För ett lite drygt en månad sedan skrev jag detta blogginlägg där jag redogjorde för incitamenten för att införa finansiella restriktioner i Premier League. I en regim där det finns restriktioner på utländska spelare* finns det ett ekonomiskt motiv. I övrigt handlar det enbart om att överföra förmögenhet från spelarna till klubbägarna.
Alldeles nyligen har Stefan Szymanski tillsammans med Thomas Peeters publicerat en studie** om hur ett Finacial Fair Play regelverk hade påverkat Premier League om det hade införts säsongen 2009-10. Man har helt enkelt tagit Uefas regelverk och applicerat den på samtliga klubbar i ligan. Författarna har byggt en sofistikerad modell som simulerar sportsliga resultat i en regim med finansiella restriktioner. Beroende på hur strikta restriktionerna är, det vill säga hur stora avvikelser från break-even som tillåts, förväntas wages-to-turnover-ratio minska mellan 8 och 15 procentenheter. Från och med att det nya TV avtalet träder i kraft säsongen 2012-13 betyder det med andra ord att klubbägarna i Premier League blir mellan £240m och £450m rikare med per säsong. På spelarnas bekostnad.
Szymanski och Peeters har också simulerat hur klubbarnas poängintjäning påverkas av ett sådant regelverk. Detta baseras på den observerade produktiviteten samt de intäkter som klubbarna har och har möjlighet att generera. Resultaten säger att de etablerade storklubbarna Manchester United, Arsenal och Liverpool behåller sina intjänade poäng. Däremot sker denna poängintjäning till en betydligt lägre kostnad vilket ger en betydligt högre avkastning till klubbens ägare. Dessa tre klubbar hör också till de största anhängarna av ett regelverk. De klubbar som påverkas i form av sämre sportsliga resultat (men bättre lönsamhet) är i första hand Manchester City och West Ham.
Idén om ett finansiellt regelverk i Premier League har välkomnats av många supportrar och andra intressenter. Att klubbägarna har all anledning att komma överens om ett regelverk råder det inga som helst tvivel om. För jurister och revisorer imom inom industrin betyder det också fler affärer. För journalisterna spelar det det ingen roll. Istället för att skriva om hur mycket pengar klubbarna förlorar så kommer de kunna skriva spaltmeter om hur mycket klubbägarna exploaterar fotbollen.
Däremot kan man kanske fråga sig varför fansen ser så positivt på det hela? Ett problem med regleringar är att de ofta för med sig obehagliga bieffekter. Vilka obehagliga bieffekter skulle finansiella restriktioner i Premier League kunna få? Det vet vi naturligtvis inte än. Nya regler betyder att klubbägare samt omvärlden på ett eller annat sätt ändrar sitt beteende vilket leder till en ny jämvikt.
Alldeles nyligen har Stefan Szymanski tillsammans med Thomas Peeters publicerat en studie** om hur ett Finacial Fair Play regelverk hade påverkat Premier League om det hade införts säsongen 2009-10. Man har helt enkelt tagit Uefas regelverk och applicerat den på samtliga klubbar i ligan. Författarna har byggt en sofistikerad modell som simulerar sportsliga resultat i en regim med finansiella restriktioner. Beroende på hur strikta restriktionerna är, det vill säga hur stora avvikelser från break-even som tillåts, förväntas wages-to-turnover-ratio minska mellan 8 och 15 procentenheter. Från och med att det nya TV avtalet träder i kraft säsongen 2012-13 betyder det med andra ord att klubbägarna i Premier League blir mellan £240m och £450m rikare med per säsong. På spelarnas bekostnad.
Szymanski och Peeters har också simulerat hur klubbarnas poängintjäning påverkas av ett sådant regelverk. Detta baseras på den observerade produktiviteten samt de intäkter som klubbarna har och har möjlighet att generera. Resultaten säger att de etablerade storklubbarna Manchester United, Arsenal och Liverpool behåller sina intjänade poäng. Däremot sker denna poängintjäning till en betydligt lägre kostnad vilket ger en betydligt högre avkastning till klubbens ägare. Dessa tre klubbar hör också till de största anhängarna av ett regelverk. De klubbar som påverkas i form av sämre sportsliga resultat (men bättre lönsamhet) är i första hand Manchester City och West Ham.
Idén om ett finansiellt regelverk i Premier League har välkomnats av många supportrar och andra intressenter. Att klubbägarna har all anledning att komma överens om ett regelverk råder det inga som helst tvivel om. För jurister och revisorer imom inom industrin betyder det också fler affärer. För journalisterna spelar det det ingen roll. Istället för att skriva om hur mycket pengar klubbarna förlorar så kommer de kunna skriva spaltmeter om hur mycket klubbägarna exploaterar fotbollen.
Däremot kan man kanske fråga sig varför fansen ser så positivt på det hela? Ett problem med regleringar är att de ofta för med sig obehagliga bieffekter. Vilka obehagliga bieffekter skulle finansiella restriktioner i Premier League kunna få? Det vet vi naturligtvis inte än. Nya regler betyder att klubbägare samt omvärlden på ett eller annat sätt ändrar sitt beteende vilket leder till en ny jämvikt.
Många klubbägare i engelsk fotboll är med i spelet för att kunna nå sportsliga framgångar. En del av dessa är också beredda att skjuta till mycket egna pengar för att nå dessa framgångar. Däremot är nog så att de stora pengarna i det nya TV avtalet lockar även dessa klubbägare att samarbeta och på kort sikt tjäna pengar. Den största anledningen till det är att dessa intäkter är relativt jämnt distribuerade mellan klubbarna och betyder ingen stor konkurrensfördel för enskilda ägare. Men vad händer efter ett par år? Några sugar daddies kommer kanske att leta efter kryphål i regelverket. Andra kanske inte finner det vara särskilt roligt. Om sugar daddies inte längre kan investera egna pengar med syfte att vinna så kommer de förr eller senare att tröttna och sälja sina respektive klubbar, förstås. Ett finansiellt regelverk ger dem också en möjlighet att få betydligt bättre betalt i samband med en försäljning vilket ökar incitementet för en affär.
Många fans tycker säkert att det skulle vara bra och bli av med sugar daddies i fotbollen. Men frågan är om de tycker om alternativet? När världens mest populära liga helt plötsligt skapar goda förutsättningar för lönsamhet så lockar det till sig en ny typ av ägare som vill tjäna pengar. Det finns redan ett par sådana ägare inne i systemet. När de nya ägarna väl har installerat sig så kommer det troligtvis inte ta lång tid innan de kommer till insikt att degradering och risken för det eroderar lönsamheten, även under en regim med finansiella regelverk. Nästa steg torde därför vara att ligan än en gång samlar sig för att komma överens, denna gång om en ny regim utan upp och nedflyttning. Sist någon kläckte ur sig en sådan idé blev det ramaskri. Då fanns det heller inget stöd bland övriga klubbar för att kunna gå vidare med detta. Men det var inte heller många år sedan som ett finansiellt regelverk i Premier League var helt uteslutet bland klubbägarna.
---------------------------------------------
* Sedan säsongen 2010-11 har Premier League en home-grown reglering på plats som begränsar utbudet av talang från vilket klubbarna kan rekrytera från.
** Vertical restraints in soocer:Financial Fiar Play and the English Premier League - Stefan Szymanski & Thomas Peeters, Dec 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar