MFF del 2 - ekonomistyrning inte det relevanta problemet

I del 2 hade jag tänkt diskutera kring Malmö FF resultaräkning. Som de flesta säkert redan känner till så chockade MFF marknaden när man släppte nyheten om att 2010 års resultat skulle uppgå till 30 miljoner i förlust istället för det tidigare kommunicerade 10-15 miljoner. Tyvärr har fokus efter det hamnet helt fel där man istället för hållbara affärsmodeller har diskuterat redovisningsprocesser och ekonomistyrning. En väl fungerande ekonomistyrning är naturligtvis oerhört viktigt hos ett företag. Men samtidigt är det bara ett verktyg, ett hjälpmedel med syfte att kunna fatta snabbare och mer korrekta beslut. Ett verktyg att kontrollera risker

Frågan som vi måste ställa oss om det verkligen är ekonomistyrning som är Malmö FF:s stora problem? Jag vågar säga att ekonomistyrningen är klubbens minsta problem. För vad skulle klubben ha gjort om det redan under sommaren hade uppdagats att resultatet skulle visa ett underskott på 30 miljoner? Skulle man bryta överenskomna avtal och höja hyran för arenafastighetens hyresgäster? Skulle man avyttra spelare och därmed försämra kvaliteten på den produkt som trots allt driver de i allsvenska mått höga matchdagsintäkterna?

Tittar vi på resultaträkningens utveckling över tid ser vi att EBITDA har försämrats något oerhört sedan klubben flyttade in på sin nya arena. Denna utveckling är kanske den mest oroväckande. EBITDA är ett viktigt nyckeltal då det visar hur mycket pengar rörelsen genererar. Dessa medel ska sedan täcka klubbens kapitalkostnader (avskrivningar/återinvesteringar och räntor) innan eventuella medel kan betalas ut till ägarna.

Vi har redan i det förra inlägget komstaterat att klubbens overheadkostnader har ökat drastiskt. Här ser vi även att klubben har kostat på sig att öka lönekostnaderna. En del förmodligen beroende på den ökade organisation som krävs för driften av en modern arena. Men kostnaden för att underhålla en konkurrenskraftig allsvensk trupp ökar också i takt med att konkurrenterna ökar sina intäkter. Hur ska Malmö öka sitt spelarlöneutrymme? 

Tittar vi på Malmö FF:s EBITDA så ser vi att klubben inte klarar av att på egen hand finansiera nyförvärv eller ökade återininvesteringar i nya spelarkontrakt. Man sitter därför i något av en rävsax. Man behöver behålla duktiga spelare samtidigt som löneutrymmet till att kontraktera dessa har krympt. Klubben har nu för avsikt att resa externt kapital med syfte att skriva nya kontrakt med befintliga spelare. Det är naturligtvis en produkt som är en direkt konsekvens av dålig EBITDA och det är en produkt som minskar framtida intäkter från spelarförsäljningar. Samtidigt har den ökade finansiella risken minskat klubbens tidigare förhandlingsstyrka i samband med spelarförsäljningar.

2010 års EBITDA blev förvisso något bättre än 2009 års dito. Klubben menar dessutom att det har belastats med extraordinära kostnadsposter i form av guldbonusar. Samtidigt bör vi komma ihåg att 2010 var ett år som var i det närmaste kliniskt från nyinvesteringar i nya spelarkontrakt. Under 2009 köpte klubben spelarkontakt för nästan 20 miljoner kronor i transfersummor vilket naturligtvis medförde att det vid sidan om tillkom engångsposter i form av sign on bonus som belastade 2009 års EBITDA.


Lyckas klubben inte att kraftigt öka sin omsättning inom en mycket snar framtid så kommer det att ställas enorma krav på att klubbens ungdomsverksamhet klarar av att producera talanger i samma takt som de senaste åren. Problemet är att dessa spelare är billiga i drift enbart under sitt första kontrakt. Så fort de exponeras för omvärlden ökar deras marknadsvärde som därmed korrigerar deras löneanspråk till marknadsmässiga villkor.

Malmö FF har ökat sin marknadsandel, men det har samtidigt minskat klubbens handlingsutrymme. Den ökade finansiella risken kan komma att speglas i klubbens spelarkontraktstrategier. Ett kontinuerligt deltagande i Europaspelet kan komma att kraftigt förbättra EBITDA. Ett kontinuerligt deltagande i Champions League skulle också kunna generera pengar som gör att klubben kan köpa ut Peabs och Erling Paulssons aktier för att sedan amortera skulderna. Men hur stor är sannolikheten att det ska hända? Hur många år tog det för ett marknadsledande FC Köpenhamn att komma in i Champions League? Och då har klubben trots allt i lugn och ro tävlat på en nationell marknad med en lägre konkurrens än allsvenskan. Det finns en risk att Malmö FF:s nuvarande ryggsäck trots allt är för tung vilket gör att man inte klarar av den nationella konkurrensen för att kontinuerligt kvalificera sig till Europaspel.

Ett rimligt antagande är att Malmö FF har en mycket hög intjänings-uppsida när man väl kommer in i Europaspelet. Priset att enbart spela på nationell nivå är däremot mycket högt. Och frågan är om det är en rimlig trade-off i en hård konkurrensmarknad som allsvenskan trots allt är?

De storstadskonkurrenter som snart ska in på externt ägda arenor, kan med hjälp av information om Malmö FF:s kända position och svagheter, försöka anpassa sina respektive affärsmodeller och på ett mer flexibelt sätt styra riskerna i verksamheten för att försöka finna sina egna konkurrensfördelar. Skulle Malmö FF kunna svara på en sådan attack och omstrukturera verksamheten?

Figuren nedan visar den finansiella risken i form av leverage ratio. Vi ser att denna risk har mer än trefaldigats de senaste åren. Samtidigt ska vi lägga på minnet att arenan med dess skuldsättning (till skillnad från motsvarande nyckeltal för Elfsborg) ligger utanför den egna balansräkningen. Risken från den konverteras istället till affärsrisk genom att hyran för arenan belastar EBITDA.

Förändringen i balanslikviditeten visar hur klubbens handlingsutrymme har minskat. Än mer anmärkningsvärt är det att försämringen har skett under ett år så gott som fritt från investeringar.

I del 3 ska jag diskutera klubbens kassaflöde där jag är nyfiken över hur många månader klubbens pengar räcker.