2001 publicerade Jim Collins sin bok From Good to Great som försöker finna svaret på vilka faktorer som är betydelsefulla när medelmåttiga företag transformeras och förvandlas till fantastiska. Ett av företagen som gjorde denna resa var Fannie Mae, ett amerikanskt institut som 1938 bildades av staten med syfte att skapa en marknad för bostadslån. 1968 privatiserades det och under mätperioden 1969 fram till 1999 förvandlades Fannie Mae från en byråkratisk koloss till ett fantastiskt företag som skapade en en enorm överavkastning till sina aktieägare.
Efter att den amerikanska bostadsbubblan för ett par år sedan sprack, dyker Fannie Mae även upp som exempel i Collins nya bok, How The Mighty Fall: And Why Some Companies Never Give In. Ett av förklaringarna bakom fallet som Collins presenterar är de nya direktiv och den mission som staten i slutet av 90 talet gav till Fannie Mae samt det andra hypoteksföretaget Freddie Mac. Båda institutionerna skulle börja uppfylla - The American Dream- där alla medborgare skulle få möjligheten att få lån och därmed kunna få äga sina hem.
Malmö FF har efter degraderingen till superettan och ett ekonomiskt stålbad kommit tillbaka till allsvenskan och sakta men säkert utvecklat sin fotbollsverksamhet till landets starkaste. Enligt Svenska Fotbollsförbundets årliga sammanställning av klubbarnas ekonomier har Malmö FF mellan 2003 och 2008 haft en ekonomi i mycket god balans. Det något populistiska nyckeltalet "driftresultat" har visat ett underskott på så lite som 4.6 miljoner för hela denna period. De pengar som klubben tjänade på sina spelarförvärv återinvesterades inte i sin helhet utan var kvar på den allt starkare balansräkningen.
I mitten av 00-talet började så Malmö FF att lobba hos stadens politiker. -The Malmoe Dream- skulle ge invånarna en fantastisk arena och mötesplats för företag. Nya intäktskällor från event och konferenser skulle samtidigt göra klubben till ett nytt FC Köpenhamn. Staden tyckte naturligtvis det var en utmärkt idé och pumpade in luft i regionens arenabubbla genom sitt ränte- och amorteringsfria lån på 145 miljoner. I detta inlägg utvecklar jag varför alla dessa kommunala bidrag har bidragit till den potentiella arenabubblan.
Men stadens subvention har även inneburit att ytterst få enskilda sitter på risken. För PEAB som är den största delägaren i fastighetsbolaget har investeringen mest sannolikt redan betalat sig. Bolaget fick bygga ett 600 miljoners projekt som utan det kommunala "lånet" och deras insats aldrig hade genomförts. Man fick dessutom nya kunskaper och erfarenheter inom arenabygge och kunde tack vare det positionera sig väl inför den fortsatta arenaboomen i Sverige. Sedan dess har man vunnit upphandlingen om nya nationalarenan och Stockholmsarenan. Bankerna som lånade ut 310 miljoner har, förutom den implicita garantin som genom stadens intressen kan antas ha skapats, mest sannolikt arenan som pant. I värsta fall kan de auktionera ut driften till internationella konglomerat som t.ex. AEG, Live Nation Entertainment och SMG Europe. Risken ligger istället hos den stora massan, skattebetalarna samt Malmö FF:s medlemmar. Vad vi ser är ett exempel på public-choice teorin.
Malmö FF ordförande Håkan Jeppsson menar att klubben måste fortsätta att ta risker. Men vilka risker syftar han på? År 2000 sålde den berömde och mycket framgångsrike värdeinvesteraren Warren Buffet sitt innehav i Freddie Mac. Han menade att förutsättningarna och riskprofilen hade förändrats markant efter det att Freddy Mac fått de nya direktiven från staten om att finansiera den amerikanska drömmen. Han bedömde dessa nya risker som alldeles för stora och de aktieägare som inte följe hans exempel förlorade sina pengar när staten till slut räddade Freddie Mac och dess skuldgivare hösten 2008.
Malmö FF har utan egna kunskaper och erfarenheter kastat sig rakt ut på fastighetsmarknaden och den i regionen extremt konkurrensutsatta arena-, event- samt konferensmarknaden. Denna risk-omallokering innebär att klubben nu får mindre utrymme till det som gjort den rik från första början, det vill säga ett lyckat risktagande i klubbens spelarkontrakts-portfölj.
Det pratas väldigt mycket om hur 10 miljoner på en månad blev 30. Det är dock inte det som är knäckfrågan, det är historia. Funderingarna och oron bör vara på en betydligt högre och mer strategisk nivå än så. För den fråga alla istället bör ställa sig, är klubbens nya affärsmodell hållbar? 2010 var trots allt ett år i vilket klubben gick fullinvesterade in i.
Och är det så att affärsmodellen inte är hållbar och konkurrenskraftig så finns det en risk att problemet kan sopas under mattan. Lyckas klubben kvala in sig till Champions League döljs bristerna i modellen med hjälp av ett inflöde på 80 miljoner i tv pengar som är av engångskaraktär. Problemet är dock att brister i modellen är något som skickliga konkurrenter på sikt kan utnyttja.
Och är det så att affärsmodellen inte är hållbar och konkurrenskraftig så finns det en risk att problemet kan sopas under mattan. Lyckas klubben kvala in sig till Champions League döljs bristerna i modellen med hjälp av ett inflöde på 80 miljoner i tv pengar som är av engångskaraktär. Problemet är dock att brister i modellen är något som skickliga konkurrenter på sikt kan utnyttja.
12 kommentarer:
Nu är ju inte årsredovisningen ute ännu så vi vet inte hur kostnadsfördelningen ser ut men man kan ju dra några slutsatser till varför förlusten blir så stor:
1. Ingen tröjsponsor. Finanskrisen ger en något försenad effekt på fotbollsklubbarna eftersom inga företag i början av 2010 var villiga att betala de ca 10 miljoner om året som MFF ville ha. (Samma som t.ex. IFK GBG får av ICA)
2. Inga spelarförsäljningar. Bland alla kostnader i MFF borde ju en hel del finnas bland scouting och ungdomstränare. Detta kan ses som långsiktiga investeringar där man förväntar sig att en eller ett par spelare varje år ska vara mogna att ta steget utomlands. I år valde man att satsa på det sportsliga, och därmed går man miste om intäkter från spelarförsäljningar. Om det hade varit riktig kris hade MFF accepterat det bud på Daniel Larsson som kom idag (18 miljoner).
3. Brist på rutin. MFF har - precis som du skriver - gett sig in på en helt ny marknad när man väljer att äga sin arena själv. I början av en sån här satsning uppstår alltid en del kostnader som kommer avta med tiden. Bland dessa finns direkta kostnader - som rekryteringskostnader för ny personal, extra marknadsföring och oförutsedda kostnader i arenan - men även indirekta som bristande effektivitet på grund av att man måste lära upp personal. En optimist skulle säga att i takt med att MFF lär sig av sina misstag under säsongerna, desto mer kommer föreningen att kunna hålla nere kostnader i den löpande verksamheten.
4. Inget europaspel. I år blir det några extra matcher i Europa (även om man inte kvalar in till Champions League), det kommer göra sitt för intäkterna och intresset runt föreningen.
Finanskrisen är alltid en enkel ursäkt för uteblivna intäkter. Men faktum är att det har tecknats väldigt många lukrativa sponsoravtal runtom i fotbollseuropa, både under 2009 och 2010. Jag kanske är ute och cyklar, men jag uppfattade den rena tröjan som ett strategiskt val säsongen 2009?
Inga spelarförsäljningar, men knappt heller några investeringar, i vare sig nya kontrakt eller nyförvärv. Hur kommer det att se ut de år då man återigen måste investera för att behålla sin marknadsandel?
Ang #3, man har väl inte rekryterat folk till denna verksamhet under 2010, snarare avvecklat. Även om det finns en viss förbättringspotential från learning-by-doing så är jag tveksam till att Malmö kan bli bäst på marknaden inom detta affärsområde och man borde kanske överge att sälja bort det till någon som kan driva det bättre. Och på så sätt kapitalisera framtida vinster (eller genom olika modeller av profitsplit). AEG Live övergav t.ex. sin nya bokningsverksamhet i Sverige efter bara knappt 2års närvaro.
Man har dessutom (rimligtvis) under 2009 och 2010 haft en konkurrensfördel gentemot andra klubbar från nyhetens-behag-effekt vad gäller efterfrågan under matchdagen.
Spännande framtid med fler observationer väntar :-)
Under 2009 (Då Star for life-tröjan introducerades) kan det mycket väl ha varit ett strategiskt val att ha en "ren" tröja. Det kan ju dock ha påverkats mer eller mindre av att man inte har hittat företag som varit intresserade av att sponsra med de pengar som Malmö vill ha. Under 2010 fick jag inte intrycket att Malmö sökte en tröjsponsor.
Malmö har redan en av de dyraste spelartrupperna i allsvenskan. Att sälja spelare och köpa in nya brukar vara melodin efter en lyckad säsong. Eftersom storklubbar i Sverige ofta säljer spelare dyrare än vad man köper in ersättare för så leder ju dock detta till ett plus i kassan, men ett minus på den sportsliga sidan då det inte blir kontinuitet i truppen. Dessutom vet man aldrig hur en ny spelare passar in i laget, så det finns helt klart en högre "floppandel" bland nyförvärv i förhållande till etablerade spelare.
Angående din anmärkning på att Malmö inte anställt folk utan avskedat så tyder väl även detta på att verksamheten inte är helt i balans ännu. Vi får förstås inte veta förrän efter ett par år hur mycket man kan pressa ner kostnaderna utan att det påverkar intäkterna, men 2011 ser onekligen ut att bli ett "billigare" år än 2010.
Jag trodde också att effekten av ny arena skulle avta efter hand, under 2009 hade den defintivt en stor påverkan på publiksnittet då det faktiskt inte gick speciellt bra i seriespelet (7:e plats). Nu har ju Malmö dock åter tagit steget till att bli ett top4-lag, vilket borde öka intresset både bland "vanliga" åskådare och företag. Om inte annat så syns det på årskortsförsäljningen, då klubben redan har sålt fler årskort inför 2011 än man gjorde under 2010.
"Att sälja spelare och köpa in nya brukar vara melodin efter en lyckad säsong. Eftersom storklubbar i Sverige ofta säljer spelare dyrare än vad man köper in ersättare för så leder ju dock detta till ett plus i kassan, men ett minus på den sportsliga sidan då det inte blir kontinuitet i truppen. Dessutom vet man aldrig hur en ny spelare passar in i laget, så det finns helt klart en högre "floppandel" bland nyförvärv i förhållande till etablerade spelare."
Just detta faktum borde innebära att klubben skulle visa ett starkare rörelseresultat än vad man har gjort under 2010. Cylindrarna gick för fullt och man krämade ur max ur laget där flera spelare överpresterade givet sina kontrakt och som nu har kortare återstående löptid.
Hur presterar en trupp som exponeras mot en högre spelaromsättning? Kommer man att klara at bibehålla sin topp4 status i den jämna allsvenskan?
Det är ju inte så att spelarbudgeten är tillräckligt stor vs andra klubbar för att säkerställa en plats i den absoulta toppen.
Och hur skulle sämre prestationer påverka försäljningen av matchdags-produkten?
Ang nyhetens behag-effekten finns det skrivet kort här:
http://bit.ly/hAi4FE
Den kortare kontraktstiden är något som ansvariga just nu jobbar på att försöka lösa, genom att lösa nya kontrakt med spelarna.
Din länk till inlägget om nyhetens behag var intressant. Tydligen finns det en "inga löparbanor"-effekt också, något som i så fall borde påverka Malmö positivt. Efter de fotbollsfester som Malmöborna fick uppleva under 2010 så ser jag ingen anledning till att folk slutar gå på match under 2011. Speciellt med den extra tajta inramning som Swedbank erbjuder jämfört med Malmö Stadion.
En förutsättning för att man ska kunna hålla intresset uppe är förstås att man håller sig top4 i stort sett varje säsong.
mff exemplet skiljet sig väl inte särskilt mycket mot tidigare klubbar som vunnit, ska satsa och vips börjar det kosta pengar. Kommer igen i nästan samtliga fall av de klubbar som aspirerat på toppen senaste åren med kanske elfsborg och kalmar som undantag. Den stora skillnaden ligger i arenadealen där man är först ut med att skapa och använda en produkt på en mycket ofärdig marknad med svårtolkade begränsningar. På ett sätt är det helt idiotiskt agerat av mff mfl. Varför investera så pass mycket stålar när man vet eller borde veta hur den svenska idrottsmarknaden fungerar? Nu ska man retroaktivt försöka sig på marknadsjusteringar som 51% regeln, nya TV-avtal (man tror sig vara lika stora som tidigare), färre lag i serien. IFK sill agerar på ett precis likadant genomkonservativt ruttet sätt och nu gör man gemensam sak med mff och ska lobba in sin kandidat till lagrells ersättare.Vissa klubbar i Sverige ska titta sig i spegeln mer än en gång innan man dömer andra och förstå att genom att man domderat i svff korridorer och svensk idrottspolitik i snart 100 år har ett ansvar man inte kan smita ifrån.
/Vladi
Vladi
Fast de klubbarna du talar om har ju gjort sina brakförluster året/åren efter de vann SM-guld? AIK backade iofs när de tog guld, men det var ju inte i närheten av de här nivåerna. Det måste vara hyfsat unikt att ett lag går så mycket back samma säsong som de tar guld.
Jag håller med OH – det luktar systemfel snarare än tillfälligheter. Men om MFF vill stoppa huvudet i sanden (som Marcus) så är det inte mitt problem;)
/Flugan på väggen
1 på 100 lyckas och man är "too big to fail" Varågod jag är inte skattebetalare i Malmö.
Dock är Malmö bra mkt bättre än sthlms klubbarna på arrangemanget, de erbjuder faktiskt en bättre produkt... inte för det ahr med detta att göra.
OH vad skulle vara det ultimata för aik i arenafrågan? Nationalarenan och äga egna arrangemanget? För på någon arena måste man spela på.... Är andra altenativet att äga med AEG det gick väl inte så bra fär bajen om jag minns rätt
Flera affärer har ju brustit för svenska spelare så den köpande klubben inte fått igenom försäljningen. Om nu transferemarknaden är på väg att återhämta sig och PL klubbarna återigen köper kanske vi får se en otroligt svängig sommar sillyseason. Fast hur ser det ut i de andra stora ligorna? Håller spanjorerna uppe inköpstakten och hur investerar de italienska och tyska lagen?
Det vore intressant att höra vad du tror om den nya arenan i Kalmar ("mitt" lag). Den ska vara klar till den allsvenska premiären och kommer som bekant vara helägd av Kalmar FF (via fastighetsbolag).
Drift av restaurang, kiosker och konferensanläggning är lagd på entreprenad. Namnet är sålt till Guldfågeln på sju år. Totalkostnaden om 250 mkr fördelas i grova drag enligt följande: 200 mkr i banklån med säkerhet i form av kommunal borgen på 100 mkr. 20 mkr i bidrag från SvFF, tidigare intressenten Sveafastigheter m.m. Slutligen 30 mkr från egen kassa.
Kan tillägga att det för närvarande (fortfarande!) pågår en diskussion om kommunens kostnader (infrastruktur runt arenan) och risk (borgensåtagandet). Kommunens företrädare vill mena att kommunen kommit billigt undan i jämförelse med andra projekt.
20 Mkr i bidrag från SvFF, vart hittar du den uppgiften?, aldrig hört talas om att något sådant bidrag existerar. Rätt säker på att du har fel där. Banklånet är förövrigt på 220 Mkr.
/Lennart
Jag kan tycka det har kommunicerats oerhört mkt kring bokföringen från klubben. Men hur man än vrider och vänder är ju inte det som är nyckeln. Budget, bokföring och ekonomistyrning är bara verktyg. Det är affärsmodeller som gör företagande hållbart eller mediokert. Och det har det knappt pratats någonting om.
Det är också svårt att på förhand avgöra vilken nytta Kalmars nya arena kommer att generera. Lite drygt dubbelt så dyrt som Borås Arena som hittills, trots sin "litenhet" är den som gett bäst ekonomisk hävstång. (och då ska vi komma ihåg att Borås Stad subventionerar hyran med 3m per år)
Bidraget från SvFF har jag inte heller hört talas om...?
För AIK och Hammarby är det viktigt att bestämma hur man vill paketera sina erbjudanden. Sedan försöka sälja idéen till arenabolagen. Knäckfrågan är att hitta en modell där man kan dra nytta av den flexibilitet som trots allt finns då man ju kan dela risker med någon annan än bara sig själv.
Skicka en kommentar