Vilka är Glazers exit-strategier?

Fotbollseuropa höt till en av de mindre perfekta maknadsekonomierna. Med sina villkorslösa krediter påverkar "hjärte-investerare" konkurensbalansen. Samtidigt som profitmaximerande klubbar såsom Manchester United lever under marknadens villkor med ett avkastningskrav hängandes över sig som en broms avseende investeringar i spelartruppen, strör de nyttomaximerande ägarna pengar omkring sig och höjer priset på sportslig framgång.

Hur många gånger har inte Silvio Berlusconi täckt Milans galaktiska underskott? Hade uppstickarklubbarna från öst överhuvudtaget kunnat konkurrera på den europeiska scenen utan villkorslösa oljemiljarder? I Norden har vi den danska "forskarskatten" som skapar vissa marknadsimperfektioner.

I våras, när Italiens regering skulle ge Alitalia konstgjord andning med en nödfinansiering anmälde flera av Europas flygbolag interventionen till EU:s transportkommission då det ansågs strida mot den fria konkurrensen och dess krafter.

I fotbollens värld hyllas liknande åtgärder och klubbar som Arsenal och ManU målas istället av Michel Platini upp som pirater där skulder under marknadens villkor sägs ge dem konkurrens- fördelar vilka i själva verket inte finns där. Jag lägger inga värderingar i finansieringsstrukturerna men om ni frågar mig blir retoriken bisarr och snarare politisk än logisk.

Situationen för riskkapitalister med profitsyfte blir ganska otacksam och frågan är om inte riskkapitalets intåg i fotbollen är självreglerande och på sikt på väg bort.

Eller står vi inför ett större strukturskifte i den europeiska fotbollen där klubbarna säger hejdå till UEFA? För detta krävs det dock starka krafter och frågan är om inte 51% regelns vara eller icke vara (lite mer här) i Tyskland är större än av enbart nationellt intresse.

I England har fotbollsmarknaden varit relativt "sofistikerad" och transparent. Vad gäller intäkter och förutsättningar till profit har de fyra största klubbarna i det närmaste skaffat sig en monopolställning på de intäktsmässigt åtrovärda fyra första platserna. (konkurrensbalans i PL här)

För snart ett år sedan skrev jag att Manchester City kunde bli en nagel i ögat för Glazer och hans ManU.(här) Det visade sig att Thaksin Shinawatras löften inte helt var på riktigt. Nu har han sålt klubben till Abu Dhabi United Group och Sulaiman Al-Fahim. Att pengarna finns där råder det ingen tvekan om och snart lär vi se om det finns substans bakom de stora orden om galaktiska spelarinvesteringar. Förvandlas ord till handling lär konkurrensen och därmed kostnaden för sportslig framgång öka för Glazer, hans ManU samt de övriga topp4 klubbarna.

Men det kan finnas fler moln på himlen. Kredit-bubblan som sprack på världens kapitalmarknader gör att hans relativt dyra finansiering (här) inte kommer att kunna struktureras om den närmaste tiden. Samtidigt är Alex Furgeson-eran på väg att lida mot sitt slut. Jag är nyfiken på hur klubbens sportsliga prestationer kommer påverkas av det managerbyte som stundar. Det är ingen liten strukturell risk ManU står inför.

Det finns även andra risker som lurar runt hörnet. Platinis korståg mot England och Premier League klubbarna lär fortsätta även denna säsong. Regleringar och andra politiska risker får inte heller underskattas.

Samtidigt vågar jag påstå att Malcolm Glazer hittills förädlat investeringen Manchester United. Han köpte klubben för £790M och i våras värderade Forbes ManU till £905M. Det var före man vann ligan samt Champions League.

Frågan är om det inte börjar bli läge för en exit? Med den "lilla" insatsen eget kapital vid förvärvet skulle en försäljning med ett pris över £1000M innebära en bra avkastning på eget kapital. Och hur stor är egenligen uppsidan vad gäller värdeutveckling going-forward?

Det svåra blir givetvis att hitta intressenter. Att riskkapitalet skulle klara av att strukturera en finansiering för ett uppköp i dagens marknadsläge är en fin men mycket naiv tanke. Det Glazer i såfall kan hoppas på är en ny Roman eller oljeshejk som öppnar lädret för att köpa sig världens mest lönsamma fotbollsklubb att leka med.

Men jag undrar jag om Malcolm Glazer inte funderar över en möjlig väg ut.

Arenaboomen - Situation Stockholm

I måndags klubbades till slut inriktningsbeslutet för "Nya Söderstadion". Egentligen ingen ny fakta har kommit fram sedan detta skrevs men det är värt att lyfta fram lite saker som jag reflekterat över.

Finansieringen
Som tidigare kommunicerats beräknas arenan kosta runt 2 miljarder.
1.3 miljarder finansieras genom stadens försäljning av byggrätter på nuvarande Söderstadions mark samt kring den nya.

Här kan man ju alltid ifrågasätta värderingen av dessa rätter. Det är dock staden som tar den finansiella risken här och ingen annan.

700 miljoner lånas upp och det är, enligt denna artikel, det som utgör den stora delen av driftskostnaden för arenan.

Hyresgästerna får därför nyttja en arena som kostar 2 miljarder till en kostnad av 700 miljoner. Ingen dålig subvention.

Jag misstänker att Stockholms Stad lånar dessa 700 miljoner hos sin internbank som i sig rullar sin finansiering i obligationsmarknaden och tack vare den AAA status Stockholms Stads obligationer har, kan staden resa kapital till bra marknadsvillkor.

Hyresgästerna får således inte bara nyttja en arena bokförd till 2 miljarder till en kostnad av 700 miljoner. De får dessutom nyttja den till en kapitalkostnad betydligt lägre än om de själva hade försökt finansiera 700 säckar.

Kapitalkostnaden för dessa 700 miljoner kommer Stockholms Stad försöka finansiära genom långa hyresavtal med bla AEG.

Ägandet
Stockholms Stad kommer själva stå som ägare till fastigheten vilket egentligen inte är så konstigt då i stort sätt hela den finansiella risken ligger hos staden. Utan stadens finansiering skulle en arena vid Globen aldrig kunnat räknats hem av en privat aktör.

Hyresgästerna exponeras istället mot sina respektive affärsrisker.

För Hammarbys del lär det hela innebära en högre hyra än vad man har idag men med en betydligt större uppsida på intäktssidan än dagens infrastruktur tillåter. Samtidigt ökar affärsrisken där följande gäller.

Sportsliga resultat som ju är intäktsdrivande.
Intresset och därmed efterfrågan på allsvensk fotboll.

Rent konkurrensbalansmässigt är ju allt förstås beroende på hur nettoeffekten, dvs nyttan av arenan i relation till konkurrenters nytta från sina respektive nybyggen. Och de arenor som byggs runt om i landet är fortfarande billigare än 700 miljoner och även de är subventionerade av sina respektive kommuner.


*********************************

Det har ju även kommunicerats lite angående Nya Nationalarenan.
AIK står på sig i förhandlingarna och hävdar att de har en reservplan om man inte får äga sina evenemang själv. Givetvis sätter man press på arenaägarna då Swedbank Arena utan klubblag blir omöjlig att finansiera.

Vad gäller Djurgården så står klubben med begränsat utrymme och markfrågan förefaller vara det minsta problemet. Utan kommunala subventioner går det inte att räkna hem en tredje ny arena i Stor-Stockholm med enbart ett klubblag som gäst. Kanske skulle man kunna bygga nytt, mer spartansk tillsammans med AIK...

Så frågan är givetvis var klubben till slut hamnar.

Att man uttalat en bestämd linje att det är en egen arena man vill ha måste tas med en stor näve salt då klubbens retorik alltid varit situationsanpassad. Dessutom ser det ut att komma en ny scheriff till stan...

Mars 2002,
- Erfarenheten från andra europeiska storstäder visar att rivaliserande klubbar kan samsas kommersiellt på samma arena. Fotbollsklubbar på egna arenor får större intäkter från sponsorer, events, restauranger och souvenirer.

Och så Februari 2008,
- Och titta på sponsorerna. De utgår från en klubb per arena, säger Bosse Lundquist, som är rejält trött på talet om att det går bra för Milan och Inter att dela arena i Milano liksom för Roma och Lazio på Olympiastadion i Rom. - För det första går det inte bra. Det är de klubbarna som har de stora problemen med huliganer och säkerhet. Om du skulle fråga Inter och Milan i dag skulle de aldrig bygga gemensam arena, säger Bosse Lundquist.

Allt detta gör arenasituationen i Stockholm ganska intressant och just nu lite oberäknerlig.

Arenaboomen - Kalmar Arena *uppdaterat 1/9-08*

Det har nu tagits nya beslut i Kalmar kring finansieringen av arenan och det finns vissa förändringar från nedan skriven text.
Bakgrunden är att bankerna inte godkänt Sveafastigeters finansieringsförslag. För att tala klarspråk innebär det rent krasst att bankerna inte anser att arenans marknadsvärde motsvarar byggkostnaden och inte ville ta byggnaden som säkerhet för skulderna. Således krävs mer collateral.

Därför nya bud:
Ny projekterad kostnad 270 msek
Sveafastigheter finansierar och ett banklån på 220 miljoner tas där Kalmar kommun går i borgen för 100 av dessa miljoner.
Kalmars kommuns subvention till Kalmar FF på 5.8 miljoner/år under 25 år består men de sista fem årens bidrag betalas i en klumpsumma (29 msek) redan 2010 när arenan beräknas stå färdigbyggd.

Ett stort åtagande av Kalmar kommun där man går in som garant i ett junk-projekt.

---------------------------------------

Kalmar Arena skulle från början vara färdigbyggd 2008. Detta mål sköts upp till 2009 men ännu är inte avtalen på plats.

Storlek: 11 000 platser

Investeringskostnad: drygt 250 miljoner

Finansiering:

Sveafastigheter AB finansierar fastigheten. Man kräver dock garantier för 170 miljoner. Jag misstänker att fastighetsbolaget vill säkra en upplåning på 170 miljoner genom långa avtal med Kalmar kommun och Kalmar FF.

Andra benet i finansieringen, dryga 80 miljoner räknar Svefastigheter hem genom kommersiella lokaler och ett mervärde samt affärsutveckling på den fastighetsstock bolaget äger in the neighbourhood.

Man nådde en preliminär uppgörelse där kapitalkostnaden för dessa 170 miljoner garanteras genom en årlig hyra på 9.5 miljoner under 25 år. Kalmar kommuns subvention blir 5.8 miljoner och Kalmar FF:s del att årligen betala i hyra, 3.7 miljoner.

Kommentar
Bygget har inte kommit igång då parterna inte lyckats komma överens om alla delar i avtalen. Sveafastigheter vill ha längre garantier. 25 år är inte good enough och man vill ha ytterligare 10 till 15 års löptid, något som kommunen inte riktigt verkar vilja ge.

Under tiden har makrosituationen förändrats radikalt där b.la priset på pengar ökat. Det är därför oklart om detta projekt överhuvudtaget blir av.

Finansieringsstrukturen skulle innebära likt Malmö och Borås, att kommunen går in med en kraftig subvention.

Frågan är vilken tillväxtpotential och efterfrågan på fotboll det finns i regionen för att klubbens nytta ska mäta sig med Elfsborg vad gäller intäkter.

När doften förvandlas till stank

Redan vid årskiftet kunde man känna dofterna av kommande likviditetsproblem (läs här). Men när Helsingborg kosmetiskt omallokerade siffrorna satt säkert de flesta lugnt i båten.

Nu sägs det att tiden till slut kommit ikapp klubbens extremt tajta balansräkning. (läs här)

Det pratas om banklån för att finansiera höstens utbetalningar. Och då har klubben ändå under våren cashat hem 4-5 miljoner för McDonald Mariga. (läs här)

Lycka till...

Höstfunderingar - I skuggan av siffrorna

Kvartalsrapporterna är några av de få tillfällen under året AIK Fotboll AB kommunicerar till marknaden. Därför kan det vara av värde att utöver de siffor som klubben rapporterar, titta närmare på vad som skrivs i delårsrapporerna och i de mediala utspel bolagsledningen gör .

Som jag skrev innan rapporten (här) var jag mycket nyfiken över kostnadssidan och hur stor AIK Fotbolls kostym hade vuxit till sig.

Frågan nu är vilken kontroll bolagsledningen egentligen har över de skenande kostnaderna. Det finns nämligen lite deskripens i kommunikationen mellan Q1 & Q2 som öppnar för lite frågor och jag kan inte känna att helheten andas kontroll.

Redan under Q1 hade kostnadssidan ökat 13%, från 17.6 till 19.9 msek. Då kunde man läsa i delårsrapporten kommentaren om att kostnadsökningen var generell beroende på "högre aktivitet" och där man solade sig i glansen av de ökade intäkterna (+66%). - "Kostnadsökningen på 13% är att jämföra med ökningen av intäkter på 66%".

Faktum är dock att intäktsökningen främst bestod av 2.8 msek spelarförsäljningar (0.4msek-07) samt en allsvensk premiär som drog 26k och som för första gången landade på Q1.

Ingenstans i Q1 rapporten kommunicerades de signifikant ökade kostnader (jmf 2007) i samband med webbprojektet eller The Terrace än så länge röda siffror såsom tydligt kommuniceras i Q2. Inte heller i "Utsikter för 2008" flaggade man för höga kostnader kopplade till dessa projekt. Kanske berodde det på att bolaget visade upp en mindre förlust under Q1 än året innan (tack vare premiären). Kanske för att man kunde gömma sig bakom faktumet att förlusten under Q1 är säsongsbetonad.

Intressant är även hur kommunikationen angående utsikterna för helåret förändrats mellan Q1 och Q2. Från att nå "lönsam tillväxt" till att nu endast nå tillväxt. Frågetecknet kring lönsamheten förklaras i Q2 genom "Osäkerhet råder avseende resultatmålet främst beroende på att pågående lanseringsprojekt avseende Terrace AB och webben inte nått förväntade intäkter"

Samtidigt säger VD Charlie Granfelt i en kommentar angående delårsrapporten på aikfotboll.se:
"Vårt relativt nystartade, hösten 2007, projekt The Terrace AB har visat en positiv utveckling avseende omsättning. Terrace går bättre och bättre, dels tack vare sin nya egna kollektion och dels genom att butiken etablerar sig. Det tar några år för en klädbutik i Stockholm att nå breakeven (nollresultat)."

Lite motsägelsefullt och har ledningen inte räknat med och kommunicerat "det-tar-några-år-för-klädbutik-faktorn" förrän nu? Eller är det så att klubben på förhand övervärderat de spelarförsäljningar man hade tänkt genomföra under 2008. Det är nämligen, baserat på den ekonomiska utvecklingen under 2007, endast på det sättet klubben kan nå lönsamhet under 2008.

Under Q2 fortsatte kostnandsmassan att växa och nu när resultatet blev betydligt sämre än motsvarande period 2007 specas samtliga extrakostnader upp. Rensar vi dock bort The Terrace (2.7 msek intäkter - [ca 53.5% KSV + 1.5 MSEK omkostnader + ca100k avskrivningar] = ca -0.35 MSEK hitills iår) samt webbprojektet (0 intäkter - 1.5 MSEK omkostnader) från resultaträkningen skulle klubben ändock redovisa ett underskott mycket större än motsvarande period förra året. Klubben har helt enkelt blivit mycket dyrare i drift utan att det signifikant speglas på det sportsliga planet.

Till den rosa tabloiden säger Charlie Granfelt att man nu ska se över kostnadssidan. Han medger att det är dyrt att avskeda personal. Det är det ju. Däremot är betydligt billigare och enklare att skära ner på kostnaden för spelarkontrakten. Det förutsätter dock att den sportsliga organisationen levererar en mycket högre verkningsgrad eftersom det hos fotbollsklubbar finns en stark korellation mellan sportslig framgång och intäkter. En verkningsgrad där mindre kända och betalda spelare tillsammans presterar allsvensk topprestation, lex 2006. Klarar klubben av det?

Han menar även att bolaget står med en stark balansräkning. Relativt vissa av sina allsvenska konkurrenter den må se stark ut. Den tillhör dock definitivt inte de starkaste i ligan och inte ens en bråkdel så stark för att framstå målet "göra AIK till en ledande klubb i Norden 2010" som särskillt realistiskt. Varför mindre realistiskt kan man fråga sig?

Bolagets kassaflöde från rörelsen är fortsatt negativt (-7 msek första halvåret är allt annat än ok). För en klubb med AIKs likviditet och balansräkning blir det ett minimalt utrymme till felrekryteringar och andra investeringar. Man får helt enkelt mindre möjlighet till risktagande. Senaste året har klubben valt att bära en större affärsrisk utanför bolagets kärnverksamhet vilket nu minskar flexibiliteten för investeringar i den sportsliga verksamheten och parera konkurrenternas utveckling.

Det tär dessutom på den sportsliga slagkraften samt kontinuiteten att aktivt behöva söka exits i sin spelartrupp för att finansiera driften av bolaget. Att behöva sälja spelare för att säkra likviditeten gör det svårare att genomföra bra affärer.

Frågan är även vilken uppsida det egentligen finns i projekten The Terrace som har en relativt smal målgrupp samt "webbsatsningen".

Angående visionen noterar jag för övrigt följande kommentar från VD:n från aikfotboll.se

"Vi är ett bolag och vår uppgift är att bygga en verksamhet som styrs utifrån att i första hand mäta vår lönsamhet och ekonomi och inte vår plats i tabellen."

Är det så att bolaget vill profitmaximera? Då undrar jag ifall klubbledningen vill bli ledande i Norden på planen eller ledande i Norden vad gäller klädförsäljning?

Ni som slaviskt följer denna blogg vet förmodligen vid det här laget att i en jämn marknad där konkurrenterna nyttomaximerar, är det oerhört svårt, om inte i det närmste omöjligt att bedriva en lönsam verksamhet i kombination med att kontinuerligt vinna titlar. Konkurrenternas aktiviteter ökar hela tiden priset på sportslig framgång.

Att vara "runner up" brukar skapa betydligt bättre förutsättningar till profit.

Tidigare om Q2:

Inför rapporten
Kommentar Q2

Dyrt och mycket svagt AIK!

AIK har rapporterat idag, Q2 tillika halvårsbokslut och det var faktiskt sämre än vad jag på förhand trodde.

Ett minusresultat på 7.7 miljoner efter skatt är inte bra.

Kassaflödet är riktigt illa, -11.8 miljoner under årets första sex månader som lämnade en kassa på endast lite drygt 5.6 miljoner per 30/6-08. Lite tajt för att det ska kännas tillfredställande då bara löneutbetalningarna lär ligga kring 4 miljoner per månad. Jävligt tajt om man vill värva spelare.

Spelarförsäljningarna under sommeren (landar på Q3) kom därmed som ett välkommet cash-flow.

Kostnadssidan har ökat markant under det första halvåret. Omkostnader upp från 37 msektill 43.4 msek. Klubben skriver att nya hemsidan samt "webbprojektet" kostat 1.5 miljoner mer än förra året och konsult&admin upp 1.2 miljoner jmfr 2007. Omkostnaderna från The Terrace uppges ligga på 1.5 msek för halvåret. (0 motsvarande period 2007)

The Terrace omsatte 2.7 msek januari till juni. Har man samma KSV som 2007 - 53.5% går butiken än så länge back och omsättningen måste upp. Hur stor är uppsidan här egentligen?

AIK Fotbolls intäkter ökat från 45.5 msek till 51 msek men klubbens intjäning under andra halvan av året kommer knappast nå upp i förra årets nivåer. (läs mer här)

Redan förra året gjorde sig AIK beroende av spelarförsäljningar för att gå runt. När dessa inte når upp till större nivåer blir konsekvensen rött i bokslutet.

Efter Q3 förra året skrev jag följande rader: "För att klubben ska fortsätta vara lönsam kommer det dock krävas att den sportsliga organisationen får ut mer av spelarna/resurserna än vad man lyckats med iår"

Klubbens tunga spelarinvesteringar förra sommaren har inte gett önskad bestående effekt. Om det beror på starkare konkurrenter eller dålig prestation låter jag andra analysera. Säsongen är dessutom inte över än.

Det vi kan konstatera, givet att de sportsliga resultaten under resten av året speglar första halvan, är att det kostar skjortan och drar ner resultatet .

Som det ser ut nu kan en fortsatt kräftgång i ligan under hösten kosta ett par miljoner i uteblivna publikintäkter jämfört med förra årets höst-race. T.ex drog höstderbyt 35k förra året. De två extra hemmamatcherna på årsbasis lär dock få upp biljettintäkterna till föregående års nivå. Dock står man med en ökad evenemangskostnad på köpet.

Klubben har under sommaren skurit ner truppen till endast 21 spelare och därmed lär kostnadssidan minska lite under det andra halvåret. Det räcker dock knappast till att redovisa ett positivt resultat för helåret om nu inte klubben säljer fler spelare på denna sida årsskiftet.

Nu är säsongen inte över än och med en bra höstspurt kan AIK kanske putsa till resultatet en aning.

"kostnader av engångskaraktär"
Noteras kan även att det ser ut som att nio spelarkontrakt löper ut efter säsongen -09. Det innebär att klubben kommer behöva skriva nya kontrakt inom en relativt snar framtid. Fler kostnader av "engångskaraktär" är mao att vänta de närmaste 2-4 kvartalen.

Varför envisas man med att kalla dessa kostnader för "engångskaraktär"? Det är en standardkostnad för fotbollsklubbar som återkommer varje år.

Framtiden då?
Jag är faktiskt lite frågande till ifall klubben kommer klara av att finansiera några större förvärv till 2009. En större spelarförsäljning är förmodligen nödvändig, men vem?

Därför ser jag fram emot Q3 där de redovisade siffrorna för sommarförsäljningarna.

Kostnadsmassan har vuxit rejält. Samtidigt verkar klubben räkna med intäkter baserade på en topplacering. Kanske lite riskabelt med tanke på den jämna tävlingsbalansen och därmed konkurrensen i allsvenskan. (läs mer här)

Rapporten i sin helhet kan läsas här.

En bild säger mer än tusen ord #3

På torsdag möter Djurgården Rosenborg i kvalet till UEFA cupen. Ett intressant möte på flera plan.

Det är marknadsledarna i Norge vs marknads-trean i Stor-Stockholm och en kamp doers vs talkers.

Rosenborg skaffade sig stora konkurrensfördelar under åren där tävlingsbalansen i tippeligan inte var särskillt hög och klubben dominerade marknaden under många många år. På köpet fick den norska klubben ovärderlig erfarenhet från europacupspel som präglat organisationen och som nu ser ut att sitta i väggarna.

RBK:s styrka på det nationella planet har dock reducerats på senare år vilket ser ut att ha bidragit till en mycket större efterfrågan på norsk ligafotboll. (mer om det här)

Nedastånde bild visar Rosenborgs budget för 2008 (alla siffror i NOK). Marknadsintäktärna är nästan 3 ggr så stora som DIF:s dito. Notera att Fredrik Stoor redan kirrat posten "salg spillere".



2007 års bokslut kan beskådas under denna länk.

En bild säger mer än tusen ord #2

Har ni undrat över allsvenska klubbars roll och plats i fotbollens värdekedja?
Har ni undrat varför allsvenska spelare vill flytta utomlands?
Har ni undrat över varör de allsvenska klubbarna brandskattas på spelare varje sommar?
Har ni undrat över de uteblivna svenska framgångarna i europacuperna?

Ni kan sluta nu, nedastående bild som är ett urval i Europa säger egentligen det mesta.

andrahandskälla: The Economist

Sommarfunderingar #3

AIK fortsätter att realisera spelartruppen. Per Verner Rönning, Khari Stephenson, Lucas Valdemarin samt som det ser ut Dulee Johnson. Vad gäller den senare pratas det om rea-priser. Faktum är dock att klubben köpte Dulee med en ”riskrabatt” från BK Häcken och säljer vidare spelaren med en liknande riskrabatt till Israel. Hur som helst har man rensat truppen en hel del sedan maj månad.

Om två veckor släpper klubben sin halvårsrapport och den kommer att bli intressant. Jag tror nämligen att klubben får svårt att leverera svarta siffror 2008. Allt hänger på klubbens sportsliga framgångar under hösten och det krävs nog absolut toppstrid och maximerade publikintäkter för ett positivt resultat för helåret.

*******

2006 året då AIK gjorde come-back i allsvenskan och där de starka sportsliga resultaten genererade en hög vinstmarginal. En jämförelsevis billig trupp som överpresterade levererade ett mycket starkt rörelseresultat.(mer här)

2007 kom marknadskrafterna ikapp klubben. Många spelare som presterat bra ville omförhandla sina kontrakt. En profilvärvning i form av Khari Stephenson gjordes inför säsongen. I ligan gick det dock mycket tyngre än året innan och de sportsliga motgångarna under våren drev fram det klassiska fenomenet, investeringar i spelartruppen. Dessutom den gamla visan, spelarlöneinflation (mer här) samt utökning av administrationen bidrog till att lönekostnaderna ökade med 36%.

Klubben kunde ändock visa en fin profit på nedersta raden. Spelarförsäljningar, ett netto på 22 msek genererade ett positivt resultat, ett åtta-siffrigt sådant. (mer här)

*******

2008 är intressant och halvårsresultatet som presenteras den 13:e augusti kommer ge några intressanta signaler. Det jag främst är nyfiken över är kostnadssidan. Har klubbens kostnadskostym fortsatt att växa?

I Q1 förde bolaget ett något märkligt resonemang när det gäller den ökade kostnadsmassan. Klubben slår sig för bröstet och menar att de ökade kostnaderna på 13% levererat en intäktsökning på 66%. Sanningen är att den absolut största delen av intäktsökningen kom till tack vare kassakon, den välbesökta allsvenska premiären (26.5k) som för första gången landade på Q1.

Följande förutsättningar inför framtiden kan vi identifiera redan idag.

Minskade intäkter
2008 blir året då AIK minskar sina intäkter eftersom klubben inte kunnat och kommer förmodligen inte kunna realisera sin spelartrupp på samma sätt som 2007 där klubbens nettointäkt från spelarförsäljningar nådde 22 msek. Vad gäller sålda spelare är dessutom tre av de fyra som hittills i år realiserats, samägda med Agent03 som ska ha upp till 50% av likviden.

Dessutom finns det i år inga intäkter från internationella cupspel (7.2msek-07). Även om nettot från cupspelet är betydligt mindre så saknas ju denna källa som grädden på moset.

Förvisso lär både marknads- och souvenir-intäkterna öka något under 2008. Frågan är dock vilket täckningsbidrag det är på denna ökning?

Undrar även om The Terrace redan visar svarta siffor? Med en KSV på över 50% är det nog svårt att nå vidare marginaler på nuvarande volymer.

Högre kostnader
Den utökade allsvenskan har hittills inneburit ett lägre publiksnitt, även så för AIK. De totala matchintäkterna borde däremot nå upp till föregående års siffror. AIK har t.ex. ökat intäkterna från säsongskortsförsäljning med ca 2 miljoner tack vare en priskorrigering i samband med det ökade antalet hemmamatcher. Vi får dock inte glömma bort att två extra hemmamatcher betyder högre evenemangskostnader. Två nya bortamatcher ger samtidigt högre resekostnader.

Klubben ser ut att ha en relativt stor massa fasta kostnader och där ration wages/turnover är lägre än det allsvenska genomsnittet samtidigt som man inte visar positiva rörelsemarginaler. (mer här) Det betyder att klubbens stora försprång i intäkter inte blir lika stort vad gäller utrymme till spelarlöner - konkurrensnackdel. Framför allt när småstadsklubbarna vägrar göra rätt för sig och slarvar med sina egna evenemang avseende säkerhet och samtidigt vill skicka faktura för klubbens resande supportrar.

Klubben har dessutom under 2008 nya tjänster på avlöningslistan. En informationschef som anställdes i december förra året samt en ny tjänst på marknad sedan mars månad.

Däremot bör den allsvenska löneinflationen stabiliseras eftersom ligans totala tillväxt bör avta något under 2008. (mer här)

Starkare konkurrenter
Den stora skillnaden som gör fotbollsbranschen unik, är att på fotbollsmarknaden är klubbarna beroende av sina konkurrenters existens för att det överhuvudtaget ska finnas en business. Just denna speciella dynamik driver kostnadssidan i form av löner samt spelrförvärv, ofta till ett vansinne. (litet exempel här)

De allsvenska klubbarna har de senaste åren utvecklat sina organisationer och blivit starkare. Vi pratar talangutveckling, scoutingorganisationer, extern finansiering av spelartrupper, nya arenor mm vilket påverkar konkurrenssitutionen.

Den jämna tävlingsbalansen i allsvenskan driver kostnadssidan och tajtar marginalerna. Bättre presterande konkurrenter höjer helt enkelt priset på sportslig framgång. (mer här)

Dessutom är inträdesbarriärerna till de intäktsdrivande matcherna i Euorpa både kost- och mödosamma. Dels pga av den hårda nationella konkurrensen men även pga den dåliga rankningen svenska klubbar har vilket ökar svårighetsgraden i kvalspelet.

*******

Klubben ska dock inte skämmas över dåliga marginaler. De är branshspecifika i och med den nyttomaximering som präglar marknaden. (mer här)

Röda siffor enstaka år behöver inte heller vara någon katastrof, så länge kostnadsmassan inte drar iväg hejdlöst så som den gjorde i början på decenniet. Ännu har inga sådana signaler kunnat ses och jag tror att klubbarna lärt sig läxan efter de enorma svarta hål IFKG, AIK samt Helsingborg skapat efter sina Champions League äventyr.

Dock bör nog klubben förädla något av sina prospects och som kan realiseras rejält för att åter få en kapitalinjektion, både till sig själv men även Agent03 ifall man vill kunna hålla en offensiv värvningspolicy även i framtiden.

Sedan får vi inte glömma bort att klubbarnas fluga och kassako ”köp&sälj av spelare” påverkar de sportsliga prestationerna och därmed även de löpande intäkterna. En hög spelaromsättning kan generera bra cash-flow men i andra ändan kan den, ifall klubbens sportsliga resultat påverkas negativt, minska intäktssidan vad gäller de löpande intäkterna.

Ytterligare sommarfunderingar

När är egentligen rätt tidpunkt att sälja en spelare?

Fortfarande vinterns komplexitet med finansieringen av Rami på näthinnan och de svårigheter att på beställning sälja spelare för att lösgöra kapital. Jag själv minns mitt sälj-inlägg om Petter som om det vore igår (här).

Jag är idag mycket glad att Petter stannade och tog steget i Bajen. Faktum är dock att jag med samma tillgång på information och med samma förutsättningar, dvs inga kända bud på Eguren, en nödvändig finansiering av Rami, skulle skriva exakt samma rader ifall vi spolade tillbaka klockan till den där gråa vinterdagen i januari. De flesta allsvenska klubbar sitter i den sits att man måste acceptera rimliga bud den dagen de behagar att dyka upp.

Annars har sommarens transferfönster återigen satt fart på debatten om allsvenskans status i förhållande till andra ligor. Men vad finns det egentligen att förvåna sig över?

Vi borde vid det här laget veta allsvenskans plats i fotbollens värdekedja. Att vara den talangfabrik man är med spelarexport som en direkt konsekvens. Klubbarna verkar ju själva ha accepterat det faktumet då i stort sett samtliga lägger sina kostnadskostymer högre än dess löpande intäkter där man låter spelarförsäljningar finansiera verksamheten (mer här). Vad är det som är nytt?

Vi kommer alla ihåg rubrikerna från förra hösten. AIK sålde guldet hette det då. Sanningen är inte alltid svart eller vit när balansräkningen måste finansieras. (här)

Ändå är det upplyftande att se Kalmar för en gångs skull utnyttja sin välbalanserade ekonomi samt den urstarka balansräkningen (här) och ta bosmansmällen senare i vinter genom att tacka nej till ett mångmiljonbud på Viktor Elm från Herenveen. Det mina vänner är sann nyttomaximeringsanda och ger ett högt betyg i min bok.

Därför var det ganska komiskt att i någon av kvällsdrakarna läsa rubriken ”Så blåstes Kalmar på miljonbelopp”.

Vi har även forskarskatten som de danska fotbollsklubbarna drar stor nytta av. Många skriker sig hesa på en skattereform här hemma. Faktum är dock att ett liknande upplägg i Sverige istället gynnar spelarimporter än förmågan att behålla talanger. Är det en hållbar lösning för svensk fotboll på lång sikt?

Men visst, det finns en rejäl marknadsimperfektion som sneddriver konkurrensen på den nordiska fotbollsmarknaden. Det bästa sättet att lösa det på är att fotbollsklubbarna i Danmark exkluderas rätten tilll "skattesubventionen". Det är sådant Platini borde lobba för istället för att slänga ur sig förvirrade kommentarer om Premier League klubbarnas skuldsättning (mer här). Framför allt då detta skattesystem motverkar FIFA:s och UEFA:s mantra om "home-grown players". För en gångs skull, gör lite nytta please.

Åter till Hammarby. Paulinho till Sydkorea. Borde egentligen vara en ganska väntad affär. Två forwardförvärv under sommaren var ett för mycket för att man lugnt skulle sitta ner i båten med en något naiv tro på en intakt trupp för resten av säsongen. Brassen är en del av den trestegsraket (här) som Hammarby måste realisera. Han är ännu inte såld men borde rimligtvis kunna skapa sig ett någorlunda namn i Asien under det kommande året för att generera en försäljning.

Timingen: Att vänta en månad, att vänta till i vinter kunde varit ett alternativ. Ett alternativ som dock för med sig ett antal risker.
1.Inga bud när man verkligen måste sälja.
2.Ett oändligt ältande om policies till höger och vänster kommande vinter.

Det senare är inget någon av parterna mår bra utav.

Rimlig ersättning för uthyrningen? Well, att bokföringsmässigt täcka avskrivningarna för 2008 borde nog vara skäligt.

Det som däremot är ett trendbrott är de proaktiva värvningarna under sommaren. Det hade inte varit möjligt utan "transferkorgen" och alla Söderkisar.

Marknadsintäkter Bajen vs DIF

Spinner vidare på ämnet Djurgården, nu en kort titt på marknadsintäkterna där en jämörelse med Hammaby som lider av liknande trånga sektor i form av begränsade arenafaciliteter är intressant.

Djurgården har länge titulerat sig som marknadsledare. Faktum är dock att klubben varken är störst, bäst eller starkast. Tittar vi på de intäkter som är kopplade till varumärket, dvs reklam-, arrangemang-, samt souvenirintäkter är Djurgården Fotboll sämre på att kapitalisera sitt varumärke än vad Hammarby Fotboll är.

tabellen visar intäkter (msek) från "marknad" plus souvenirer. Källa: Årsredovisningar Hammarby Fotboll AB (2003 - 2007). Totala intäkter i bolagen Djurgården Fotboll Försäljning AB (2006 & 2007) samt Djurgården Marknad AB (2003-2005)*. De allsvenska siffrorna kommer från svff:s årliga ekonomiska sammanställning under rubriken "Reklam & sponsring"

Hammarby Fotboll hade en mycket stark utveckling fram till och med 2005. Därefter har trenden vikit av åt fel håll. Förutom arenabegränsningarna har varumärket och goodwill tagit stryk av de avbrutna matcherna, inget snack om den saken. Det blir en mycket stor utmaning för den kommande marknadschefen att återigen nå tillväxt.

Djurgården taxerade upp sina varumärkesrelaterade intäkter under 2006 (bl.a ett nytt avtal med Adidas) men med tanke på klubbens sportsliga framgångar under den första delen av decenniet, en tydlig profilering samt en tidig CSR satsning genom Djurgårdsandan måste jag säga att siffrorna är svaga. Framför allt då Djurgården Fotboll Försäljning AB sedan 2005 dessutom äger kringintäkterna för andra evenemang än fotboll på Stockholms Stadion.

Är det varumärket eller organisationen?

I ett allsvenskt perspektiv har Djurgården, trots de skördade sportsliga framgångarna aldrig fått sina löpande intäkter att lyfta. Båda klubbarna har tappat relativ slagstyra vad gäller intäkter från driften. De begränsade arenafaciliteterna är givetvis en trång sektor. Nedanstående tabell visar bl.a. båda klubbars marknadsandelar. Relevant då löneutrymmet minskar relativt dess allsvenska konkurrenter.

tabellen visar ett urval av de allsvenska marknadsandelarna (klubb.intäkt/tot.allsv.intäkt) baserade på klubbarnas driftintäkter, dvs intäkter exklusive spelartransfers. datakälla svff.se

* Fram till 2005 låg rättigheterna för försäljningen av marknadsrelaterade intäkter i Djurgården Marknad AB. Efter en omorganisation överläts dessa från 2006 till Djurgården Fotboll Försäljning AB.

Förlust igen för Djurgården Fotboll AB

För andra året i rad redovisar spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB röda siffror. -8.466 miljoner efter skatt för bokslutsåret 2007 är inga upplyftande siffror. Det är främst nedskrivningarna av vinstandelsbevisen som tynger resultatet.

De tunga investeringarna som bolaget gjort i spelartruppen (se förra inlägget) har inte realiserats fullt ut och frågan är givetvis vilken potentiell ekonomisk uppsida det finns i spelartruppen. Vid årsskiftet var det bokförda värdet av vinstandelsbevisen fortfarande högt, 24.4 miljoner. Kassan per den sista december uppgick till 15 miljoner.

Bolaget har sedan 1998, i olika omgångar raisat ca 60 miljoner i riskkapital. Det egna kapitalet per 31/12-07 uppgick till 34.8 miljoner. So far, inte mycket till värdeskapande.

Tillfällig svacka eller poor management skills?

Det går tungt och segt för Djurgården i årets allsvenska. Frågan är ifall det är en tillfällig svacka eller om vi nu ser ett mer långsiktigt resultat av klubbens strategier samt genomförandet av dessa.

Ingen kan anklaga klubben för att inte ha investerat i sin verksamhet.

Mellan åren 2005 till 2007 har spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB (DF AB) köpt vinstandelsbevis i spelare för nästan 61 miljoner från föreningen, 2005(27.3msek), 2006(24.1msek) och 2007(9.5msek).

Det är mycket pengar, rättare sagt motsvarande cirka 3.5 ”transferkorgar” för att prata Bajentermer. Frågan är givetvis om likviden från de till DF AB sålda vinstandelsbevisen i sin helhet spenderats på nedan förvärv eller om man stärkt föreningens balansräkning där det egna kapitalet ökat från 6 till 26 miljoner motsvarande år.

Klubben har gjort följande förvärv under 2005 & 2006.
Mattias Jonsson, Felix Magro, Lance Davids, Jones Kusi Asare, Christoffer Karlsson, Ibrahim Ba, Robert Stoltz, Thiago Quirino da Silva, Dennis Boskailo, Stefan Batan, Andrej Comac, Enrico.

Under 2007 anslöt nedastående spelare till klubben:
Kebba Ceesay, Mikael Dahlberg, Jan Tauer, Christoffer Karlsson, Kristian Junegard, Aki Riihilahti, Sebastian Rajalakso samt Martin Andersson

Hur som helst, paradoxalt är att klubben sedan glansåren i början av seklet, bortsett från guldet 2005 tappat i sportslig slagstyrka trots stora finansiella tillskott. Visst, priset på sportslig framgång har ökat de senaste åren i takt med att konkurrenterna utvecklat sina organisationer. Men det är inga småsummor som plöjs in här.

Under 2008 har klubben återigen spenderat åtskilliga miljoner på förvärv. Ekong, Haginge samt Oremo köptes samtliga loss från allsvenska konkurrenter vilket innebär ytterligare mångmiljoninvesteringar.

Det är svårt att undvika frågan: Hur står det egentligen till med den sportsliga organisationen?

Transfers

Sålde Kalmar guldet idag när Cesar Santin signade för FCK? Det kan de mycket väl ha gjort. Är själv lite förvånad (läs här). Kanske fanns det en "release"klausul i det i vintras förlängda kontraktet med Santin, vad vet jag.

2008 kan vara klubbens chans att vinna det allsvenska guldet på bra mycket länge. Istället sitter man nu med en förmodad kassa på drygt 40 miljoner. Det är i nivå med Kalmars årliga driftintäkter och pengar man inte kommer kunna omsätta (läs mer här). Kalmar får därför betraktas som en överkapitaliserad klubb.

Kanske vill man investera i infrastruktur runt klubben såsom träningsanläggningar alternativt lägga eget kapital i en ny arena (läs mer här). På banken tappar de bara i värde då den allsvenska löneinflationen sakta knaprar på pengarna.

-----------------------

AIK har i år lyckats göra två exits i spelare de felrekryterat alternativt inte har behov av.
En bokföringsmässig vinst på 2.8 miljoner för Per Verner Rönning måste ses som en mycket bra affär. I Khari Stephenson gör klubben en förmodad förlust på men det viktiga är att få cash-flow samt få bort den löpande lönekostnaden vilket man nu lyckas med.

Spelarinvestbolaget Agent 03 har dock på relativt kort tid tappat två av sina prospects utan vidare avkastning. Nicklas Carlsson förföll värdelös när han gick som bosman i höstas och nu Khari som blev en förmodad förlustaffär. Kvar i portförljen finns Miran Burgic, Dulee Johnson, Nils-Erik Johansson, Lucas Valdemarín(status oklar), Ivan Obolo samt Jorge Anchén.

Lösa sommarfunderingar

Subprime, kreditoro och börsfall. Aktiemarknaderna i Europa har tappat 25% av sitt värde sedan årsskiftet och 31% den senaste 12 månadsperioden. Ironiskt nog har Europas börsnoterade fotbollsklubbar i genomsnitt klarat den turbulenta perioden bättre än marknaden som helhet. Fotbollsindexet DJ STOXX Football Index som består av samtliga noterade klubbar i Europa är upp 6.3% iår och ner 4.5% den senaste 12 månadersperioden. (se länk för indexmedlemmar)

Siffrorna visar dock en snällare bild av verkligheten då det är de turkiska klubbarna som drivit uppgången. Fenerbahce upp 125%, Trabzonspor upp 78%, Galatasaray upp 53% samt Besiktas med en uppgång på 29%. Är det en turkisk fotbollsbubbla vi ser växa?

Annars lever fotbollsklubbar sin egen lilla värld på Europas börser. DJ STOXX Football Index korrelation mot den övriga aktiemarknaden är i det närmaste obefintlig. En R^2 på 0,068 mot DJ STOXX 600 sedan starten för 6.5 år sedan säger egentligen det mesta. Låg likvididitet i handeln är en faktor som gör prissättningen ineffektiv. Free-float, det vill säga de för handel tillgängliga aktier skattas i snitt till endast ca 30% av de från indexklubbarnas totalt antal emitterade aktier. Ägare av fotbollsaktier exponeras därmed även mot en större likviditetsrisk och investeraren kan få svårigheter att bli av med sina aktier vid önskad tidpunkt samt prisnivå. En av flera anledningar till att fotbollsaktier generellt endast förefaller intressanta för fansen vars investeringsbeslut dessutom inte alltid är helt rationella.

Samtidigt visar undersökningar att sportsliga resultat tenderar att ha minst lika stor impact på aktiekursen än andra händelser såsom finansiella statements mm*. Kanske har vi en av förklaringarna till den mycket låga korrelationen just här...

Det är ingen underdrift och säga att fotbollsklubbars roll i värdekedjan är att vara en ekonomisk katalysator åt dess intressenter. Fotbollspelare, agenter (lite mer här), medie- samt spelbolag m.fl. har samtliga mer eller mindre gjort stora pengar på fotbolls-boomen. Allt samtidigt som klubbarnas marginaler varit under kontinuerlig press på grund av kapprustningen i syfte att maximera den sportsliga prestationen. Löneinflatonen regerar och så länge de största toppligorna inte konsolideras förblir lönetak endast en utopi. Vi lär därför se fortsatt generellt låga marginaler runt om i fotbollseuropa även den närmaste framtiden.

Som tidigare konstaterats har de tyska klubbarna på senare år höjt sin rörelsemarginal (se här) och det finns nog flertalet riskkapitalister som vill hitta intressanta uppköpsprospects i en liga där tävlingsbalansen fortfarande är jämn (se här). Den jämnare tävlingsbalansen borde innebärera att entry barriers är mer överkomliga. Ägarstrukturen i tyska klubbar skyddas dock idag av samma 51% reglering som finns i Sverige.

Hammarbys delägare AEG som är en drivande kraft i debatten för en avreglering (se här), ser uppenbarligen affärspotential i den tyska fotbollsmarknaden. Det borde nämligen finnas en hyfsad uppsida med tanke på att värderingen på tyska fotbollsklubbar lär vara mer moderat i relation till de haussade engelska klubbarna samtidigt som risken för legala och politiska faktorer måste betraktas lägre än i övriga fotbollsmarknader såsom Italien m.fl. Kostnaden att köpa en engelsk klubb och göra den till utmanare av de idag etablerade topp 4 klubbarna måste betraktas som galaktisk och vilken rationell investerare vill ge sig in på de mer kaosartade och till viss del korrupta marknaderna i öst- eller sydeuropa?

Det finns de som hävdar att tyska klubbar sportsligt skulle vinna på en utförsäljning till riskkapitalet där man pekar på de engelska klubbars framfart i Europa. Jag håller inte riktigt med utan vidhåller att det snarare är excellent managment skills med långsiktiga och vinnande strategier hos ett fåtal klubbar som skapat en kontinuitet i toppen samt dragit nytta av Champions League utvigningen. På så sätt har man drivit efterfrågan både på nationell men även på en global nivå som fått stort genomslag på tillväxten.

Försäljningen av ManU samt Liverpool till amerikanska intressen har ju inte genererat kapital till den sportsliga verksamheten (lite om det här). Snarare har den höjt det ekonomiska avkastningkravet med mindre utrymme till nyttomaximering som en konsekvens.

Inte heller i Sverige har kapitalet generat kontinuerlig framgång. Djurgården har sedan 1998, genom sitt spelarinvestbolag Djurgården Fotboll AB, raisat hela 60 miljoner i externt kapital. Förutom kortsiktig sportslig framgång i början av årtiondet, har klubben inte lyckats skaffa sig bestående konkurrensfördelar. Så kapital är inte lösningen, möjligen ett hjälpmedel.

Nyckeln till framgång ligger främst i den mänskliga prestationen och ett vasst management. Där har fotbollsklubbarna fortfarande en hel del att utveckla.

* Frequent News and Pure Signals - The Case of a Publicly Traded Football Club - Georg Stadtmann, Oct 2005

Explaining Share Price Performance of Football Clubs Listed on the Euronext Lisbon - João Duque, Nuno Abrantes Ferreira, Jan 2005

Stoort

Den för tillfället mest spännande silly season händelsen utspelar sig mellan Rosenborg och Fulham. Det pratas om konkreta bud och det viskas om en prislapp på ca 2 MEUR för ex Bajenspelaren Fredrik Stoor.

Hammarby Fotboll går givetvis inte lottlösa i den affären. Vidareförsäljningsklausuler verkar i det närmaste vara market practice. Storleken på klausulen vet vi inget om. Däremot vet vi att det alltid utgår ett så kallat solidaritstsbidrag på 5% till de klubbar spelarna utvecklats i under åren 12-23.

Fredrik kom till Hammarby som tolvåring och lämnade klubben tre månader före han fyllde 23 då Hammarby sålde hans kontrakt till Rosenborg. Likviden i den affären var nog direkt nödvändig för att klubben skulle klara av att finansiera förvärvet av Sebastian Egurens kontrakt.

Nu kan det alltså komma mer pengar från Stoor affären. Landar prislappen RBK vs köpande klubb på 20 miljoner kronor, skulle jag tro att det genererar runt 4 miljoner i cash flow till Hammarby och kanske fixar intäkten svarta siffor i 2008 års bokslut.

Samtidigt får inte solidaritetspengen underskattas då den kommer ticka pengar till Hammarby varje gång Fredrik gör en icke-bosman transfer.

Det bara att lyfta på hatten till Greger Casselborg samt alla inblandade bakom P84 laget. Förutom att uppfylla drömmar har man genererat åtskilliga miljoner till Hammarby Fotboll.

S&P kommenterar fotbollsklubbar

Standard & Poor´s kommenterar fotbollsklubbars kreditvärdighet. (länk här) Kreditvärderingsföretaget menar att skulder kopplade till fotboll bör klassas som "junk". Detta främst på grund av fenomenet nyttomaximering och den kapprustning (the arms race) med löneinflation som följd. Man menar även att de brittiska klubbars riskklass ska anses högre än de amerikanska sportklubbarnas dito. Det beror på att det i amerikanska ligor finns restriktioner såsom lönetak. (mer om det här)

Egentligen, varken något nytt eller konstigt. Redan vid Arsenals värdepapperisering 2006 kommunicerades klubbens "junk" status och anledningen till den "billigare" skulden stavades Ambac. Även Glazers skuldstruktur vid förvärvet av ManU 2005 visar att bankerna inte vågade ta svängarna fullt ut.

För även om det finns klubbar som levererar profit, är den nyttomaximering som präglar de europeiska ligorna en marginalkiller och osäkerhetsfaktor. Dessutom finns det klubbar med hjärteinvesterare som skapar marknadsimperfektioner genom att inte ha några avkastningskrav. Fotbollsklubbar är även underordnade risken för förändringar i ligastrukturer, regleringar mm som kan förändra tävlings- och konkurrensbalansen och därmed intjäningsförmågan.

Det ska nu bli intressant att se ifall Liverpool lyckas anskaffa kapital till sin planerade nya arena. Jag är inte helt övertygad om det och även om man går i land kan man fetglömma de villkor Arsenal fick i samband med sin värdepapperisering 2006. Det faktumet tajtar till kalkylerna och begränsar arenans nytta.

Samtidigt fortsätter Michel Platini sitt korståg mot brittiska klubbar. Efter att britterna sopat hem 24 % av de totalt £462 miljoner i TV premier samt marknadspengar Champions League genererade verkar måttet vara rågat. Nu har UEFA nämligen planer på att lägga fram ett förslag som förändrar fördelningen av premierna till en struktur med mycket jämnare allokering. (info här)

Att det förslaget på sikt skulle gynna tävlingsbalansen, både på nationell men även europeisk nivå, råder det ingen som helst tvekan om. Däremot lär detta inte direkt tas emot med öppna armar av toppklubbarnas ägare samt direktörer. Jag tror även att förslaget skulle kunna eskalera planerna för bildandet av en europeisk utbrytarliga.

"The Trillion Dollar Meltdown" *

Kreditkrisen fortsätter sätta sina spår.

Även Moodys (Fitch och Standard & Poor´s har redan gjort det) har nedgraderat kreditbetyget för obligationsgaranterna Ambac och MBIA

Det betyder att man anser att kredirisken, dvs risken för att aktörerna inte kan garantera återbetalningen av skulderna till långivarma ökar. Ambac som är garant för Arsenals skuld med vilken klubben finansierat Emirates Stadium (snyggt reklamblad här) har fått sitt kreditbetyg sänkt med 4 steg, från AAA till AA3. (skalan här)

Arsenal, vars skuld egentligen är ratad Ba (junk) fick, tack vare Ambac AAA status vilket gav bättre räntevillkor för klubben. Nu degraderas obligationen till AA3 enligt Moodys sätt att se på saken.

Rent konkret borde det innebära att Arsenals kapitalkostnad kan öka eftersom långivarna lär kräva en högre riskpremie. Nu har Arsenal en hyfsad vinstmarginal som ger en buffert för den eventuella kapitalkostnadshöjningen. Vill klubbens aktieägare bibehålla marginalen kan man dock alltid finansiera det genom högre biljettpriser, lägre utgiftsbudget (utan att riskera plats 4 i PL) osv.

Desto mer spännande är det att följa den mest lönsamma klubben av dem alla, MANU i samband med sommarens heta transferissue.

Malcolm Glazer försökte förra sommaren dock utan framgång, omfinansiera holdingbolaget Red Footballs skulder. Det lär inte bli lättare den närmaste tiden och därför kan jag tro att ett bud på Ronaldo i miljardklassen skulle kittla en aning. Likviden bör kunna finansiera spännande spelarköp men även räcka till en minskning av den dyra delen av skulden (mer här) som holdingbolaget bär.

Efter två raka ligaguld samt en Champions League titel finns det utrymme till lite extra profitmaximering utan att tappa alltför mycket trovärdighet eller intäkter.

* The Trillion Dollar Meltdown: Easy Money, High Rollers, and the Great Credit Crash

Retro

Det är nästan alltid roligt att titta tillbaka och läsa vad som skrevs en gång i tiden. Denna artikel från aug-01 är inget undantag. (här)

Så vad har hänt sedan dess?

-Allsvenska lönerna har fortsatt stiga, upp 66% sedan 2001 (här).

-Driften hos de allsvenska klubbarna fortsätter visa röda siffror.

-Djurgården har raisat ytterligare 33 miljoner i kapital genom nyemissioner.

-Champions League miljonerna är borta och mer därtill.

-AEG har inte tjänat några pengar på Hammarby Fotboll, men istället genom AEG Live etablerat sig på den svenska eventmarknaden och man håller dessutom på att bygga stora "entry barriers" gentemot sina konkurrenter i Stockholm (läs Live Nation). Förra måndagen klubbade Stockholms Stad igenom AEGs förvärv av AB Stockholm Globe Arena.

Spelplanen må vara förändrad, utfallet är dock i det närmaste detsamma.

Nästa uppföljning om fem år. Låt mig gissa att vi återigen pratar om högre löner, taskiga marginaler osv.

Fönstret har redan öppnat.

Om lite drygt en vecka öppnar transferfönstret och för inkommande spelare är det öppet fram till sista juli. Klubbarna från kontinenten samt de brittiska öarna kan dock shoppa i Sverige ända till sista augusti.

Hur ser då förutsättningarna ut?

För Hammarbys del ser likviditeten kanske bättre ut än någonsin. Klubben har genom transferkorgen fått bra cash-flow som för en gång skull ger en större flexibilitet och proaktivitet i rekryterings- processen.

Olof Guterstam är redan på plats och alla väntar sig mer, man förväntar sig "namn". Samtidigt finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Lönekostnaderna måste rymmas inom ramen för intäktmassan annars skapas ett svart hål av driftunderskott, lex Leeds. För Hammarbys del, med dagens logistik ligger en sund balans löner/omsättning förmodligen kring 50-55%.

Jo jag vet att det finns ett samband mellan sportslig framgång och intäkter. Tyvärr är inte sambandet mellan säkra kassaflöden ut på förvärv plus extra spelarlöner 1:1 med potentiella kassaflöden in från den löpande verksamheten. Inte med vår nuvarande arena som flaskhals. Man kan alltid hoppas på ett utsålt derby och bystade läktare under hösten. Men... "hope is never a strategy" är ett uttryck som många klubbar i fotbollsvärlden borde anammat.

Vi måste samtidigt ha stor respekt för de under hösten, publikintäktsdödande "meningslösa" matcherna som riskerar att vara där ifall truppen inte är tillräckligt slagkraftig. Så visst, jag väntar med spänning på nästa förvärv. Men jättestora namn har jag inga större förväntningar på, snarare "smarta" välscoutade värvningar där inga konkurrenter sänker nyttan genom att trissa upp priset.

Hur det ser ut i öviga klubbar?

Djurgården sitter på kapital, och man har pressat ner sin lönekostym rejält post 2005 (läs här). Man besitter dessutom en ganska flexibel kontraktssituation där en hel del spelare har utgående kontrakt i vinter. Redan i sommar ser det också ut som att klubben rensar ytterligare lönekostnader genom försäljningen av Sölvi Ottesen och en möjlig exit i fallet Quirino. Ser helt klart ut som att man skapar utrymme för ett par-tre förvärv. Ett av dessa har redan presenterats i form av Patrik Haginge. Det lär bli fler, frågan är vilken förväntad kvalitet vs kostnad som finns tillgänglig.

AIK är ganska långa i "dyra" kontrakt, vilket även Agent 03 är. Intresset för Dulle J lär vara ljummet innan rättegången och jag tror nog inte att man värvar "större namn" innan klubben realiserar summor värda namnet.

Helsingborg som av många medieskribenter märkligt nog målas upp som en klubb med stora resurser har förvisso sålt Mcdonald Mariga. Klubben får dock en begränsad del av övergångssumman på 18 msek (här). Pengar som på sin höjd stärker upp den vid årsskiftet miserabla likviditeten (här). För större förvärv krävs en större försäljning. Man säger sig inte vara villig att betala en viss summa för Bobbie Friberg da Cruz. Skulle nog säga att klubben inte har råd just nu.

Malmö är en klubb som både har kapital och potential att öka de löpande intäkterna genom sportslig framgång. Klubbens publiksifror har en mycket stark korellation med de sportsliga resultaten. Och sportsliga resultat är något MFF post 2004 varit mycket fattigt på. Mer om det på Go Bajen Go. Efter försäljningen av Safari förväntar jag mig ett eller fler förvärv, om än kanske i andra lagdelar. Om ett år flyttar klubben in i en ny arena. En arena med en betydligt högre hyreskostnad än den nuvarande. Även om "nyhetens behag effekten" alltid finns där, gäller det att övergången sker med en slagkraftig "produkt". Det gällar att öka publiksnittet för att nå signifikant positiva ekonomiska effekter.

Kalmar som för en gångs skull riskerar en stor spelaromsättning blir intressant. Kapital och likviditet finns det gott om. Däremot är de löpande intäkterna mycket begränsade i relation till de närmast jagande klubbarna i tabellen. En högre spelaromsättning riskerar därför att sänka klubben sportsligt. Personligen skulle jag, med tanke på klubbens mycket starka soliditet gå för guld och ta bosmansmällen i vinter. Jag hoppas på motsatsen.

Elfsborg har kapital men man ligger förmodligen ganska nära taket löner/omsättning. "Nyhetens behag" kan ha lagt sig på Borås Arena och det behövs sportslig framgång för att fylla läktarna. Vågar klubben öka sin kostnadskostym ytterligare eller tror man på den nuvarande truppen fullt ut?

IFK Göteborg ligger även de relativt högt vad gäller lönekostnader (se även förra inlägget). Förvisso boostade Tobbe Hyséns sign-on förra årets siffror. Jag tror nog på en relativt låg profil på klubbens värvningar i sommar om nu inte någon befintlig spelare blir uppköpt.

Trevlig Midsommar!

Wages/turnover ratio

Det var intressanta siffror från Deloitte häromveckan. Mest intressant var den lägre lönenivån i tyska Bundesliga. Nyckeltalet lönekostnader/intäkter ligger där på 45%, nästan 20 procent- enheter lägre än hos de övriga fyra största ligorna i Europa. (här och här)

Hur ser det ut i allsvenskan?

Jag har monitorerat nyckeltalet för de klubbar där resultaträkningar varit tillgängliga. Jag har även tagit hjälp av SvFFs årliga ekonomiska genomgångar.

För att få siffrorna jämförbara med Deloittes, har intäkterna för spelarförsäljningar rensats bort.

Det allsvenska snittet ligger nästan i nivå med de största europeiska ligorna. (62-64% exkl Tyskland). Fluktationerna år till år kan bero på varierande belopp som betalas ut i sign-on vilket ju belastar lönekostnadsposten.


Vad gäller Hammarby så ser vi att man post 2004 taxerat upp sin ratio. Det kan bero på att man från 2005 börjat ta betalt för sålda spelarkontrakt vilket gett ett betydligt större utrymme till sign-on bonusar vid spelarförvärv.

Vad gäller Djurgården, så har siffrorna innan 2006 korrigerats eftersom klubben haft sin verksamhet liggandes i olika bolag. Sedan 2006 drivs det allsvenska laget i sin helhet av bolaget Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB). Innan dess låg marknads- och souvenirintäkterna i bolaget Djurgården Fotbol Marknad AB (DFM AB) som ägdes av Djurgården Fotboll AB (DF AB).

Därför har jag, för att siffrorna ska vara jämförbara med de övriga klubbarna, adderat DFM ABs siffror till föreningens dito åren 2003-2005.

Vi kan se att Djurgården de senaste två åren, minskat sin lönekostym rejält sedan det kostsamma 2005. Få nyförvärv samt nästan obefintliga kontraktsförlängningar i kombination med att få ut mycket ur en trupp under 2007 har pressat nyckeltalet ner till 55%.

AIKs låga nyckeltal är intressant eftersom klubben, trots den relativt låga ration på 49%, inte levererar vinst i driften 2007. Har klubben ett lägre täckningsbidrag på sina ökade intäkter? Även högre evenemangskostnader än det allsvenska genomsnittet såsom arenahyra, säkerhet o.s.v. kan spela in.

Likaså ser Hammarbys löneutrymme ut att vara mindre jämfört med vissa av de konkurrerande klubbarna. En ratio på 58% genererar ett negativt resultat. Evenemangskostnader på 25 miljoner kostar på.

Hur kan då Hammarby få bättre balans i ekonomin? Är det bara att minska lönebudgeten med x miljoner? Well, gör man det riskerar ju de sportsliga resultaten försämras med lägre intäkter som en direkt konsekvens. Ökade intäkter (med bra TB) är därför vägen till framgång.

Givetvis finns det även andra faktorer som på sikt kan pressa ner lönekostnaderna en aning. Vi pratar minimering av slitageskador, bättre scouting, lägre spelaromsättning. Effektivitet helt enkelt.

Vilka klubbar är det då som driver upp ration?
Förutom IFKG, förefaller småstadsklubbarna med Elfsborg i spetsen vara de som har mycket utrymme till löner. Elfsborg höga siffra 2007 kan förvisso delvis förklaras i ett större utrymme tack vare spelarförsäljningar som drivit sign-on bonusarna för klubbens förvärv under året.

Men samtidigt fanns det 22.5 miljoner i driftintäkter från Europaspelet som pressar ration nedåt 2007. 2006 hade man en ratio på 55% vilket genererade ett positivt rörelseresultat på hela 10 msek på en omsättning av 75.5 miljoner!

Det ser ut som att det tog ett år för Elfsborg att anpassa lönekostymen till de kraftigt ökade intäkterna från den nya arenan.

Hur stor del av intäkterna går åt i evenemangskostnader ute i landet jämfört med storstäderna?

T.e.x. är Elfsborgs kostnad att hyra in sig på Borås arena endast 3 miljoner per år. Det tack vare att Borås Stad, som driver den nya arenan, bär ett årligt driftunderskott på ca 3 miljoner. Snacka om hävstång på effekterna av arenabytet.

Hur ska man då summera det hela?
Kanske att spelarförsäljningar driver upp ration då utrymme skapas till sign-on bonusar som ju ger direkt utslag på både ration och samtidigt försämrar "driftresultatet".

Dessutom ser det ut som att det är dyrt att bedriva fotbollsverksamhet i Stockholms län.

"Kentarohärvan" löst?

TV4 gruppen låter meddela att man köper C More Entertainment där Canal Plus ingår. Därmed kan vårens följetong nog nå sitt slut.

Lagerbäck, förbundets finansiella motor

Lars Lagerbäck har genom sina "konservativa" laguttagningar skapat en debatt. Det finns en del röster som kräver hans avgång med hopp och dröm om en mer offensiv och experimentiell coach.

Faktum kvarstår dock. Lagerbäck har varit med och kvalificerat fotbollslandslaget till fem raka mästerskap - EM 00, VM 02, EM 04, VM 06 och EM 08

Precis såsom "den triste" förbundskaptenen vet vad han får från sina trotjänare, vet Lagrell & co vad de får från Lagerbäck. De får en någorlunda säkerställd finansiering till sin verksamhet. Mästerskapen genererar så pass stora intäkter att förbundet kan ta ut svängarna i budgeten de mästerskapsfria åren.

Risken för missade mästerskap lär samtidigt begränsa utrymmet till hastiga generationsväxlingar samt större experimenterande med materialet. Ser vi redan nu en rekryteringsprofil på kommande förbundskapten?

alltid med och lagom är mottot

Rättigheter, stupidness & spelarvärdering

Den belgiska ligan har fått ett nytt TV avtal (länk här). Det är Belgacom som köpt rättigheterna under de kommande tre säsongerna för ca €134M. Det ger en årligt värde på ca 415 miljoner kr som kan ställas i relation med de ca 260 miljoner kronor (1300M/5) Kentaro årigen ska betala ut för sina rättigehter till svensk fotboll.

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBBV) har köpt namnrättigheterna till Spaniens två första divisioner för uppskattningsvis €32M per år(länk här). Villareal, Barcelona, Real Madrid kommer spela i Liga BBVA och erhåller varje säsong, tillsammans med övriga klubbar i högsta divisionen, €750 000 vardera. Pengar banken istället kunde krediterat spelarnas konton direkt då denna intäktsökning i ett nafs lär slukas upp av löneinflationen.

Logiken på förbundsnivå är fascinerande. Ett exemplel har redan kommenterats här.

UEFAs varumärkesförädling åt sina samarbetspartners konkurrenter är anmärkningsvärd. Vi har nog alla hört talas om MAX vs McDonald´s debatten inför U21 EM nästa sommar. MAX som har en enhet på Borås arena, måste klappa igen då det enligt UEFAs manual inte får exponeras andra varumärken än organisationens sponsorers diton i samband med matcher.

Kontentan av kardemumman är att MAX får en rejäl boost i sin profilering som utmanare på den svenska hamburgerkedje- marknaden. MAX kan idag knappast utgöra något större hot mot McD på internationell nivå. Nationellt och lokalt hör dock McDs franchisetagare och entreprenörer knappast till vinnarna av UEFAs manual och agerande. "Sympatin" för varumärket MAX har nu stor potential att växa och har man en duktig reklambyrå kan man dra stor nytta av det hela.

Hotet mot UEFAs sanktionerade tävlingsspel kommer inte från de "farliga riskkapitalisterna", det kommer inte heller från "de oönskade ståplatserna". Hotet kommer inifrån och man skulle må bra av att se över centralorganisationerna. Det gäller givetvis även på nationel nivå.

---------------------

Lite korta tankar kring inlägget "realisation". Resonemanget är givetvis hypotetiskt då affären numera är död.

Men det blir svårt att ta ställning huruvida 4 msek var ett överpris eller inte utan direkt inblick i transfermarknaden vid den aktuella tidpunkten.

Vilken säkerställd kvalitet på anfallare får man egentligen idag för 4 miljoner?

Ur den köpande klubbens perspektiv är det ju den förväntade nyttan som sätter värdet och därmed en prisnivå man kan tänkas betala för transfern.

Vad spelaren presterat innan kan egentligen bara ge en uppfattning om sannolikheten till att den föväntade nyttan verkligen ska uppnås. Förvisso en ganska relevant och viktig benchmark.

I fallet Runström borde ju den sannolikheten även kunna påverkas av hans tidigare insatser i klubben och den allsvenska miljön. Även det relevant och viktigt.

Men egentligen var syftet med inlägget snarare att sätta fingret på den ständiga hetsen om reapriser till vilka Bajenspelare anses säljas.

För precis som 4 miljoner för 38% kändes som ett överpris ur Hammarbys perspektiv, var 10 miljoner kanske maximalt det som en Premier League klubb ansåg Runa var värd för dem 2006.

För som sagt, hans allsvenska prestationer gav bara en uppfattning till vad han sannolikt kan prestera i sin nya miljö. Dvs vilken nytta han kunde generera till Fulham, vilket ju är det enda relevanta ur köparens perspektiv. Sannolikheten att spelare från Hammarby blommar ut till värdeskapare i sina nya miljöer (med de senaste 10 åren som benchmark) är tyvärr ganska låg, vilket troligtvis prisas in i de bud klubben får.

Därför kan Sebas prestationer i Villareal och den spanska förstaligan på sikt vara än mer värda än enbart själva transferlikviden.

Ska man se det från säljarens perspektiv finns ju alltid möjligheten att tacka nej till bud om man anser att spelaren kan generera en högre nytta stannandes kvar i klubben. Med tanke på att majoriteten av de allsvenska klubbarna inkl Hammarby, till stor del finnsierar sin verksamhet genom spelarförsäljngar finns alltid risken att man missar en affär innan slutet på kontraktet. Det finns nämligen en hel flora av jämförbara fotbollspelare där ute.

En bild säger mer än tusen ord

Grafiken är hämtad från och finns i bättre upplösning under länken här.

Ovanstående bild säger egentligen det mesta men låt oss lyfta fram några intressanta detaljer med stöd av tidigare observationer.

1. Bundesliga vars lönekostnadskurva de senaste säsongerna är flackare än ligans tillväxtkurva. Det faktumet ger utslag på profit-kurvan där ligan som helhet sakta men säkert seglat upp som den mest lönsamma i Europa. Hög profit håller dock nere de sportsliga framgångarna på den europeiska scenen. När såg vi en tysk klubb utmärka sig i europaspelet senast? Kanske anser tyskarna att marginalkostnaden för sportslig framgång utanför sin inhemska liga är för hög? Det skulle vara intressant att ta del av nyckeltal på klubbnivå. Fenomenet där Bundesligaklubbarnas lönekostnader/omsättning ratio ligger på 45% är mycket mycket intresssant.

2. Serie A:s ras. Fram till säsongen 00/01 matchade ligan Premier Leagues tillväxt. Efter det tog det stopp där utvecklingen gick vidare sidleds och ligan har tappat duktigt med marknadsandelar. Löneinflationen fortsatte dock spikrakt uppåt ytterligare en till två säsonger med radikala svarta hål som en konsekvens. Efter det har lönekostnaderna justerats ned flera nivåer. Vad hände egentligen i Italien? Ligan framstår som en TV produkt där hela 63% av intäkterna kommer från TV pengar.

3. ManU hör som sagt till de mest lönsamma klubbarna i världen med en rörelsemarginal över 30% och bär nästan hälften av Premier Leagues:s rörelseresultat på sina axlar. Den engelska ligafotbollen ger bra möjligheter till en lönsam business främst för Premierships topp fyra klubbar.

Det finns samtidigt en hel drös engelska klubbar som inte mår bra. Endast 8 av 38 klubbar i de två högsta divisionerna (5 i PL & 3 i C), en halvering från säsongen innan, redovisar ett positivt rörelseresultat. Championsship-klubbarnas ratio lönekostnader/ omsättning ligger på hela 79%. Det finns klubbar som som snittar över 100%. Hur sunt är det? Vilka konsekvenser kan det på sikt få för den engelska ligafotbollen?

4. Chelsea, vilka profitkillers, förmodligen inte enbart för sig själva utan för hela branschen genom sin löneupptaxering.