Därför slog Premier League transferrekord

Transferfönstret är stängt. För min del har det varit en intressant period eftersom Manchester Citys jakt på talang och kvalitet resulterade i ett utfall helt enligt förväntnigarna baserade på modellen.

Klubben spenderade mer än hiskliga £50 miljoner på Shay Given, Nigel De Jong, Craig Bellamy och Wayne Bridge. Sanslös inflation på i mina ögon begränsad talang!

Mycket pengar på banken betyder inte automatsikt att talang kan förvärvas. Talang är nämligen en av fotbollens trånga sektorer och den är svåråtkomlig och dyr när motpartena i förhandlingarna är nyttomaximerare samt har en likvid situation som inte äventyrar klubbens fortlevnad.

Man kan ju dessutom undra hur smart det är att på förhand gå ut med information om att man i januari önskar värva spelare för £100 miljoner. För motparterna i förhandlingarna blir det lite som att stjäla godis från småbarn.

*****************

Deloitte konstaterar att Premier League klubbarna spenderade mer i transferpengar januari 2009 än 2008. £160 miljoner handlade de engelska klubbarna spelare för vilket uppges vara £10 miljoner med än motsvarande period året innan.

Många hävdar därmed att de engelska klubbarna är immuna mot "credit-crunch". Än så länge ökar ju de löpande intäkterna tack vare sedan tidigare bundna TV avtal.

Jag håller dock inte med att det just är detta faktum som drivit transfernivåerna denna vinter.

ManCitys ägare Abu Dhabi United Group:s kapitalinjektioner bidrog givetvis till att hålla priserna uppe. Viktig och mycket intressant är även informationen om att hela 105 av de 160 miljonerna bytte ägare internt mellan Premier Leagues klubbar. Vi kan med andra ord anta att velociteten har ökat, dvs fekvensen och återanvändadet av samma pengar vilket enligt "Quantity-Theory-Of-Money" även det bidrar till högre priser/inflation.

T.ex omsattes merparten av pengarna inblandade i transfern avseende Robbie Keane två gånger om, det endast inom loppet av ett halvår - snacka om flöden. Tottenham som var den klubb som spenderade näst mest (£45m) efter ManCity hade ju laddat sin transferkassa rejält under förra fönstret där man förutom Robbie Keane även för stora pengar sålde Dimitar Berbatov till ManU.

Så förklaringen är egentligen lika tråkig som enkel. Kommer ni ihåg den förenklade formeln för inflation?

P = [M*O]/T där:
M = totala antalet pengar i transfersystemet
O = velociteten (frekvensen)
T = talang, det vill säga det reala värdet på all kvalitet
P = prisnivå

ManCity ökade "M" och ifall "O" dessutom ökar, får vi ytterligare en hävstång till inflationen - "P".

Rent konkret innebär det samtidigt att Premier Leagues aggregerade talang, trots rekordtransfers, inte förbättrats särskillt mycket i relation till omvärlden. Det försvagade pundet kan ju även det ha bidragit till att man shoppat runt på hemmaplan istället. Importerad talang har för engelska klubbar helt enkelt blivit dyrare än tidigare år.

*************************

Är då Premier League verkligen immunt mot "credit-crunch"? Som jag skrivit tidigare, de starkaste klubbvarumärkena kommer alltid klara sig. Många av de mindre klubbarna ser även ut att ha icke rationella ägare som pumpar in kapital för att täcka underskott. De omtalade skulderna är, så länge de är ränte- och amorteringsfria, endast av akademiskt intresse.

Vi ska dock komma ihåg att vi än så länge bara är på väg in i en lågkonjunktur och frågan är hur länge dessa "football-manager investerare" klarar av att pumpa in pengar? Som jag varit inne på tidigare, erfarenheten säger att priset på talang i fotbollen korrigeras nedåt först när det brakar åt helvete. Vad händer i såfall sen?

Svårt att säga eftersom fotbollen ändå lever i sin egen lilla värld och det finns massor av mer eller mindre troliga scenarios. Men vi kan ta det en annan gång.

************************

Imorgon går vi igenom en enklare teoretisk beslutsmodell vid spelarförsäljningar.

-------------------------------------------
1 GBP ~ SEK 11.80