Subprime, kreditoro och börsfall. Aktiemarknaderna i Europa har tappat 25% av sitt värde sedan årsskiftet och 31% den senaste 12 månadsperioden. Ironiskt nog har Europas börsnoterade fotbollsklubbar i genomsnitt klarat den turbulenta perioden bättre än marknaden som helhet. Fotbollsindexet DJ STOXX Football Index som består av samtliga noterade klubbar i Europa är upp 6.3% iår och ner 4.5% den senaste 12 månadersperioden. (se länk för indexmedlemmar)
Siffrorna visar dock en snällare bild av verkligheten då det är de turkiska klubbarna som drivit uppgången. Fenerbahce upp 125%, Trabzonspor upp 78%, Galatasaray upp 53% samt Besiktas med en uppgång på 29%. Är det en turkisk fotbollsbubbla vi ser växa?
Annars lever fotbollsklubbar sin egen lilla värld på Europas börser. DJ STOXX Football Index korrelation mot den övriga aktiemarknaden är i det närmaste obefintlig. En R^2 på 0,068 mot DJ STOXX 600 sedan starten för 6.5 år sedan säger egentligen det mesta. Låg likvididitet i handeln är en faktor som gör prissättningen ineffektiv. Free-float, det vill säga de för handel tillgängliga aktier skattas i snitt till endast ca 30% av de från indexklubbarnas totalt antal emitterade aktier. Ägare av fotbollsaktier exponeras därmed även mot en större likviditetsrisk och investeraren kan få svårigheter att bli av med sina aktier vid önskad tidpunkt samt prisnivå. En av flera anledningar till att fotbollsaktier generellt endast förefaller intressanta för fansen vars investeringsbeslut dessutom inte alltid är helt rationella.
Samtidigt visar undersökningar att sportsliga resultat tenderar att ha minst lika stor impact på aktiekursen än andra händelser såsom finansiella statements mm*. Kanske har vi en av förklaringarna till den mycket låga korrelationen just här...
Det är ingen underdrift och säga att fotbollsklubbars roll i värdekedjan är att vara en ekonomisk katalysator åt dess intressenter. Fotbollspelare, agenter (lite mer här), medie- samt spelbolag m.fl. har samtliga mer eller mindre gjort stora pengar på fotbolls-boomen. Allt samtidigt som klubbarnas marginaler varit under kontinuerlig press på grund av kapprustningen i syfte att maximera den sportsliga prestationen. Löneinflatonen regerar och så länge de största toppligorna inte konsolideras förblir lönetak endast en utopi. Vi lär därför se fortsatt generellt låga marginaler runt om i fotbollseuropa även den närmaste framtiden.
Som tidigare konstaterats har de tyska klubbarna på senare år höjt sin rörelsemarginal (se här) och det finns nog flertalet riskkapitalister som vill hitta intressanta uppköpsprospects i en liga där tävlingsbalansen fortfarande är jämn (se här). Den jämnare tävlingsbalansen borde innebärera att entry barriers är mer överkomliga. Ägarstrukturen i tyska klubbar skyddas dock idag av samma 51% reglering som finns i Sverige.Hammarbys delägare AEG som är en drivande kraft i debatten för en avreglering (se här), ser uppenbarligen affärspotential i den tyska fotbollsmarknaden. Det borde nämligen finnas en hyfsad uppsida med tanke på att värderingen på tyska fotbollsklubbar lär vara mer moderat i relation till de haussade engelska klubbarna samtidigt som risken för legala och politiska faktorer måste betraktas lägre än i övriga fotbollsmarknader såsom Italien m.fl. Kostnaden att köpa en engelsk klubb och göra den till utmanare av de idag etablerade topp 4 klubbarna måste betraktas som galaktisk och vilken rationell investerare vill ge sig in på de mer kaosartade och till viss del korrupta marknaderna i öst- eller sydeuropa?
Det finns de som hävdar att tyska klubbar sportsligt skulle vinna på en utförsäljning till riskkapitalet där man pekar på de engelska klubbars framfart i Europa. Jag håller inte riktigt med utan vidhåller att det snarare är excellent managment skills med långsiktiga och vinnande strategier hos ett fåtal klubbar som skapat en kontinuitet i toppen samt dragit nytta av Champions League utvigningen. På så sätt har man drivit efterfrågan både på nationell men även på en global nivå som fått stort genomslag på tillväxten.Försäljningen av ManU samt Liverpool till amerikanska intressen har ju inte genererat kapital till den sportsliga verksamheten (lite om det här). Snarare har den höjt det ekonomiska avkastningkravet med mindre utrymme till nyttomaximering som en konsekvens.Inte heller i Sverige har kapitalet generat kontinuerlig framgång. Djurgården har sedan 1998, genom sitt spelarinvestbolag Djurgården Fotboll AB, raisat hela 60 miljoner i externt kapital. Förutom kortsiktig sportslig framgång i början av årtiondet, har klubben inte lyckats skaffa sig bestående konkurrensfördelar. Så kapital är inte lösningen, möjligen ett hjälpmedel.Nyckeln till framgång ligger främst i den mänskliga prestationen och ett vasst management. Där har fotbollsklubbarna fortfarande en hel del att utveckla.
Siffrorna visar dock en snällare bild av verkligheten då det är de turkiska klubbarna som drivit uppgången. Fenerbahce upp 125%, Trabzonspor upp 78%, Galatasaray upp 53% samt Besiktas med en uppgång på 29%. Är det en turkisk fotbollsbubbla vi ser växa?
Annars lever fotbollsklubbar sin egen lilla värld på Europas börser. DJ STOXX Football Index korrelation mot den övriga aktiemarknaden är i det närmaste obefintlig. En R^2 på 0,068 mot DJ STOXX 600 sedan starten för 6.5 år sedan säger egentligen det mesta. Låg likvididitet i handeln är en faktor som gör prissättningen ineffektiv. Free-float, det vill säga de för handel tillgängliga aktier skattas i snitt till endast ca 30% av de från indexklubbarnas totalt antal emitterade aktier. Ägare av fotbollsaktier exponeras därmed även mot en större likviditetsrisk och investeraren kan få svårigheter att bli av med sina aktier vid önskad tidpunkt samt prisnivå. En av flera anledningar till att fotbollsaktier generellt endast förefaller intressanta för fansen vars investeringsbeslut dessutom inte alltid är helt rationella.
Samtidigt visar undersökningar att sportsliga resultat tenderar att ha minst lika stor impact på aktiekursen än andra händelser såsom finansiella statements mm*. Kanske har vi en av förklaringarna till den mycket låga korrelationen just här...
Det är ingen underdrift och säga att fotbollsklubbars roll i värdekedjan är att vara en ekonomisk katalysator åt dess intressenter. Fotbollspelare, agenter (lite mer här), medie- samt spelbolag m.fl. har samtliga mer eller mindre gjort stora pengar på fotbolls-boomen. Allt samtidigt som klubbarnas marginaler varit under kontinuerlig press på grund av kapprustningen i syfte att maximera den sportsliga prestationen. Löneinflatonen regerar och så länge de största toppligorna inte konsolideras förblir lönetak endast en utopi. Vi lär därför se fortsatt generellt låga marginaler runt om i fotbollseuropa även den närmaste framtiden.
Som tidigare konstaterats har de tyska klubbarna på senare år höjt sin rörelsemarginal (se här) och det finns nog flertalet riskkapitalister som vill hitta intressanta uppköpsprospects i en liga där tävlingsbalansen fortfarande är jämn (se här). Den jämnare tävlingsbalansen borde innebärera att entry barriers är mer överkomliga. Ägarstrukturen i tyska klubbar skyddas dock idag av samma 51% reglering som finns i Sverige.Hammarbys delägare AEG som är en drivande kraft i debatten för en avreglering (se här), ser uppenbarligen affärspotential i den tyska fotbollsmarknaden. Det borde nämligen finnas en hyfsad uppsida med tanke på att värderingen på tyska fotbollsklubbar lär vara mer moderat i relation till de haussade engelska klubbarna samtidigt som risken för legala och politiska faktorer måste betraktas lägre än i övriga fotbollsmarknader såsom Italien m.fl. Kostnaden att köpa en engelsk klubb och göra den till utmanare av de idag etablerade topp 4 klubbarna måste betraktas som galaktisk och vilken rationell investerare vill ge sig in på de mer kaosartade och till viss del korrupta marknaderna i öst- eller sydeuropa?
Det finns de som hävdar att tyska klubbar sportsligt skulle vinna på en utförsäljning till riskkapitalet där man pekar på de engelska klubbars framfart i Europa. Jag håller inte riktigt med utan vidhåller att det snarare är excellent managment skills med långsiktiga och vinnande strategier hos ett fåtal klubbar som skapat en kontinuitet i toppen samt dragit nytta av Champions League utvigningen. På så sätt har man drivit efterfrågan både på nationell men även på en global nivå som fått stort genomslag på tillväxten.Försäljningen av ManU samt Liverpool till amerikanska intressen har ju inte genererat kapital till den sportsliga verksamheten (lite om det här). Snarare har den höjt det ekonomiska avkastningkravet med mindre utrymme till nyttomaximering som en konsekvens.Inte heller i Sverige har kapitalet generat kontinuerlig framgång. Djurgården har sedan 1998, genom sitt spelarinvestbolag Djurgården Fotboll AB, raisat hela 60 miljoner i externt kapital. Förutom kortsiktig sportslig framgång i början av årtiondet, har klubben inte lyckats skaffa sig bestående konkurrensfördelar. Så kapital är inte lösningen, möjligen ett hjälpmedel.Nyckeln till framgång ligger främst i den mänskliga prestationen och ett vasst management. Där har fotbollsklubbarna fortfarande en hel del att utveckla.
* Frequent News and Pure Signals - The Case of a Publicly Traded Football Club - Georg Stadtmann, Oct 2005
Explaining Share Price Performance of Football Clubs Listed on the Euronext Lisbon - João Duque, Nuno Abrantes Ferreira, Jan 2005
4 kommentarer:
1) Är verkligen prissättningen av fotbollsklubbar irrationell därför att den inte följer ett brett aktieindex?
2) Vilka av fotbollsklubbarnas intäkter/kostnader kan man på förhand anta vara korrelerade med de intäkter/kostnader som förhoppningsvis utgör grunden för värderingen av "traditionella" börsbolag?
Är inte Htff egentligen den optimala fotbollsklubben? korta kontrakt, låga löner, små investeringar, bra avkastning i form av 10 spelare till a-truppen. Det enda som fattas är en rejäl försäljning med en spelare som gått hela vägen.
1. Jag drog aldrig slutsatsen av att obefintlig korrelation innebar icke rationella inv. Det var snarare ett antagande. Och med tanke på att i genomsnitt 70% av aktierna är låsta hos aktieägare som sitter och trycker på dessa och ca 30% kan omsättas på börserna är det ingen vågad gissning att de som handlar i dessa 30% snarare är fans än institionella investerare.
2. Intäkterna drivs som överallt annat av kvaliteten på produkten/erbjudandet. Produkten är dock inte homogen här och skillnaden är att på fotbollsmarknaden är klubbarna beroende av sina konkurenters existens för att det över huvudtaget ska finnas en business. Den dynamiken i sig driver kosntnadssidan, ofta till ett vansinne.
Jag påstår i alla fall ingenting om själva värderingen, men jag vet att klubbledningar, supportrar, media och andra klubbintressenter sällan är rationella...
Skicka en kommentar