Den 1:a januari 2002 infördes elitlicensen i den svenska elitfotbollen. Åtta år har gått och vi kan idag konstatera att klubbar brottas med ekonomiska problem i exakt samma utsträckning som tidigare. Åtta år har gått och det enda vi har sett är ett skamligt statuerat exempel.
31 augusti var datumet där en ögonblicksbild mycket sannolikt kommer att ge samtliga klubbar förnyad elitlicens för 2010. Det första mätbara ekonomiska kriteriet, positivt eget kapital, är redan godkänt sedan klubbarna i mars månad skickat in sina resultat- och balansräkningar från 2008 till förbundet. Det andra kriteriet lyder,
"Elitlicens skall av Licensnämnden ej beviljas, såvida inte särskilda skäl föreligger, när förening per den 31 augusti har förfallna skulder avseende skatter och allmänna avgifter, skulder till SvFF, SDF eller annan medlemsförening som inte kan kvittas mot fordringar. Detta leder såvida inte synnerliga skäl föreligger till påföljden degradering."
Ovan poster är i relation till dagens kostnadskostymer alldeles för små för att de ska försummas. Med andra ord kan vi förvänta oss att förbundets kontrollorgan anser att klubbarna kommer att förbli solventa ända fram till säsongsslutet 2010.
Men i realiteten är risken betydligt större, att någon av de klubbar som idag befinner sig i en negativ spiral, istället hinner att försättas i konkurs innan utgången av 2010. Nu går ju fotbollsklubbar ytterst sällan i konkurs. De räddas nästan alltid på något mirakulöst sätt. Fotbollsaktiebolag gör nyemissioner och föreningar reser lån, så kallade villkorade kapitaltillskott.
Har då elitlicensen uppnått önskat syfte?
För ett par år sedan skrev tre studenter en uppsats där de med hjälp av intervjuer bl.a. försökte identifiera syftena med elitlicensen*. Så här svarade Kjell Sahlström på SvFF.
- Krav från UEFA att klubbarna skall ha ordning på sina ekonomier.
- Önskemål från klubbarna att en klubb som inte gjorde rätt för sig inte skulle gynnas sportsligt före en klubb som gör rätt för sig ekonomiskt genom att den förra klubben kan ha bättre spelartrupp och vinna matcher. Dvs konkurrens på mer lika villkor.
- Säkerställa att klubbarna har förutsättningar att fullfölja en serier, så att inte lag tvingas dra sig ur pga konkurs etc, och seriespel förstörs sportsligt.
- Säkerställa och förstärka fotbollens renommé genom att klubbarna gör rätt för sig och inte skapar negativ publicitet kring fotbollen.
Punkt 2 berör om fenomenet finansiell doping vilket är ett svårdefinierat område och Helsingborgs Sten Inge Fredin konstaterar själv att elitlicensen inte alls har angripit denna fråga. "– Vi hade kunnat göra oss kvitt den skulden, men det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan"
I mina ögon har enbart ett enda syfte tillgodosetts, det politiska. Att för UEFA visa upp en PK-produkt och dessutom tack vare lex Örebro kunna visa handlingskraft.
Därför ser jag idag ett enda vägskäl. Antingen lägger man ner elitlicensen eller utarbetar helt andra kriterier.
För vad har licensen egentligen åstadkommit under sina åtta år?
En klubb har retroaktivt bestraffats på grund av olika syn på tolkningar av redovisningsprinciper vilket innebar att Örebro blev degraderade med en redan färdigsanerad ekonomi.
Rent proaktivt fyller ju inte elitlicensen något som helst syfte. Klubbarnas sparpaket är inte heller ett direkt resultat av fruktan för elitlicensen utan en strävan efter överlevnad. Och här ställer aktiebolagslagen betydligt hårdare krav.
---------------------------------------------------
* Elitlicensens ekonomikriterier – en utvärdering av mätningen av eget kapital på koncernnivå
10 kommentarer:
Nja, anser att elitlicensen tvingat klubbarna att föra en mer nykter linje och ta tag i obalanser i tid. Misstänker att utan elitlicensen hade både Hammarby och Djurgården chansat och försökt sanera sina ekonomier senare, med ett mycket större underskott som resultat.
Däremot borde möjligheten med villkorade kapitaltillskott tas bort. Den ger stora kryphål, bl.a är det tydligt att mitt HIF idag varken har nån plan eller vilja att återbetala resten av skulden som finns till kommunen. Tror den uppgår till 14 miljoner i dagsläget.
Definera "senare". Jag håller inte med.
Konkurs är ett närmare hot än förlorad elitlicens.
Likviditeten hade ändå satt stopp för vidare satsningar och tvingat saneringar, dessutom har aktiebolagslagen mkt hårdare kriterier som redan träder i kraft när halva aktiekapitalet är förbrukat. Och där styrelsen personligen riskerar att bli skyldiga ifall man inte agerar.
Och faktum är att klubbarna sanerade sina dåliga ekonomier även innan elitlicensen. I så pass god tid att de överlevde.
Jag tycker att det borde införas en regel om att klubbarna måste skicka in en papperslapp från en revisor som garanterar att klubben inte går i konkurs inom 18 månader...
Villkorade lån är det största skämtet i Elitlicensen.
Antingen ger man bort pengaroch då ska de beskattas – eller så är det ett lån och ska behandlas som ett sådant.
Jag tror för övrigt att Elitlicensen har haft en avkylande effekt på rena chansningar, vi kommer inte att se luftslott som AIK, HeIF eller IFK Göteborg så länge Elitlicensen finns. Däremot kommer vi se fler fall av klubbar som försöker tänja på lagstiftningen, typ DIF, Elfsborg, MFF och (återigen) IFK Göteborg.
MFF skulle för övrigt kunna statuera exempel för Elitlicensen. De har haft möjlighet att satsa bra mycket hårdare än vad de har gjort, men har valt att ändå hålla i slantarna.
De klubbar som idag har en ekonomisk kris, DIF och Hif, har det ju inte för sina astronomiska satsningar, utan för sina sviktande intäkter.
/Flugan på väggen
I hammarbys fall beror det på misslyckade (och dyra) rekryteringar i spelartruppen. Ingen leverans från truppen (som helhet) ---> minskade löpande intäkter.
Dif som Bajen fast upphöjt till två.
Malmös "hålla i" pengarna är inte heller tack vare elitlicensen. Det är deras aktiva val.
Annars är mönstret slående. Ju mer pengar allsvenska klubbar har desto mer bränner man och hamnar i trångmål.
Så var det innan elitlicensen. Och så är det fortfarande med några få undantag (Malmö och Kalmar)
// flugan
Lustigt hur bajen undvek kategorin luftslott. De hamnade i sin egen kategori, lurade av uteblivna intäkter.
Annars kan man tycka att det är själva definitionen av luftslott, men vad vet jag.
Adam och OH
AIKs satsning i slutet av 90-talet var en enorm ökning av utgifterna, i hopp om att intäkterna skulle följa efter, det vill säga ett luftslott. HeIF och IFK gjorde precis samma sak.
Bajens "satsning" 2005-2007 byggde på existerande intäkter. Dock gjordes misstag längs vägen. Det gör inte misstaget mindre.
/Flugan på väggen
Adam
För debattens skull vore jag dessutom tacksam om du inte lägger ord i min mun. Det är bara pajjigt. Ingenstans säger jag att Hammarby blivit "lurade av uteblivna intäkter".
De uteblivna intäkterna är i mycket stor grad självförvållade genom dåliga rekryteringar.
Årets nedgång är bara en förstärkning av en längre trend.
/Flugan på väggen
Jag lägger inte ord i din mun, jag tolkar det du skriver.
Ditt användade av ordet "existerande intäkter" är också lustigt. Är det ett mer säkert antagande att göra en satsning på föregående års intäkter eller som t.ex. i AIK:s fall, med pengar man de facto hade på banken?
De enda luftslotten i ditt exempel är HIF x 2, enligt mitt sätt att se det.
AIKs skaffade en trupp som krävde kontinuerligt CL-gruppspel för att snurra – precis som HeIF gjorde.
Skillnaden mellan de två casen är att HeIF räddades av kommunen medan AIK räddades av aktieägare och riskkapitalister – vilket naturligtvis är ärligare.
Hammarby hade snurrat om publikintäkterna från Allsvenskan hade fortsatt på den nivå de var de 2-3 tidigare åren.
/Flugan på väggen
Skicka en kommentar