Hur ser egentligen fotbollens framtid ut?

En fråga som jag går och grunnar på väldigt ofta. Fotbollen har förändrats kraftigt de senste tjugo åren, den lever i en ständig förändring och frågan är hur fotbollskartan ser ut om si så där tjugo år.

Michael Platini rasar öve de utländska ägarintressen som genom sina förvärv tar kontrollen över allt fler Premier Leagueklubbar. Jag förstår honom då han inser konsekvenserna och tror att det vi idag ser är början till slutet för den hittills förbundskontrollerade fotbollen. Denna förändringsprocess kommer dock varken bli smärtfri eller enkel.

Premier Leagues starka tillväxt har lockat riskkapitalister och det finns nu åtta klubbar som kontrolleras av utländska ägare vars främsta motiv lär vara att tjäna pengar. Att det händer i England är ingen överaskning då den inhemska ligan har gått i bräschen vad gäller den kommersiella utvecklingen i Europa.

Historiskt sett har investeringar i fotbollsklubbar inte varigt några lönsamma affärer, i bästa fall har investeraren fått pengarna tillbaka, "Beautiful game but an ugly investment" som vissa valt och kalla fenomenet för.

På senare år har vi dock i England börjat se fler och fler klubbar som genererar profit, mycket tack vare den oerhört starka tillväxten som marknaden befinner sig i. Därför ser nog investerare potentiella värden hos vissa av klubbarna samtidigt som man nog sneglar en hel del på NFL klubbar som trots att de omsätter betydligt mindre än vad de stora PL drakarna gör besitter en betydligt högre värdering. I det perspektivet bör fotbollsklubb med dagens ligasystem tyckas vara undervärderad och därmed ha en ordentlig uppsida om man nu lyckas vidta vissa åtgärder som skapar och bibehåller höga marinaler över tiden. Därför undrar man givetvis hur dessa investerares långsiktiga agenda ser ut.

Det finns nämligen en gräns på hur länge tillväxten kan pågå med den befintliga strukturen. När taket är nått kommer marginalerna med största sannolikhet återigen pressas då den sportsliga framgången fortfarande är en viktig drivkraft med inslag av "win-maximizers" i varje liga. Det innebär att klubbarnas profitdödare nummer ett dvs personalkostnader, är något enskilda klubbar inte själva kan kontrollera utan dessa drivs uppåt av den sportsliga konkurrensen inom respektive liga(marknad).

Det är här klubbägarna förmodligen kommer försöka och skapa marknadsimperfektioner för att på så sätt skydda sina intressen. Lönetak är en möjlighet, men då måste taket bli konsekvent och detsamma i samtliga euro-topp5 ligor. Frågan är om det är genomförbart då respektive liga givetvis vill kunna locka de bästa spelarna för och kunna sälja lukrativa TV rättigheter.

Alternativet är en konsolidering inom den europeiska fotbollen. Den kan nog inte ske på klubbnivå och vi kommer givetvis på den "superliga" som varit på tapeten under en väldigt lång tid.

Stefan Szymanski menar att "European Super League" är ofrånkomligt och ur ett ekonomiskt perspektiv har han nog rätt. Jag skulle tro att man tänker i de franchisebanor som finns i staterna där en liga når en monopolliknande ställning och därmed garanterar vinstmarginal. Jag skulle tro att man, givet att fotbollen slår i USA, försöker få med ett par lag från andra sidan Atlanten för att komma åt TV pengar på den amerikanska marknaden.

Allt detta innebär samtidigt att UEFAs samt FIFAs framtida del av kakan blir betydligt mindre vilket givetvis radikalt förändrar maktbalansen inom världsfotbollen. Vilka konsekvenser detta får står skrivet i stjärnorna men man kan ju alltid ställa sig frågan vad som händer med statusen på landslagsfotbollen. Kommer VM samt EM slutspelen behålla sin position som urstarka varumärken eller kommer statusen på dessa mästerskap landa ner till "hockeynivå"?

Förändringsvindarna skrämmer en hel del och det är bara att än en gång konstatera att allt balanserar på en mycket skör tråd. Låter man marknadskrafterna bestämma lär denna förändringsprocess eventuellt dröja ett tag med en möjligtvis något mjukare övergång.

En maktkamp mellan Platini, G14 samt de "nya ägarna" kan dock radikalt skynda på processen. Platinis idé om att minska antalet kvalificerade lag från fyra till tre lag från de största ligorna till CL gynnar de mindre ligorna men samtidigt kan det just vara en sådan utlösande faktor. Kostnaden för klubbarna i topp5 ligorna för att nå CL skulle öka markant med minskade marginaler som en direkt konsekvens. Accepteras verkligen detta faktum eller accelererar detta bara planeringen av en utbrytarliga?

Sen har vi frågan på hur allsvenskan påverkas av det som drakarna i Europa är på väg mot. Finns säkert många teorier och åsikter om det men det står nog ganska klart att vi kommer längre och längre ifrån drömmatcherna mot de riktigt stora klubbarna på den europeiska arenan.

Kan man förhindra denna process? Jag tror att hjulet snurrat alldeles för långt för att det ska gå och få stopp på. Frågan är snarare om man kan förena den moderna fotbollen med kulturen och traditionen.

Ytterligare läsning:
The Money Game, Jennie James, TIME 13 jun 2000

THEORY OF THE BEAUTIFUL GAME: THE UNIFICATION OF EUROPEAN FOOTBALL, John Vrooman, Scottish Journal of Political Economy, Vol. 54, No. 3, July 2007