totalt out-performa den nettopeng allsvenska klubbar klarar av att finansiera.
Men kanske kan en "release-klausul" som finansieringslösning i det personliga kontraktet väga upp löneunderläget? Utrycket "cash is king" har dock aldrig varit så aktuellt som i dessa tider så den möjligheten känns lite begränsad just nu.
**********
Utomlands snackas det om Jose Mourinho till ManU. Givetvis som ersättare till Alex Ferguson när denne går i pension 2010. ManU nekar givetis och hävdar att man inte ens scoutar ersättare så här tidigt. Det sista tror jag inte ett smack på. Denna issue kommer vara klubbens största utmaning på sisådär 20 år. Och även en av Glazers största risker.Att ständigt vara en absolut toppklubb samtidigt som man levererar 30% rörelseresultat är unikt i fotbollsbranschen men inte enbart varumärkets förtjänst. Så visst tittar man på olika aternativ redan idag.
En etablerad spelare där man vet vad man får och därmed relativt liten risk. Sedan är det som allt annat, en kostnadsfråga.Det finns säkert de som tycker man ska sikta högre än så. Men kom igen, get realistic. I konkurrens med först och främst danska klubbar, hur mycket mer etablerat finns det där ute som är möjligt att scouta till samt inom den allsvenska marknaden? Det skulle i så fall vara en dansk som på hemmamarknaden blir utkonkurrerad på grund av just "forskarskatten".
Rasmus Bengtsson i Trelleborg är en annan mittback som gjort bra ifrån sig iår. Jag misstänker dock att han är ganska välscoutad av klubbarna på andra sidan sundet. Och det tråkiga är att dessa klubbar inte behöver betala särskillt mycket brutto (inkl sociala) för att totalt out-performa den nettopeng allsvenska klubbar klarar av att finansiera.
Men kanske kan en "release-klausul" som finansieringslösning i det personliga kontraktet väga upp löneunderläget? Utrycket "cash is king" har dock aldrig varit så aktuellt som i dessa tider så den möjligheten känns lite begränsad just nu.
**********
Utomlands snackas det om Jose Mourinho till ManU. Givetvis som ersättare till Alex Ferguson när denne går i pension 2010. ManU nekar givetis och hävdar att man inte ens scoutar ersättare så här tidigt. Det sista tror jag inte ett smack på. Denna issue kommer vara klubbens största utmaning på sisådär 20 år. Och även en av Glazers största risker.Att ständigt vara en absolut toppklubb samtidigt som man levererar 30% rörelseresultat är unikt i fotbollsbranschen men inte enbart varumärkets förtjänst. Så visst tittar man på olika aternativ redan idag.
onsdag 15 oktober 2008
Premier League debt
En hel del repetition men det har på sistonde varit mycket prat om skulderna i Premier League. Och det blandas och ges lite här och inte ens förbundspamparna verkar riktigt förstå sammanhangen. Medan Platini konsekvent komunicerat ekonomisk doping, pratar hans kollega och FA:s hövding lord Triesman i helt andra termer såsom framtidsoro och avsaknad av transparens. Själv tycker jag transperensen, i alla fall vad gäller tre av topp fyra klubbarna är glasklar.
Även tesen om att det främst är kapprustningen mellan "de fyra giganterna" som drivit skuldsidan på balansräkningarna är mycket sneddriven.
Förutom Chelsea där Roman lånar ut pengar för att täcka det galaktiskt stora svarta hål den höga löner/omsättning-ration (70%) årligen lämnar efter sig, har skulderna blande de övriga topp 4 klubbarna inte finansierat spelartrupperna.
Skulderna hos de engelska klubbarna bör därför kategoriseras innan vidare analyser görs.
Man U - Här handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är har varit legio under 2000 talet där priset på pengar (räntan och riskpremie) varit låg. I dagens marknad är dock den typen av affärer helt döda.
Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin fotbollsversksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning. Exakt vilka risker det innebär för klubbens fortsatta framgångar är lite svårt att sia om.
Liverpool liknande struktur som ManU om än i mindre nominella belopp.
Arsenal - Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad.
Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.
Ännu känner inte Arsenal av kreditkrisen (här) men ett intressant scenario vore ifall obligationsgaranten Ambac gick i putten och en annan juridisk person tog över fordringarna. Lever samma fina villkor vidare?
Lex Leeds - Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar med hopp om potentiella intäkter. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.
Chelsea - Vad säger man, ska vi kalla det "hobbylån" från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst - so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.
Hursomhelst, Arsenal (50%), ManU (44%) och Liverpool (58%) håller samtliga en förhållandevis låg löner/omsättning-ratio relativt ligans snitt (63%) vilket ger dessa klubbar relativt stora rörelsemarginaler och därmed ett större handlingsutrymme i dessa tider.
Även Tottenham finansierar en del av sin balansräkning genom räntebärande skulder. Dessa ligger runt 50 miljoner pund. Klubben hör dock till de med lägst löner/omsättning-ratio i ligan på 42% och har till och med utrymme att betala ut årlig utdelning till sina aktieägare.
Däremot lär klubbar som skuldfinansierat enligt "Leeds-modellen" och som står med höga löne/omsättning-ration få problem och frågan är hur det i så fall påverkar tävlingsbalansen i ligan. Och sådana klubbar lär det finnas fler än en. I sin iver att sportsligt prestera mer än vad marknadsandelen tillåter överinvesteras det i spelarlöner.
Listan med löner/omsättning-ratio här (längst ner i arket).
West Ham vars tröjsponsor XL släckt ner verksamheten och där lönerna ligger kring 80% av omsättningen har problem (mer om det här).Skulle dessa klubbar komma att börja slås ut under pågående säsong på grund av finansiella skäl, får det direkt negativa konsekvenser för tävlingsbalansen och varumärket "Premier League".
Just de mindre klubbars risk till fortlevnad anser jag kan vara den största hotet mot topp 4 klubbarnas skuldexponering. Som jag tidigare skrivit är fotbollsbranschen unik där aktörerna är beroende av varandra för att det överhuvudtaget ska finnas en business. Blir det en utslaning i ligan kan det sluta illa.
Även tesen om att det främst är kapprustningen mellan "de fyra giganterna" som drivit skuldsidan på balansräkningarna är mycket sneddriven.
Förutom Chelsea där Roman lånar ut pengar för att täcka det galaktiskt stora svarta hål den höga löner/omsättning-ration (70%) årligen lämnar efter sig, har skulderna blande de övriga topp 4 klubbarna inte finansierat spelartrupperna.
Skulderna hos de engelska klubbarna bör därför kategoriseras innan vidare analyser görs.
Man U - Här handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är har varit legio under 2000 talet där priset på pengar (räntan och riskpremie) varit låg. I dagens marknad är dock den typen av affärer helt döda.
Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin fotbollsversksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning. Exakt vilka risker det innebär för klubbens fortsatta framgångar är lite svårt att sia om.
Liverpool liknande struktur som ManU om än i mindre nominella belopp.
Arsenal - Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad.
Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.
Ännu känner inte Arsenal av kreditkrisen (här) men ett intressant scenario vore ifall obligationsgaranten Ambac gick i putten och en annan juridisk person tog över fordringarna. Lever samma fina villkor vidare?
Lex Leeds - Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar med hopp om potentiella intäkter. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.
Chelsea - Vad säger man, ska vi kalla det "hobbylån" från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst - so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.
Hursomhelst, Arsenal (50%), ManU (44%) och Liverpool (58%) håller samtliga en förhållandevis låg löner/omsättning-ratio relativt ligans snitt (63%) vilket ger dessa klubbar relativt stora rörelsemarginaler och därmed ett större handlingsutrymme i dessa tider.
Även Tottenham finansierar en del av sin balansräkning genom räntebärande skulder. Dessa ligger runt 50 miljoner pund. Klubben hör dock till de med lägst löner/omsättning-ratio i ligan på 42% och har till och med utrymme att betala ut årlig utdelning till sina aktieägare.
Däremot lär klubbar som skuldfinansierat enligt "Leeds-modellen" och som står med höga löne/omsättning-ration få problem och frågan är hur det i så fall påverkar tävlingsbalansen i ligan. Och sådana klubbar lär det finnas fler än en. I sin iver att sportsligt prestera mer än vad marknadsandelen tillåter överinvesteras det i spelarlöner.
Listan med löner/omsättning-ratio här (längst ner i arket).
West Ham vars tröjsponsor XL släckt ner verksamheten och där lönerna ligger kring 80% av omsättningen har problem (mer om det här).Skulle dessa klubbar komma att börja slås ut under pågående säsong på grund av finansiella skäl, får det direkt negativa konsekvenser för tävlingsbalansen och varumärket "Premier League".
Just de mindre klubbars risk till fortlevnad anser jag kan vara den största hotet mot topp 4 klubbarnas skuldexponering. Som jag tidigare skrivit är fotbollsbranschen unik där aktörerna är beroende av varandra för att det överhuvudtaget ska finnas en business. Blir det en utslaning i ligan kan det sluta illa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)