Uppsnappat på stan

UEFA basen Platini ska ha kallat till möte med G-14 där han kommer kräva att organisationen upplöses och samtliga till domstol drivna fall, bland annat om ersättning för skadade spelare under landslagsuppdrag, dras tillbaka. Han kallar organisationen för elitisk och vill att de istället tillsammans med UEFA ska utveckla fotbollen i Europa. Jag fasar bara över en potentiell maktkamp där det inte finns några vinnare bland oss supportrar.

******

Det sägs att Roman Abramovitj vill strypa det enorma kapitalutflödet och lär i framtiden vara betydligt mer sparsam med värvningsbudgeten. 3 miljarder är vad Chelsea har spenderat på nyförvärv under åren med Roman. Är detta början till slutet?

******

Kommer ni ihåg Piotr Skrobowski, profilvärvningen med ett VM brons i bagaget med syfte att rädda Hammarby kvar i allsvenskan? Även om pengarna inte alls var stora på den tiden misstänker jag att Piotr med nöje väntade ut kontraktet när han lunkade runt i B-laget de dagar han inte var skadad.

Hur som helst, den polska ligan avslutades i helgen. Överaskande vann skrällaget Zagłębie Lubin (35 MSEK i budget) före ett annat sensationslag GKS Bełchatów (20 MSEK). De senaste årens dominanter Legia Warszawa (70 MSEK samt 2 guld 1 silver under 2000-talet) och Wisła Kraków (60 MSEK samt 4 guld 2 silver) slutade på för dem mer blygsamma placeringar, 3:e respektive 8:e plats.

Publikmässigt befinner sig ligan där allsvenskan befann sig under första delen av 90-talet, dvs låga publiksiffror och mycket stök på läktarna. Polackerna vill dock bygga publik och har en hel del arenaprojekt i pipen och där det delade värdskapet för EM 2016 filsammans med Ukraina innebär planer på några skrybyggen.

Ligan som rankas som den 23:e i Europa är intäktsmässigt mycket segmenterad där tre lag har en budget på 60-70 MSEK, sedan följer åtta lag 20-35 miljoner och slutligen fem lag i kategorin 7-15 miljoner.

Kontentan av denna segmentering är att Wisła Kraków ett par-tre gånger under 2000 talet nosat på en CL plats utan att nå hela vägen och där man vid tillfällen stupat i förlängningen i sista kvalomgången.

Tilläggas kan att budgetsiffrorna är hämtade från polsk media och inte verifierade, jag misstänker att ej officiella intäkter kan tillkomma både lite här och där...

På tal om svarta pengar så finns det visst både en och annan Janne Plånbok även på andra sidan Östersjön, Arka Gdynia var inblandat i en långdragen korruptionsutredning. Mitt under pågående säsong blev klubben under en månads tid avstängd från spel i samtliga tävlingsmatcher sanktionerade av det polska fotbollsförbundet.

När avstängningen upphävdes fick klubben reda på att man blivit tvångsdegraderad till andra divisionen. Ironiskt nog fick klubben spela de inställda matcherna vilka klämdes in i spelprogrammet samt de resterande matcherna och "teoretiskt" klarade man kontraktet med god marginal.

Det blir dock till att starta om i den andra divisionen efter sommaren där man får sällskap av "brasselaget" Pogon Sczeczin som kom toksist trots dryga 30 MSEK i budget, det finns visst kapitalförstörare i varje liga.

Även de nyblivna polska mästarna är under utredning där röster höjs om att klubben "köpte" till sig avancemanget till högsta serien, fortsättning lär följa i den polska skorruptionshärvan..

Krossade fönster

Fönstret har ännu inte öppnat men det börjar redan nu hända saker på transfermarknaden. Förra veckan Nils-Eric, idag Ari i Kalmar till Holland, för enligt oberkräftade uppgifter 41 miljoner sek, varav ca 20 tillfaller Kalmar FF. Bra betalt för en spelare som ännu inte nätat denna säsong och utan att vara alltför insatt i smålänningarnas trupp så känns det som att vi kan sätta relationen pris>värde/nytta (Kalmars perspektiv).

Jag har funderat om vilka spelare riskerar att bli sålda ur Hammarbys trupp i sommar, "spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé" och "alla spelare är till salu till rätt pris" innebär att man varje morgon går upp med en klump i halsen. Till de spelare som ligger i riskzonen ser jag Sebastian Eguren och Paulinho Guará, båda två har förmodligen visat tillräckligt (i Paulinhos fall handlar det om prestationer innan 2007) för att de ska kunna generera en slant som de ledande anser skapa mervärde till bolaget. Frågan är hur klausulerna ser ut, Paulinhos prislapp på 4-5 miljoner från ÖIS ger en liten fingervisning om att det förmodligen finns en i Örgrytes ögon respektabel klausul. Hur avtalen kring Eguren ser ut vågar jag inte ens spekulera i.

Hur som helst, allt har sitt pris...

******

Det har varit mycket snack om daylight robbery senaste veckorna men jag undrar om inte Örebro för 3 minuter sedan är den klubb som på riktigt blivit rånade när Näfver drogs ner i straffområdet.

Elfsborg hemma

Lördagsmatch på G igen och jag hade tänkt göra en kortare analys över Elfsborgs finanser, tyvärr räckte inte tiden till denna vecka och det får vänta till nästa tillfälle. Hur som helst har Henrik Appelqvist vid i alla fall två tillfällen hackat ner på Borås Arena för att den inte är helt genomtänkt och nu har jag inte varit där än, jag vet inte exakt vad Henrik syftar på men jag är övertygad om att det är viktigt att man bygger "rätt arena på rätt plats" och jag tror att Borås Arena ändå fyller de syften den var byggd för.

Lika säkert som att en arena á la Borås inte skulle fylla de syften Hammarby Fotboll kommunicerat, lika illa skulle en ”arena i världsklass” så som Henrik kallar den, passa en tätort med ca 65k invånare. I Borås har man helt klart byggt billigare, med vissa begränsningar men med en betydligt lägre risk. Elfsborg har för tillfället skaffat sig vissa konkurensfördelar med hjälp av sin nya arena men jag tror att uppsidan är begränsad och att storstadslagen, om nu deras arenaplaner faller väl ut, kommer att ha betydligt högre framida intäktsmöjligheter.

Däremot har klubben förvånandsvärt snabbt fått utdelning på sina strategier och det kan ingen ta ifrån dem. Samtidigt visar detta på hur "enkelt" en kapitalinsats kan skapa mästarlag i allsvenskan. Djurgårdens finansiärer gjorde det 2002 och nu senast bidrog Elfsborgs kapitalstarka anhängare med en hävstång vid profilvärvningarna som ledde hela vägen till guld.

Kanske har framgången kommit för snabbt och ställer nu publika krav på nya titlar och europaspel, krav som är svåra att motsvara vilket Djurgården efter totalt 55-60 investerade miljoner nu får erfara. Det är helt klart svårare att bygga något långsiktigt och varaktigt än och bara ta sig till toppen.

Business as usual

För ett bra tag sedan skrev jag detta blogginlägg angående TV-pengarna. Nu blev det ju en kortsiktig effekt där nästan samtliga klubbar visade svarta siffror. Sakta men säkert kommer det dock signaler på att dessa extra intäkter nu börjar ätas upp av ökade lönekostnader. Även om vi idag inte vet storleken på de avtal som klubbarna skriver med sina spelare är det ingen vågad gissning att allsvenska spelare ökat och kommer öka sina löner kraftigt den närmaste tiden. Eftersom samtliga klubbar får signifikant ökade intäkter är det helt naturligt att lönenivån stiger över hela linjen.

Hammarby har i år förlängt med Mikkel, Petter, Erkan och dessutom har man Richard Kingson på ett förmodat kostsamt korttidskontrakt. Nu lämnade ett antal högavlönade spelare klubben i vintras så det är svårt att sia om nettoffekterna.

För AIK:s del har förra årets sportsliga prestation börjat kännas i plånboken, tränarduon förlängde sina respektive kontrakt redan under hösten. Wilton F startade lönekorståget med ett förlängt avtal runt årsskiftet och även Dulee J fick högre lön efter att ha gråtit ut i pressen. Kenny Pavey förhandlar enligt uppgift om ett nytt avtal och det finns ytterligare ett par spelare som lär stå på tur. Klubben har dessutom värvat Khari Stephenson och nu Nils-Eric Johansson, förvisso delfinansierade av Agent 03 men vi kan nog vara överens om att klubbens kostnadskostym ökar rejält denna säsong.

Elfsborg vann ett kostsamt race om James Keene mot bl.a Hammarby och klubben har skrivit ett med Anders Svenssons ögon sett mycket lukrativt kontrakt. Gefle lyckades knyta upp René Makondele ytterligare ett par säsonger efter att enligt uppgifter erbjudit spelaren en årslön på, med tanke på klubbens omsättning skyhöga 900k. Bara för att nämna några exempel.

Det kan även bli en händelserik sommar-silly där många klubbar ser chansen att utmana i toppen om de lyckas värva rätt. Allt verkar därmed återgå till det normala och jag förväntar mig en bokslutssäsong med betydligt kallare vindar när klubbarna stänger böckerna för 2007.

SM-Guld, Appelqvists mardröm?

Serien är jämn, Hammarby är än så länge med där uppe men vägen till det onämnbara är mycket mycket lång. Om en och en halv månad öppnar transferfönstret och det är nog ingen vågad gissning att klubbarna kommer att agera då det ekonomiska överskottet tack vare TV-avtalet -06 bara väntar på att brännas i sommarsolen. Fansen förväntar sig namn och man drömmer om guld. Frågan är hur en VD i ett Fotbolls AB resonerar, ett SM guld är knappast den optimala kassako för allsvenska klubbars finanser.

1998 skrev Stefan Szymanski en artikel* baserad på en fallstudie av ManU där en av slutsatserna var att det ur ett ekonomiskt perspektiv var mer fördelaktigt att vara "runner up" än mästare. Resonemanget bygger på att det, surprise surprise finns en korrelation mellan tabellplacering och intäkter och mellan tabellplacering och kostnader där det senare har en tendens att dominera.

Att bygga ett bestående guldlag innebär en betydligt större kostnadskostym än en satsning som genererar toppstrid och ett eventuellt guld då och då och de år alla pusselbitar faller på plats. Szymanski menar att ManU:s publiksiffror och nationella varumärke växte sig starkast under den period där klubben jagade Liverpool som vann i stort sätt varje titel under 80-talet. Det var där grunden till klubbens storhetstid lades.

Mycket har hänt i fotbollsbranschen sedan -98 men profit i kombination med sportslig framgång lyser än idag med sin frånvaro på en europeiska fotbollskartan. Förvisso visar Parken (FCK) stabil och bestående lönsamhet men de står på ben där 2/3 av intäkterna kommer från verksamheter långt ifrån fotbollen. ManU är idag den enda renodlade fotbollsklubb som klarat av och leverera sportsliga framgångar och över tiden även klarat av och generera profit.

Tittar vi på klubben idag, den i Glazers ägo ser vi dock tydligt att man varken har de högsta lönekostnaderna eller den största värvningsbudgeten i Premier League, detta trots att klubben de facto och till skillnad från Chelsea har de intäkter och marginaler som på papperet skulle tillåta en än större satsning och därmed högre sannolikhet till guld säsong efter säsong.

En 2-4:e plats i Premier League ger dock fortfarande möjlighet till Champions League spel vilket medför galaktiska intäkter. Kanske räcker denna morot för bröderna Glazers även om de av naturliga skäl inte går ut med det. Ett guld är är för dem kul, roligt och bra för egot, men säkerligen inget självändamål. Glazers är rationella och ser ManU som en investering till skillnad från Roman Abramovitj vars syften snarare förefaller vara i form av personlig prestige. Men visst är det viktigt att vinna en titel då och då för trovärdighetens skull och nu lyckades man med det i år.

Om vi omsätter detta i ett tankeexperiment på hemmaplan och tittar på Hammarby Fotboll är jag nyfiken hur den till synes rationelle Henrik Appelqvist resonerar? "Hade det inte varit för SM-guldet hade vi nått budgetmålet med en vinst på 3,5 Mkr" sade Henrik till DI okt 2001. Att bygga för ett SM guld kostar pengar, att vinna SM guld kostar ytterligare i form av premier till spelare och ledare mm, att vinna guld innebär en massa frågor om varför man inte miljonsatsar på Europacupkvalet. Att vinna guld innebär dessvärre inte några signifikanta intäktsökningar för en allsvensk klubb.

Argumenten som de i media ständigt haussade marknadseffekterna som ett guld ska generera är inte tillräckligt stora för att finansiera det. Vi kan ta Djurgården som ett lysande exempel där klubben trots tre guld och flera cup-titlar under 2000 talet inte haft en tillväxt av marknadsintäkterna bättre än genomsnittet. Den åtrovärda och intäktsdrivande Champions League platsen som ett guld ger möjlighet och kvala till, är dessutom alldeles för långt bort för att sannolikheten för dessa intäkter ska kunna diskonteras hem och motivera en guldsatsning ur ett profitperspektiv.

Jag fascineras av balansen mellan nytto- och profitmaximering inom fotbollen och frågar man en klubbledare kommer det politiskt korrekta svaret om att ekonomi och sportsliga resultat går hand i hand. Balansen är dock inte helt perfekt vilket fotbollssverige, ja hela fotbollseuropa är ett levande bevis på.

Henrik pratar om att spelarförsäljningar är en del av klubbens affärsidé och jag börjar undra om just målet att tjäna pengar inte börjar bli större än strävan efter sportsliga resultat av den grövsta kalibern, ty de ekonomiska incitamenten är alldeles för små så länge svenska klubbar ligger ljusår efter det europeiska finrummet.

Så var ligger ambitionsnivån, är det på en sannolik topp4 placering som sedan lovar mer kommande säsong och därmed driver intresset? Att ersätta sålda spelare med förvärv billigare än de som lämnat eller egna prospects är en strategi vi verkar få vänja oss vid och hittils har den som bäst genererat en andraplats. Att ständigt vara en underdog och "runner up" kanske av styrelsen och klubbledningen anses som den strategi som på sikt ger ökade marknadsandelar och bäst ekonomisk avkastning?

Nu haltar detta resonemang eftersom Hammarby Fotboll AB historiskt inte varit något lönsamt bolag. Man har de senaste två åren inte klarat av och självfinansiera sin drift men upprepas förra årets vinst på 5.4 miljoner även i år blir frågeställningen mer aktuell. Allokeras resurserna optimalt för att skapa de bästa förutsättningarna för den högsta sportsliga avkastningen som kan nås inom rikets gränser?

Vi får en delikat fråga, vad ser du helst?
- SM guld och +-0 i ekonomiskt resultet
eller
- Tredje plats och + 5 miljoner

Skulle vara intressant och få funderingar kring detta från samtliga intressenter inom Hammarby Fotboll, inte minst minoritetsägaren AEG.

Det vore naivt och tro att det inte kommer och finnas något avkastningskrav när den nya arenan står färdigbyggd, det kommer det garanterat och göra. Frågan är vilket sportsligt pris vi kommer behöva betala i jakten på marknadsandelar och profit.

* Why is Manchester United so successful?, Stefan Szymanski, Business Strategy Review, 1998, Vol: 9, sid: 47 – 54

När oljan tar slut tar förnuftet vid?

Enligt en tabloid får Hammarby lite dryga miljonen för Jeff, om det nu stämmer en bra likvid för en spelare klubben i dagsläget inte är beroende av.

priset > värdet/nyttan (Hammarbyperspektiv)

Det tackar vi för.

Stämmer uppgifterna om hans lön, bonus och klausul är det bara och lyfta på hatten för en förhandling well done. Den stora frågan är om hur förhållandet pris vs nytta ur Ålesunds perspektiv kommer och bli när säsongen och bokslutet ska summeras, i mina ögon stor varning för kapitalförstöring.

Nåja, faller läkarundersökningen är vi tillbaka på ruta 1.

Den hypotetiska frågan handlar om framförhållning i kontraktsförlängningar. Hade processen mobbningen, utfrysningen, den totala förnerdringen och slutligen försäljningen kunnat genomföras tidigare med en transfer redan under vinterns transferförnster? Hade affären blivit bättre?

******

Kennedy till Ajax för dryga 10 miljoner sek. En klausul inblandad gör att prissättningen inte är helt perfekt då en spelare med Kennedys CV rimligtvis borde genererat ett högre kassaflöde. Sådana klausuler är inte helt optimala ur den säljande klubbens perspektiv eftersom transferlikviden oftast hamnar under spelarens förmodade marknadsvärde. Dessutom kan klubben inte riktigt styra timingen för själva transfern vilket kan kosta om man nu blir tvungen värva till den vakanta positionen.

Samtidigt är klausulerna för de mindre förmögna klubbarna ett sätt att indirekt finansiera kontrakten med spelarna alternativt finansiera spelarköp från en annan klubb (en höge vidareföräljningsklausul). Man maximerar nuvarande nyttan och tar smällen senare, om nu spelaren gör succé vill säga.

Äpplet sade i något studioprogram att Hammarby är allergiska mot den typen av klausuler, frågan är hur konsekvent man är när man känner en spelare glida en ur händerna.

Veckan som gått

Hade en kortare diskussion på jobbet om huruvida Richard Kingson kommer att förlänga med Bajen efter sina tre månader här eller ej.

- Det kommer han inte göra

Spelarmarknaden har "post bosman" blivit en global marknad, om än inte helt effektiv eller perfekt, så är det fortfarande utbud och efterfrågan som styr. Nu är prissättningen fortfarande ofta skev pga klausuler, ej perfekt tillgång till information/scouting samt det viktigaste av allt, det är människor vi pratar om och inte varor eller finansiella instrument.

Hur som helst, i Kingsons fall finns det givetvis en agent inblandad och hans ersättning utgörs med största sannolikhet i form av andel i sign-on bonusen. Således är agenten ute och letar klubbar just nu och även om Kingson ännu inte visat sin fulla potential ska vi komma ihåg att han förmodligen inte är särsklilt svårsåld.

- Han har internationell rutin från annat än en lingonliga
- Han har 51 A landskamper
- Kvar på näthinnan finns ett framgångsrikt VM slutspel

Även om ManU ryktet förmodligen är en anka, finns det hundratals andra potentiella klubbar i den europeiska floran av ligor, alla med större muskler än allsvenskan och Bajen. Mot dessa klubbar ska Hammarby konkurrera om signaturen, ett Hammarby som inte klarat av och självfinansiera sin drift de senaste två säsongerna, det med ett stall spelare utan Kingsons CV.

Vi får nöja oss med att Richard kom, stabiliserade ett ifrågasatt försvarspel och förhoppningsvis lämnar över en trupp i harmoni till Erland.

******

Djurgården kommunicerar i arenafrågan och jag känner igen tongångarna från Bajenled i början av årtusendet.

- Det går bra... jada jada jada... politikerna räknar med att fatta beslut inom vädigt snar framtid.

Förvisso verkar den politiska majoriteten i staden angelägna om att komma till ett avslut i arenasåporna men vi måste ta i beaktande att kommunikationen kommer från en organisation som är mästare på att kommunicera positiva men ofta substanslösa (icke)nyheter.

- Det nytecknade och unika rekordavtalet med Adidas... jada jada jada... vi kommer att öka marknadsintäkterna från nuvarande 20 milj till 50-60.

Konsekvensen finns att hitta på denna blogg.

Således, på arenafronten inget nytt.

******

På söndag är det match mot Örebro, pioniärerna vad gäller och sälja vinstandelsbevis i spelare till externa bolag för att förfina siffrorna i boksluten i den egna föreningen. Två klubbar följde efter, Örgryte där den sportsliga verkligheten till slut kom ikapp klubben och Djurgården som gjorde "framgångsrika spelaraffärer", nåja med hjälp av ett externt bolag.

Problemet var att Örebros plan inte klarade granskningen av ett exempelstatuerande förbund och blev degraderade till andradivisionen.

******

Debatten kring den jämna allsvenskan har blommat ut på allvar. Jag står fast vid min tes och kan bara konstatera att det finns två vägval.

- Fortsatt jämn serie som driver det nationella intresset och publiksiffrorna men där konsekvensen är uteblivna framgångar på de europeiska arenorna.

- Mer segmenterad serie där vi får fler ligor i en. Denna segmentering skapar förutsättningar för toppskiktet att kunna ta sats mot Europa. Denna väg riskerar dock att minska intresset vid uteblivna framgångar i Europacuperna och gudarna ska veta att det finns en drös av segmenterade ligor som misslyckats med att prodeucera Champions League lag.

För att nå det senare krävs större ekonomiska klyftor mellan lagen och vi kan ju konstatera att det finns ett visst motstånd för detta, kalla det gärna jantelagen. Hammarby Fotboll drev sin linje om att "storklubbarna" skulle få en större del av TV pengarna, inte helt orimligt enligt mig. Denna gång kämpade man förgäves även om jag undrar om inte den storstadsfixerade exponeringen i veckans match som nu för tiden driver premierna, är någon form av "icke existerande" överenskommelse.

Driften 2006, - 4 miljoner

Jag har tidigare skrivit om betydelsen av att driften ska självfinansieras och ekonomiskt gå runt hos en fotbollsklubb. Det har även varit bolagets inställning där man under tidigare årsmöten kommunicerat att budgeteringen gäller exklusive spelartransfers. På senaste årsmötet räknade man enligt Henrik med dessa i sin budget på +5 miljoner i vinst för 2007. Tittar man på senaste två årens driftresultat förstår man varför, minus dryga 7 miljoner på två säsonger i driftunderskott enligt SvFF:s årliga sammanställning.

"Spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé" säger Henrik ibland och de två senaste åren har spelarförsäljningar förutom det även fungerat som en livlina. Nu har Hammarby Fotbolls talangutveckling och förmåga att förädla spelare gjort att man klarat av och finansiera sin drift denna väg men tittar vi långsiktigt är det ingen strategi som kommer leda klubben mot dess vision, ledande klubb i Skandinavien. Det är dessutom tragist och se att respektabel del av Max-pengarna kan komma och finansiera ett driftunderskott även 2007.

Så som jag ser det, är den största boven det faktumet som jag skrivit åtskilliga spaltmeter om, den minskade marknadsandelen. Hammarby Fotboll ökar inte sina driftintäkter (publik, marknad, merchandise) lika mycket som dess konkurrenter gör. I en marknad där aktörerna snarare maximerar sin nytta än profit blir ekonomisk vinst, givet att den sportsliga ambitionen är den högsta, därför mycket svår och nå, på lång sikt omöjlig. Klubbarnas sportsliga ambitioner driver kostnadssidan i allmänhet och lönekostnaderna i synnerhet. Hammarbys totala lönekostnader ökade knappa 16% -06, allsvenska klubbars spelarlöner ökade i snitt dryga 9%. En akvation som är svår att få ihop om man ställer det i relation mot marknadsandelens utveckling. Driftintäkterna måste öka mer, alternativen är mindre roliga som t.ex lägre ambitionsnivå.

Hammarby Fotboll har dock en stor trång sektor i form av den nuvarande arenan, inte enbart vad gäller publikintäkter men även i form av reklamintäkter. Bosse Lundquist har sagt att företagen idag värdesätter aktiviteter och events mer än ren reklamexponering och det finns idag inget och sälja. Det finns en studie som ger stöd åt detta uttalande och visst finns det logistiska begränsninngar på Söderstadion för att ta in tillräckligt många nya partners idag och erbjuda dem de mer abstrakta mervärden som dessa är ute efter och förväntar sig.

Nu verkar det som att styrelsen/ledningen faktiskt verkar agera efter det faktumet vilket syns genom bl.a Unicef samarbetet som med största säkerhet kommer underlätta försäljningen till sina partners och kanske höja värdet och i och med detta priset på paketen klubben säljer. Långsiktigt ett riktigt bra beslut även om det innebär lite mindre intäkter iår. Jag tycker mig se att man börjar ta höjd för "arenaeffekterna" redan idag.

*******

Tittar vi på 2006 års resultat och kostnader sticker en sak ut, den extraordinära kostnadsposten på 3,7 miljoner. Uppenbarligen är det en kostnad som inte funnits tidigare år så jag har vänt ut och in på potentiella händelser under året som kan ha orsakat den och den enda källa jag kan tänka mig är kostnader som uppkom i samband med spelartransfer/transfers. Henriks kommentar på årsmötet om att han inte kunde avslöja något pga avtalstekniska skäl ger utrymme till konspiratoriska spekulationer.

*******

Ser att SvFF med släptåg skapat "Elitprojektet" som ska leverera en kvartsfinalplats i Champons League inom tre år, en utopi. Ännu en pappersprodukt precis så som den för ett halvår sedan haussade, idag bortglömda "U-21 allsvenskan". Nu ska man tänka smartare och annorlunda än omvärlden och har rekryterat en arbetsgrupp, ironiskt nog innehållande två bland andra mer eller mindre bekanta namn, Hasse Backe och Bo Lundquist som båda misslyckats kapitalt med att ta sina respektiva klubbar till Champions League då det begav sig. Så var det med det nytänkandet...

Minskad marknadsandel även 2006

Då har SvFF släppt den årliga sammanställningen av klubbarnas ekomomiska status. I vintras visade jag att Hammarby Fotboll inte klarat av att öka sina intäkter i samma takt som konkurrenterna. (för de som inte läst, läs för att lättare se konsekvenserna) Denna trend höll i sig även 2006 där Bajens andel av driftsintäkterna i allsvenskan nu landar under 10%. Detta innebär att klubbens finansiella konkurrenskraft blivit sämre och behovet av extern finansiering vid spelarförvärv lär med andra ord inte minska, inte fram till den dagen Hammarby Fotboll lyckas vända denna nedåtgående trend.

Jag har fått korrigera tidigare års siffror då Djurgårdens intäkter 2005 och bakåt tidigare inte inkluderat Djurgården Fotboll Marknads intäkter.

Samtidigt kan vi konstatera att Malmö är den klubb som tappat mest, från dryga 14% till 10.6%, det är främst publikintäkterna och souvenirförsäljningen som dalat för skåneklubben (från 25 msek till 17 msek resp 5,3 till 3,1). Klubben säljer dock spelare för med allsvenska mått enorma summor som stärker dess ekonomi, förmodligen på bekostnad av de sportsliga resultat klubben presterat de två senaste säsongerna. Djurgården fortsätter även de sin kräftgång medan AIK gjorde en stark comeback. Före detta storklubben IFK Göteborg är sakta men säkert på väg mot avgrunden. Göteborg stads arenalösning lär dessutom inte vara klubben till godo i relation till de planer och trender som finns i övriga fotbollsverige.

Nedastående tabell visar att driftintäkterna jämnats ut något radikalt i allsvenskan och jag är övertygad om att det är en av anledningarna till att vi iår får se en än jämnare och mer oviss serie.

Jag är religiöst övertygad om att den klubb som snabbast lyckas växa i driften, skaffa sig en mycket högre intäktsbas än konkurrenterna och klara av och bibehålla den ökade marknadsandelen kommer vara den klubb som klarar av och etablera sig som ett lag i den absoluta toppen över en längre tidsperiod. Just nu går dock allsvenskan helt åt andra hållet där småklubbarna procentuellt får mest utav nya TV avtalet.

Publiksiffran värmde

Okej, resultatet värmde än mer och så Petters comeback förstås. Jag misstänker dock att det var en klubbledare som knöt näven när publiksiffran presenterades. Jag är faktiskt positivt överaskad över de två senaste matchers publikvandring till Söderstdion, förvånad eftersom höstens dalande siffror och Royal Leagues blygsamma diton trots respektabelt motstånd, gjorde att mina varningsklockor började ringa. Lägg därtill vinterns kris- och skandalrubriker, och varenda medgångssuporter borde rent logiskt lämnat skutan för länge sedan, uppenbarligen är Hammarbypublikens preferenser mycket svårbedömda. Vi får se om det håller i sig när serielunken är igång efter sisådär omgång tio. Malmö borta blir sportsligt det första riktiga testet och matchen efter väntar osexiga Örebro. Blir det 13k igen eller landar vi ner en nivå.

moment 22

Somliga kallar det för fest, jag ser det snarare som en pest, tiotalet timmars ångest innan och sedan 90 minuters pina är vad varje derby hadlar om för min del. Igår var inget undantag och det var extra tungt att förlora en match mot ett lag som inte är bättre, nog om detta.

Det finns ett dilemma, jag vill att Hammarby Fotboll ska kunna ha ekonomiska förutsättningar för att kunna ha det bästa laget i landet. De år hemmaderbyn spelas på Råsunda, finns det utrymme för publiksiffror uppemot 35k. Hammarbys hemmaderbyn i år är schemalagda vid tillfällen där båda lagens prestationer ger direkt inverkan på publiksiffran. Det är därför ingen alltför vågad gissning om att två topplag i ett derby borde generera ca 5k mer i publik per match än ifall hemmalaget har absolut toppkänning och motståndaren simmar menlöst någonstans i mitten av tabellen. Det betyder totalt 10k per säsong, vilket mellan tummen och pekfingret borde generera ca 2 miljoner mer i intäkter.

Går jag och hoppas på att Gnaget och Djurgården ska gå bra i serien? I helvete heller, men lite motsägelsefullt när jag sedan ifrågasätter klubbens förmåga att generera intäkter. Men det är en supporters privilegie och hur tänker man i bolagsledningen? Stämmer Äpplet upp till sång när det vankas framgångar för kommande derbymotståndare då det förväntas driva publiksiffran?

*****

Observerade en viss deskripens mellan två påståenden.

Det bästa resultat Djurgården Fotboll har kunnat visa upp... Detta gör att vi går in i framtiden starkare än kanske någonsin.
Bosse Lundquist mars -07

Vad hände med ditt jobb som konsult för Djurgården? – Ingenting. Det ligger nere för det saknas pengar åt det.

Tord Grip april -07

Det blir djävulskt jämnt i år, igen

Allsvenskan förnekar sig inte, det verkar bli lika jämnt och osegmenterat iår som förr. Superfavoriten Helsingborg har redan tappat sex poäng, båda kapitalförstörarna Malmö och Djurgården åkte på var sin mina mot nykomlingarna Trelleborg respektive Brommapojkarna. "Mäktiga AIK" har spelmässigt ännu inte imponerat så som många förutspådde och mästarna Elfsborg har krampkännig. Alla slår alla syndromet lever även iår och oraklen med Wernersson i spetsen kommer misslyckas med sina tips även iår.

Det finns inga klubbar som lyckas rycka loss, det finns ingen topp om 2-4 klubbar som prenumererar på topplatserna år ut och år in. Det blir därför fiasko i europaspelet och allsvenskan fortsätter leva i sin egen lilla värld. Det har ändå sin charm och kanske är det också den största förklaringen till att serien drar så mycket publik och medialt intresse som man ändå gör i relation till kvaliteten, per capita borde allsvenskan vara en av Europas mest besökta ligor.

Gudarna ska veta att klubbarna försökt och skaffa sig konkurrensfördelar och etablera sig i toppen, den ena efter den andra har utpekats som föredömmen i svensk fotboll. Vi har alla hört sagan om Djurgårdsmodellen, Malmös starka män och nu helt plötsligt är det lilla Elfsborg som är landets role model.

Faktum är dock att vi förmodligen inte kommer se någon tydlig segmentering på ett bra tag, visst kommer det ske en liten kraftfördelning när allsvenskan utökas till 16 lag men skillnadena i lönebudgeterna mellan klubbarna är fortfarande alldeles för små. Visst finns det en procentuell skillnad men jämfört med Premier League som kanske speglar segmenteringen allra tydligast, är skillnadena mellan "storklubbarna" i allsvenskan och lagen under minimala.

De fyra toppklubbarna i PL är i särklass vad gäller lönebudgeten och Chelsea har t.ex fem-sex gånger så stor budget som lagen längs ner i pengaligan. Det blir att man får en segmentering med en sådan fördelning. Samtidigt är PL det tydligaste exemplet på en produkt skapad av G14 agenda. G14 lyckades tack vare sitt lobbyarbete utveckla produkten Champions League vilken tagit bort beroendet av mästerskapstiteln för att komma åt de stora pengarna. Hamnar någon storklubb efter i den nationella serien behöver den inte investera för guld utan det räcker att sikta in sig på en fjärdeplats för att komma åt CL pengarna. Denna modell har skapat förutsättningar för storklubbar att kunna leverera profit i en bransch där lönsamhet är lika vanlig som Helsinborg motsvarat guldförväntningarna under 2000 talet.

Tar vi bort de fyra giganterna i PL hittar vi egentligen en spegelbild av allsvenskan. Vi har Newcastle som sticker ut med högre budget än genomsnittet och likt Malmö väldigt sällan levererar. Vi har Kalmar-wannabeen Bolton som trots låga lönekostnader gör livet surt för andra lag. Det finns överaskande nykomlingar som till och med nosar på någon av övriga europaplatser och vi hade "mäktiga Leeds" som fick Champions League hybris, levde över sina tillgångar och till slut ramlade ur. Likheterna är många och lagen under fjärdeplatsen byter årligen placeringar med varandera, mycket på grund av att lönebudgeten och den finansiella styrkan inte skiljer sig tillräckligt mycket dem emellan.

Åter till allsvenskan, det planeras arenabyggen hos i stort sett varje klubb men vinnare blir de klubbar som blir mest framgångsrika i sina arenaprojekt och affärsutveckling och då menar jag de klubbar som lyckas få ut mest nettopengar från arenaintäkter minus arenakostnader. Det gäller således och bygga smart och inte mostodont, det gäller att inte överskatta antalet evenemang samtidigt som man tar höjd för annat än fotboll. Först då kan det kanske skapas löneklyftor lagen emellan och en tydlig segmentering äga rum. Frågan är dock om hur produkten allsvenskan och det nationella intresset för den påverkas av detta scenario?

Ny arena och nuvarande kapacitet

...grönvita sidan upp! har mycket observant snappat upp den första, mer konkreta ritningen över vår nya arena, intressant och man känner nyhetssuget ännu mer. Jag har fått frågan ifall jag är fientligt inställd till Hammarbys arenaprojekt. Det är jag givetvis inte men jag ser ett antal riskfaktorer som gör att vi inte kan sväva iväg och direkt drömma om guld och gröna skogar när beslutet väl är klubbat. Att Hammarby Fotboll behöver en ny arena står däremot klart då klubben får spela vissa av sina hemmamather på bortaplan. Att man dessutom sålde slut på plåtarna till premiären mot en motståndere av TFF:s ringa kaliber gör inte behovet direkt mindre.

Det hela blir än mer uppenbart när vi tittar på tabellen längs ner i inlägget där vi ser taket för biljettintäkterna. Detta tak som för övigt inkluderar två Råsundaderbyn, är endast 5-6 miljoner över den prognos jag lämnade för en vecka sedan, en prognos som bygger på ringa sportsliga framgångar. Taket ligger på lite drygt 36 miljoner vilket vi kan jämföra med AIK:s publikintäkter -06 på 38 miljoner, detta utan fullt kapacitetsutnyttjande. Problemet är att taket förmodligen är ouppnårbart då det finns klubbar som under säsongens gång inte drar fullt hus oavsett Hammarbys tabellplacering. Sedan har vi givetvis väderaspekten där den östra läktaren är mycket väderkänslig.

Det är heller ingen vild gissning att även marknadsintäkterna idag befinner sig nära sitt maximum. Marknadsintäkter där exponering på dräkter och arena är en del men en stor del kommer från företagsplatser och events i samband med matcherna. Utrymmet till det senare är idag ytterst begränsat.

Tabellen är ganska tråkig då vi med denna organisation förmodligen aldrig kommer att se spektakulära miljonförvärv. Ökningen av sannolikheten att genom ett mångmiljonförvärv nå upp till en högre intäktsnivå är för litet för att det ur ett profitmaximerande perspektiv ska vara försvarbart med en sådan investering. Tittar vi åt motsatt håll betyder nedsidan förvisso intäktsminskning, men konsekvenskerna av den är inte galaktiska för att motivera miljonsatsningar för att bibehålla en topplacering. Vi befinner oss därför i en ganska tråkig sits utan vare sig utrymme eller behov (om ledningen tänker ur ett profitperspektiv) till större investeringar i spelartruppen.

Tabellen visar även att Hammarby Fotboll, för att intäktsmässigt växa ikapp med de största konkurrenterna, kan göra det enbart genom att förädla och sälja talanger. En strategi som på lång sikt omöjligtvis kan generera konsekventa toppplaceringar år efter år. Arenafrågan är med andra ord den enskilt viktigaste för Hammarby Fotbolls framtida utveckling och potential. Med en ny arena blir uppsidan betydligt mycket högre och satsningen på den sportsliga delen av verksamheten än mer vital eftersom jag fortfarande inte får ihop ekvationen med 40 icke fotbollsrelaterade evenemnag. Hur nära ett avslut vi befinner oss är dock oklart.

Första prognosen

Skön hemmapremiär, skönt väder, oerhört sköna poäng och framför allt verkar det som att publiken återigen hittat tillbaka till Söderstadion. Blev lite konfunderad när speakern sa att publiksiffran på lite drygt 13200 betydde fullsatt. Det blir med andra ord inte mycket bättre än så här efter att man skurit ner antalet platser. Det var ändå tackasamt att möta TFF i första matchen på hemmaplan, då den massan nog inte kommit om vi mött samma klubb mitt under säsongen, oavsett tabellplacering.

Som utlovat har jag gjort en skattning av Hammarbys allsvenska publiksiffror för 2007. Denna prognos bygger på magkänsla och blygsamma sportsliga framgångar, dessutom två derbyn som på förhand är svårberäknade. Råsundaderbyna renderar dock i totalt högre publikintäkter i år, alibi för ledningen att gardera sig mot eventuella lägre publiksiffror pga sportsliga motgångar? Första hemmaderbyt inträffar midsommarveckan, kanske inte bästa förutsättningen för publikrekord. Andra derbyts publiksiffror är beroende av båda lagens tabellplacering. Är det två topplag som möts kan vi räkna med upp mot 35k. Ligger Bajen och Gnaget i ingemansland kan vi benchamarka 2004 års siffra 18k. Nu har jag valt att räkna på 25k i respektive derby.

Denna tabell ger oss underlag till en första prognos för Hammarby Fotbolls intäkter 2007 som finns överst i detta inlägg.
Publikintäkter - ej medräknade: Sv.cupen, Intertoto eller eventuell Royal League.
Marknadsintäkter - Jag utgår från Dagens Medias trend (minskning jämfört med 2006) och skruvar upp den en liten liten aning då jag tror att Unicef samarbetet kan underlätta den under säsongen löpande försäljningen.
Souvenirförsäljning - Årets nya replicadesign driver försäljningen upp till 10 msek igen.
Transferintäkter - Estimerar €1 milj för Max. (går egentligen enbart efter tidningsuppgifter, vilket jag inte känner mig komfortabel med)
TV-intäkter - 15 msek (vi tappar lite pga av förmodad lägre tabellplacering) ger tillsammans med transfers "övrig nettoomsättning" på 24 msek.

Nu kommer mycket hända under året och denna prognos kommer vi kunna justera beroende sportsliga resultat och de publiksiffror dessa genererar mm. Sedan är intäkter en sak, vi har en kostnadssida också. 2006 såg den ut så här.

expansion fees

Arenafrågan - i väntans tider

Man går och väntar på konkreta beslut och besked i arenafrågan vilket gör att man blir galen och full av konspiratoriska teorier. Det slog mig nämligen att AEGs plötsliga aktiva intresse och synliga engagemang för arenafrågan hösten 2005 kanske hade andra bakomliggande motiv än de för Hammarby Fotbolls mer sportsligt drivande. Kan det rentav varit startskottet för en exit från deras sida? Låter kanske märkligt men varför, efter flera års passivitet detta plötsliga engagemang? Dagens modell med nuvarande Söderstadion som arena ger förmodligen en lönsamhet och värdering knappt värd namnet vilket gör att jänkarnas sejour i Bajen inte blir speciellt lönsam, vare sig de behåller sitt innehav eller försöker sälja och gå ur.

Mitt resonemang och spekulation baserat på några benchmarks:
- Värdering av Hammarby Fotboll på lite drygt 50 miljoner för hela bolaget vid förvärvet av 49% av aktierna. (länk om DI artikel i samband med bolagiseringen)
- Parkens värdeutveckling från bolagiseringen till dess nuvarande börsvärde på drygt 4 miljarder kr. (tidigare blogginlägg om Parken)
- AIKs nuvarande börsvärde på ca 113 miljoner, det med en publikkapacitetsuppsida betydligt större än dagens Hammarby men utan en organisation med arena man får driftansvar för 24¤7 varken idag eller i framtiden.

Ett positivt beslut i arenafrågan borde, med bakrund av ovanstående och de initialt förväntade framtida kassaflödena, generera en markant uppvärdering av Hammarby Fotboll AB. Minst över AIKs nivå, förvisso mycket mycket lägre än Parkens men tillräckligt högt för att AEG ska överväga en exit pga av de osäkerhetsfaktorer och risker som arenaprojektet ändå bär med sig. Framförallt handlar det om närvaron av tre nya arenor i Stockholmsregionen som jag snuddat vid, här och här. Skulle konkurrensen mellan arenorna märkbart bli till Hammarbys nackdel, bör rimligtvis värderingen på bolaget så småningom justeras nedåt, kraftigt. Och varför vänta på framtida kassaflöden om man får chansen och göra en affär tidigare?

Det finns därför två val för AEG.
- Behålla investeringen och trotsa ovanstående risker samt satsa på affärsidén.
- Leta efter köpare och göra en exit med sannolikt mycket god förtjänst innan de andra arenorna står färdigbyggda, har det i såfall varit en medveten strategi sedan hösten 2005?

Så frågan är om arenaprojektet är ett medel för Hammarby Fotboll att bli ett Skandinaviskt topplag eller för AEG att göra en lönsam exit från Hammarby Fotboll AB? Förvissio behöver det ena inte utesluta det andra och givetvis måste i såfall jänkarna, vilket även är den viktigaste förutsättningen, hitta en kapitalstark investerare som hittar värden den nya organisationen Hammarby Fotboll tillsammans med en ny arena kan skapa.

Vad är det som då talar emot detta? Ganska mycket och faktumet att AEG har arenadrift som en del av sin kärnverksamhet (utmärkt om AEG på bloggen Absolut Bajen del1, del2, del3). Ändå är det en tanke som cirkulerat i mitt huvud det senaste dygnet, för det finns trots allt argument som talar för det.

Det blev i alla fall en ny huvudsponsor

Premiären avklarad och hmm... nog om det. Det här är en blogg med mer ekonomisk inriktning så matchanalyser ska jag försöka hålla mig borta ifrån. Förutom en pinne blev det officiellt med en ny(gammal) huvudsponsor. Avtalet läggs fram som unikt i svensk fotboll på Hammarbys hemsida. Hade det varit en viss lokal konkurrerande klubb hade liknande avtal presenterats med pompa och ståt i båda tabloiderna, även om det hade saknat substans. Jag gillar inte att länka till den typen av källor men här är ett exempel på hur man kan manipulera pressen och slippa bli ifrågasatt.

Det relevanta i detta case är ifall detta avtal är inräknat i denna kalkyl? Jag tror nog den är det och därmed pratar vi business as usual. Matchtröjan börjar bli dock mer och mer ren från reklam och jag gillar det, det höjer förmodligen priset på de aktörer som vill köpa exponering där. Att ta över bröstplatsen efter Unicef lär dessutom inte bli billigt.

Satt lite med den intäktsprognos för 2007 jag tänkte släppa efter hemmapremiären. Vill minnas att Äpplet surrade om 65-70 miljoner i budget på årsmötet? Kan det verkligen stämma för jag har precis spräckt 85 miljonersvallen, det utan och haussa publikintäkterna.

När exakt var det AEG släppte hockeyn i Bajen? Spånade lite på deras plötsliga mer aktiva inblandning i arenafrågan hösten 2005. Håll utkik under sena onsdagskvällen för en mycket lös teori på denna blogg.

Publikintäkter - bakgrund

Match imorgon, viktig sportsligt och viktig för haussen kring hemmapremiären. Biljettrusningen verkar varit god de senaste veckorna och det är bra. Biljettintäkternas osäkerhet och variation är direkt avgörande för klubbens ekonomiska status och därmed muskler vad gäller satsning.

Jag tänkte lämna prognoser på Hammarbys intäkter 2007 under säsongens lopp. Marknadsintäkterna och souvenirer borde man kunna skatta med någorlunda precision. Spelartransfers är som de är och publikintäkter lär vara den svåraste intäktsposten för en fotbollsklubb att budgetera. Det blir något lättare för klubbar som har en hög andel säsongskort/hemmasnitt sålda men exponeringen mot sportsliga framgångar, goodwill mm är hög och påverkar utfallet genom att locka marginalpublik.

Jag letade lite för och finna om det gjorts studier angående detta vilket det givetvis har. De flesta är gjorda i England, och jag gör en kortare sammanfattning av resultaten över de faktorer och slutsatser man fann signifikanta och lite kommentarer ifall man kan skönja liknande mönster här hemma.

Vi kan dela upp faktorerna i två klasser, jag väljer kalla dem macro och micro. Macro är för klubben svårt att direkt påverka såsom, demografiska faktorer som antalet potentiella besökare, disponibel inkomst, lagtillhörenhet, familjesituation, arbetslöshet mm som påverkar prioriteringarna. Vi har logistik såsom arenans geografiska placering och utformning (mkt aktuellt i Bajens fall), TV-sändningar som har en påverkan samt tidpunkter för match.

Micro är de för klubbledningen mest intressanta ur det perspektiv att man kontinuerligt kan påverka samt använda sig av vid budgetering och måluppfyllelse. Det är fatorer som direkt har att göra med själva seriemodellen och konkurrensen. Fotbollen är intressant ur ett branschperspektiv då klubbarna för att kunna leverera sin produkt är beroende av andra lag i serien, dvs sina konkurrenter, man kan ju inte spela mot sig själv. Denna dynamik hittar man förmodligen inte i någon annan bransch.

Osäkerhet kring matchens förväntade resultat ska ha betydelse även om forksarna inte riktigt är överens i vilken grad. Ju mer osäkert desto mer publik, hävdas ibland och visst det är alltid mer folk på Söderstadion när det vankas oviss "stormatch". Å andra sidan säger historien att det i Bajens fall kan sluta hur som helst oavsett motstånd...

Osäkerhet kring mästerskapet. Ju längre utgången av serien är oklar, desto mer publik kommer till matcherna. Ett par studier finner detta signifikant och rent spontant känns det logiskt. Närhet till olika seriestreck och det onämnbara driver givetvis siffrorna. Hur kommer det förmodade ökade antalet betydelselösa höstmatcher påverka denna parameter när allsvenskan utökas till 16 lag? Förmodligen kommer den totala publiksiffran ändå öka och därmed intäkterna.

Sportsliga framgångar är givetvis mycket viktiga. Toppstrid är bra, blir ett lag överlägset hämnar det dock publikströmmarna, även för det överlägsna laget. En studie gjord i England visade att ManU byggde sin stora publikbas de åren Liverpool hade stora framgångar under 80talet genom att hela tiden jaga. Man växte ifrån Pool både publikökningsmässigt och vad gäller lönsamhet. Slutsatsen blev att det mest effektiva ur ett ett lönsamhetsperspektiv är att vara "runner up" då det samtidigt över tiden innebär lägre investeringar i spelarlöner än om man går för bucklan. Inte helt otroligt då Hammarbys toppstrid 2003 som varade i stort sett hela säsongen genererade det största publiksnittet efter klubbens comeback i högsta serien -98. I Hammarbys fall har även en oviss bottenstrid varit publikdragande, det kan dock kanske påvisas föregående faktor, osäkerhet kring tabellutfall, här i form av överlevnad. Vi har givetvis även förväntningar på sportslig framgång som direkt bör påverka publiktillströmningen. Höga förväntningar som under säsongen går i grus förmodar jag påverkar snittet negativt. Är det bättre att som i år baissa dessa? Men vilket utfall ger baissade förväntningar och kassa resultat?

Rykte, anseende och goodwill, ett par tyska forskare kom fram till att det i Bundesliga är viktigare med både hemmalagets och motsåndarnas goodwill samt rykte än t.ex osäkerheten kring matchens förväntade resultat. De är nog inte helt ute och cyklar, det finns klubbar i allsvenskan som inte kommer fylla Söderstadion oavsett Hammarby ligger i topp eller ej. Jag tittade lite på AIK i fjol som både låg i topp, överträffade de flestas förväntningar och har en arena utan övre begränsning vid en normal seriematch. Följande lag drog mindre publik, HBK, KFF (drog ju mkt idag, men premiäreffekten), ÖIS och Häcken, samtliga långt under snittet, jämför man sedan med Hammarbys och andra lags siffror... Sen kan denna observation ifrågasättas eftersom den är gjord under enbart en säsong där faktorer som föregående match, väder, tidpunkt på säsongen osv kan påverka.

Sedan har vi det egna lagets rykte, anseende och goodwill och frågan är hur mycket "dålig publicitet" i media påverkar enstaka matchers publikutfall? Vi hade en händelse förra hösten efter vilken publiksiffrorna sjönk, hur mycket kan tillskrivas detta? Kan det med största tydlighet kommunicerade Unicefsamarbetet på sikt driva publik tack vare ökad goodwill? Klubbarna måste även vårda sina trogna supportrar och inte enbart fokusera på marginalarna, folk drar folk dvs "Bandwagon Effects" som det stod i en av rapporterna.

Biljettprisets förändring Finns inga studier som finner en signifikant påverkan över tiden när biljettpriserna justeras. Undersökningarna har dock ett par år på nacken och ett par Britter jag pratat med har påpekat att denna faktor börjar ge utslag i England där vissa klubbar haft vikande siffror, det kan å andra sidan även ha och göra i kombination med övriga faktorer. Här hemma har vi sett att Östra läktaren på Söderstadion visat sig vara svårfylld även när man sänkt priserna. Har denna kortsida fyllts har det skett pga andra faktorer.

Nu blev jag lite sugen att försöka kötta in flera års publikdata och ovanstående microfaktorer i en regressionsanalys för att försöka skatta och se om det överhuvudtaget kan vara signifikant för oss men... Hur får man tag i historiska odds? Hur skattar man rykte & goodwill, egna lagets respektive motståndarnas? Graden av osäkerhet kring seriens utfall? I Hammrbys fall blir en sådan jämförelse än mer komplicerad då vi påverkats av andra faktorer. Förändrad kapacitet på Söderstadion efter 2003, flytt av derbyn till och från Söderstadion, ett derby färre 2005. Vi har även det begränsade antalet "kvalitativa" platser på vår arena, jag misstänker att den "bortskämde" marginalsupportern ogärna ställer sig på Östra. Mycket tidskrävande och jag finner ingen tid för och kunna grotta mer i detta just nu...

Sedan har ju olika klubbar olika stor exponering mot ovanstående faktorer, antalet "medgångssupportrar" varierar från klubb till klubb, uppsidan respektive nedsidan är olika stor. Jag ska dock göra en ytterst subjektiv och på magkänsla baserad projection av årets publiksiffror och intäkter, denna ska jag lägga ut här efter hemmapremiären.

Jag fårstår dock att skattningen av publikintäkterna när man lägger budgeten är svår och en
- för låg budgeterad publiksiffra sänker spelarlönebudgeten och satsningen på truppen
- för hög budgeterad publiksiffra stjälper det ekonomiska utfallet och får konsekvenser på längre sikt.

Kanske hittar vi en förklaring till varför allsvenskan drar så mycket publik i relation till den kvalitet den levererar ur ett internationellt perspektiv, räknar vi dessutom per capita, lär allsvenskan ligga väldigt högt upp. Vi har en osäkerhet kring mästerskapet och tabellplacering varje säsong, överlägsna klubbar lyser med sin frånvaro. Kan man som seriemakare och klubbledning medvetet och aktivt stimulera ovanstående faktorer och gör man det idag?

källor:

J. Borland and R. McDonald (2003), “Demand for Sport”, Oxford Review of Economic Policy 19(4), 478-502.

D. Czarnitzki and G. Stadtmann (2002), "Uncertainty of Outcome versus Reputation: Empirical Evidence for the First German Football Division", Empirical Economics 27, 101-112.

Stefan Szymanski (1998) "Why is Manchester United so successful?", Business Strategy Review, Vol: 9, 47 – 54

Osynliga handen sammanfattar rapportsäsongen - del 1

Allsvenskan börjar och rapportsäsongen är över, tänkte göra en kort sammanfattning av klubbarnas ekonomiska resultat 2006, inga djupanalyser utan kortare kommentarer. Anmärkningsvärt är att i stort sett samtliga klubbar och därmed allsvenskan som helhet för första gången(?) visat ett positivt resultat. Detta kan till största delen tillskrivas nya TV avtalet som innebar en ökning av premierna till de allsvenska klubbarna från 50 till 180 miljoner. Historien säger dock att dessa extra intäkter på sikt kommer att ätas upp av högre kostnader, främst genom högre spelarlöner.

Hammarby Fotboll AB + 5,4 miljoner i vinst genererat av 90 miljoner i intäkter är siffror Hammarby Fotboll inte varit i närheten av tidigare. Runström och Stoor affärerna på sammanlagt ca 14 miljoner bidrog givetvis starkt till detta. Skadorna på Jensen och Petter Andersson tvingade klubben till investeringar i spelartruppen i form av bl.a Chanko och lånet av Eguren. Allt som allt lär dock den löpande driften resulterat i ett underskott på approx 2-5 miljoner beroende om man väljer att räkna med sign on bonusar eller ej. Lönekostnaderna ökade med hela 16%. Det som oroar är de löpande intäkternas utveckling, bortsett från de centralt förhandlade TV pengarna samt spelartransfers har klubben inte vuxit utan ligger på ungefär samma nivå som 2004. Spelarförsäljningar kommer med andra ord fylla en central roll för det ekonomiska resultatet och finansieringen av de sportsliga ambitionerna de närmaste åren. Denna strategi kan bedrivas under en kortare tid enbart tack vare att klubben är långt framme vad gäller talangutveckling. Detta ger en uppsida och det finns idag en hel del dolda värden som inte syns i balansräkningen i form av talanger. På sikt (helst igår) måste dock Hammarby Fotboll släppa beroendet av transfers om den sportsliga visionen ska bli verklighet.

AIK Fotboll AB 96 miljoner i omsättning och 13,5 miljoner i vinst före skatt är mycket bra siffror av en klubb som så sent som för 1.5 år sedan stod på ruinens brant. 2006 års resultat kan till stora delar förklaras med att klubbens trupp, både ur ett investerings- och löneperspektiv var undervärderad i relation till de sportsliga resultaten som i sin tur drev publikintäkterna (38 milj). Redan detta år lär klubbens marginaler pressas mot ligans norm i samband med de sportsliga framångarna och de lönekrav dessa bär med sig då spelarna och ledarna numera vet sitt värde. AIK har dock i år potential att öka förra årets reklamintäkter, 21 miljoner. Publikintäkterna blir svåra att öka, framförallt om de sportsliga resultaten skulle gå emot klubben, förväntningarna är nämligen skyhöga. Det ska bli intressant och följa hur AIK denna gång hanterar tillgången på kapital.

Djurgården Snårigt värre, här har det skett en organisationsförändring. Elitfotbollen drivs from 1 jan 2006 av ett nybildat bolag, Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB), ett av Dif FF 100% ägt bolag. Dessutom har Djurgården Fotboll (DF AB) har överlåtit Djurgården Fotboll Marknad (DFM AB) till DEF AB mot en ersättning av 30% av DFM AB´s nettovinst under perioden 2006-2010. DF AB ägnar sig numera enbart åt investerings- verksamhet.

Koncernerns (Dif FF + DEF AB) resultat på +10 miljoner är siffror som imponerar. Bakom vinsten döljer det sig dock intäkter på 118(!) miljoner där 26 miljoner kommer från spelarförsäljningar (ännu oklart hur stor del transfererats från DF AB i form av andelsbevis) och 8 miljoner i föreningsbidrag från Djurgårdsandan. Djurgårdsandan finansieras i sig genom olika bidrag, bl.a. från familjen Perssons stiftelse. Även Djurgården har med andra ord problem med att finansiera sin verksamhet genom den dagliga driften. Varken publik- eller marknadsintäkterna ökar tillräckligt och den nya och plötsliga satsningen på talanger är en strategi som klubben nu anammar efter bl.a Bajen förmodligen för att de senaste två årens kapitalförstöring inte ska vara för evigt. Det finns likviditet i både DEF AB och förmodligen även DF AB men det är mycket tack vare externa kapitaltillskott. Klubben lär således ha resurser till förvärv men lönekostnadsökningar finansieras redan idag genom sålda spelare (finns inte så mkt kvar av värde och sälja känns det som) alternativt externa kapitaltillskott.

Spelarförädling möjliggör Unicef på bröstet

Det har nu gått två dygn sedan Hammarby offentliggjorde det utökade Unicef samarbetet. Långsiktig varumärkesvård vann dragkampen mot kortsiktiga miljonintäkter (om det nu var en dragkamp). Årets lönebudget hade förmodligen kunnat bli större med en kommersiell reklamblaffa. Jag har pratat en del med personer som inte har grönvita sympatier och personer som har en mer hmm... neutral inställning och de flesta är imponerade, vissa förvånade och någon som var konspiratorisk.

En intressant fråga är hur detta beslut växte fram hos marknadsavdelningen samt styrelsen. Kom detta spår upp på agendan redan under senhösten eller blev det en lösning som myntades senaste månaderna då man märkte att försäljningen av den mest prestigefulla reklamplatsen inte skulle inbringa förväntad ersättning. Intressant eftersom det skulle säga mycket om ledningens strategiska kompetens.

Hur som helst måste klubben känt att man har haft råd att avstå en intäkt under 2007 för en mer långsiktig varumärkesstärkande åtgärd. Detta skulle inte varit möjligt om Hammarby Fotbolls spelarförädling inte varit det den är idag. Vi vet att den ekonomiska vinsten 2006 till stor del finansierades genom spelarförsäljningar av två Hammarbysöner. Vi vet även att årets budgeterade 5 miljoner i vinst inkluderar spelartransfers och där förädlingen av Max von Schlebrügge redan genererat en respektabel summa pengar till 2007 års bokslut.

Dessa spelartransfers har gjort att Hammarbys likviditet och betalningsberedskap nu är stark. Jämför vi årsredovisningarna över tiden har vi haft en kassa vid årsskiftet enligt följande.
2006: 8.5 milj
2005: 5.9 milj
2004: 6.1 milj (efter nyemission till AEG á ca 4 milj)
2003: 10.9 milj
2002: 2.8 milj

Räknar vi omsättningstillgångar minus kortfristiska skulder ser vi att det vid senaste bokslutet återigen efter två års distress slutar på plus.
2006: + 0.7 milj
2005: -2.7 milj
2004: + 0.8 milj (efter nyemission till AEG á ca 4 milj)
2003: + 1 milj
2002: -5.2 milj

Lägg därtill en ansenlig summa pengar vi fått för Max efter senaste bokslutet och vi ser tydligt att klubbens finansiella status när allsvenskan drar igång är mycket stabil och det finns onekligen utrymme till och avstå en insättning på kontot en betalande sponsor skulle gjort.

Att vara beroende av spelarförsäljningar är dock ingen strategi som är hållbar i det långa loppet, inte i kombination med höga sportsliga ambitioner och de löner dessa ambitioner driver. Hammarbys löpande intäkter har som bekant slutat växa tillräckligt. Är Unicef samarbetet en positionering för att på sikt öka uppsidan både på marknads- och publikintäkter? Ger denna positionering en signifikant effekt var detta ett genialiskt drag.

Jag har tidigare varit nyfiken och ifrågasatt hur Hammarby tänkt och använda överskottet Max-Traoré. Väljer man räkna på det sättet har en del av dessa pengar indirekt investerats i något man tror kommer gynna Hammrbys image och varumärke. Förmodligen ett mycket bra beslut på lång sikt. Samtidigt går man in i denna säsong med många frågetecken vad gäller den sportsliga biten och därmed även de intäkter sportsliga framgångar på kortarare sikt genererar. Det kan gå bra, men det kan även gå åt pipan. Sannolikheten för det förstnämnda är större idag än när vi gick in i 2006 års säsong. (å andra sidan sitter vi med facit på hand för -06) Det bör finnas resurser kvar och vi vet inte om det är bristen på prospects eller om man inte ansett att ytterligare spelarförstärkningar ökar sannolikheten till en tabellpaceringsförbättring som i sig genererar tillräcklig intäktsökning. (hmm...undrar om det finns modeller som beräknar sådant)

Nu ligger de kortsiktiga intäkternas utveckling helt i TG:s och spelarnas händer, i alla fall fram till nästa transferfönster öppnar. Jag vill fortfarande inte se någon större ekonomisk vinst -07, jag ser hellre sportsliga framgångar.

Unicef

Det blev så som bloggläsaren "Flugan på väggen" förutspådde redan 30 mars. I en värld där varje intäktskrona är viktig presenterar Hammarby en samarbetspartner som man inte fakturerat en spänn för att den ska erhålla det bästa exponeringsläget.
För att göra en fair analys av detta måste vi sammanfatta den info vi känner till, dessvärre känner vi inte till allt vilket gör att slutsatser endast kan gälla som hypoteser.

Vi vet följande:
Hammarby fotboll har enligt Dagens Media störst marknadsintäkter i Stockholm och fjärde störst i landet.
Tillväxten i Hammarbys marknadsintäkter har dock börjat avta, i år beräknas de t.o.m minska.
Enligt verksamhetsberättelsen 2006 känner klubbens marknadsavdelning "frustration" över svårigheten att knyta sponsoravtal eller sälja företagspaket.
Hammarby fotboll tappar marknadsandelar gentemot sina konkurrenter gällande de löpande intäkterna.
Hammarby Fotboll har under hösten och vintern exponerats i media, kanske mer än någon annan klubb, tyvärr väldigt ofta med en negativ klang.

Min första reaktion var att ledningen inte lyckats "sälja" bröstreklamen till en aktör som velat betala en ansenlig summa pengar, för hade man hittat en samarbetspartner som velat hosta upp en stor summa pengar, dvs en summa som minst motsvarar det marknadsvärde klubbens marknadsavdelning anser att denna exponering har, hade vi förmodligen inte sett Unicef där vi ser dem idag.

Frågan är då, är Hammarbys varumärke tillräckligt starkt och fanns det en intressent som var redo att betala en summa som dock Hammarby ansåg var för låg? Om svaret på den frågan är ja så var beslutet att gå fullt ut med Unicef ganska dåligt ur ett kortsiktigt perspektiv då klubben de facto nu prognostiserar minskade marknadsintäkter 2007 och klubben tappar därmed mot några av sina bittraste konkurrenter.

Hur det påverkar intäkterna ur ett mer långsiktigt perspektiv är däremot svårt och säga idag, alla sådana försök till prognoser är väldigt abstrakta och uttrycket goodwill är en j:gt fin klyscha att gömma sig bakom. Att goodwill är abstrakt, svårt att mäta är de flesta överens om. Vi vet att det finns bolag runt om i världen som vill associera sig med olika typer av välgörenhet och det kommer aldrig vara negativt att förknippas med Unicef. Hur detta kan konkretiseras eller mätas är svårt och säga. Jag har bollat lite med en person som är betydligt mycket mer kunning än mig inom varumärken och för att citera, "Den viljan kan ju grunda sig både i ideella och ekonomiska överväganden. Alltså det kan ju komma både ur att man faktiskt vill göra något gott och att man tror att det kan gynna klubben. Och klubben kan ju tänkas gynnas av att den förknippas med något positivt, snarare än olika typer av problem i huvudet på olika beslutsfattare, sponsorer och kanske även de delar av fotbollspubliken som inte automatiskt kommer i ur och skur."

Ur detta perspektiv kan vi göra ett antagande att nuvarande sponsorer och framtida potentiella samarbetspartners kan tänkas betala mer för att förknippas tillsammans med Unicef och Hammarby, förmodligen blir attraktionskraften och värdet för och synas med Hammarby och potrföljen av samtliga varumärken mycket större. Detta är som sagt oerhört abstrakt och kanske borde inkluderas mitt tidigare inlägg om modiga beslut vs galenskap.

Vi har nu för lite information om de övriga sponsoravtalen och för lite information ifall detta beslut var något som klubben planerat sedan tidigare eller indirekt "tvingats" till och fatta. Fakta i målet är dock att den stagnerade tillväxten på maknadssidan började innan avtalet förhandlades och detta skulle faktiskt kunna tolkas som att ledningen försöker göra något annorlunda för att få en skjuts uppåt igen. Skulle denna strategi lyckas är det givetvis mycket mer givande att öka premierna från de övriga sponsorerna med x% samt attragera nya samarbetspartners än att hela tiden försöka öka en enda samarbetspartners faktura för exponering på bröstet.

På kort sikt står vi dock med en lägre intäkt än vad vi hade fått med en reklamblaffa som kan faktureras. Vi får dock se hur framtiden visar sig, i Dagens Media-artikeln framkom ju att klubben räknar med att dra in 10% av marknadsintäkterna under säsongen, kanske leder detta till att det blir det mer än 10%, kanske inte. Ett av syftena med bloggen var att dokumentera händelser för att lättare kunna analysera framtida nyckeltal och ledningens fattade beslut och samma princip gäller marknadschefen som spelare och tränare, man är aldrig bättre än sitt/sin senaste resultat/placering. Vi kommer kunna mäta detta, till viss del om knappt ett år i form av marknadsintäkter vs intäktsprognosen, längre fram i form den procentuella utvecklingen av marknadsintäkterna över tiden.

Unicef är bra för Hammarbys image, det är nog de flesta överens om, bra för varumärket, det är bra i tider när det behövs positiva rubriker, det är bra inför den nya arenan och de möjligheter till nya sponsoravtal denna genererar. Förvisso fanns ett samarbete sedan tidigare, men hur många oinvigda kände till det? Detta val av kommunikation och exponering kostar dock i en utebliven slant i år, frågan är hur stort belopp det fanns och hämta hem?

***

Matchtröjan presenterades samtidigt med Unicef och designen skiljer sig från tidigare era. Jag tror att det kommer driva replicaförsäljningen och kanske kan souvenirförsäljningen bryta en negativ trend.

***

Olof Lundh gör årets självmål i dagens artikel om Emils klausul. Ena dagen är sådana avtal kanon, andra dagar är det helt förkastligt... Ska man skratta eller gråta?

Inlägg nr 50

Det här är det 50:e inlägget på denna blogg. När jag skrev det första, nyårsafton -06 hade jag ingen aning om att jag skulle fastna i bloggträsket. Syftet var att skaffa mig själv en bättre koll på Bajens ekonomi och dokumentera vardagliga händelser för att lättare kunna förstå nyckeltalen som man årligen får genom olika rapporter.

Ganska snabbt insåg jag att ämnet var betydligt mer komplext vilket blev en drivkraft för mig att försöka skaffa mig en bredare referensram inom fotbollsbranschens mysterier då denna bransch är olik alla andra. Om vi tar ett generellt bolag är profit oftast den största drivkraften och hela dess verksamhet mäts genom olika nyckeltal i form av intäkter, vinstmarginaler mm vilket ställs i relation till konkurrenterna. En fotbollsklubbs verksamhet mäts genom ytterligare dimensioner då det finns en till konkurrenssituation, de sportsliga resultaten, antalet inspelade poäng, antalet vunna titlar, tabellplaceringar som genererar ytterligare intäktsbringande tävligsmatcher. Båda två går hand i hand men vilken av drivkrafterna är starkast? Föreningar har förmodligen de sportsliga resultaten som sin drivkraft, hur är det med klubbar som drivs i bolagsform? Lägg därtill fansen som förväntar både sportsliga framgångar och ekonomisk avkastning.

En annan intressant aspekt och något jag ännu inte angripit är de klubbar som är börsnoterade och värderingen av dessa. Börnoterade bolag värderas ju bl.a efter antagandet om att investerarna är rationella, deras investeringsbeslut baseras på på det optimala förhållandet mellan risk och avkastning. Tänker de som köper aktier i en fotbollsklubb likadant? Finns säkert många perspektiv på detta och fenomenet ställer den finansiella teorin på sin spets.

Jag har under vintern sökt information i databaser, försökt hitta uppsater och studier som behandlar ämnet. Rent generellt kan jag säga att det som är skrivet på universiteten och högskolor i Sverige behandlar fenomenet ur enbart ett perspektiv, det marknadsekonomiska. Söker man internationellt finns det ganska mycket matnyttigt, mer djupgående och flerdimensionellt. Jag har samlat en hel del på bloggen och det finns under "artiklar" i högerspaten för de som går igång på sånt.

Finns det studenter inom finans, nationalekonomi eller dylikt som finner detta ämne intressant och funderar på att dedikera sin uppsats till fotbollen har det under de fyra månader jag hållit på med bloggen dykt upp massor med frågeställningar jag själv inte har tid att grotta in mig djupare på. Bara höra av sig, det finns som sagt var inget riktigt matnyttigt skrivet på hemmaplan där man kopplar ihop de båda dimensionerna profit och sport.

Rapportsäsongen är över och jag ska försöka samla de allsvenska klubbars ekonomiska resultat för 2006 med korta kommentarer. Jag kommer även att kontinuerligt under året försöka göra progoser för Hammarbys intäkter -07. Efter påsk börjar allsvenskan på riktigt och inläggen här blir förmodligen något mindre frekventa misstänker jag...

Inhemska spelare vs importer

Helsingborgs utspel de senaste veckorna har fått många att lyfta på ögonbrynen. Det hela saltades med Kentaro Groups representant som ville att allsvenska klubbarna skulle importera spelare från Asien för att på detta sätt bygga varumärken utanför rikets gränser. Många hävdar att ett sådant agerande är förödande för svensk fotboll. Och vissst skulle det vara förödande, om alla lag agerade likadant och enbart tog in importer utifrån.

Frågan är dock om förbud och regleringar för att förhindra detta är lösningen på problemet och är det ett problem över huvudtaget? Personligen är jag generellt emot regleringar, förbud och diverse påbud mm. Det måste finnas möjligheter att på ett fritt sätt kunna skapa en maximal nytta genom att använda sig av allt den globala marknaden har att erbjuda. Studier visar också att de nationella ligornas kvalitet ökat tack vare globaliseringen. Vi ska dock komma ihåg att sådana undersökningar görs i större ligor där man tack vare tillgång på kapital haft möjligheten att plocka russinen i kakan. Här hemma är det tredje sorteringen av fotbollsvagabonder vi ser springa på de allsvenska planerna. Att tro att den typen av spelare bygger starka varumärken i deras respektive hemländer är lite naivt om man frågar mig.

Det finns klubbar i ligor som kan jämställas med allsvenskan som försökt sig på "importstrategin" men inte fått den sportsliga avkastning man hoppats på. T.ex. den i Offside för något år sedan omskrivna polska klubben Pogon Szczecin som än idag har majoriteten brassar i truppen. Pogon som ändå är en någorlunda anrik klubb ligger idag farligt nära nedflyttningssträcket i Orange Ekstraklasa (när kommer f.ö. Allsvenskan sälja rättigheten till namnet) och strategin är med andra ord långt ifrån någon spikrak väg till framgång.

Allsvenskan har som alla vet hopplöst halkat efter och det är föga förvånande att klubbar söker nya strategier för att dels etablera sig i toppen och dels försöka komma ut i Europa. Rätt eller fel, inget lag har ännu lyckats nå långvarlig framgång. Däremot är kanske Elfsborg som valt att satsa på inhemska spelare och som har en uttalad strategi om att satsa på spelare från de nordiska länderna på väg att bryta trenden?

Det som därmed är viktigt för svensk fotboll och dess framtid är att det finns klubbar som ser värden i att ha en talangutveckling i toppklass. Det som är viktigt är att denna strategi uppmärksammas av media mer än det görs idag. Det som är viktigt är att det finns klubbar som tack vare talangutveckling lyckas nå sina mål rent sportsligt och på så sätt banar vägen. Det som är viktigt är att dessa klubbar får stöd och hjälp av förbunden. Det som är viktigt är att förbunden underlättar de syften talanglag fyller (t.ex fri rörlighet mellan farmarlag och A-lag). Det som är viktigt är att förbunden delar med sig, SvFF levererade en vinst på 28 miljoner och jag undrar om det är syftet med deras verksamhet eller om vi i framtiden får se mer medel läggas t.ex som premier till klubbar som satsar eget och inhemskt. Det vi sett hittills är den patetiska pappersprodukten "juniorallsvenskan" som med största säkerhet kommer hålla en nivå lägre än reservlagsserien.

En strategi på talangutveckling tar tid och kräver tålamod. Själv hoppas jag och tror på att Hammarby konsekvent fortsätter arbeta vidare med sin talangmodell och att den på sikt kommer att betala sig än mer, både sportsligt och ekonomiskt. Och visst måste det ges utrymme att förstärka vissa positioner med spelare utifrån eftersom det nog är något naivt och tro att en strategi med endast egna talanger kommer vara vägvinnane hela vägen ut. Men förbud och regleringar? Jag är mycket tveksam.

Marknadsintäkter

Dagens Media (DM) har den goda vanan att leverera de intäkter som marknadsaktiviteter årligen genererar.

Förvisso kan vi kanske ifrågasätta Hammarbys siffror då 27.5 miljoner inte kunde valideras i årsredovisningen (22,6), kanske kunde 5 milj av publikintäkterna tillskrivas sponsorerna, vad vet jag... Hur som helst, Hammarby är enligt DM störst i Stockholm, igen. Djurgården har sedan åtminstonde två år tillbaka snackat om att öka marknadsintäkterna till 50-60 miljoner, nu ligger man fortfarande och stampar lite över 20 strecket, även om årets projekterade ökning är klassen bätte än Bajens dito.

Innan vi lyfter Bajen allt för högt vill jag dock återknyta till mitt resonemang om att det mest essensiella är förändringen över tiden. (För dem som inte läst finns det under länken här). Ställer vi upp en sådan tabell där vi mäter detta blir placeringen mer blygsam även om prognosen, enligt Patric Ljungströms kommentar i DM ska betraktas som moderat och där man räknar med att dra in 10% av intäkterna under säsongen.

- Vi är mer försiktiga med den siffran inför den här säsongen än inför förra. Därför har vi budgeterat för något lägre totala sponsorintäkter i år.

Nykomlingarna bortsorterade och AIK har pga att de är börsnoterade inte kunnat lämna någon uppgift för 2007:

Varför är detta intressant? Hela mitt resonemang går ut på att Hammarby, för att klara av sin sportsliga ambition, leverera vinst samt skapa värde till aktieägarna, måste öka sina intäkter mer än vad konkurrenterna i allsvenskan ökar sina.

Det finns idag olika sätt det kan ske på.
Biljettintäkter
Sponsorpengar
Souvenirer
Spelartransfers - Sälja rätt spelare i rätt tid för rätt pengar och scouta ersättare som minst bibehåller kvaliteten på truppen som helhet till ett lägre pris.
TV premier - som till viss mån kan påverkas genom bättre tabellplacering och attraktionskraft för TVsändningar.

Ökningen på marknadssidan har för Hammarbys del planat ut och det blir till att kränga tröjor och plåtar som aldrig förr. Biljettrusningen verkar som tur dragit igång på allvar så intresset är det inget fel på. De sportsliga resultaten kommer ha stor påverkan på siffrorna under säsongen, framför allt i de matcher där kapaciteten i år är stor, dvs derbyna.

Intressant är hur stor uppsida man tror sig ha vad gäller marknadsintäkter i samband med en ny arena. Antalet åtrovärda sittplatser ökar och man kan planera arenan efter de utrymmesbehov man tycker sig behöva till sponsorevents. Djurgårdens Bo Lundqvist säger att man inte har någonting och sälja till företagen samtidigt som man från djurgårsdshåll menar att trenden pekar på en större efterfrågan på event och partnersamarbeten än exponering på arenan.

Annars kan man alltid göra som ManU, skapa ett intresse i Asien. Skönt att Kentaro äntligen har hittat lösningen...

Det är vår i luften

Säsongskortet hemma, solen skiner och match på Söderstadion på söndag. Alla saker i livet blir helt plötsligt mycket lättare. Jag möttes av en positiv överaskning när jag kikade in på den officiella bloggen och konstaterade att ca 7600 säsongskort är sålda. Än så länge färre än förra året men det har uppenbarligen rasslat till rejält de senaste veckorna och ligger över mina genom tidigare signaler baissade förväntningar. Kanske kan siffran justeras upp ytterligare de sista veckorna fram till premiären...