Säsongen 2008-09 spelade så många som 28 spelare av svensk nationalitet i den danska högsta-divisionen. Det motsvarade 22 procent av den utländska spelarstocken i ligan vilket var den enskilt största icke danska nationaliteten. Idag återfinns inte mer än 8 svenska spelare och den största kolonin i den danska ligan kommer från Island tätt följt av Nigeria. Båda länderna representeras av nio spelare. Förändringen säger en hel del om hur de danska klubbarnas köpkraft har påverkats av finanskrisen.
Precis som i mitt inlägg omtransfer-aktiviteten i Eredivisie så har jag till min hjälp hämtat data från transfermarkt.de, sorterat ut och ställt upp i graferna nedanför. Tyvärr sträckte sig den tillgängliga tidsperioden denna gång bara till säsongen 2004-05.
I det översta diagrammet (Figur 1) kan vi se från Superligan till andra ligor sålda samt från andra ligor köpta spelarkontrakt. Dessutom visar bilden snittpriset per transaktion. Figur 2 visar spelartransaktioner (totalt i €) inom den danska högsta-ligan och genomsnittspriset per transaktion. Figur tre visar en historik överblick på Superligans exportmarknader. Följande observationer kan man göra.
Precis som vi kunde notera i Holland så upplevde den danska ligan en kraftig boom under åren 2006 till 2009. Stora intäkter från sålda spelare drev de danska klubbarnas köpsida och snittpriset på från andra ligor köpta spelarkontrakt fyrfaldigades under en period av fyra år.
Men även övergångarna inom ligan ökade dramatiskt. Det betyder att de största exportörerna av talang i Danmark bidrog till att distribuera transferintäkterna till andra lag i ligan. Dessa lag fick på så sätt in kapital och tack vare det kunde man rekrytera svenska spelare som lockades över med hjälp av den danska forskarskatten.
Efter 2009 ser vi en mycket kraftig inbromsning. Den generella nedgången i världsekonomin har i första hand påverkat de mindre ligornas köpkraft, ligor som inte är primära leverantörer av talang till de allra största klubbarna. Vi ser att exporten av spelare från Danmark till Holland mer eller mindre upphörde att existera under ett par år. Exporten till klubbar i de största ligorna är oregelbunden och beror snarare på enskilda affärer.
Under denna sommar ökade ligans försäljning av talang igen, kraftig. Men pengarna har inte återinvesterats, varken externt eller i form av affärer inom ligan. Ökningen på exportsidan förklaras till största del av FC Köpenhamn som på egen hand sålde kontrakt för hälften av ligans talangexport.
Eftersom mönstret med ökade transferintäkter och fortsatt återhållsamhet på köpsidan denna sommar känns igen från Holland kan det förklaras med att klubbarna fortfarande brottas med substantiella budgetunderskott. En annan förklaring är att osäkerheten om framtida likviditet på transfermarknaden är stor.
Men det kan finnas ytterligare en faktor och det är det något förändrade konkurrenslandskapet. Den mätt till resurser näst största klubben (Bröndby) har under de senaste åren förvaltats mycket ineffektivt vilket har påverkat klubbens kapacitet att handla med spelarkontrakt negativt. Detta har till en viss del medfört ett mindre konkurrenstryck på FC Köpenhamn som på sätt upplever ett lägre investeringsbehov.
Frågan är hur den danska talangimporten kommer att utveckla sig de kommande åren. Den danska forskarskatten har under årens lopp minskat klubbarnas incitament att utveckla egna talanger för att istället satsa på import. Bristen på kapital under de senaste åren har dock påverkat importen negativt vilket minskningen av de svenska spelarna och ökningen av de isländska mycket tydligt talar om för oss: Majoriteten av de danska klubbarna får gräva efter spelare lägre ner i fotbollens näringskedja. Risken finns därför att ligan har hamnat i en negativ spiral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar