Tittar vi på klubben under Hicks och Gillets regim är det relativt enkelt och gissa att saker och ting inte riktigt har utvecklats så som jänkarna från början hade planerat. Men det också en del av livet i en konkurrensmarknad samt i "football capitalism".
Under bokslutsåret 2007/08 investerade klubben £18.7 miljoner i planeringen av en ny stadion, 60 000 platser med utrymme för en framtida utökning till 75 000. Här misstänker jag att man sneglade åt, och hoppades kunna strukturera en arenafinansiering inte helt olik den som Arsenal lyckades med under 2006. Till en förhålandevis låg finansieringskostnad har Arsenal ökat sina match-day-revenues från £44 miljoner, sista året på Highbury, till £100 miljoner.
Finansieringen av arenan var dock något som the-credit-crunch brutalt satte stopp för. Inte heller blev livet enklare av en ny "abramovich karaktär" på marknaden. Jag tänker naturligtvis på sheik Mansour och hans investeringar i Manchester City som höjer priset på sportslig framgång. Det senare är kanske den enskilt största anledningen till att bankerna ser ut att kräva en nedskrivning av skuldsidan med £100 miljoner. Konkurrensen och därmed affärsrisken har ökat. Så är läget hopplöst? Jag tror inte det... snarare ett tecken på sundhet.
(Klicka på bilden för bättre upplösning)
Nedbrytning av intäkter från de tre källorna bland the Big4, match-day, commercial samt broadcast, avser säsongen 2008/09.
saxat från Deloitte Football Money League 2010.
Om vi tittar på Liverpools intäktstruktur så kan vi genast konstatera att klubben förväntas ha en stor, outnyttjad potential under matchdagen. Klubbens kommersiella värde går inte att ifrågasätta och man outperformar både Chelsea och Arsenal ganska rejält. Liverpools varumärke är således mycket starkt vilket vi fick ytterligare ett bevis på i samband med det ganska nyligen tecknade sponsoravtalet med Standard Chartered. Värdet på kontraktet uppges ligga i nivå med ligans kommersiella flaggskepp, Manchester United.Nedbrytning av intäkter från de tre källorna bland the Big4, match-day, commercial samt broadcast, avser säsongen 2008/09.
saxat från Deloitte Football Money League 2010.
En ny stadion, givet att man lyckas finna rimlig finansiering, ger bättre förutsättningar att leverera en fotbollsprodukt i världsklass och samtidigt öka rörelsemarginalerna. För det är inte genom spelarköp och spelarförsäljningar som klubbens mycket starka varumärke bäst kan kapitaliseras. Och här kommer vi naturligtvis in på spekulationerna kring Steven Gerrards samt Fernando Torres vara eller icke vara.
Båda spelarna värderades av klubben så sent som i somras och det är naturligtvis så att om ett bud överstigande spelarnas förväntade nytta till klubben dyker upp, så kommer man att överväga en försäljning. Precis så som Manchester United gjorde i fallet Christiano Ronaldo. Det som talar emot en försäljning är att Liverpool förväntas vilja utveckla sin produkt och inte ligga kvar på dagens nivå eller lägre än så. Men allt har som sagt ett pris.
Hicks & Gillet själva sitter dock i en småknepig sits, främst därför att de har tiden som talar emot dem och alla vet om det. Deras kreditfaciliteter går till förfall denna sommar och måste omfinansieras. En omfinansiering som ser ut att kräva en högre del eget kapital. Förvisso bör det finnas investerare som ser en potentiell uppsida om nu alla pusselbitar skulle falla på plats och ryktena är naturligtvis redan i full gång.
Manchester Uniteds framgångsrika emission av obligationslånet samt prisspekulationerna på klubben kring £1.2-1.6 miljarder indikerar om att den kollektiva analysen hos investerarna där ute tror på produkten engelsk fotboll. Vi får inte heller glömma bort att "Industrin Premier League" genererar profit. Det är dock få klubbar som idag delar på den.
Ett frågetecken skulle kunna vara ägarsituationen. Två starka ägare blir inte sällan oense. Det lär inte underlättas ifall man släpper ytterligare en kock in i köket. En exit bör kanske därför inte uteslutas.
Eftersom finansieringsstrukturen i samband med förvärvet av klubben inte är olik den som finns hos Red Football Ltd (ManU) så vill många gärna jämföra klubbarna med varandra. Det kan man naturligtvis göra men den stora skillnaden är att Manchester United är en för tillfället färdiginvesterad kassako mycket högt upp i näringskedjan medan caset Liverpool kräver ytterligare investeringar för att kanske komma dit. Något som naturligtvis återspeglas i respektive klubbs förväntade marknadsvärde. Nu väntar vi bara på att marknaden ska göra sina bets.
7 kommentarer:
taaack :-)
mr.h
Vet antagligen att du gjorde denna snabb, men vilken uppsida det finns för en eventuell investerare att gå in i Liverpool (hög risk javisst.)
Jämför kostnad säg två tre miljarder kr för att ta över liverpool jämfört med att ta över man city måste tyvärr säga att shejken skulle väntat lite och plockat liverpool.
Vilket värde liverpool sitter på, inte konstigt att hicks och rakhyveln ville in. Förresten kan man säga att de kom fyra 2005 eller att det inte ska räknas in i ekonomiska och sportsliga efterdyningarna för mycket då de ändå fick kvala in till CL efter diskussioner...
För en likvid ägare måste liverpool se ganska ganska så bra ut, tänk ett köp med eventuellt likvid ägare med omfördelning av lånen till en lägre ränta som för närvarande lite snabbt räknat mellan 16-18% vilket må vara extremt jämfört med deras commmercial revenue, brand value och möjligtvis "benchmark Man U". Plus två tre procent vore rättvist snarare och saken gör inte mindre av att möjligtvis att eventuellt värde vid "styckning" av liverpool uppgår till en större summa kapital räknat med arena, spelare och varumärke.
Man bör kunna förmedla säkring på spelare eventuellt torres med market value enligt rykten på c:a 70-80£ eller runt 800 miljoner kr.
Plus att liverpool är långt från en färdig utvecklad produkt och har liten marknade jämfört med man u real barca öster ut
Problemet som jag ser det är att det eventuellt kan vara försent vilket enligt rykten också nya sponsorn tycker om klausul ryktet om fjärdeplatsen stämmer.
En sådan utebliven CL plats kan eventuellt skapa en negativ ekonomiskt plus sportsligt spiral neråt som förstärks av att Arenan är långt långt borta. Det som ännu mer oroar mig är investeringar där är ORGANISATIONEN är vansklig. komparativt med konkurrenterna har Ferguson visat att han kan hantera dippar och spelartapp likaså Wenger vart står Benitez. Tillägg att han dessutom sitter på ett extremt dyrt kontrakt (Chelski räknar jag inte in då Abramovtch pungar ut när managern klappar). En bra manager är som vi tidigare talat om en bra investerare i human kapital alltså spelare, och där har tyvärr inte benitez visat sina starkaste kort. Aquilani, Johnson, Babel osv... tyvärr men sant.
Frågan jag ställer mig är om det är försent för liverpool ,kan bli många tunga you never walk alone närmsta åren för ägarna och supportrarna.
Arenan är A och O för framtida skörd av vinster!
Detta blir en hård prövning för managment i liverpool samt eventuella Investment Bankers att kunna lösa denna situtation för närvarande gråter hela min finansiella själ (på riktigt) av att jag inte har en hedge fond i backfickan. OH som ordförande, jag får avkastning plus boxes seats och Liverpool tar tillbaka dess rättmätiga plats i fotbollskedjan.
Oj vad en lite landplätt och en icke byggnad kan göra skillnand mellan topp 3 och topp europa istället för ett lag i mängden.
(P.s om någon undrar så hejar jag inte på Liverpool)
God natt och tack än en gång för inlägget///
Mr H
Liverpool har ju allt som ManCity måste bygga upp. H&G situation gör att investerare kan tänkas få "rabbatt" på varumärket. £100+ miljoner mer i equity in klubben kan ju ge utrymme till att låna till ny arena.
Jag tror inte heller att det är "försent". Man har nog råd att missa CL ett år av 5 även going forward. Konkurrensen ökar dock då 5 lag har muskler att slåss om 4 platser.
Men vi har "sockerpappeklubbar" som generellt har dåligt tålamod och byter management samt trupper relativt ofta. Det är bla här "långsiktiga" väl drivna klubbar kan hämta marginaler och plocka ut de vinster som industrin PL skapar.
Sedan bygger många antaganden på att dagens struktur kommer att se likadan ut i all framtid. Ökad exponering i Asien kanske på sikt ger en större närvaro där och än mer pengar att hämta för de största klubbarna.
Kanske får vi se ett asian/euro champions league där de allra största klubbarna lämnar UEFA Champions League.
UEFA:s pampar vill inte tappa marknadsandelar och önskar naturligtvis fortsätta att få dricka Champagne och kommer, tillsammans med sin asiatiska motsvarighet, att sanktionera en sådant format. ´
Gigantiska pengar och efter 10-15 år kommer nästa debatt om "de ökade klyftorna" i fotbollen.
För att citera Lennart Johansson:
“UEFA created this fantastic competition in 1992, but that it has now become a
monster that has produced this unequal struggle between haves and have-nots in
countries across Europe”
OH, sitter och filar på en analys att PL går emot en fullinvesterad verksamhet gällande nuvarande formen... återkommer med mina idéer men grundar sig kortfattat på att klubbarna inte givet kan budgetera varken sportsligt eller ekonomiskt för CL spel. och därigenom förlorar internationell sportslig såväl ekonomiskt konkurrens kraft hårt draget skillnaden mellan danska ligan och Allsvenskan men på en helt annan nivå
Borde också visa på szymanskis teori med profitmaximerade klubbar och nyttomaximerande...
Några tankar kring detta ämne?
Mr H
P.S menar absolut inte att det är en kris långt ifrån utan bara att PL ledningen måste forstästta utveckla produkten PL. Återkommer som sagt
De flesta klubbarna kommer "aldrig" att vara fullinvesterade, de är alltid på väg mot sina drömmar och mål :-)
Undvika nedflyttning, topp4 Eu.League-platser etc.
Den dagen tillväxten tar slut så får vi förmodligen se ett par års stålbad för vissa klubbar och en anpassning till den nya kostymen.
Kanske t.om en utslagning av ett antal klubbar som inte blir räddade.
Vad som följder är rimligtvis en period där de klubbar som positionerat sig i toppen kommer att vara stora "cash-cows".
"Ett frågetecken skulle kunna vara ägarsituationen. Två starka ägare blir inte sällan oense. Det lär inte underlättas ifall man släpper ytterligare en kock in i köket. En exit bör kanske därför inte uteslutas."
Här har du faktiskt fel. För två ägare med 50/50 så krävs alltid enighet. Så fort dessa två ägare lämnar ifrån sig var sin lika stor kaka av rösterna räcker det med att två av tre kommer överens för att du ska få >50% av rösterna (lek med siffrorna, det stämmer alltid: 49/49/2, 45/45/10, 40/40/20). Så oenighet? Nej! Att någon sedan inte är nöjd med majoritetens beslut, det är en helt annan sak (ge mig en demokrati där alla är nöjda...).
En enskild ägare får nog sedan svårt att sälja sin andel i en sådan situation, speciellt till de inflaterade pris som jenkarna tidigare frågat om.
tanken var: båda/enskillt kanske får tillräckligt med premie för makt för att ge upp hela klubben så att det överstiger den förväntade nyttan uppsidan men av risken för kompromisser i beslut.
Det var min huvudpoäng, att en exit inte kan uteslutas.
Skicka en kommentar