I en ganska färsk studie mäter António S. Ribeiro och Francisco Lima* effektiviteten hos klubbarna i den högsta portugisiska ligan. De använder sig av en Data Envelopment Analysis (DEA) där input är spelarnas löner och output är den sportsliga prestationen vilket mäts som tabellplacering. Data är hämtad från den portugisiska motsvarigheten till arbetsmarknadsverket och mätperioden sträcker sig över 2004-2008.
Författarna testar dels hur effektiva klubbarna är i förhållande till de pengar som de betalar spelarna men också huruvida det är effektivt att ha stora löneskillnaden i truppen. Det senare har jag tidigare uppmärksammat i samband med en annan studie och går att läsa i detta inlägg. Vad gäller det första så ger de resultat som Ribeiro och Lima presenterar en bild av att de största klubbarna i Portugal är mycket ineffektiva och de mest effektiva klubbarna går att hitta på den nedre halvan av tabellen.
Flera mindre klubbar är duktiga på att utnyttja knappa resurser. Och det finns exempel på det i de flesta ligor. Samtidigt behöver det inte vara så att de portugisiska storklubbarna utnyttjar sina resurser mindre bra. Mätt i Uefa koefficient -som baseras på klubbarnas meriter i de europeiska turneringarna under de fem senaste åren, så är FC Porto den 9:e bästa klubben i Europa, Benfica den 14:e och Sporting Lisbon den 17:e. Det är mycket bra prestationer av klubbar vars intäkter inte tillhör de 20 största i Europa.
Resultaten i denna analys är starkt påverkade av att dessa tre klubbar tillsammans har intäkter och därmed kostnader i spelartruppen som utgör ungefär 60 procent av den portugisiska ligans totala intäkter. Och eftersom klubbarna inte kan komma på bättre än en första plats i
ligan så blir de största klubbarnas effektivitet mycket låg på den
inhemska marknaden.
 |
| Nedbrytning av intäkterna i den portugisiska ligan säsongen 2009/10. Big Three består av FC Porto, Benfica och Sporting Lisbon. I Portugal säljer klubbarna sina sändningsrättigheter på egen hand och man delar inte intäkter med varandra. Klubbar som historiskt sett varit framgångsrika har skapat sig ett starkt varumärke som de genom denna modell kan kapitalisera mycket väl. Men den största gapet i intäkter kommer från intäkter under matchdagen. datakälla: Deloitte Annual Review of Football Finance. |
Men det innebär också att resurserna i den portugisiska fotbollen inte arbetar på bästa sätt. Det finns för mycket ackumulerad talang i toppen av ligan som egentligen inte behövs i ligavardagen. Däremot gör den nytta i det internationella spelet.
Ett sätt skulle kunna vara att införa revenue sharing. Det skulle jämna ut effektiviteten mellan lagen. Priset för det är att de största klubbarna skulle få svårare att konkurrera i Europacuperna. Frågan är hur viktig frågan är för de olika intressenterna i den portugisiska fotbollen. Ett annat problem är att kostnaden för degradering till divisionen under skulle öka vilket skulle skapa incitament till överinvesteringar i talang för att undvika nedflyttning. På så sätt skulle det minska effektiviteten.
Situationen är inte unik i fotbollseuropa. Det finns flera ligor där talangen koncentreras hos fåtalet klubbar som dessutom göds av ständigt ökade intäkter från de internationella cuperna. Det skapar obalanser i de inhemska ligorna med ett mindre effektivt resursutnyttjande.
Ett sätt att förbättra effektiviteten skulle kunna vara att avreglera dagens nationella ligastrukturer och skapa pan-europeiska ligor där resurserna hos lagen som deltar blir mer likvärdig. Det finns ekonomiska argument för det, men knappast kulturella eller politiska. Så troligtvis är den europeiska fotbollen ännu inte mogen för detta steg.
--------------------------
Portuguese football league efficiency and players' wages - António S. Ribeiro & Francisco Lima, 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar