Vem tjänar egentligen på Euro 2012?

På fredag startar europamästerskapen i fotboll. Förberedelserna i både Polen och Ukraina har varit långa och mycket resurser har lagts på att få alla faciliteter som krävs att få plats. Enligt Polens största dagstidning - Gazeta Wyborcza har Polen och Ukraina allt som allt investerat €25 miljarder respektive €10 miljarder i infrastruktur.

Som sig bör så här nära inpå mästerskapen så börjar olika konsult- och revisionsbyråer att redovisa hur pass stora och positiva effekter som värdskapet kommer att ha för arrangörslandets ekonomi. Det som vi bör ha i åtanke här är att dessa undersökningar är beställda av arrangörerna själva och av de tjänstemän som behöver stöd för att kunna genomföra projekten. Majoriteten av de oberoende akademiska studier däremot ger en helt annan bild där konsulternas uppskattningar med råge överskattar verkligheten och att man i bästa fall når jämt upp.

Victor A. Matheson* gör en överblick över ekonomin i sport mega events samt den forskning som finns inom området och argumenterar varför de uppskruvade ex ante prognoserna kraftigt överskattar verkligheten. Även om prognoserna är mycket noga genomförda så tar de inte hänsyn till tre viktiga effekter: substitution effect, crowding out, samt leakages. Den första effekten uppstår när landets invånare spenderar pengar i samband med ett mega eventet. Men eftersom deras disponibla inkomst är den samma så spenderar de mindre på andra varor och tjänster i ekonomin än vad de annars skulle göra. Det som händer är alltså att pengarna endast bokas om mellan olika konton i ekonomin.

Undanträngningseffekten uppstår när besökande supportrar orsakar så att den ordinära turismen går ner på grund av högre priser. Dessa höjningar uppstår på grund av tillfällig kapacitetsbrist. Här kommer troligtvis Warszawa att drabbas minst av denna effekt. Staden är inte särskilt turistvänlig under sommaren och kommer därför inte att förlora särskilt många ordinära turister. Det finns också många affärshotell som vanligtvis upplever överkapacitet under perioden då EM äger rum.

Den tredje effekten uppstår när de pengar som konsumeras i samband med mega eventet inte går tillbaka till de skattebetalare som finansierat det. Förutom den under mästerskapet expanderade svarta marknaden så går den största delen av intäkterna till hotell, restauranger samt annan turistnäring. Den personal som arbetar inom denna industri får ofta jobba hårdare än vanligt och utan någon större ekonomisk kompensation vilket innebär att det realiseras en tillfällig vinst i industrin. Eftersom många av de hotell och restaurangkedjor som finns i städerna inte enbart är lokala företag så kommer de kapitalvinster som uppstår att flyttas till andra ekonomier. Polen kommer troligtvis att påverkas av denna effekt eftersom väldigt många av företag som verkar i landet är utländska. I bästa fall så allokeras de uppkomna kapitalvinsterna till fortsatt expansion inom Polens gränser.

Matheson argumenterar vidare att de ekonomiska förlusterna som uppstår i samband med mega events kan minimeras om länderna lyckas begränsa sina investeringar i nya faciliteter vilka krävs för mästerskapen. När Los Angeles arrangerade de Olympiska Spelen 1984 så byggdes knappt en enda facilitet för sport utan man använde sig av befintlig infrastruktur. Anledningen till det var att man mer eller mindre var den enda sökande staden och kunde vinna spelen utan löften om stora investeringar.

Till Euro 2012 har båda länderna byggt nya arenor som har kostat uppskattningsvis €1.2 miljarder på varsin sida av gränsen. Hos IDAN - Danish Institute for Sport Studies skriver man att EM arenorna i Polen och Ukraina riskerar att bli vita elefanter likt de som byggdes till Euro 2004 i Portugal där skattebetalarna än idag betalar finansieringskostnaderna. Dessutom kostar underhållet av arenorna mycket pengar och man har börjat riva eftersom avvecklingskostnaden är lägre än underhållet.

Visst är det så att merparten av de investeringar som Polen och Ukraina har gjort inte har varit i sportsliga faciliteter utan i annan infrastruktur. Polen har också investerat merparten av de €25 miljarderna i vägnätet vilket i allra högsta grad kommer att bidra till landets framtida tillväxt. Men dessa investeringar hade gjorts ändå eftersom behovet för det har varit och fortfarande är väldigt stort. Däremot så har man troligtvis kostat på lite för mycket i värdstäderna där flygplatser, tågstationer och andra objekt har fått en för påkostad utsida än vad man egentligen hade behövt bygga. Dessa resurser hade kunnat användas på annat håll i ekonomin som behöver byggas eller restaureras. Brad R. Humphreys och Szymon Prokopowicz** menar att mega events inte är särskilt effektiva i länder som genomgår ekonomiska transformationer och effekterna från den turism som Euro 2012 ger upphov till kommer att understiga kostnaden för att arrangera mästerskapen. Enligt Gazeta Wyborcza förväntas de 500 till 700 tusen supportrar som besöker Polen inte spendera mer än ca €500 miljoner.

Kan det vara så att statens roll inte enbart är att strikt räkna på cost/benefit på sina investeringar? Skulle politikernas motiv att investera landets offentliga medel kunna förklaras av andra nyckeltal än finansiella? Georgios Kavetsos och Stefan Szymanski*** har försökt att hitta dessa motiv i form av ett ökat välmående bland arrangörslandets invånare. Författarna ställde två hypoteser: Att invånarnas välmående ökar i samband med arrangörskapet. Och att sportsliga framgångar för värdlandet som är bättre än förväntningarna genererar feel – good bland befolkningen. Författarna har hittat signifikanta bevis för den första hypotesen. Däremot finnes inget bevis för den andra. Kanske beror det på att förväntningarna innan turneringen startar är väldigt höga.

Så okej, bröd och skådespel. Frågan som följer är naturligtvis om priset för eventet är värt nyttan i form av ett ökat välmående. Vad tycker Polackerna själva? En färsk opinionsundersökning genomförd av undersökningsbyrån CBOS menar att så mycket som 57 procent av Polens invånare inte intresserar sig för fotboll och 40 procent av dessa inte bryr sig det minsta. Stödet för arrangörskapet bland Polackerna är inte heller överdrivet stort. Inte mer 52 procent av de tillfrågade var positiva till Polens värdskap av Euro 2012. 29 procent var negativt inställda och 19 procent likgiltiga.

Nu kanske ni tror att med det resonemanget så skulle inga mästerskap äga rum. Men det är inte själva mästerskapen som är problemet. Problemet är att länder som egentligen inte har råd att arrangera dessa ansöker om att få göra det och därmed pressar upp priset för värdskapet i samband med auktionsförfarandet. Mekanismen är egentligen ganska lik de överinvesteringar som fotbollsklubbarna gör i talang. Och tänk så många som det beteendet upprör trots att det i de flesta fall är någon rik privatperson som betalar. Samtidigt hyllas de politiker som godkänner skattebetalarnas investeringar till mega event för sin handlingskraft.

Så vem är det egentligen i Polen som tjänar på Euro 2012?

Till de stora vinnarna hör naturligtvis Uefa som låter alla andra utom de själva tar den ekonomiska risken i det som kommer att vara en fantastisk turnering och för vilken organisationen säljer kommersiella rättigheter till. Nya arenor finansieras av skattebetalarna och spelarnas utbildning finansieras av klubbarna.

Utan tvekan är också den polska fotbollen redan idag en stor vinnare innan mästerskapet ens har börjat. Det polska Fotbollförbundet har fått fyra toppmoderna arenor att välja på och arrangera sina landskamper på. Utan att ha investerat en enda Zloty i ägandet av någon spelar man ut respektive arena mot varandra på case-to-case basis. På så sätt kan Fotbollförbundet numera arrangera sina matcher till ett kraftigt skattesubventionerat pris.

Byggandet av de fyra EM arenorna har också iscensatt en arenaboom i landet utan dess like. Fler än 20 arenaprojekt är igång eller redan har färdigställts. Det har bidragit till en mycket stark publikutveckling i den polska ligafotbollen. Inte mindre än fem klubbar hade den senaste säsongen ett publiksnitt som var högre än 15 000 åskådare per match. Och det kraftigt ökade intresset har genererat högre intäkter hos klubbarna vilket bidragit till att tre olika lag har lyckats nå gruppspel i Europa League under två senaste säsongerna. Det var första gången sedan slutet av 1990 talet som en polsk klubb har lyckats kvalificera sig till ett gruppspel i någon av Uefa:s turneringar.

Den polska fotbollsindustrin har lyckats att allokera till sig offentliga medel som hjälpt den att växa. Det är däremot inte gratis för den polska befolkningen. För det är naturligtvis så att det här måste betalas. Antingen direkt över skattesedeln eller genom ormallokering av resurser från olika socialförsäkringar.

Förhoppningsvis kan Polackerna en del tillbaka ifall de genomför arrangemanget på ett framgångsrikt och välorganiserat sätt. Kanske lyckas man också förändra bilden av Polen som under de senaste åren förändrats mycket. Även om landet långt ifrån är framme så är det inte längre det helt gråa östland som Polen så sent som för bara 20 år sedan var. Kanske kan det bidra till fler mindre evenemang i framtiden. Dessa kräver inte särskilt mycket investeringar och färre besökare till evenemangen minimerar undanträngningseffekterna än vad ett mega event orsakar.

--------------------------------------------

* Mega-Events: The effect of the world’sbiggest sporting events on local, regional, and national economies - Victor A. Matheson

** Assessing the impact of sportsmega-events in transition economies: EURO 2012 in Poland and Ukraine - Brad R. Humphreys och Szymon Prokopowicz

*** National well-being and internationalsports events - Georgios Kavetsos & Stefan Szymanski