Allsvenskan förnekar sig inte, det verkar bli lika jämnt och osegmenterat iår som förr. Superfavoriten Helsingborg har redan tappat sex poäng, båda kapitalförstörarna Malmö och Djurgården åkte på var sin mina mot nykomlingarna Trelleborg respektive Brommapojkarna. "Mäktiga AIK" har spelmässigt ännu inte imponerat så som många förutspådde och mästarna Elfsborg har krampkännig. Alla slår alla syndromet lever även iår och oraklen med Wernersson i spetsen kommer misslyckas med sina tips även iår.
Det finns inga klubbar som lyckas rycka loss, det finns ingen topp om 2-4 klubbar som prenumererar på topplatserna år ut och år in. Det blir därför fiasko i europaspelet och allsvenskan fortsätter leva i sin egen lilla värld. Det har ändå sin charm och kanske är det också den största förklaringen till att serien drar så mycket publik och medialt intresse som man ändå gör i relation till kvaliteten, per capita borde allsvenskan vara en av Europas mest besökta ligor.
Gudarna ska veta att klubbarna försökt och skaffa sig konkurrensfördelar och etablera sig i toppen, den ena efter den andra har utpekats som föredömmen i svensk fotboll. Vi har alla hört sagan om Djurgårdsmodellen, Malmös starka män och nu helt plötsligt är det lilla Elfsborg som är landets role model.
Faktum är dock att vi förmodligen inte kommer se någon tydlig segmentering på ett bra tag, visst kommer det ske en liten kraftfördelning när allsvenskan utökas till 16 lag men skillnadena i lönebudgeterna mellan klubbarna är fortfarande alldeles för små. Visst finns det en procentuell skillnad men jämfört med Premier League som kanske speglar segmenteringen allra tydligast, är skillnadena mellan "storklubbarna" i allsvenskan och lagen under minimala.
De fyra toppklubbarna i PL är i särklass vad gäller lönebudgeten och Chelsea har t.ex fem-sex gånger så stor budget som lagen längs ner i pengaligan. Det blir att man får en segmentering med en sådan fördelning. Samtidigt är PL det tydligaste exemplet på en produkt skapad av G14 agenda. G14 lyckades tack vare sitt lobbyarbete utveckla produkten Champions League vilken tagit bort beroendet av mästerskapstiteln för att komma åt de stora pengarna. Hamnar någon storklubb efter i den nationella serien behöver den inte investera för guld utan det räcker att sikta in sig på en fjärdeplats för att komma åt CL pengarna. Denna modell har skapat förutsättningar för storklubbar att kunna leverera profit i en bransch där lönsamhet är lika vanlig som Helsinborg motsvarat guldförväntningarna under 2000 talet.
Tar vi bort de fyra giganterna i PL hittar vi egentligen en spegelbild av allsvenskan. Vi har Newcastle som sticker ut med högre budget än genomsnittet och likt Malmö väldigt sällan levererar. Vi har Kalmar-wannabeen Bolton som trots låga lönekostnader gör livet surt för andra lag. Det finns överaskande nykomlingar som till och med nosar på någon av övriga europaplatser och vi hade "mäktiga Leeds" som fick Champions League hybris, levde över sina tillgångar och till slut ramlade ur. Likheterna är många och lagen under fjärdeplatsen byter årligen placeringar med varandera, mycket på grund av att lönebudgeten och den finansiella styrkan inte skiljer sig tillräckligt mycket dem emellan.
Åter till allsvenskan, det planeras arenabyggen hos i stort sett varje klubb men vinnare blir de klubbar som blir mest framgångsrika i sina arenaprojekt och affärsutveckling och då menar jag de klubbar som lyckas få ut mest nettopengar från arenaintäkter minus arenakostnader. Det gäller således och bygga smart och inte mostodont, det gäller att inte överskatta antalet evenemang samtidigt som man tar höjd för annat än fotboll. Först då kan det kanske skapas löneklyftor lagen emellan och en tydlig segmentering äga rum. Frågan är dock om hur produkten allsvenskan och det nationella intresset för den påverkas av detta scenario?
6 kommentarer:
...''per capita borde allsvenskan vara en av Europas mest besökta ligor.''
För att inte tala om''besökare per spelkvalitet''
Världsbäst?
http://olistockholm.blogspot.com
Har inget direkt med ämnet i det här inlägget att göra egentligen, men jag snubblade på en D-uppsats med titeln "Från förening till företag - Sportslig kontra ekonomisk framgång".
Den berör bland annat frågan vad som är framgång för dagens fotbollsklubbar.
Man jämför FCK med MFF och Elfsborg och deras strävan att växa sig större.
Visserligen är den kanske något ofullständig eftersom underlaget inte baseras på fler svenska lag, men ändå lite intressant för oss som inte orkar läsa långa avhandlingar på engelska. =)
Men förmodligen har du redan koll på denna...
http://uppsok.libris.kb.se/sru/uppsok?operation=searchRetrieve&query=resultSetId%3DC67A98BD89A7FA1FB5B4A28835AF9A67&startRecord=2&maximumRecords=1&stylesheet=arkivx-showrecord.xsl&recordSchema=dc
/KLUMPEN
den hade jag faktiskt inte sett, great success, tack :-)
Kul att kanske kunna bidra till något i alla fall.
Mycket är sånt man redan hört, men det finns en hel del godbitar att finna.
Dock står det allt mer klart att medan dom stora fiskarna simmar runt ute i haven, är vi kvar i vårt lilla akvarie som kallas Allsvenskan. =)
Viktigt att komma ihåg, och som poängteras i texten, är att det som funkar för en klubb inte garanterar framgång för en annan.
Men P S&E känns så sjuuuuuukt långt före oss här i Sverige.
/KLUMPEN
Visst är det så, framför allt kan inte alla klubbar köra samma koncept vad gäller icke fotbollsrelaterade intäkter. Det finns t.ex ingen marknad för att alla ska kunna kopiera Parken modellen utan var och en klubb måste hitta sin egen nisch.
Det var lite det jag menade.
Visst är det bra om klubbarna kan få en stabilare intäktssida som inte bara är beroende av matchintäkter, men att alla lag klarar att göra det i den utstäckningen PS&E gör är kanske inte så troligt.
Men tankesättet att först skapa en bra uppbyggd och väl fungerande organisation samt en stabil ekonomi, innan man bygger laget är nog inte så dum.
Det gäller att börja i rätt ände, och det kommer nog att krävas om vi vill nå varaktig sportslig framgång.
/KLUMPEN
Skicka en kommentar