The Logic of Collective Action - lessons learned from Supercupfinalen

För ett par veckor sedan hyllade Robert Laul centrala avtal och argumenterade att sådana kunde stärka en liga. Min bestämda åsikt är att centrala avtal till största möjliga mån bör undvikas. Klubbarna måste läsa sin läxa oerhört noga innan de ger bort sina kommersiella rättigheter till en centralpool. Utöver försäljning sändningsrättigheter bör man vara oerhört restriktiv med central paketering. Det handlar dels om alternativkostnader och dels om svårigheterna att komma överens om en distribution av de centrala intäkterna vilket gör att kollektivt handlande är ett marknadsmisslyckande som skapar incitamentsproblem. Jag skrev ett kortare inlägg om det för snart ett år sedan (länk här).

Men bakgrund av den gode Lauls argument för centrala avtal, blev jag oerhört förvånad när jag i dagens tidning läser att han hade byggt upp ett större case med både krönika och en kortare artikel innehållande en intervju med Malmö FF:s orförande Håkan Jeppson. Caset går ut på att inkomststrukturen i Supercupfinalen ifrågasätts där Malmö FF går miste om 1-2 miljoner i intäkter.

Men faktum är ju att både Malmö FF och Helsingborg redan har fått betalt för årets publiksuccé i Supercupfinalen, tillsammans med de 30 övriga klubbarna i Svensk Elitfotboll. I samma ögonblick som Malmö FF lämnade ifrån sig klubbens sändningsrättigheter till den centrala poolen som sedan såldes vidare, har man lämnat ifrån sig kontrollen över olika kommersiella rättigheter som kollektivet förhandlar bort med syfte att maximera intäkterna från tv avtalet. 

Det går inte heller att ifrågasätta ifall kollektivet har fått för dåligt betalt. Hade priset för hela paketet upplevts som för lågt av marknaden så hade naturligtvis andra motparter, t.ex kanalbolag, bjudit över. Att utveckla turneringar och cupfinaler är å andra sidan inte kanalbolagens kärnverksamhet så alternativet hade varit att kollektivet hade accepterat ett lägre pris från kanalbolagen och själva tagit risken att utveckla och sälja produkter såsom Supercupfinalen. Men nu valde man inte en sådan lösning.

Och just själva Supercupfinalen är högst troligt den allra minsta kostnaden som allsvenskans kollektiva handlande belastar ligan med.

Den första finalen spelades 2007 och då besöktes Borås Arena av 1240 åskådare. Jag kan inte minnas att någon ifrågasatte fördelningen av vinsterna(?) från den matchen. Inte heller bråkades det om profiten i samband med förra årets final som spelades på Råsunda Fotbollsstadion och då ett nytt publikrekord slogs när det kom hela 2537 åskådare. Istället handlade debatten om prissättningen samt snö och ett mediokert underlag, ytterligare ett resultat av kollektivt handlande, det vill säga det gemensamma beslutet om den tidiga allsvenska starten.

Det är därför högst sannolikt att Supercupfinalen isolerat, fram till och med 2010 har varit en fantastiskt bra affär för Malmö FF, Helsingborg samt för de fyra övriga klubbar som har spelat matchen. Ännu mer fantastisk affär har det varit för de klubbar som inte har kvalificerat sig till finalen, naturligtvis. Det är inte heller omöjligt att årets "publiksuccé" kan skapa positiva effekter för efterfrågan på den allsvenska live-produkten.