lördag 29 augusti 2009

the new football economy


Fotbollens etablerade sockerpappor Roman Abramovich, Silvio Berlusconi och Massimo Moratti har det senaste året upplevt en betydligt hårdare konkurrens från nya storfräsare med än större plånböcker.

De har fått smaka på sin egen medicin och då är Championship Manager IRL inte lika roligt att spela längre. Så nu springer man naturligtvis till Michel Platini och på bara knän ber om hjälp.

De stora vinnarna om nu verktygslådan blir verklighet och kommer på plats?
De profitmaximerande klubbarna som kommer att se priset på talang sjunka och sina vinstmarginaler att öka.

Corporate governance kartan målas om, fler klubbar börsnoteras men FAPM kommer fortsätta att gälla. Det vill säga, klubbar med störst resurser kommer att få uppleva störst framgång.

5 kommentarer:

Adam sa...

Så det är 1:a april nu igen...

Så om man inte "går runt" under en tre-årsperiod så får man inte delta i Europaspelet. Oligopolisterna vill försvara sina marknadsandelar mot "fuskande" inkräktare, rent-seeking in action.

Lustigt att just när man väl byggt upp en marknadsdel som man är nöjd med, just då kommer man till insikt om att mänskligheten EGENTLIGEN klarar sig utan de metoder man själv tillämpade för uppnå nyss nämnda marknadsandel.

Jesper sa...

Undrar hur det kommer att slå, det kan ju innebära att vissa klubbar helt enkelt struntar i europaspel för att bygga kapital under en kortare period, eller att det bildas en ny superliga (beroende på vilka investerare som vill gå in och vilka klubbar som drabbas)

Adam sa...

Eller får vi se en tävling i "kreativ" bokföring?

Att detta skulle mynna ut i en "superliga" är helt otänktbart, lagen som vill försvara sina marknadsandelar är redan "super" medan de som begränsas av denna regel är allt annat än "super". En liga där Manchester City är det förnämsta laget är ju rätt beigt om jag får säga min mening.

Nyckeln är här att det är marknadsandelens relativa storlek som lockar storklubbarna i Europa så länge de är nyttomaximerande. I USA finns det ett helt annat tänk då det är vinsten, som kommer från den absoluta marknadsandelen, som är det som styr.

Alltså, i USA vill en ägare hellre ha 1% av en miljard än 100% av $1...typ.

Anonym sa...

OH: En helt annan fråga som du kanske vet svaret på. Enligt Dn ligger dif:s hyra av stadion på 200k per match. Har för mig rykten att sös låg närmare miljonen per match. Vet du vad som stämmer? Indirekt äger väl kommunen båda arenorna och vill man då agera konspiratoriskt subventioneras sthhlm stadion av Söderstadions höga hyra? Att dif har svårt att hitta sig ett hem blir extra intressant med kvällens besked om öip och deras tidigare utflykter till solna under 2000-talet. En medveten strategi om att få bästa bud när båda nya nationalarenan och nya sös står klara. Det vill säga vinna tid mot supportrar och staden för att sedan kamma hem ett bra arenaavtal utan att punga ut en spänn?

ehh..svammel kanske, men lundqvist och co har säkert en tanke med detta...

Felix sa...

//Anonym
Jag kan tänka mig att skillnaden i hyran delvis kan bero på att stadion har högre beläggning. Hammarby är väl den enda hyresgästen på sös vilket gör att den i stort sett ensam får bära kostnaderna. En annan omständighet är att sös ingår i samma bolag som övriga globenarenorna medan jag inbillar mig att stadion ligger direkt under idrottsförvaltningen. Det kan innebära att det blir olika kostnader men även olika syn på prissättning.