Ytterligare sommarfunderingar

När är egentligen rätt tidpunkt att sälja en spelare?

Fortfarande vinterns komplexitet med finansieringen av Rami på näthinnan och de svårigheter att på beställning sälja spelare för att lösgöra kapital. Jag själv minns mitt sälj-inlägg om Petter som om det vore igår (här).

Jag är idag mycket glad att Petter stannade och tog steget i Bajen. Faktum är dock att jag med samma tillgång på information och med samma förutsättningar, dvs inga kända bud på Eguren, en nödvändig finansiering av Rami, skulle skriva exakt samma rader ifall vi spolade tillbaka klockan till den där gråa vinterdagen i januari. De flesta allsvenska klubbar sitter i den sits att man måste acceptera rimliga bud den dagen de behagar att dyka upp.

Annars har sommarens transferfönster återigen satt fart på debatten om allsvenskans status i förhållande till andra ligor. Men vad finns det egentligen att förvåna sig över?

Vi borde vid det här laget veta allsvenskans plats i fotbollens värdekedja. Att vara den talangfabrik man är med spelarexport som en direkt konsekvens. Klubbarna verkar ju själva ha accepterat det faktumet då i stort sett samtliga lägger sina kostnadskostymer högre än dess löpande intäkter där man låter spelarförsäljningar finansiera verksamheten (mer här). Vad är det som är nytt?

Vi kommer alla ihåg rubrikerna från förra hösten. AIK sålde guldet hette det då. Sanningen är inte alltid svart eller vit när balansräkningen måste finansieras. (här)

Ändå är det upplyftande att se Kalmar för en gångs skull utnyttja sin välbalanserade ekonomi samt den urstarka balansräkningen (här) och ta bosmansmällen senare i vinter genom att tacka nej till ett mångmiljonbud på Viktor Elm från Herenveen. Det mina vänner är sann nyttomaximeringsanda och ger ett högt betyg i min bok.

Därför var det ganska komiskt att i någon av kvällsdrakarna läsa rubriken ”Så blåstes Kalmar på miljonbelopp”.

Vi har även forskarskatten som de danska fotbollsklubbarna drar stor nytta av. Många skriker sig hesa på en skattereform här hemma. Faktum är dock att ett liknande upplägg i Sverige istället gynnar spelarimporter än förmågan att behålla talanger. Är det en hållbar lösning för svensk fotboll på lång sikt?

Men visst, det finns en rejäl marknadsimperfektion som sneddriver konkurrensen på den nordiska fotbollsmarknaden. Det bästa sättet att lösa det på är att fotbollsklubbarna i Danmark exkluderas rätten tilll "skattesubventionen". Det är sådant Platini borde lobba för istället för att slänga ur sig förvirrade kommentarer om Premier League klubbarnas skuldsättning (mer här). Framför allt då detta skattesystem motverkar FIFA:s och UEFA:s mantra om "home-grown players". För en gångs skull, gör lite nytta please.

Åter till Hammarby. Paulinho till Sydkorea. Borde egentligen vara en ganska väntad affär. Två forwardförvärv under sommaren var ett för mycket för att man lugnt skulle sitta ner i båten med en något naiv tro på en intakt trupp för resten av säsongen. Brassen är en del av den trestegsraket (här) som Hammarby måste realisera. Han är ännu inte såld men borde rimligtvis kunna skapa sig ett någorlunda namn i Asien under det kommande året för att generera en försäljning.

Timingen: Att vänta en månad, att vänta till i vinter kunde varit ett alternativ. Ett alternativ som dock för med sig ett antal risker.
1.Inga bud när man verkligen måste sälja.
2.Ett oändligt ältande om policies till höger och vänster kommande vinter.

Det senare är inget någon av parterna mår bra utav.

Rimlig ersättning för uthyrningen? Well, att bokföringsmässigt täcka avskrivningarna för 2008 borde nog vara skäligt.

Det som däremot är ett trendbrott är de proaktiva värvningarna under sommaren. Det hade inte varit möjligt utan "transferkorgen" och alla Söderkisar.

Marknadsintäkter Bajen vs DIF

Spinner vidare på ämnet Djurgården, nu en kort titt på marknadsintäkterna där en jämörelse med Hammaby som lider av liknande trånga sektor i form av begränsade arenafaciliteter är intressant.

Djurgården har länge titulerat sig som marknadsledare. Faktum är dock att klubben varken är störst, bäst eller starkast. Tittar vi på de intäkter som är kopplade till varumärket, dvs reklam-, arrangemang-, samt souvenirintäkter är Djurgården Fotboll sämre på att kapitalisera sitt varumärke än vad Hammarby Fotboll är.

tabellen visar intäkter (msek) från "marknad" plus souvenirer. Källa: Årsredovisningar Hammarby Fotboll AB (2003 - 2007). Totala intäkter i bolagen Djurgården Fotboll Försäljning AB (2006 & 2007) samt Djurgården Marknad AB (2003-2005)*. De allsvenska siffrorna kommer från svff:s årliga ekonomiska sammanställning under rubriken "Reklam & sponsring"

Hammarby Fotboll hade en mycket stark utveckling fram till och med 2005. Därefter har trenden vikit av åt fel håll. Förutom arenabegränsningarna har varumärket och goodwill tagit stryk av de avbrutna matcherna, inget snack om den saken. Det blir en mycket stor utmaning för den kommande marknadschefen att återigen nå tillväxt.

Djurgården taxerade upp sina varumärkesrelaterade intäkter under 2006 (bl.a ett nytt avtal med Adidas) men med tanke på klubbens sportsliga framgångar under den första delen av decenniet, en tydlig profilering samt en tidig CSR satsning genom Djurgårdsandan måste jag säga att siffrorna är svaga. Framför allt då Djurgården Fotboll Försäljning AB sedan 2005 dessutom äger kringintäkterna för andra evenemang än fotboll på Stockholms Stadion.

Är det varumärket eller organisationen?

I ett allsvenskt perspektiv har Djurgården, trots de skördade sportsliga framgångarna aldrig fått sina löpande intäkter att lyfta. Båda klubbarna har tappat relativ slagstyra vad gäller intäkter från driften. De begränsade arenafaciliteterna är givetvis en trång sektor. Nedanstående tabell visar bl.a. båda klubbars marknadsandelar. Relevant då löneutrymmet minskar relativt dess allsvenska konkurrenter.

tabellen visar ett urval av de allsvenska marknadsandelarna (klubb.intäkt/tot.allsv.intäkt) baserade på klubbarnas driftintäkter, dvs intäkter exklusive spelartransfers. datakälla svff.se

* Fram till 2005 låg rättigheterna för försäljningen av marknadsrelaterade intäkter i Djurgården Marknad AB. Efter en omorganisation överläts dessa från 2006 till Djurgården Fotboll Försäljning AB.

Förlust igen för Djurgården Fotboll AB

För andra året i rad redovisar spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB röda siffror. -8.466 miljoner efter skatt för bokslutsåret 2007 är inga upplyftande siffror. Det är främst nedskrivningarna av vinstandelsbevisen som tynger resultatet.

De tunga investeringarna som bolaget gjort i spelartruppen (se förra inlägget) har inte realiserats fullt ut och frågan är givetvis vilken potentiell ekonomisk uppsida det finns i spelartruppen. Vid årsskiftet var det bokförda värdet av vinstandelsbevisen fortfarande högt, 24.4 miljoner. Kassan per den sista december uppgick till 15 miljoner.

Bolaget har sedan 1998, i olika omgångar raisat ca 60 miljoner i riskkapital. Det egna kapitalet per 31/12-07 uppgick till 34.8 miljoner. So far, inte mycket till värdeskapande.

Tillfällig svacka eller poor management skills?

Det går tungt och segt för Djurgården i årets allsvenska. Frågan är ifall det är en tillfällig svacka eller om vi nu ser ett mer långsiktigt resultat av klubbens strategier samt genomförandet av dessa.

Ingen kan anklaga klubben för att inte ha investerat i sin verksamhet.

Mellan åren 2005 till 2007 har spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB (DF AB) köpt vinstandelsbevis i spelare för nästan 61 miljoner från föreningen, 2005(27.3msek), 2006(24.1msek) och 2007(9.5msek).

Det är mycket pengar, rättare sagt motsvarande cirka 3.5 ”transferkorgar” för att prata Bajentermer. Frågan är givetvis om likviden från de till DF AB sålda vinstandelsbevisen i sin helhet spenderats på nedan förvärv eller om man stärkt föreningens balansräkning där det egna kapitalet ökat från 6 till 26 miljoner motsvarande år.

Klubben har gjort följande förvärv under 2005 & 2006.
Mattias Jonsson, Felix Magro, Lance Davids, Jones Kusi Asare, Christoffer Karlsson, Ibrahim Ba, Robert Stoltz, Thiago Quirino da Silva, Dennis Boskailo, Stefan Batan, Andrej Comac, Enrico.

Under 2007 anslöt nedastående spelare till klubben:
Kebba Ceesay, Mikael Dahlberg, Jan Tauer, Christoffer Karlsson, Kristian Junegard, Aki Riihilahti, Sebastian Rajalakso samt Martin Andersson

Hur som helst, paradoxalt är att klubben sedan glansåren i början av seklet, bortsett från guldet 2005 tappat i sportslig slagstyrka trots stora finansiella tillskott. Visst, priset på sportslig framgång har ökat de senaste åren i takt med att konkurrenterna utvecklat sina organisationer. Men det är inga småsummor som plöjs in här.

Under 2008 har klubben återigen spenderat åtskilliga miljoner på förvärv. Ekong, Haginge samt Oremo köptes samtliga loss från allsvenska konkurrenter vilket innebär ytterligare mångmiljoninvesteringar.

Det är svårt att undvika frågan: Hur står det egentligen till med den sportsliga organisationen?

Transfers

Sålde Kalmar guldet idag när Cesar Santin signade för FCK? Det kan de mycket väl ha gjort. Är själv lite förvånad (läs här). Kanske fanns det en "release"klausul i det i vintras förlängda kontraktet med Santin, vad vet jag.

2008 kan vara klubbens chans att vinna det allsvenska guldet på bra mycket länge. Istället sitter man nu med en förmodad kassa på drygt 40 miljoner. Det är i nivå med Kalmars årliga driftintäkter och pengar man inte kommer kunna omsätta (läs mer här). Kalmar får därför betraktas som en överkapitaliserad klubb.

Kanske vill man investera i infrastruktur runt klubben såsom träningsanläggningar alternativt lägga eget kapital i en ny arena (läs mer här). På banken tappar de bara i värde då den allsvenska löneinflationen sakta knaprar på pengarna.

-----------------------

AIK har i år lyckats göra två exits i spelare de felrekryterat alternativt inte har behov av.
En bokföringsmässig vinst på 2.8 miljoner för Per Verner Rönning måste ses som en mycket bra affär. I Khari Stephenson gör klubben en förmodad förlust på men det viktiga är att få cash-flow samt få bort den löpande lönekostnaden vilket man nu lyckas med.

Spelarinvestbolaget Agent 03 har dock på relativt kort tid tappat två av sina prospects utan vidare avkastning. Nicklas Carlsson förföll värdelös när han gick som bosman i höstas och nu Khari som blev en förmodad förlustaffär. Kvar i portförljen finns Miran Burgic, Dulee Johnson, Nils-Erik Johansson, Lucas Valdemarín(status oklar), Ivan Obolo samt Jorge Anchén.

Lösa sommarfunderingar

Subprime, kreditoro och börsfall. Aktiemarknaderna i Europa har tappat 25% av sitt värde sedan årsskiftet och 31% den senaste 12 månadsperioden. Ironiskt nog har Europas börsnoterade fotbollsklubbar i genomsnitt klarat den turbulenta perioden bättre än marknaden som helhet. Fotbollsindexet DJ STOXX Football Index som består av samtliga noterade klubbar i Europa är upp 6.3% iår och ner 4.5% den senaste 12 månadersperioden. (se länk för indexmedlemmar)

Siffrorna visar dock en snällare bild av verkligheten då det är de turkiska klubbarna som drivit uppgången. Fenerbahce upp 125%, Trabzonspor upp 78%, Galatasaray upp 53% samt Besiktas med en uppgång på 29%. Är det en turkisk fotbollsbubbla vi ser växa?

Annars lever fotbollsklubbar sin egen lilla värld på Europas börser. DJ STOXX Football Index korrelation mot den övriga aktiemarknaden är i det närmaste obefintlig. En R^2 på 0,068 mot DJ STOXX 600 sedan starten för 6.5 år sedan säger egentligen det mesta. Låg likvididitet i handeln är en faktor som gör prissättningen ineffektiv. Free-float, det vill säga de för handel tillgängliga aktier skattas i snitt till endast ca 30% av de från indexklubbarnas totalt antal emitterade aktier. Ägare av fotbollsaktier exponeras därmed även mot en större likviditetsrisk och investeraren kan få svårigheter att bli av med sina aktier vid önskad tidpunkt samt prisnivå. En av flera anledningar till att fotbollsaktier generellt endast förefaller intressanta för fansen vars investeringsbeslut dessutom inte alltid är helt rationella.

Samtidigt visar undersökningar att sportsliga resultat tenderar att ha minst lika stor impact på aktiekursen än andra händelser såsom finansiella statements mm*. Kanske har vi en av förklaringarna till den mycket låga korrelationen just här...

Det är ingen underdrift och säga att fotbollsklubbars roll i värdekedjan är att vara en ekonomisk katalysator åt dess intressenter. Fotbollspelare, agenter (lite mer här), medie- samt spelbolag m.fl. har samtliga mer eller mindre gjort stora pengar på fotbolls-boomen. Allt samtidigt som klubbarnas marginaler varit under kontinuerlig press på grund av kapprustningen i syfte att maximera den sportsliga prestationen. Löneinflatonen regerar och så länge de största toppligorna inte konsolideras förblir lönetak endast en utopi. Vi lär därför se fortsatt generellt låga marginaler runt om i fotbollseuropa även den närmaste framtiden.

Som tidigare konstaterats har de tyska klubbarna på senare år höjt sin rörelsemarginal (se här) och det finns nog flertalet riskkapitalister som vill hitta intressanta uppköpsprospects i en liga där tävlingsbalansen fortfarande är jämn (se här). Den jämnare tävlingsbalansen borde innebärera att entry barriers är mer överkomliga. Ägarstrukturen i tyska klubbar skyddas dock idag av samma 51% reglering som finns i Sverige.

Hammarbys delägare AEG som är en drivande kraft i debatten för en avreglering (se här), ser uppenbarligen affärspotential i den tyska fotbollsmarknaden. Det borde nämligen finnas en hyfsad uppsida med tanke på att värderingen på tyska fotbollsklubbar lär vara mer moderat i relation till de haussade engelska klubbarna samtidigt som risken för legala och politiska faktorer måste betraktas lägre än i övriga fotbollsmarknader såsom Italien m.fl. Kostnaden att köpa en engelsk klubb och göra den till utmanare av de idag etablerade topp 4 klubbarna måste betraktas som galaktisk och vilken rationell investerare vill ge sig in på de mer kaosartade och till viss del korrupta marknaderna i öst- eller sydeuropa?

Det finns de som hävdar att tyska klubbar sportsligt skulle vinna på en utförsäljning till riskkapitalet där man pekar på de engelska klubbars framfart i Europa. Jag håller inte riktigt med utan vidhåller att det snarare är excellent managment skills med långsiktiga och vinnande strategier hos ett fåtal klubbar som skapat en kontinuitet i toppen samt dragit nytta av Champions League utvigningen. På så sätt har man drivit efterfrågan både på nationell men även på en global nivå som fått stort genomslag på tillväxten.

Försäljningen av ManU samt Liverpool till amerikanska intressen har ju inte genererat kapital till den sportsliga verksamheten (lite om det här). Snarare har den höjt det ekonomiska avkastningkravet med mindre utrymme till nyttomaximering som en konsekvens.

Inte heller i Sverige har kapitalet generat kontinuerlig framgång. Djurgården har sedan 1998, genom sitt spelarinvestbolag Djurgården Fotboll AB, raisat hela 60 miljoner i externt kapital. Förutom kortsiktig sportslig framgång i början av årtiondet, har klubben inte lyckats skaffa sig bestående konkurrensfördelar. Så kapital är inte lösningen, möjligen ett hjälpmedel.

Nyckeln till framgång ligger främst i den mänskliga prestationen och ett vasst management. Där har fotbollsklubbarna fortfarande en hel del att utveckla.

* Frequent News and Pure Signals - The Case of a Publicly Traded Football Club - Georg Stadtmann, Oct 2005

Explaining Share Price Performance of Football Clubs Listed on the Euronext Lisbon - João Duque, Nuno Abrantes Ferreira, Jan 2005

Stoort

Den för tillfället mest spännande silly season händelsen utspelar sig mellan Rosenborg och Fulham. Det pratas om konkreta bud och det viskas om en prislapp på ca 2 MEUR för ex Bajenspelaren Fredrik Stoor.

Hammarby Fotboll går givetvis inte lottlösa i den affären. Vidareförsäljningsklausuler verkar i det närmaste vara market practice. Storleken på klausulen vet vi inget om. Däremot vet vi att det alltid utgår ett så kallat solidaritstsbidrag på 5% till de klubbar spelarna utvecklats i under åren 12-23.

Fredrik kom till Hammarby som tolvåring och lämnade klubben tre månader före han fyllde 23 då Hammarby sålde hans kontrakt till Rosenborg. Likviden i den affären var nog direkt nödvändig för att klubben skulle klara av att finansiera förvärvet av Sebastian Egurens kontrakt.

Nu kan det alltså komma mer pengar från Stoor affären. Landar prislappen RBK vs köpande klubb på 20 miljoner kronor, skulle jag tro att det genererar runt 4 miljoner i cash flow till Hammarby och kanske fixar intäkten svarta siffor i 2008 års bokslut.

Samtidigt får inte solidaritetspengen underskattas då den kommer ticka pengar till Hammarby varje gång Fredrik gör en icke-bosman transfer.

Det bara att lyfta på hatten till Greger Casselborg samt alla inblandade bakom P84 laget. Förutom att uppfylla drömmar har man genererat åtskilliga miljoner till Hammarby Fotboll.

S&P kommenterar fotbollsklubbar

Standard & Poor´s kommenterar fotbollsklubbars kreditvärdighet. (länk här) Kreditvärderingsföretaget menar att skulder kopplade till fotboll bör klassas som "junk". Detta främst på grund av fenomenet nyttomaximering och den kapprustning (the arms race) med löneinflation som följd. Man menar även att de brittiska klubbars riskklass ska anses högre än de amerikanska sportklubbarnas dito. Det beror på att det i amerikanska ligor finns restriktioner såsom lönetak. (mer om det här)

Egentligen, varken något nytt eller konstigt. Redan vid Arsenals värdepapperisering 2006 kommunicerades klubbens "junk" status och anledningen till den "billigare" skulden stavades Ambac. Även Glazers skuldstruktur vid förvärvet av ManU 2005 visar att bankerna inte vågade ta svängarna fullt ut.

För även om det finns klubbar som levererar profit, är den nyttomaximering som präglar de europeiska ligorna en marginalkiller och osäkerhetsfaktor. Dessutom finns det klubbar med hjärteinvesterare som skapar marknadsimperfektioner genom att inte ha några avkastningskrav. Fotbollsklubbar är även underordnade risken för förändringar i ligastrukturer, regleringar mm som kan förändra tävlings- och konkurrensbalansen och därmed intjäningsförmågan.

Det ska nu bli intressant att se ifall Liverpool lyckas anskaffa kapital till sin planerade nya arena. Jag är inte helt övertygad om det och även om man går i land kan man fetglömma de villkor Arsenal fick i samband med sin värdepapperisering 2006. Det faktumet tajtar till kalkylerna och begränsar arenans nytta.

Samtidigt fortsätter Michel Platini sitt korståg mot brittiska klubbar. Efter att britterna sopat hem 24 % av de totalt £462 miljoner i TV premier samt marknadspengar Champions League genererade verkar måttet vara rågat. Nu har UEFA nämligen planer på att lägga fram ett förslag som förändrar fördelningen av premierna till en struktur med mycket jämnare allokering. (info här)

Att det förslaget på sikt skulle gynna tävlingsbalansen, både på nationell men även europeisk nivå, råder det ingen som helst tvekan om. Däremot lär detta inte direkt tas emot med öppna armar av toppklubbarnas ägare samt direktörer. Jag tror även att förslaget skulle kunna eskalera planerna för bildandet av en europeisk utbrytarliga.

"The Trillion Dollar Meltdown" *

Kreditkrisen fortsätter sätta sina spår.

Även Moodys (Fitch och Standard & Poor´s har redan gjort det) har nedgraderat kreditbetyget för obligationsgaranterna Ambac och MBIA

Det betyder att man anser att kredirisken, dvs risken för att aktörerna inte kan garantera återbetalningen av skulderna till långivarma ökar. Ambac som är garant för Arsenals skuld med vilken klubben finansierat Emirates Stadium (snyggt reklamblad här) har fått sitt kreditbetyg sänkt med 4 steg, från AAA till AA3. (skalan här)

Arsenal, vars skuld egentligen är ratad Ba (junk) fick, tack vare Ambac AAA status vilket gav bättre räntevillkor för klubben. Nu degraderas obligationen till AA3 enligt Moodys sätt att se på saken.

Rent konkret borde det innebära att Arsenals kapitalkostnad kan öka eftersom långivarna lär kräva en högre riskpremie. Nu har Arsenal en hyfsad vinstmarginal som ger en buffert för den eventuella kapitalkostnadshöjningen. Vill klubbens aktieägare bibehålla marginalen kan man dock alltid finansiera det genom högre biljettpriser, lägre utgiftsbudget (utan att riskera plats 4 i PL) osv.

Desto mer spännande är det att följa den mest lönsamma klubben av dem alla, MANU i samband med sommarens heta transferissue.

Malcolm Glazer försökte förra sommaren dock utan framgång, omfinansiera holdingbolaget Red Footballs skulder. Det lär inte bli lättare den närmaste tiden och därför kan jag tro att ett bud på Ronaldo i miljardklassen skulle kittla en aning. Likviden bör kunna finansiera spännande spelarköp men även räcka till en minskning av den dyra delen av skulden (mer här) som holdingbolaget bär.

Efter två raka ligaguld samt en Champions League titel finns det utrymme till lite extra profitmaximering utan att tappa alltför mycket trovärdighet eller intäkter.

* The Trillion Dollar Meltdown: Easy Money, High Rollers, and the Great Credit Crash

Retro

Det är nästan alltid roligt att titta tillbaka och läsa vad som skrevs en gång i tiden. Denna artikel från aug-01 är inget undantag. (här)

Så vad har hänt sedan dess?

-Allsvenska lönerna har fortsatt stiga, upp 66% sedan 2001 (här).

-Driften hos de allsvenska klubbarna fortsätter visa röda siffror.

-Djurgården har raisat ytterligare 33 miljoner i kapital genom nyemissioner.

-Champions League miljonerna är borta och mer därtill.

-AEG har inte tjänat några pengar på Hammarby Fotboll, men istället genom AEG Live etablerat sig på den svenska eventmarknaden och man håller dessutom på att bygga stora "entry barriers" gentemot sina konkurrenter i Stockholm (läs Live Nation). Förra måndagen klubbade Stockholms Stad igenom AEGs förvärv av AB Stockholm Globe Arena.

Spelplanen må vara förändrad, utfallet är dock i det närmaste detsamma.

Nästa uppföljning om fem år. Låt mig gissa att vi återigen pratar om högre löner, taskiga marginaler osv.

Fönstret har redan öppnat.

Om lite drygt en vecka öppnar transferfönstret och för inkommande spelare är det öppet fram till sista juli. Klubbarna från kontinenten samt de brittiska öarna kan dock shoppa i Sverige ända till sista augusti.

Hur ser då förutsättningarna ut?

För Hammarbys del ser likviditeten kanske bättre ut än någonsin. Klubben har genom transferkorgen fått bra cash-flow som för en gång skull ger en större flexibilitet och proaktivitet i rekryterings- processen.

Olof Guterstam är redan på plats och alla väntar sig mer, man förväntar sig "namn". Samtidigt finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Lönekostnaderna måste rymmas inom ramen för intäktmassan annars skapas ett svart hål av driftunderskott, lex Leeds. För Hammarbys del, med dagens logistik ligger en sund balans löner/omsättning förmodligen kring 50-55%.

Jo jag vet att det finns ett samband mellan sportslig framgång och intäkter. Tyvärr är inte sambandet mellan säkra kassaflöden ut på förvärv plus extra spelarlöner 1:1 med potentiella kassaflöden in från den löpande verksamheten. Inte med vår nuvarande arena som flaskhals. Man kan alltid hoppas på ett utsålt derby och bystade läktare under hösten. Men... "hope is never a strategy" är ett uttryck som många klubbar i fotbollsvärlden borde anammat.

Vi måste samtidigt ha stor respekt för de under hösten, publikintäktsdödande "meningslösa" matcherna som riskerar att vara där ifall truppen inte är tillräckligt slagkraftig. Så visst, jag väntar med spänning på nästa förvärv. Men jättestora namn har jag inga större förväntningar på, snarare "smarta" välscoutade värvningar där inga konkurrenter sänker nyttan genom att trissa upp priset.

Hur det ser ut i öviga klubbar?

Djurgården sitter på kapital, och man har pressat ner sin lönekostym rejält post 2005 (läs här). Man besitter dessutom en ganska flexibel kontraktssituation där en hel del spelare har utgående kontrakt i vinter. Redan i sommar ser det också ut som att klubben rensar ytterligare lönekostnader genom försäljningen av Sölvi Ottesen och en möjlig exit i fallet Quirino. Ser helt klart ut som att man skapar utrymme för ett par-tre förvärv. Ett av dessa har redan presenterats i form av Patrik Haginge. Det lär bli fler, frågan är vilken förväntad kvalitet vs kostnad som finns tillgänglig.

AIK är ganska långa i "dyra" kontrakt, vilket även Agent 03 är. Intresset för Dulle J lär vara ljummet innan rättegången och jag tror nog inte att man värvar "större namn" innan klubben realiserar summor värda namnet.

Helsingborg som av många medieskribenter märkligt nog målas upp som en klubb med stora resurser har förvisso sålt Mcdonald Mariga. Klubben får dock en begränsad del av övergångssumman på 18 msek (här). Pengar som på sin höjd stärker upp den vid årsskiftet miserabla likviditeten (här). För större förvärv krävs en större försäljning. Man säger sig inte vara villig att betala en viss summa för Bobbie Friberg da Cruz. Skulle nog säga att klubben inte har råd just nu.

Malmö är en klubb som både har kapital och potential att öka de löpande intäkterna genom sportslig framgång. Klubbens publiksifror har en mycket stark korellation med de sportsliga resultaten. Och sportsliga resultat är något MFF post 2004 varit mycket fattigt på. Mer om det på Go Bajen Go. Efter försäljningen av Safari förväntar jag mig ett eller fler förvärv, om än kanske i andra lagdelar. Om ett år flyttar klubben in i en ny arena. En arena med en betydligt högre hyreskostnad än den nuvarande. Även om "nyhetens behag effekten" alltid finns där, gäller det att övergången sker med en slagkraftig "produkt". Det gällar att öka publiksnittet för att nå signifikant positiva ekonomiska effekter.

Kalmar som för en gångs skull riskerar en stor spelaromsättning blir intressant. Kapital och likviditet finns det gott om. Däremot är de löpande intäkterna mycket begränsade i relation till de närmast jagande klubbarna i tabellen. En högre spelaromsättning riskerar därför att sänka klubben sportsligt. Personligen skulle jag, med tanke på klubbens mycket starka soliditet gå för guld och ta bosmansmällen i vinter. Jag hoppas på motsatsen.

Elfsborg har kapital men man ligger förmodligen ganska nära taket löner/omsättning. "Nyhetens behag" kan ha lagt sig på Borås Arena och det behövs sportslig framgång för att fylla läktarna. Vågar klubben öka sin kostnadskostym ytterligare eller tror man på den nuvarande truppen fullt ut?

IFK Göteborg ligger även de relativt högt vad gäller lönekostnader (se även förra inlägget). Förvisso boostade Tobbe Hyséns sign-on förra årets siffror. Jag tror nog på en relativt låg profil på klubbens värvningar i sommar om nu inte någon befintlig spelare blir uppköpt.

Trevlig Midsommar!

Wages/turnover ratio

Det var intressanta siffror från Deloitte häromveckan. Mest intressant var den lägre lönenivån i tyska Bundesliga. Nyckeltalet lönekostnader/intäkter ligger där på 45%, nästan 20 procent- enheter lägre än hos de övriga fyra största ligorna i Europa. (här och här)

Hur ser det ut i allsvenskan?

Jag har monitorerat nyckeltalet för de klubbar där resultaträkningar varit tillgängliga. Jag har även tagit hjälp av SvFFs årliga ekonomiska genomgångar.

För att få siffrorna jämförbara med Deloittes, har intäkterna för spelarförsäljningar rensats bort.

Det allsvenska snittet ligger nästan i nivå med de största europeiska ligorna. (62-64% exkl Tyskland). Fluktationerna år till år kan bero på varierande belopp som betalas ut i sign-on vilket ju belastar lönekostnadsposten.


Vad gäller Hammarby så ser vi att man post 2004 taxerat upp sin ratio. Det kan bero på att man från 2005 börjat ta betalt för sålda spelarkontrakt vilket gett ett betydligt större utrymme till sign-on bonusar vid spelarförvärv.

Vad gäller Djurgården, så har siffrorna innan 2006 korrigerats eftersom klubben haft sin verksamhet liggandes i olika bolag. Sedan 2006 drivs det allsvenska laget i sin helhet av bolaget Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB). Innan dess låg marknads- och souvenirintäkterna i bolaget Djurgården Fotbol Marknad AB (DFM AB) som ägdes av Djurgården Fotboll AB (DF AB).

Därför har jag, för att siffrorna ska vara jämförbara med de övriga klubbarna, adderat DFM ABs siffror till föreningens dito åren 2003-2005.

Vi kan se att Djurgården de senaste två åren, minskat sin lönekostym rejält sedan det kostsamma 2005. Få nyförvärv samt nästan obefintliga kontraktsförlängningar i kombination med att få ut mycket ur en trupp under 2007 har pressat nyckeltalet ner till 55%.

AIKs låga nyckeltal är intressant eftersom klubben, trots den relativt låga ration på 49%, inte levererar vinst i driften 2007. Har klubben ett lägre täckningsbidrag på sina ökade intäkter? Även högre evenemangskostnader än det allsvenska genomsnittet såsom arenahyra, säkerhet o.s.v. kan spela in.

Likaså ser Hammarbys löneutrymme ut att vara mindre jämfört med vissa av de konkurrerande klubbarna. En ratio på 58% genererar ett negativt resultat. Evenemangskostnader på 25 miljoner kostar på.

Hur kan då Hammarby få bättre balans i ekonomin? Är det bara att minska lönebudgeten med x miljoner? Well, gör man det riskerar ju de sportsliga resultaten försämras med lägre intäkter som en direkt konsekvens. Ökade intäkter (med bra TB) är därför vägen till framgång.

Givetvis finns det även andra faktorer som på sikt kan pressa ner lönekostnaderna en aning. Vi pratar minimering av slitageskador, bättre scouting, lägre spelaromsättning. Effektivitet helt enkelt.

Vilka klubbar är det då som driver upp ration?
Förutom IFKG, förefaller småstadsklubbarna med Elfsborg i spetsen vara de som har mycket utrymme till löner. Elfsborg höga siffra 2007 kan förvisso delvis förklaras i ett större utrymme tack vare spelarförsäljningar som drivit sign-on bonusarna för klubbens förvärv under året.

Men samtidigt fanns det 22.5 miljoner i driftintäkter från Europaspelet som pressar ration nedåt 2007. 2006 hade man en ratio på 55% vilket genererade ett positivt rörelseresultat på hela 10 msek på en omsättning av 75.5 miljoner!

Det ser ut som att det tog ett år för Elfsborg att anpassa lönekostymen till de kraftigt ökade intäkterna från den nya arenan.

Hur stor del av intäkterna går åt i evenemangskostnader ute i landet jämfört med storstäderna?

T.e.x. är Elfsborgs kostnad att hyra in sig på Borås arena endast 3 miljoner per år. Det tack vare att Borås Stad, som driver den nya arenan, bär ett årligt driftunderskott på ca 3 miljoner. Snacka om hävstång på effekterna av arenabytet.

Hur ska man då summera det hela?
Kanske att spelarförsäljningar driver upp ration då utrymme skapas till sign-on bonusar som ju ger direkt utslag på både ration och samtidigt försämrar "driftresultatet".

Dessutom ser det ut som att det är dyrt att bedriva fotbollsverksamhet i Stockholms län.

"Kentarohärvan" löst?

TV4 gruppen låter meddela att man köper C More Entertainment där Canal Plus ingår. Därmed kan vårens följetong nog nå sitt slut.

Lagerbäck, förbundets finansiella motor

Lars Lagerbäck har genom sina "konservativa" laguttagningar skapat en debatt. Det finns en del röster som kräver hans avgång med hopp och dröm om en mer offensiv och experimentiell coach.

Faktum kvarstår dock. Lagerbäck har varit med och kvalificerat fotbollslandslaget till fem raka mästerskap - EM 00, VM 02, EM 04, VM 06 och EM 08

Precis såsom "den triste" förbundskaptenen vet vad han får från sina trotjänare, vet Lagrell & co vad de får från Lagerbäck. De får en någorlunda säkerställd finansiering till sin verksamhet. Mästerskapen genererar så pass stora intäkter att förbundet kan ta ut svängarna i budgeten de mästerskapsfria åren.

Risken för missade mästerskap lär samtidigt begränsa utrymmet till hastiga generationsväxlingar samt större experimenterande med materialet. Ser vi redan nu en rekryteringsprofil på kommande förbundskapten?

alltid med och lagom är mottot

Rättigheter, stupidness & spelarvärdering

Den belgiska ligan har fått ett nytt TV avtal (länk här). Det är Belgacom som köpt rättigheterna under de kommande tre säsongerna för ca €134M. Det ger en årligt värde på ca 415 miljoner kr som kan ställas i relation med de ca 260 miljoner kronor (1300M/5) Kentaro årigen ska betala ut för sina rättigehter till svensk fotboll.

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBBV) har köpt namnrättigheterna till Spaniens två första divisioner för uppskattningsvis €32M per år(länk här). Villareal, Barcelona, Real Madrid kommer spela i Liga BBVA och erhåller varje säsong, tillsammans med övriga klubbar i högsta divisionen, €750 000 vardera. Pengar banken istället kunde krediterat spelarnas konton direkt då denna intäktsökning i ett nafs lär slukas upp av löneinflationen.

Logiken på förbundsnivå är fascinerande. Ett exemplel har redan kommenterats här.

UEFAs varumärkesförädling åt sina samarbetspartners konkurrenter är anmärkningsvärd. Vi har nog alla hört talas om MAX vs McDonald´s debatten inför U21 EM nästa sommar. MAX som har en enhet på Borås arena, måste klappa igen då det enligt UEFAs manual inte får exponeras andra varumärken än organisationens sponsorers diton i samband med matcher.

Kontentan av kardemumman är att MAX får en rejäl boost i sin profilering som utmanare på den svenska hamburgerkedje- marknaden. MAX kan idag knappast utgöra något större hot mot McD på internationell nivå. Nationellt och lokalt hör dock McDs franchisetagare och entreprenörer knappast till vinnarna av UEFAs manual och agerande. "Sympatin" för varumärket MAX har nu stor potential att växa och har man en duktig reklambyrå kan man dra stor nytta av det hela.

Hotet mot UEFAs sanktionerade tävlingsspel kommer inte från de "farliga riskkapitalisterna", det kommer inte heller från "de oönskade ståplatserna". Hotet kommer inifrån och man skulle må bra av att se över centralorganisationerna. Det gäller givetvis även på nationel nivå.

---------------------

Lite korta tankar kring inlägget "realisation". Resonemanget är givetvis hypotetiskt då affären numera är död.

Men det blir svårt att ta ställning huruvida 4 msek var ett överpris eller inte utan direkt inblick i transfermarknaden vid den aktuella tidpunkten.

Vilken säkerställd kvalitet på anfallare får man egentligen idag för 4 miljoner?

Ur den köpande klubbens perspektiv är det ju den förväntade nyttan som sätter värdet och därmed en prisnivå man kan tänkas betala för transfern.

Vad spelaren presterat innan kan egentligen bara ge en uppfattning om sannolikheten till att den föväntade nyttan verkligen ska uppnås. Förvisso en ganska relevant och viktig benchmark.

I fallet Runström borde ju den sannolikheten även kunna påverkas av hans tidigare insatser i klubben och den allsvenska miljön. Även det relevant och viktigt.

Men egentligen var syftet med inlägget snarare att sätta fingret på den ständiga hetsen om reapriser till vilka Bajenspelare anses säljas.

För precis som 4 miljoner för 38% kändes som ett överpris ur Hammarbys perspektiv, var 10 miljoner kanske maximalt det som en Premier League klubb ansåg Runa var värd för dem 2006.

För som sagt, hans allsvenska prestationer gav bara en uppfattning till vad han sannolikt kan prestera i sin nya miljö. Dvs vilken nytta han kunde generera till Fulham, vilket ju är det enda relevanta ur köparens perspektiv. Sannolikheten att spelare från Hammarby blommar ut till värdeskapare i sina nya miljöer (med de senaste 10 åren som benchmark) är tyvärr ganska låg, vilket troligtvis prisas in i de bud klubben får.

Därför kan Sebas prestationer i Villareal och den spanska förstaligan på sikt vara än mer värda än enbart själva transferlikviden.

Ska man se det från säljarens perspektiv finns ju alltid möjligheten att tacka nej till bud om man anser att spelaren kan generera en högre nytta stannandes kvar i klubben. Med tanke på att majoriteten av de allsvenska klubbarna inkl Hammarby, till stor del finnsierar sin verksamhet genom spelarförsäljngar finns alltid risken att man missar en affär innan slutet på kontraktet. Det finns nämligen en hel flora av jämförbara fotbollspelare där ute.

En bild säger mer än tusen ord

Grafiken är hämtad från och finns i bättre upplösning under länken här.

Ovanstående bild säger egentligen det mesta men låt oss lyfta fram några intressanta detaljer med stöd av tidigare observationer.

1. Bundesliga vars lönekostnadskurva de senaste säsongerna är flackare än ligans tillväxtkurva. Det faktumet ger utslag på profit-kurvan där ligan som helhet sakta men säkert seglat upp som den mest lönsamma i Europa. Hög profit håller dock nere de sportsliga framgångarna på den europeiska scenen. När såg vi en tysk klubb utmärka sig i europaspelet senast? Kanske anser tyskarna att marginalkostnaden för sportslig framgång utanför sin inhemska liga är för hög? Det skulle vara intressant att ta del av nyckeltal på klubbnivå. Fenomenet där Bundesligaklubbarnas lönekostnader/omsättning ratio ligger på 45% är mycket mycket intresssant.

2. Serie A:s ras. Fram till säsongen 00/01 matchade ligan Premier Leagues tillväxt. Efter det tog det stopp där utvecklingen gick vidare sidleds och ligan har tappat duktigt med marknadsandelar. Löneinflationen fortsatte dock spikrakt uppåt ytterligare en till två säsonger med radikala svarta hål som en konsekvens. Efter det har lönekostnaderna justerats ned flera nivåer. Vad hände egentligen i Italien? Ligan framstår som en TV produkt där hela 63% av intäkterna kommer från TV pengar.

3. ManU hör som sagt till de mest lönsamma klubbarna i världen med en rörelsemarginal över 30% och bär nästan hälften av Premier Leagues:s rörelseresultat på sina axlar. Den engelska ligafotbollen ger bra möjligheter till en lönsam business främst för Premierships topp fyra klubbar.

Det finns samtidigt en hel drös engelska klubbar som inte mår bra. Endast 8 av 38 klubbar i de två högsta divisionerna (5 i PL & 3 i C), en halvering från säsongen innan, redovisar ett positivt rörelseresultat. Championsship-klubbarnas ratio lönekostnader/ omsättning ligger på hela 79%. Det finns klubbar som som snittar över 100%. Hur sunt är det? Vilka konsekvenser kan det på sikt få för den engelska ligafotbollen?

4. Chelsea, vilka profitkillers, förmodligen inte enbart för sig själva utan för hela branschen genom sin löneupptaxering.

Realisation

Intressant frågeställning på Söderst@dion angående spelar- värdering.

"Ponera att vi skulle kunna plocka hem Björn Runström för en sign on på 4 miljoner kronor. Är han värd pengarna?"

Intressant därför att Runa av många ansågs ha reats ut för ganska så exakt två år sedan. Då var prislappan ca 10 miljoner. Idag tycker 32% att 4 miljoner är ett för högt pris.

Allt beror givetvis på vilken kvalitet och nytta man kan scouta för motsvarande belopp. Liknande resonemang bör gälla hos de flesta klubbar.

Bundesliga upp i topp vad gäller lönsamhet!

För första gången sedan Deloitte startade sin årliga review av fotbollsfinanser, är Premier League inte längre den mest lönsamma ligan i Europa. Bundesliga har säsongen 2006/07 gjort en radikal föbättring av rörelseresultatet och levererar som helhet en rörelsemarginal på 18% jmfr med Premier Leagues 6%.

Det är en utveckling heter duga på bara ett par år med tanke på den tabell vi nyligen visade i inlägget här.

Förklaringen kan till största del härledas till lönekostnaderna där tyska klubbar numera förefaller mycket mer restriktiva i sina budgetar. "Endast" 45% av intäkterna spenderas på lönekostnader jämfört med 63% i Premier League. Detta nyckeltal för big five* (exkl Bundesliga) ligger i intervallet 62% - 64%.

De betydligt lägre lönekostnaderna kan egentligen direkt speglas genom de bleka insatser tyska klubbar levererat i Champions League. Ligan är trots allt den som omsätter näst mest i Europa men de sportsliga framgångarna i Europaspelet har de senaste åren lyst med sin frånvaro.

Intäkterna för big five ökade med 6% säsongen 2006/07. Ökningen genererade en löneökning på 7%

Premier League upplevde en kraftigare tillväxt än så, 11% där lönerna drevs upp med 13%.

PL levererade dock inte den starkaste tillväxten säsongen 06/07. Bundesliga och La Liga nådde vardera en ökning på 15%. De sparsamma tyskarna kunde dock hålla nere löneökningen till en nivå på endast 6.5%!

En mycket intressant utveckling som blir spännande att se om den håller i sig. Bundesliga är dock som närmaste konkurrent fortfarande långt efter vad gäller intäkter. Premier Leagues totala omsättning landade på €2.3 miljard som kan jämföras med Tyskarnas €1.4 miljard.

Hur länge kan tyskarna hålla nere lönekostnaderna innan suget efter sportsliga framgångar blir för stort?

Ni kan läsa highlights från Deloites rapport som släpptes idag under länken här.

--------------------------------------------------
* "big five" benämningen för de fem största ligorna i Europa, Premier League, Bundesliga, La Liga, Serie A samt Ligue 1.

Marknadskrafterna tillslut ikapp även Kalmar?

Kalmar har under många år slagit underifrån som den utmanare man profilerat sig som. En urstark lagmaskin med en optimal spelmodell efter de begränsade ekonomiska förustättningarna.

Klubben har varit ett föredömme vad gäller ekonomiska resultat och har sedan återkomsten till högstaligan 2004 levererat ett stabilt driftöverskott år efter år. Soliditeten är starkast i hela allsvenskan.

Intäkterna är dock fortfarande små i relation till övriga toppkonkurrenter.

För första gången känns det nu som att Kalmar har ett antal profiler i truppen som kan bli objekt till uppköp. Det pratas även om segdragna och sena kontraktsförhandlingar och konstigt vore annars. Kalmars stjärnor är med stor sannolikhet underbetalde i relation till sina kollegor spelandes hos toppkonkurrenterna där fenomenet "the arms race" genererat högre lönenivåer.

Någongång måste dock även detta taxeras upp, t.o.m. i Småland.

Skulle klubben bli sönderköpt, kommer man förvisso stå med en majestätisk kassa men investeringsutrymmet i nya spelare begränsas av de lägre löpande intäkterna och därmed den begränsade lönebudgeten. Spektakulära köp genererar ofta spektakulära lönekostnader.

Det kan med andra ord bli så att klubben blir något överkapitaliserad där tillgångarna arbetar ineffektivt.

Jag tror att blir till att försöka scouta inom ramen för lönebudgeten och frågan är hur kännbar en förlust av nyckelspelare blir och hur lång tid det tar innan man återigen lyckas bygga ett slagkraftigt lagbygge.

Nu har Kalmar, som en av väldigt få klubbar i ligan råd att säga nej till anbud. Skulle så bli fallet, lär vissa spelare förmodligen lämna när kontraktet väl löper ut. Man blir likförbannat tvingad att ersätta, även om man köper lite tid. Och frågan är hur högt smålänningarna värderar ett eventuellt guld. Detta året kan vara ett unikt tillfälle att gå hela vägen.

källa: svenskfotboll.se

Kort reflektion

Skummade i helgen igenom en nyligen publicerad artikel som undersökte samband mellan tre olika modeller för elitlicencering och klubbars ekonomiska utfall såsom ekonomiskt resultat samt avvikelse från budget. Undersökningen är baserad på data från Holland och Tyskland.

Mer om den undersökningen samt slutsatserna kan man läsa om under länken längs ner.

Istället vill jag lyfta fram nedastående tabeller där det än en gång bevisas att fotbollsbranschen lever under en mycket stark marginalpress. Dessutom är avvikelserna mellan budget och resultatutfall väldigt stora i båda länderna (negativt) vilket bör bero på nyttomaximering och att klubbarnas sportsliga fokus och kapprustning går före profit.

saxat från: Governing the League, Roland F. Spekle, Teije Smittenaar

Notera
- "old dutch system" 2001 - 2003. "new dutch system" 2004 - 2005.
- Stora skillnader mellan klubbar med högst och lägst intäkter i båda ligorna.
- Bundesliga som helhet levererar ett mindre positivt rörelseresultat, Eredivisie negativt.
- Den sora deskripansen mellan budget och resultatutfall!

För er som gillar att jämföra så klicka på länken för Premier Leagues samt Championships omsättning, lönekostnader samt profit från 2004 & 2005 (obs! GBP, fx 1GBP ~ EUR 1.45 [2005]). (länken här)

Governing the League: Opportunism, Credible Threats and Social Ties in Football Competition Licensing - Roland F. Spekle, Teije Smittenaar, March 2008

Äpplen och päron

I onsdags vann ManU Champions League och enligt en undersökning gjord av professor Simon Chadwick vid Coventry University's Centre of the International Business of Sport värderas segern till £85M som ska gå att räkna hem genom högre biljettpriser, större marknadsintäkter, högre värde på spelartruppen osv samt givetvis segerpremierna. (ni kan läsa mer här)

Förhandssnacket handlade en hel del om de engelska klubbars skulder. Denna något förvirrande artikel är värd att rätas ut en del.

Det har som de allra flesta nog märkt hänt en hel del på den europeiska fotbollskartan de senaste 20 åren. Allt började dock längre tillbaks i tiden.

När proffsfotbollen legaliserades i England 1885 var det startskottet på den långa processen mot det vi ser idag. Klubbarna har länge finansierat sin verksamhet genom biljettintäkter. Sponsorer, souvenirer, TV rättigheter, events samt andra intäktskällor har sedan sakta men säkert vuxit fram under årens gång, inte minst transfermarknaden.

De senaste 15 åren har fotbollsmarknaden i allmänhet, och de engelska klubbarna i synnerhet upplevt en oerhört stark ekonomisk tillväxt och det var bara en tidsfråga innan fotbollsmarknaden skulle ta fram ytterligare ett redskap ur näringslivets verktygslåda - skuldfinansieringen.

Låt oss börja med att bena ut begreppen. Det finns nämligen vissa vitala strukturskillnader och jag tänkte lyfta fram ett par typexempel.

Man U - Som jag skrev om i föregånde inlägg (länk här) handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är t.ex vanlig när private equity bolag köper upp företag.

Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin versksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Arsenal - Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad (här).

Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.

Leeds - Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.

Chelsea - Vad säger man, ska vi kalla det "hobbylån" från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst - so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.

Artikeln då, det blandas och ges och jag är lite osäker vad huvudpoängen egentligen är. Är det klubbarnas defaultrisk? Eller är det ekonomisk doping som Platini mer än gärna argumenterar med? Med lite andra ord ifrågasätter Uefa-basen tävlingsbalansen och hävdar att skuldsatta klubbar alltid vinner titlar.

"The problem occurs when the clubs who run up huge debts always win - and that we must stop"

Det så vara men jag anser att resonemanget haltar. Till skillnad från "hjärteinvesterarna" som finns runt om i Europa, spelar de skuldsatta engelska klubbarna (utom Chelsea) på kapitalmarknadernas villkor - villet bl.a. genererar kapitalkostnader.

Medan "hjärteinvesterna", ofta utan avkastningskrav pumpar in pengar i sina klubbar, exponeras klubbar som t.ex. ManU, Arsenal mot helt andra risker och måste anpassa sina respektive verksamheter efter det. Leeds är exempel på en klubb som fick betala priset. Så var finns egentligen de största marknadsimperfektionerna?

Så som jag ser det, heter inte skillnaden skulder. Skillnaden heter intäkter och vunnen kamp om marknadsandelar på den globala fotbollsmarknaden. Skillnaden heter management i världsklass och genomtänkta affärsplaner.

I ManUs fall borde Glazers uppköp egentligen gynna tävlingsbalansen då klubben lever under ett betydligt högre avkastningskrav. Profitmaximering som till en viss del begränsar kostnadsutrymmet. Nu drivs klubben på ett utomordentligt sätt och ManU fortsätter att vinna titlar men skulderna i sig har ju inte skjutit in pengar till den sportsliga verksamheten. Skulderna är en hävstång i Glazers portfölj.

Ekonomisk doping?

Platini säger sig sträva efter "clean, clear competition" där han vill minimera klubbarnas möjlighet till skuldsättning. Frågar ni mig så ser jag dock betydligt större "dirt" som ruvar i vassen runt om i Europa, t.ex. korruption.

I mina ögon försöker Platini vinna billiga poäng i den maktkamp där de förmögna klubbägarna kraftigt flyttat fram sina positioner de senaste åren. En kamp där Uefas del av kakan sakta men säkert minskar och organisationen lever med en risk där de mäktiga klubbarna faktiskt kan bryta sig loss.

Defaultrisken då. Vad gäller Leeds som ju så gott som strök med, var det enligt mig inte själva möjligheten till skuldfinansiering som var det stora strukturproblemet. Det handlade helt enkelt om riktigt dåligt management och sånt ser vi lite var stans i fotbollseuropa.

Och visst, här ser jag faktiskt något som kan påverka tävingsbalansen negativt. Det kan t.ex. aldrig vara bra att klubbar går i konken under löpande säsong och där ligan och seriespelet direkt påverkas på grund av det. Och för att motverka sådana scenarier finns det elitlicenser som ett hjälpmedel. Men även tungt skuldsatta klubbar borde klara elitlicensens kriterier så länge dess tillgångar arbetar aktivt och levererar starka cash-flows. Återigen management skills.

Vill man däremot sträva mot en jämnare tävlingsbalans, får man helt enkelt införa intäktsutjämning över hela linjen. För även starka fotbollsvarumärken kan rent krasst klassas som "ekomomisk doping".

ManU, fortfarande en sjukt lönsam klubb

Manchester United är fortfarande världens mest lönsamma fotbollsklubb. Under senaste räkenskapsåret omsatte klubben £212M och levererade en vinst före skatt på £59M. Fotbollsklubben är den enda i världen som konsekvent leverar profit samtidigt som man är ett absolut topplag. Givetvis handlar det om management i världsklass.

Däremot har Glazers holdingbolag Red Football Shareholder Limited som äger ManU, redovisat en förlust på -£62M före skatt.

Eftersom vi tidigare tittat närmare på finansieringen av arenorna i Sverige, låt oss även ta en titt på hur förvärvet av världens rikaste klubb finansierades.

När Malcolm Glazer förvärvade ManU till ett värde av £790M 2005, finansierades affären till största del genom skulder och klubben lades på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Initialt såg skuldsidan ut
£265M - banklån
£275M - en sk PIK skuld (payment in kind) tecknad av hedgefonder. (som ett år senare var £333M inkl upplupen ränta)

PIK skulder kan vara strukturerade på olika sätt. Ofta med en längre löptid där räntan inte betalas ut utan rullas vidare och blir upplupen till slutet av skuldens löptid. Inlösen behöver inte alltid vara i likvida medel utan kan bestå av aktier eller andra tillgångar.

Den typen av skuld har en hög riskpremie och vänder sig oftast mot riskkapitalbolag, hedgefonder mfl och initieras när bankerna inte vill låna ut mer pengar då risken blir för hög.

Sommaren 2006 lyckades Glazer trots allt hitta billigare pengar på marknaden för att kunna strukturera om PIK positionen. Det nominella skulden ökade till ca £660M men kapitalkostnaden (räntan) minskade samtidigt med 30%.

Strukturen vid senaste bokslutet
£510M - banklån
£152M - PIK skuld (varav £14M i upplupen ränta)

Banklånen är uppdelade över olika löptider mellan 7 till 10 år till en riskpremie i intervallen 1.25% till 5% ovanpå LIBOR. Som säkerhet för bankskulden har holdingbolaget ställt sina tillgångar - ManU, bokfört värde £425M.

PIK skulden är dyr och tickar till en årlig ränta på 14.25% som rullas fram till dess förfall 2016 eller fram till att man återigen lyckas hitta en billigare finansiering och därmed kan stänga alternativt minska PIK positionen. I dagens kreditmarknad inte det enklaste. Glazer försökte återigen omfinansiera skulderna sommaren 2007, denna gång utan framgång.

Vilket är det svarta hålet?

Glazers nota för ManU var på £790M, där det bokförda värdet på klubbens tillgångar var ca £400M. Mellanskillnaden aktiverades på Red Football Shareholder Limited balansräkning som "goodwill", en immateriel tillgång. Man skulle kunna kalla det för värdet av ManUs varumärke.

Varje år gör man en objektiv omvärdering av goodwill enligt konstens alla regler. Red Football Shareholder Limited har sedan övertagandet skrivit ner £74M av det värdet, varav £34M 2007.

Givetvis tynger räntan resultaräkningen. £82M i räntekostnad förra året varav hälften betalades ut och resten rullas fram i tiden.

Eftersom av- och nedskrivningar samt upplupna räntor inte är några utbetalningar, var holdingbolagets kassaflöde för perioden trots allt positivt. +£56M och så länge klubben presterar resultat, holdingbolaget har positiva kassaflöden och man lyckas förädla värdet på ManU mer än kapitalkostnaden är allt frid och fröjd och finansiärerna samt Glazer kan nå sina avkastningskrav.

Nyligen värderade Forbes ManU till £905M, en teoretisk värdering då det inte finns något marknadsvärde eftersom klubbben är onoterad.

Vad är haken då?

- Man är beroende av fortsatt tillväxt i en marknad som redan haft en galaktiskt tillväxt de senaste 13 åren.

- En inhemsk och/eller global sänkning av efterfrågan på fotboll skulle vara förödande.

- Likaså eventuellt krashade TV bolag med ett kraftigt prisfall på TV rättigheter.

- Den globala ekonomin däribland ränteriskerna.

- Eventuell hårdare konkurrens i ligan vilket ökar priset på sportslig framgång. T.ex genom klubbuppköp av icke rationella investerare (fler Roman)

- Skyldigheten att betala räntor begränsar den operationella flexibiliteten vid hårdare konkurrens.

- Skulle fotbollsbubblan spricka kommer Red Football Shareholder Limited få finansiella problem och defaulta. Bankerna tar säkerheterna, dvs ManU för att försöka kapitalisera tillgångarna, möjlig likvidering.

Totalt sett finns det rejäla risker för flera intressenter och hur mycket mer tillväxt finns det i den nuvarande ligastrukturen?

ManU säger att man har 333 miljoner fans runt om i världen varav 139 miljoner beskrivs som "core". Det ligger i klubbens intresse att ytterligare öka den globala närvaron och den eventuella 39:e ligaomgången (mer här) är ett första steg på vägen när PL klubbarna affärsutvecklar för fortsatt tillväxt. Jag har sagt det förr, vi ser bara början.

United är inte heller den enda klubben med höga kapitalkostnader. Arsenal bär en skuld, om än billigare på knappt £300M som finansierade Emirates Stadium. Liverpools arenaplaner hänger även de på skuldfinansiering, en skuldfinansiering som dock verkar sväva i luften. Pool som f.ö. finansierade köpet av Fernando Torres genom skulder.

Häromåret gick Leeds i stort sätt omkull med ett skuldberg på £100M som tickade räntor. Klubben hade finansierat sin Champions League satsning med lån men man misslyckades totalt på fotbollsplanen med uteblivna intäkter som konsekvens.

Just den risken är mindre för ManU, Arsenal och Liverpool, klubbarna har tillsammans med Chelsea i stort sett "skaffat" monopol på topp4 placeringarna. Inträdesbarriärerna för övriga klubbar dit upp är mycket kostsamma. Framtiden står dock skriven i stjärnorna.

----------------------
1 GBP ~ SEK 11.7

Konkurrensbalans & marknadsandelar

Med hjälp av SvFFs data kan vi nu monitorera konkurrensbalansen och marknadsandelarna avseende driftintäkter t.om. år 2007. Fortfarande inga tecken på någon större marknadskoncentration. För att förstå terminologin läs här och tidigare inlägg om allsvensk tävlings- och konkurrensbalans: Competitive Balance III - Allsvenskan

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Förvisso ökar Herfindahl Index samt C4 index något jämfört med 2006 men indexökningen ligger i nivå med den allsvenska normen och de årliga fluktationerna kan bero på blandade intäkter i de internationella cuperna från år till år.

DI rapporterade i denna artikel att de ekonomiska klyftorna var stora i allsvenskan. För att relatera nyckeltalen, kan vi t.ex jämföra med polska ligans diton. I Polen har ligan under 200o - talet dominerats av två klubbar, Wisla Krakow (5 guld) och Legia Warszawa (2 guld) (mer här). Räknat på ligaklubbarnas budgetar inför den idag avslutade säsongen, landar H-Index på 134 och C4 index på 178. Marknadskoncentrationen, klyftorna i Polen är med andra ord betydligt större.

I Premier League var motsvarande nyckeltal baserat på omsättningen säsongen 2005/06, H-index= 139 C4 index = 220 Hur segmenterad den ligan är känner vi alla ganska väl till.

På klubbnivå ser vi att AIK stärker sin position. Tabellen är inte helt perfekt då den inte är rensad för intäkter från de europeiska cuperna. Trenderna är dock intressanta om än mindre årliga fluktationer som till viss del kan härledas till det ovannämnda samt storleken på upp- och nedflyttade klubbar.

Elfsborg ökar kraftigt. I stort sett hela ökningen kan dock härldas till intäkterna från de intrenationella cuperna, 22 miljoner.

Hammarby ökar en tiondel i relation till ligan som helhet. De fyra till fem miljonerna i intäkter från intertoto/uefa-cupen drog sitt strå till stacken.

Djurgården inte så starka som de själva försöker ge sken av vad gäller intäkter. Det kan ju speglas i en kostnadsbroms samt en mer primitiv spelmodell de två senaste åren.

allsvenska marknadsandelar, ett urval av klubbar baserat på driftintäkter (exkl spelartransfers)

Tidigare års Bajensiffror och analys:
2005
2006

Fotbollens framtid...

Snubblade över text (här) där författaren är inne och nuddar lite kring vissa tankar som jag tidigare spånat kring.

- Ur ett finansiellt perspektiv behöver det inte vara fördelaktigt att vinna ligan. (här)

Det är en intressant frågeställning ur ett supporterperspektiv när incitamentsprogrammen ska utformas för klubbars VD:ar samt övriga ledande befattningshavare. Vilka parametrar är det som triggar bonusarna? Kan det finnas motsatsförhållanden?

- En eventuell framtida konsolidering av de europeiska ligorna enligt amerikansk franchisemodell. Inga upp och nedflyttningar. (här och här)

Inom femton år är vi där, inte för att jag vare sig vill eller gillar det men för att det så småningom blir den enda vägen till fortsatt ekonomsik tillväxt för "giganterna" och dess ägare.

-------------------

När vi ändå pratar framtid. Det har ju hänt en del som kommer att påverka Hammarby Fotbolls framtid. AEG Facilities (AEGF) tar över driften av globenarenorna. Globenfastigheterna är kvar i stadens ägo som får en hyresintäkt baserad på intjäningen.

Det man frågar sig är givetvis hur det påverkar Hammarby Fotboll.
Det finns några intressanta motsatsförhållanden som man kan älta i evighet, t.ex.

En hög hyra för Bajen innebär en högre intäkt för AEGF vilket enligt avtalet genererar en högre hyra för AEGF:s nyttjande av globenfastigheterna. Pengarna åker såldedes inte rakt ner i AEGFs ficka enligt förhållandet 1:1.

En lägre hyra för Bajen ger större möjlighet till förädling av HF ABs värde. Problemet är att det värdet blir svår att kvantifiera då HF AB inte är noterat. Allt blir en objektiv värdering likt när Forbes häromdagen värderade ManU till £905 miljoner. Frågan är givetvis hur stor uppsidan är för en allsvensk fotbollsklubb?

En högre hyra ger direkta cashflow samtidigt som potentialen i en subventionerad hyra kan ge en stor hävstång men exponerar koncernen mot den fotbollsspecifika affärsrisken och är inte lika säker att räkna hem.

Samtidigt blir det svårt att hitta en uppsida med en hög hyra vad gäller "produktutveckling" i ungefär 1/3 av evenemangen på en nya arena.

Liknande resonemang gäller ju även Dif Hockey samt till viss del den tredje interna hyresgästen, AEG Live.

Men det finns säkert en jättefin modell som räknar ut en optimal hyresnivå, intäktsallokering mm för värdeskapande i AEG koncernen.

Kort om Kentarohärvan

När Kentaro köpte TV rättigheterna för svensk fotboll 2006-2010 förundrades flera över varför man betalade mer än vad de enskilda TV distributörerna som canal plus, MTG, m.fl var beredda att betala. Det är ju samma distributörer rättigheterna sedan skulle paketeras av Kentaro och säljas vidare till. (mer om det här)

Med facit i hand är det inte helt otänkbart att Kentaro tagit höjd för de extra matcherna och försäljningen av dessa i sitt bud. Även om det formella beslutet om att ligan skulle utökas inte fattades förrän december 2006, var sannolikheten hög att så skulle bli fallet redan under tiden för förhandlingarna. Vem såg till att det fanns ett utrymme till sådana tolkningar i avtalet?

Lite drygt två år senare står vi med en rättstvist med oklar utgång (här). Det är även inte helt klart huruvida det påverkar de framtida utbetalningarna av TV premierna ifall Kentaro åker på en rättslig smäll eller defaultar.

Klubbarna, för vilkas räkning SvFF förhandlade och sålde rättigheterna, vägras insyn i avtalet trots att de riskerar att höra till de största förlorarna. (nej, det är inte tv tittarna som är förlorarna)

För dem är det nämligen inget optimalt scenario som kan stå för dörren. Man har redan prisat in sina lönekostnader i de högre intäkterna. Kostnadsmassan har vuxit radikalt. (här)

Förutsättningarna är inte heller särskillt upplyftande.
1.Hälften av ligans klubbar har ett eget kapital mindre än 10 miljoner.
2.Hälften av ligans klubbar går back i driften, resten visar ett mycket marginellt plus.

Likviditeten, rörelsekapitalet hos flertalet av klubbarna är ingen upplyftande läsning.

Skulle framtida utbetalningar av TV premier frysas kommer licensnämnden få en hel del och stå i då det svarta hålet blir större än någonsin. Kön kommer vara lång och längst fram står klubbarna i kategori 1 med ytterst begränsat andrahandsvärde på sin spelartrupp. Sen är det nästa gäng in till rakning.

I vilken bransch som helst skulle konkurrentarna jubla över en sådan utslagning. Fotbollsbranschen är annorlunda. Tävlingsbalansen och dynamiken mellan vissa klubbar är avgörande för efterfrågan på sporten. Framförallt i en liga med taskig kvalitet ur ett internationellt perspektiv.

De mer solida klubbarna kommer därför även de drabbas vid ett sådant scenario, även om det tar lite längre tid. Malmö t.ex. riskerar att stå med Swedbank Stadion, stora kapitalkostander som genererar en mycket hög hyra i relation till den minskade efterfrågan på fotboll. Om de andra evenemangen är konkurrensen hög från Malmö Arena.

Ni förstår den onda spiralen.

Ingen går ostraffad, inte heller TV distributörerna som förlorar en stark produkt.