Lite överraskande är förklaringsgraden för modellen något större i superettan än vad den var i allsvenskan. Erfarenheten från tidigare säsonger och från den engelska andradivisionen säger att denna modell inte har en lika stor förklaringsgrad. Till större del beror det på att degraderade klubbar från högre divisioner har hamnat i den lägre divisionen på grund av dåligt resursutnyttjande. Dessa klubbar tenderar att prestera sämre även under den första säsongen i sin nya miljö vilket påverkar modellen negativt.
Årets säsong har däremot haft ett förhållandevis gynnsamt utfall för modellen. Tre av fyra topplag t.ex. var ligans högst spenderande klubbar (HIF, HBK & BP) och bortsett från Trelleborg så har flera lag positionerat sig väl i de nedre regionerna i tabellen.
Det är alldeles uppenbart att Öster har haft en extremt produktiv säsong. Hammarby har också gjort stora förbättringar jämfört med tidigare säsonger. De så kallade döda pengarna (spelarkontrakt som inte är produktiva i förhållande till kostnad) är på väg bort. Stora delar av truppen är utbytt och man har rekryterat spelare som har presterat bättre än sina föregångare. Återstår att se om trenden håller i sig nästa säsong.
Den första figuren är uppbyggt som så att sportslig framgång är den beroende variabeln och personalkostnader den oberoende (y=a+bx). Sportslig framgång (y) definieras genom: [-ln(pi,t/(n+1-pi,t))] där n är antalet lag i ligan och p är klubben i:s tabellplacering säsong t. Personalkostnader (x) definieras genom: [ln(Ri,t/Rmedel,t)] där Ri,t är personalkostnader för klubb i säsong t, och Rmedel,t är allsvenskans medel-personalkostnad säsong t. Den andra figuren visar sambandet mellan personalkostnader och inspelade poäng.
(klicka på bilderna för högre upplösning)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar