I ungefär samma veva publicerades denna krönika där Premier League nämndes som exempel och kanske en förebild. Tanken kan vara värdeskapande, men vad är det egetligen SEF är ute efter kan man fråga sig?
Den struktur som Premier League skapade när det begav sig i början av 90-talet, handlade inte så mycket om att initialt skapa nya intäkter som inte redan fanns på den engelska ligamarknaden genom den ordinarie tillväxten (bla teknologisk utveckling, TV). Snarare handlade det om en omallokering av resurser. En omallokering som blev en katalysator vad gäller omdistribution av talang, både nationellt och globalt. Det är det faktum som enligt mig stärkte varumärket Premier League och därmed höjde efterfrågan på engelsk ligafotboll vilket gav dem marknadsandelar från den europeiska fotbollskakakan.
Så tro inte att det är NYA pengar den svenska fotbollsmarknaden kan trycka i en sedelpress bara för att man sätter ett ”AB” efter ”SEF” och låter de allsvenska klubbarna bli delägare.
Var skulle dessa pengar komma ifrån? SEF har under flera år, utan framgång försökt sälja Royal League. Varför skulle de hitta nya pengar denna gång? Allsvenskan blir inte mer värd bara för att man byter namn och form på branschorganisationen. Så vem är det man försöker lura egentligen?
Visst, man kan sälja de allsvenska namnrättigheterna vilket totalt skulle generera uppskattningsvis 15 miljoner per år men dessa pengar skulle efter att ha distribuerats med dagens jämna fördelningspolitik ut till klubbarna, försvinna rakt ut i den allsvenska löneinflationen utan att positivt påverka distributionen av talang från omvärlden till allsvenskan och därmed höja det reala värdet på ligan. Precis såsom de nya resurserna från det haussade och lukrativa TV avtalet 2006 har gjort, det vill säga sugits in i det gigantiska svarta hål som kallas "the-arms-race".
Nej, det vi pratar om, ifall man nu vill snegla åt Premier League, är ett strukturellt paradigmskifte i svensk ligafotboll som på sikt kan skapa nya intäkter men framför allt, plocka marknadsandelar från de europeiska konkurrenterna vilket är det enda relevanta när fotbollstalang ska distribueras runtom i fotbollseuropa.
Men är det gratis? Fan heller!
********************
Premier League startade 1992 som ett resultat av fruktan för att de största klubbarna i England skulle bryta sig loss och starta en egen låda. Det som hände var att man istället tog dåvarande First division och bytte varumärke till Premier League. Men det var inte det som var knäckefrågan. Den stora skillnaden vad gäller intäkter mot förr var att Premier League för egen räkning fick sälja TV- samt andra kommersiella avtal och distributera dessa till sina 22 klubbar.
Som sagt, initialt skapades förmodligen inga större nya värden genom denna rokad. Det som istället var den stora förändringen var att Premier League tog över äganderätten av hela sitt marknadsvärde.
Tidigare sålde FA samtliga centrala avtal och fördelade dessa efter en viss nyckel till de 4 engelska proffsdivisionerna. Detta innebar att den högsta och kommersiellt mest värda divisionen subventionerade de lägre divisionerna. Den nya strukturen innebar helt enkelt en förändring av fördelningspolitiken i engelsk ligafotboll.
********************
Vid de senast förhandladade TV avtalen för engelsk ligafotboll var fördelningen därför 89% Premier League och 11% Championship*. Det är det förhållande den globala TV-marknaden prissätter värdet av de två första engelska divisionerna, varken mer eller mindre. Championship får med andra ord nöja sig med 11% av de TV pengar de två högta engelska divisionerna tillsammans genererar. Varför så lite? För att marknaden, inte FA säger det.
1995 kickade man dessutom ut två klubbar när man gick från 22 ned till 20 medlemmar i ligan. Figur 1 kan kanske ge en hint om varför, ni får gissa själva.
Premier League fördelar sina TV intäkter till sina klubbar enligt en nyckel av 50-25-25** där 50% är jämnt fördelat, 25% baseras på ligaplacering och 25% på exponering i TV rutan - en viss subvention till de svagare klubbvarumärkena.
Sedan tog marknadskrafterna över, och vi känner tack vare empirin till...
1. Priset på sportslig framgång.
2. Storstadsklubbars konkurrenssfördelar.
Därför resulterade den nya fördelningspolitiken i två tydliga observationer på trender och på sikt ack så utlösande faktorer.
1) Gapet mellan Championship och Premier League ökade över tiden:
fig1. bilden visar ett index där man mäter Premier Leagues nykomligars poängandel. Som synes säger trenden att nykomlingarna tar färre poäng sedan PL startade 1992.
2) De demografiska konkurrensfördelarna började på sikt ge vissa effekter på tävlingsbalansen där topp 5 segmentet sakta men säkert tog fler och fler poäng.
fig2. bilden visar topp 5 klubbarnas poängandel i Premier League. Som synes har det blivit en poängmässig skiktning där topplagen stärkt sina positioner avseende poäng.
Vi ser en tydlig koncentration av talang och kvalitet genom
elitism.
Talang och resurser är nämligen de enda två tillgångsslagen som genererar sportsliga resultat. Utbudet av dessa två i fotbollsvärlden är dock begränsad.
Kvaliteten på fotbollen i värden blir inte högre om alla klubbar på hela jorden idag får €100 miljoner insatta på sitt respektive konto. Men genom att koncentrera tillgångarna till färre klubbar maximerades fotbollskvaliteten för marknadsledarna.
Var det då givet att det skulle bli ManU, Liverpool, Chelsea samt Arsenal?
fig3. Bilden visar intäkterna säsongen 1996-7. datakälla: Winners & Losers - Stefan Szymanski & Tim Kuypers 2000
Inte nödvändigsvis, men ManU hade på förhand de absolut bästa ekonomiska förutsättningarna, sedan var det jämnt skägg. Liverpool hade en historia och tradition av framgång som uppenbarligen hade en betydelse. Arsenal rekryterade Arsene Wenger som visade vad scouting och utveckling kan generera och Chelsea fick en oligark i present.
Resten är historia, de engelska ligaklubbarna dominerade Champions League våren 2008 och Platini klättrade på väggarna.
Det som i själva verket hände var en omallokering av resurserna i England som stimulerade management-skills samt marknadsmekanismen. För Newcastle som tidigare var näst störst på marknaden, innebar det ett steg tillbaka i hierarkin. Tottenham valde den profitmaximerande vägen.
Åtta år senare...
fig4. visar lönekostnader vs sportsligt utfall i PL säsongen 2004-05. Lägg märke till att topp 4 klubbarna roffat åt sig större resurser till kostnaden för att rekrytera talang. Observera gärna även Leeds fåfänga men misslyckade försök till framgång genom att resa riskkapital.
*************************
Så, vad kan vi lära oss av historien? Framför allt förstå konsekvenserna av det vissa pratar om men förmodligen inte riktigt vet vad som krävs och vad det i förlängningen kostar.
Jag roade mig lite med att simulera hur den allsvenska fördelningen av centrala avtal skulle se ut 2006, det första året med det nya TV avtalet ifall man använde sig av nyckeln från England.
Med bakgrund av de uppgifter som blivit publicerade är 2008 fördelningen av de centrala avtalen supersolidariska 71-12-12.
Låt oss leka med siffrorna och ändra förutsättningarna lite.
Förutsättningar: TV avtal - 160 000 000 kr***
Allsvenskan x 89% - 142 000 000 (80% gav verkligt 2006: 128 MSEK***)
Superettan x 11% - 18 000 000 (20% gav verkligt 2006: 32 MSEK)
Tillkommer centrala avtal 2006 enligt svenskfotboll.se (175msek****-128msek***) = 47 000 000 (vi lämnar fördelningen av dessa allsv vs S1 orörd)
Detta ger totala TV och mediamedel till allsvenskan på : 189 000 000 (verkligt 2006: 175 MSEK)
Dessa fördelas enligt Premier League nyckeln 50-25-25 och vi får följande fördelning av centrala avtal i allsvenskan 2006.
Till höger finns det som de facto betalades ut 2006 enligt de siffror som presenterades på svenskelitfotboll.se efter säsongen 2006.
fig5. (klicka på bilden för högre upplösning)Baserat på erfarenheten från England skulle vi sannolikt, efter ett par år med denna distribution av resurser, se marknadsmekanismen göre ett större avtryck där allsvenskan skiktas och där storstadsklubbarna över tiden drog en större fördel av sina demokrafiska förutsättningar. Det blir samtidigt något svårare att degraderas då steget ner till Superettan sannolikt bli större.
Vi skulle förmodligen slippa variationer där en bra säsong vs en dålig säsong är att vinna lilla silvret och året efter sluta 12:a. Vi skulle sannolikt se klubbar med demografisk potential som ges större incitament och utrymme att proaktivt utveckla sina organisationer utan att det tar för mycket resurser i form av "sportslig kräm" i förhållande till de mindre konkurrenterna och därmed riskera sämre sportsligt resultat. Ska man realisera & kapitalisera den potential större marknader erbjuder kan man inte stå med en administrativ och sportslig organisation ungefär i nivå med en tätortsklubb.
Vi skulle se en försämrad konkurrensbalans och i förlängningen en försämrad tävlingsbalans. Skulle efterfrågan på fotboll sjunka? Det är en hypotetisk fråga. Det vi vet är att det finns ett visst samband mellan sportslig framgång och efterfrågan där variansen är större för vissa klubbar och mindre för andra.
Är det så att det sker en segmentering där de större klubb-varumärkena sakta men säkert positionerar sig högre upp med en tillräckligt stor konkurrensfördel för att inte riskera förlora 10 tabellplaceringar dåliga säsonger. Sannolikt kan det minska standardavvikelsen i dessa klubbars publiksiffror och därmed stabilisera intäktssidan - "the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Det är enbart den parametern som skapar potential att närma sig Europa. Men som sagt, det kostar!
*******************
Så vad är uppsidan?
Det är på förhand jävligt svårt att spå framtiden och vilka konsekvenser olika beslut får i verkligheten.
Men kanske kan det ske ett paradigmskifte där talang som slagit igenom i en mindre klubb på den allsvenska marknaden, tar ett mellansteg i en positionerad "storklubb" innan han, givet att ha nått en tillräckligt hög nivå, till slut lämnar den allsvenska marknaden mot ekonomisk ersättning.
Sannolikt till ett högre pris än vad som betalas idag. Spelare med kvalitet stannar, utvecklas och säljs på en högre nivå än idag. Detta i sig innebär att allsvenskan skulle plocka marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. Marknadsandelar som sedan delvis distribueras vidare till mindre klubbar genom nya transfers inom rikets gränser.
En mer koncentrerad topp innebär även en större sannolikhet till ett mer frekvent deltagande i de europeiska cuperna. Detta dels tack vare återupprepad erfarenhet, "Learning-by-doing" vilket även det resulterar att den allsvenska marknaden tar marknadsandelar från den europeiska fotbollskakan. - Reala mervärden skapas genom omallokering av talang inom Europa där allsvenskan kan tjäna några ”talang(kvalitet)enheter” från andra ligor istället som idag, tvärtom.
Skillnaden mot det vi såg i Premier Leagues begynnelse, är att det idag i Sverige inte finns någon klubb med ManU:s särställning avseende intäktssidan. Det är därför upp till ett visst urval av de 16 klubbarna att lyfta upp handsken, kavla upp ärmarna och prestera.
Men viktigaste frågan kvartsår - man måste våga ta snacket. Skulle de mindre klubbarna och övriga i fotbollssverige vara beredda att betala priset? Jag vet inte... De mindre allsvenska klubbarna höjde sina röster direkt när 2006 års fördelning presenterades. Det är snarare så man vill gå åt andra hållet, vilket vi 2008 observerat i form av debatten angående fördelningen av säkerhetskostnaderna. Vad blir det härnäst?
För antingen vill man närma sig Europa eller så skiter man i det men tiger för evigt. För snacket om att vi är på G och att "de allsvenska lagens framtid i europa äntligen börjat ljusna" har vi hört lite väl många år nu för att det ska låta trovärdigt. Sen säger det "swap swap boom boom" och trupperna är sönderköpta, ingen talang finns tillgänglig på marknaden att ersätta med och det spelar till slut ingen roll hur mycker riskkapital du än reser.
Alla kan inte sitta i förarsätet. Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm. Innan dess är det bara alibifrågor.
Gott Nytt 2009!
************************
ytterligare läsning i ämet:
"beutyful game but an ugly investment""the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"
Därför blev engelska klubbar bäst i Europa - Elitism
Därför blev Bundesliga näst-störst i Europa - Herre i sitt eget hus
Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2009!
----------------------------------------------------
datakällor:
* http://www.eufootball.biz/data/tv
**http://www.premierleague.com/page/Faqs/0,,12306,00.html
***https://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21425&a=566859&lid=aldreNyheter_268555&lpos=rubrik_566859
**** (sid 6) http://www.svenskfotboll.se/files/%7B777658C8-7E1E-4766-875F-B107D4CE4160%7D.pdf
10 kommentarer:
OH....
Absolutely "f-king" brilliant....
Jag har då aldrig sett eller hört någon officiell företrädare för svensk fotboll ens antyda att man vill ta tag i de här frågeställningarna.
Man undrar om de är helt oförstående eller om det är att de är helt oförmögna att angripa problemet.
Man skulle dessutom kunna fråga sig om man ens har en tydlig vision vad man vill med svensk klubbfotboll?
En planekonomisk lika fördelning som möjliggör att vilken klubb - oavsett underlag - vinner Allsvenskan
ELLER
en modell som stärker svensk klubbfotboll i ett europeiskt perspektiv.
Bra jobbat igen OH!
"51-tjatet" börjar gå mig på nerverna - debatten borde, precis som du påpekar, handla om något helt annat.
En kommentar dock: din tabell med penningfördelningen har 14 Allsvenska lag, hur skulle den se ut med 16 lag?
von_oben
jävla bonne klubbar som inte inser att de i långa loppet inte kommer att kunna konkurrera med storlagen. Men ska det verkligen ta 100 innan vi har fått en skickt bildning i allsvenskan? För fan, gå med på att bli klubbar som ligger i mitten och låt svenskfotboll bli bättre!
"51-tjatet" börjar gå mig på nerverna - debatten borde, precis som du påpekar, handla om något helt annat."
"Först när man tagit detta snack kan man börja prata 51 spärrar mm.Innan dess är det bara alibifrågor."
Appropå alibifrågor, hur funkar det med 51%-spärrarna i Premier League, särskilt bland topp-4 klubbarna...?
Konstigt nog finner man inte mycket sådant där, just de russinen är tydligen inte värda att plocka ur kakan.
Är nyttjandet och fördelningen av resurserna helt oberoende av hur klubbarna är organiserade?
Det fungerar som det alltid fungerat, det har, vad jag kunnat hitta, inte skett några större förändringar i ägarskapen eller vad gäller majoritetsägande bland klubbarna i "first div" under översiktiga perioden kring PL:s bildande.
Men visst, det är glasklart, investerare har större incitamenten av en segmentering än medlemsföreningar som dessutom är mindre på en marknad. Det ser man ju genom att två av toppklubbarna efter ett tag blev uppköpta genom finansieringsstrukturer som kräver kraftiga positiva kassaflöden.
Sedan är det ju så att AEG är en av dem som hårt driver 51% frågan i Tyskland, där har du en liga med näst störst intäkter i EU, men fortfarande med än relativt jämn tävlingsbalans (dessutom otroligt nog en positiv rörelsemarginal) som man kan försämra och därmed kanske räkna hem investeringen hos ett par tre klubbar.
där har du en fördelning i TV pengarna och där kanske det inte är lika känsligt med omallokeringar, därav caset. BL borde t.ex kunna roffa åt sig mer andelar från BL2
Bundesliga: 77.5%
Bundesliga 2: 22.5%
och därefter: 50-(37.5)-(12.5)
50% lika
37.5% baserat på de tre senste årens placering
12.5% årets placering
Men här hemma, AEG har inte sagt ett knyst i denna fråga och då kan man fråga sig varför. Kanske inte finns så mkt till case förutom de strategiska minoritetspositionerna i HF och Dif Hockey.
Innan man börjar glorifiera betydelsen av denna spärr, måste snacket jag pratar om tas.
Som jag skrev tidigare, Bosse l har ägarstyrt dif, HF AB har och AIKF AB har varit tjänstemannastyrda där HF de facto drivt denna fråga tillsammans med AIK i svensk fotboll när de senaste TV avtalet skrevs.
Är du med på vad jag är ute efter?
Jag har egentligen inget mot spärrens avvecklande, ta bort den, ta bort den idag. Många blir dock förvåndade av utebliven effekt och därför anser jag att finns viktigare faktorer för att det ska börja rulla. Om man nu vill att det ska börja rulla.
Nu målas avregleringen som guds gåva till svenska fotbollen, men inga investerare kommer, av de få som dyker upp kommer x försäljningar inte gå igenom på årsmötena i landet och sen står vi på samma ruta om 10 år igen. Därför är jag trött på 51 snacket.
Som fotbollsupporter till bonnagänget KFF, (Nanne vann priset som årets lantis - av tidningen Land)kanske det inte skulle vara helt självklart att hålla med chriz i det här inlägget: Men jag håller med 100%. 51-procentaren eller ägarformen är inte det viktigaste i det läge som allsvenskan befinner sig. Fördelningen av resurser, mot en mer elitistisk satsning, är betydligt viktigare. Det är väl charmigt - kanske - när lag som Ljungskile är uppe i AS och hälsar på, men det gynnar inte serien. AS borde låsas mera, utan att man inför sportsliga begränsningar. Med resursmässiga satsningar som gynnar de allsvenska lagens DRIFT kommer kontinuitet att skapas, spelarförsäljning och talangutveckling blir viktigare incitament för SE-klubbar, och allsvenskan blir starkare. Det är inte bara storstadsklubbarna som gynnas av detta, även regionala allsvenska föreningar - som KFF - kommer att stärkas.
BRA och VIKTIG diskussion Chriz.
/Per
Fantastiskt initierad blogg Chriz.
En tanke som slagit mig är att det hela handlar om en balansgång där man både behöver konkurrens inom ligan för att hålla intresset för allsvenskan vid liv och lag starta nog för att konkurrera med andra europeiska lag. Hur många lag kan 9 miljoner människor bära och vilka lag är det de då kommer att konkurrera med. Danska? Beligisk? Albanska?
Per
Jag tror du missat en viktig del av Chriz resonemang. Han säger ju att det inte är säkert att en mer elitistisk fördelning kommer att gynna serien.
Frågeställning man måste svara på är vad det är man vill ha. Idag har vi en spännande lokal serie utan chans att hävda sig i Champions League men ibland i komma ett par omgångar i UEFA-cupen.
Vad vi kan få är en lokal serie som antagligen inte är spännande för 3-4 lag som får en marginellt större chans att eventuellt nå ett gruppspel i CL, och kanske kan nå UEFA-cupens gruppspel på mer regelbunden basis.
Det finns inget rätt eller fel, bara personlig åsikt. Men (jag tror) att Chriz försöker förklara att man måste förstå konsekvenserna av respektive väg innan man ger sig in i diskussionen.
/Flugan på väggen
/Flugan
Jag skrev ingenstans att AS genom en mer elitistisk resursfördelning skulle ta upp kampen om europeiska cupsegrar. Jag är helt nöjd med en spännande och jämnare serie än 2008-års allsvenska, även så på en 23:e plats bland Europas ligor. Grejen är väl snarare att "underhållningsvärdet" i AS måste öka, vilket på sikt bara kan ske om AS får möjlighet att generera intäkter som kan utveckla lagen och ligan. Spelet om ny arena i Kalmar är ju bara så belysande...orkar inte gå in på det. SE-klubbarna har inte framtida krav ens i närheten av vad AS-klubbarna har, därav är en omfördelning mot större andelar av resurserna till allsvenskans drift viktig. I dag är det, som chriz visat, endast ett fåtal klubbar som går runt på driften. Det håller inte i längden. Över hälften av lagen i 2008års allsvenska behöver nya arenor = högre kostnader; de behöver utveckla sina organisationer och träningsmöjligheter, osv. Genom att "låsa" allsvenskan via resursfördelningen kan vi få en utveckling av dess underhållningsvärde, ökade publikintäkter, mer sponsorpengar och mer media. Superettan blir visserligen fattigare, men jag tror att det är viktigare för svensk fotboll på sikt att vi har en förstaliga av god kvalitet - lex Ljungskile - än att andraligan ska försörjas av centralt distribuerade resurser som tjänats in genom allsvenskans medialisering.
/Per
Läste den här artikeln häromdagen och fann den mycket intressant. Tyckte därför att det var väldigt roligt när jag idag läste om hur man i England på vissa håll, bl a den engelske kulturministern, vill vrida tillbaka klockan och fördela pengarna från tv-avtalen mer lika mellan PL-klubbarna och att man till och med vill ta en del inkomster från CL-spel från the big four och allokera dem till andra PL-klubbar. De kan ju kanske titta på Allsvenskan och se om de tycker att ligans jämnhet är så viktig.
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FarticleId%3D2009%5C05%5C07%5C336363%26SectionID%3DDinapengar%26menusection%3DDinapengarDinapengarNyheter
Skicka en kommentar