IK Brage är idag den klubb i Sverige som löper störst risk att bli av med elitlicensen. I bokslutet för 2011 redovisar klubben minus 3.1 miljoner kronor i eget kapital. Det är inte så lite eftersom man inte omsätter mer än 19.5 miljoner kronor.
Så här skriver Svenska Fotbollförbundet i sin genomgång av Superettans ekonomi:
IK Brage hade negativt eget kapital både 2010 och 2011. Klubben upprättade en handlingsplan för 2010 som visade att man skulle hämta hem det negativa kapitalet innan 2011 års slut. Handlingsplanen godkändes av Licens-nämnden, men klubben lyckades inte leva upp till den. Det innebär att IK Brage måste lämna in ett periodiserat bokslut per den 31 augusti 2012, som ska visa att de återhämtat det negativa egna kapitalet per det datumet
Hur stor är då risken att IK Brage blir av med elitlicensen? Det är nog omöjligt att svara på den frågan. Det beror dels på om man får hjälp från sin kommun och dels på licensnämndens godtycklighet. Brage är inte den första klubben att gå denna match.
Mellan 2007 och 2010 har åtta klubbar i Superettan redovisat ett negativt eget kapital och fått arbeta med handlingsplaner. Jönköping Södra har till exempel klarat sig med tre raka bokslut där man har redovisat ett negativt eget kapital. 2008 var det första och våren 2009 fick klubben sin handlingsplan för att återställa det egna kapitalet godkänd från licensnämnden. Men bokslutet för 2009 visade fortfarande ett negativt eget kapital. Dessutom hade det ökat från -0.9 till -1.2 miljoner kronor.
Nästa steg var att visa ett periodiserat bokslut under hösten 2010 vilket man uppenbarligen klarade av. Dock inte bättre än att man bara månader senare återigen redovisade ett negativt eget kapital på -0.9 miljoner kronor. Återigen blev handlingsplanen godkänd. Under 2011 lyckades så J-Södra till slut redovisa ett positivt resultat och kunde nå ett eget kapital på +-0 i det senaste bokslutet.
Kanske klarar sig Brage lika väl. Vi får hoppas på det. Men varför lägger svensk fotboll ner resurser på hela denna process? Det hela bygger på godtyckliga bedömningar från år till år. Och det är inte så att klubbarna kämpar för att klara själva elitlicensen utan framför allt för att undvika en konkurs. Det måste finnas en mängd andra projekt där ute där alla dessa arbetstimmar skulle göra mer nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar