söndag 21 juni 2009

Priset på talang sjunker som en sten

Om lite drygt en vecka öppnar transferfönstret. Ett bra tillfälle för fotbollsklubbar att genom en ökad kapitalomsättningshastighet på sina tillgångar stärka stärka sina balansräkningar .

Fönstret ger även en möjlighet till att kunna balansera om sina trupper. Och även om mängden pengar sannolikt kommer att vara mindre, är mängden talang densamma. Och spelare kommer givetvis att byta klubbadress, trots att det är lågkonjunktur.

Redan i november kunde vi se signaler på att priset på talang skulle falla. Juergen Klintsman var även han inne på samma linje.

Vi har under året observerat att riktigt eftertraktade fotbollspelare fortfarande har en hög prislapp, både på transfern men även i form av det personliga kontraktet. Och i ärlighetens namn tror jag att den mycket åtråvärda talangen kommer att bibehålla sitt höga marknadspris.

På mer medelmåttlig talang sjunker däremot priset som en sten. Vi kan förvänta oss att rörligheten på spelare av allsvensk kaliber kommer att bli hög de närmast kommande transferfönstren.

Och korrigeringen har gått snabbt. En bidragande anledning och katalysator är den norska ligans ekonomiska kräftgång. Tippeligan har ju de senaste åren varit en av flera faktorer som drivit löneinflationen på den medelmåttliga talangen i allsvenskan.

Hur illa det egentligen är ställt bland tippeligaklubbarna är nog svårt att säga eftersom tidningsrubriker som vanligt måste tas med en stor näve salt.

Fakta i målet är i alla fall att 2008 så visade de sexton tippeligaklubbarna ett ackumulerat underkott på ca NOK 150 miljoner (ca 180 msek), vilket kan jämföras med det lilla överskott på 8 miljoner kronor som de allsvenska klubbarna trots allt levererade.

I övrigt rapporteras att Lyn ska ha radikala problem och har inte betalat sin arenahyra under 2009. (här och här)

Och att Fredrikstad nu får kommunala lånegarantier för att få lite andrum i sin sparprocess.

Stabaeck som tydligen ställt in betalningarna.
Tromsö som säger sig behöva spara 15 miljoner norska kronor i lönekostnader.
Och för Start ser det ut att räcka med så lite som 5 miljoner.

Även suveräna ligaledarna Rosenborg rapporteras inte ha gått helt oberörda av lågkonjunkturen.

Det ser faktiskt ut som att det under den senaste tiden varit något av norska mästerskapen i krisrubriker.

********

Det finns de som hävdar att klubbarna utnyttjar lågkonjunkturen till att sänka priset på talang samt andra personalkostnader, extra mycket.

Och jag kan nog hålla med. Även om priskorrigeringen beror på marknadsläget och inte kan bortförklaras genom konspirationsteorier, dyker det ibland upp tillfällen där det finns en strategisk uppsida att med starka ord och termer måla upp en värre bild av verkligheten än vad den i själva verket är.

*********

Att situationen till ytan ser ut att vara mer akut i Norge än i Sverige är på kort sikt mycket goda nyheter för några av de allsvenska lagen.

Det finns idag klubbar med mycket knappa resurser men som trots allt besitter hyfsat starka intäkter i relation till sina ligakonkurrenter. Sitter man dessutom på inte helt utgående kontrakt med spelare som är åtrovärda för utländska klubbar högre upp i värdekedjan, kommer det rimligtvis ges goda möjligheter att relativt snabbt kunna komma på rätt köl ekonomiskt.
Det som avgör utfallet är den sportsliga kompetensen i respektive klubbledning - "talent-picking", fingertoppskänsla samt leverans på fotbollsplanen.

Jag tänker främst på klubbarna i Stockholm men även Helsingborg där den sistnämnda, enligt SvFF:s sammanställning som presenterades i slutet av april, har smugit upp som den klubb som omsätter tredje mest i allsvenskan (exkl transfers).

Fotbollsekonomi handlar i mångt och mycket inte om absoluta tal. Alla resurser (pengar&talang) måste hela tiden ställas i relation till omvärlden.

*********

Och marknaden kommer att återhämta sig. För så fort denna priskorrigering och kortsiktiga omdistribution av talang är färdig, börjar allt om från början igen. The-arms-race lever vidare och flertalet av de norska klubbarna omsätter fortfarande mer än de allsvenska. Och vissa allsvenska klubbar omsätter mer än andra.

"the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"

Nya drömmar, nya förväntningar, ny inflation och så småningom nya underskott.

Det är trots allt inte mer än 7 år sedan förra gången det vankades "kris" i fotbollseuropa och spenderarfesten "var över".

TV bolagen och sponsorerna må vara nya idag. Klubbarna, rubrikerna och debatten är dock i stort sett desamma.

10 kommentarer:

Anonym sa...

"Även om priskorrigeringen beror på marknadsläget och inte kan bortförklaras genom konspirationsteorier, dyker det ibland upp tillfällen där det finns en strategisk uppsida att med starka ord och termer måla upp en värre bild av verkligheten än vad den i själva verket är."

Och vips förklarade du hockeylagens framgång i landsorten där man betalar ut bonusar och annat innan bland annat arenahyror ska förhandlas.De sitter med trumf på hand som enda hyresgästerna...


Hörde jag Swedbank? hörde jag gnagets kontrollbalansräkning? Där har vi strategin Lagrell ska krossa med sitt personliga brev...

Adam sa...

Worst post ever...

AIK har ju dessutom gjort allt möjligt för att ge sken av att man är i en illikvid finansiell situation, genom bl.a. två brev till allmänheten som förklarar varför man INTE är konkursfärdiga. Läget är oförändrat, AIK har två arenor att välja på, bajen har låst sig vid en och dif har noll alternativ...

Anonym sa...

Konspiratoriskt kanske men jag har stött på detta flera gånger. Vad gäller gnagets situation var det mer ett amatörmässigt sätt att ironisera över konspirationen men även över Lagrells agerande.

Se det såhär då, om företag X endast har en stor kund, Y, och kund Y ska förhandla om sitt hyresavtal med företag X. Kund Y vet att han är ovärderlig för företags X existens samtidigt som X inte har någon annan hyresgäst att tillgå. Tjänar kund Y på att säga att han kan betala hur mycket som helst eller att gå ut med att han har en begränsad kassa samtidigt som han vet att han är den enda hyresgästen?

Strategin kund Y använder inför förhandling är att bränna av stålar på exempelvis inventarier samtidigt som han i dessa tider kan peka på nedgång i ekonomin som även företag X är medveten om och känner av. Företag X hamnar därmed i en rätt dålig förhandlingsposition trots att det egentligen borde vara tvärtom.

Resultat: Kund Y gör ett klipp som betalar en lägre hyra än om han haft stålar samtidigt om han året efter cashar in på att sälja av inventarier. Företag X får sin hyresgäst och lite mindre stålar i kassan än vad man hoppats på. Den stora förloraren är skattebetalarnas återbäring på sin inbetalda kommunalskatt eller va fan de får ju bröd och skådespel för slantarna….

Anonym sa...

Apropå gräslök... eller i alla fall deg, så stötte jag ihop med en bekant som är mycket insatt i köp av sporträttigheter. Vi diskuterade den kommande förhandlingen av Allsvenskan, där jag bland annat kommenterade att Bonniers checkkredit borde vara slut efter de senaste investeringarna. Han skrattade lite åt detta, men var trots allt HELT övertygad om att priset på Allsvenskan skulle bli högre än senast.

/Flugan på väggen

Adam sa...

// Anonym

Skrev ett längre inlägg som verkar försvunnit, men kontentan var att påståendet "är ovärderlig för företags X existens" inte känns applicerbart på någon hyresförhandling för någon arena i Sverige.


//Flugan

Industristrukturen har i alla fall ändrats sen sist så till vida att om TV4 förr slogs med Canal+ så är det nu minst en köpare mindre, även om distributionskapaciteten ökat genom att man kan nå fler tittare. Mitt tips: några procent mer än sist...

Anonym sa...

Adam,

Tydligen finns det ett par "nya spelare" på marknaden, en som kan lägga ett bud på egen hand och ett par som kan gå ihop och lägga bud.

Samtidigt lär de två stora att försöka pressa upp priset för att den som får rättigheten ska vara svagare i nästa förhandling.

Personligen är jag är relativt säker på var rättigheterna kommer att hamna någonstans. Men å andra sidan hade jag fel när det gällde La liga, där Bonnier helt otippat vände ut och in på plånboken.

/Flugan på väggen

Plyer sa...

Jag har fått för mig att Swedbank Arena räknas hem på andra hyresintäkter än dem från AIK.
Jag trodde att det var hyrorna från köpcentrumet som var det viktiga. Visst ser det bra ut om det finns ett lag som spelar där men det står nog inte och faller med detta. Rätta mig gärna om jag har fel.

Felix sa...

Den enda kalkyl som kommunicerats utåt är att arenan ska anordna 55-65 arrangemang per år och 1,2 miljoner besökare per år. Det som många ifrågasätter (inkl. jag själv):
(a) hur kommer arenan klara sig i konkurrensen med övriga arenor i Stockholm? Det kommer pressa lönsamheten för medelstoraarangemang (~15000-30000)
(b) vilka bokningar behöver en så pass stor arena?
(c) Har de underskattat Göteborg (och för all del Malmös) logistiska fördel för internationella konsertturnéer. De ligger närmare andra presumtiva konsertstäder så som Oslo Köpenhamn. Det förenklar transport och sparar två nästan heldagar för roddarna.
(d) Kommer driftbolaget klara av att betala hyran till fastighetsbolaget om arenan inte attrahera tillräckligt många arrangemang.
(e) Om besökarkalkyler faller, lär intäkterna från försäljningställen minska eftersom de kommer behöva omförhandlas till en lägre nivå.

Köpcentrumet ingår inte arenan utan lär ägas/drivas av någon annan.

Adam sa...

// Felix

Arenans problem är inte AIK:s problem. Hyran bestäms av vad AIK är villiga att betala, inte av ägarnas avkastningskrav. Diskussionen har snarare handlat om, givet ägarnas avkastningskrav, vilken nytta får AIK ut av arenan?

Låg nytta, låg hyra. Inte tvärtom...

chriz sa...

Så är det ju, det handlar även lite om vilken risk AIK (gäller även andra klubb) önskar ta. (oavsett vilken arena man än väljer)

Lägre risk, lägre hyra men mindre uppsida vad gäller intäktsidan.
Högre risk, högre hyre men mycket högre uppsida vad gäller intäktsidan.

Lite av ett omvänt förhållande mot t.ex Malmös nya arena där man minskat risken genom att på förhand säkra intäkterna och sälja rättigheterna till restaurang/korv verksamheten till SSP som är "experter" på denna verksamhet.

Den finansiella risken i respektive fastighet äger ägarna och kreditgivarna.