Malmö FF bokslut del 2 - Resultaträkning och finansiell hälsa

Det har alltså gått två år sedan Malmö FF chockade världen med ett minusresultat som uppgick till 37 miljoner kronor före skatt. Då pratades det väldigt mycket om stora extrakostnader för guldbonusar. Det pratades om ett dyrt guldfirande. Mycket var ekonomistyrningens fel, sades det. Event-försäljningen skulle bli mycket bättre.

Jag själv undrade huruvida det var klubbens affärsmodell och kostym som verkligen var hållbar? Kanske var det så enkelt som att arenan blev en alldeles för stor investering? Så vad har hänt sedan dess? 2012 var trots allt ett år som var relativt likt 2010. Inget spel i Europa. Sportsliga framgångar i allsvenskan även om klubben denna gång inte riktigt nådde fram. Ett ganska bra år att göra en jämförelse helt enkelt.

På dessa två år har intäkterna ökat med ganska exakt två miljoner och personalkostnaderna har kapats med tre miljoner. Övriga kostnader är ner 28.5 miljoner varav 20 miljoner kan härledas till att stadion har flyttats in på den egna balansräkningen. Totalt 33.5 miljoner på plussidan med andra ord. Från det beloppet kan vi dra av ökade avskrivningar på materiella tillgångar med nio miljoner och ökade räntekostnader på 9 miljoner. Så av de 37 miljonerna i förlust från 2010 har klubbledningen arbetat bort 15 miljoner vilket är en förstärkning av resultatet. 

Men samtidigt måste klubben nu istället själv betala amorteringarna. Eftersom avskrivningar inte är någon utbetalning så kan vi matcha bort de 9 miljoner i avskrivningar på arenafastigheten mot de 20 miljoner som klubben ska amortera framgent. Mätt i kassaflöden är inte skillnaden särskillt stor om man jämför med 2010. Även om amorteringar är något som minskar skulderna och inte påverkar det egna kapitalet så måste pengarna tjänas ihop. Om man inte lyckas med det så hamnar man på obestånd.

Som synes är det fortfarande en lång väg att vandra och frågan är var dessa miljoner ska kunna tas hem i den dagliga verksamheten? Bra spelaraffärer och kontinuerligt deltagande i Uefa:s turneringar ser med andra ord ut att bli en fortsatt viktig finansieringskälla även de kommande åren.

Om vi tittar på den finansiella hälsan i figuren ovanför så kan vi se att klubbens skuldsättningsgrad har ökat. Det är på grund av att Malmö FF har lyft in arenan och dess skuldfinansiering in på sin balansräkning. Vi ser också att balanslikviditeten har försämrats under 2012 till en nivå som är lägre än någonsin under den sjuåriga mätperioden. Balanslikviditet är ett nyckeltal som ger en fingervisning om klubbens kortsiktiga betalningsförmåga. En anledning till det är att 23.3 miljoner i skulder till finansiella institut har flyttats över till de kortfristiga skulderna. Det är alltså de amorteringar på sina lån som klubben ska ut med under 2013.

Kassaflödesanalysen ser ut enligt nedan. Vi ser en kraftig förbättring av kassaflödena från den löpande verksamheten vilken till största del kan tillskrivas förändringen i rörelsekapitalet. Varför det är så kunde ni läsa om mitt blogginlägg från i våras. Det är 2011 års intäkter som betalades ut under 2012. Under 2013 kommer Malmö FF inte ha någon sådan effekt. Pengarna måste alltså tjänas på annat sätt.

Malmö FF sålde spelarkontrakt för 23.1 miljoner och köpte nya (Erik Johansson och Emil Forsberg) för 7 miljoner kronor. Med andra ord blev det 16 miljoner netto från spelaraffärerna som bidrog till att finansiera förvärvet av ytterligare 50% av stadion samt de materiella tillgångar som hörde därtill.

Vi kan också se att klubben under 2012 har återbetalat 2.7 miljoner av de 28.5 miljonerna som man reste under 2011 i form av försäljning av vinstandelsbevis i spelartruppen. Säljer klubben spelare under 2013 så kommer naturligtvis ytterligare återbetalningar att ske.

Som ni märker så har Malmö FF rätt så stora finansiella åtaganden. Detta begränsar klubbens möjligheter att ta risker. Klubbens sportsliga organisation har gjort ett bra jobb under de senaste åren. MFF har presterat i linje med vad man förväntas göra och jag upplever det som att man är noggrann i sitt rekryteringsarbete. Det ser ut som att de knappa resurserna har utvecklat klubbens arbetssätt inom dessa områden. Och man måste fortsätta att leverera, väldigt lite utrymme lämnas över för misstag.  

Samtidigt blir Malmö FF:s konkurrenter större. Flera nya arenaprojekt färdigställs och nya påbörjas vilket kommer ge dem större resurser. Det borde rimligtvis betyda att priset för sportslig framgång kommer att öka i nominella belopp. Det är ännu en utmaning som klubbens organisation ställs inför.