Power of the market

Olof Lundh låter meddela på sin Twitter, "Flyger Norwegian som installerat bredband i flygplanet och BJUDER på det. Stort."

Varför i herrans namn skänker flygbolaget bort bredband när man i själva verket har monopol på just denna specifika tjänst uppe i luften? Har man blivit tvingad till att leverera det? Nej, det fria bredbandet är varken en produkt som beställdes av luftfartsverket eller en produkt som reglerats och placerats in av någon centralorganisation. Det fria bredbandet är ett resultat av strävan efter att maximera egennyttan hos Norwegian Air Shuttle ASA:s ägare. Det vill säga att överleva och leverera vinst på en konkurrensutsatt marknad. Och för att kunna göra det så måste man rimligtvis göra sina kunder förhållandevis nöjda. Det fria bredbandet är därför inte alls särskilt "stort", det är så enkelt som the power of the market. För även den aktör som har tagit fram tekniken har drivits till utveckling av konkurrensen på sin marknad.

När Bayern Münchens president Ulli Hoeness i ett Offside-reportage menade att passagerarna i business class gjorde det möjligt för andra att flyga billigt i ekonomiklass så kunde ingenting vara mer fel än så. Flygbolagen hade mer än gärna tagit ett högre pris även i ekonomiklass men konkurrensen tillåter inte det och bolagen måste på ett effektivt sätt differentiera sina priser.

1978 avreglerades flyget i USA när alla nationella bolag fick tillträde till samtliga linjer och prissättningen blev fri. Denna avreglering var dock inte fri utan gällde enbart flygbolag med amerikanska ägare. Southwest Airlines blev pionjären bland lågprisflyg och tack vare en ny affärsmodell bidrog man till att öka den totala marknaden genom att konkurrera med och ta marknadsandelar från andra kommunikationsmedel såsom tåg och bussar.

Avregleringen i USA ledde till större effektivitet och lägre priser vilket var tilltalande för beslutsfattarna även i Europa där marknaden gradvis har avreglerats. 1993 fick vi en första liberalisering av den internationella trafiken mellan europeiska länder och 1997 fick flygbolag full trafikrätt inom EU.

Den mer liberala flygmarknaden har inte enbart gett oss billigare flygresor, det har gett oss en bättre och bredare flygprodukt och det ökade antal flygbolag har ökat antalet resenärer och tillåtit fler människor att se sig runt om i världen. Vi ges bland annat en möjlighet att välja om vi önskar göra en trade off mellan pris och bekvämlighet. Men flygbolagens beslut och strategier är inte baserade på vad som är bäst för flygindustrin i stort, de är i första hand baserade vad som är bäst för deras respektive aktieägare. Och den produkt vi som konsumenter upplever är en funktion av samtliga flygbolagens individuella beslut under rådande marknadsförutsättningar. Marknadsförutsättningarna ställer samtidigt krav på resultat. Bland andra har Sterling och FlyMe slagits ut från den nordiska marknaden på grund av dåliga prestationer.

Som några kanske förstod så var nyheten om den uppgjorda allsvenskan inte sann utan bara ett första april skämt. Samtidigt ville jag belysa problematiken att se och försöka utveckla ligan utifrån ett produktperspektiv. Det vill säga att gemensamt fattade beslut som görs för att maximera ligans nytta. Jag menar att klubbarna istället och i första hand måste maximera sin egennytta vilket över tid leder till en bättre allsvensk produkt.

Individuell egennytta som oavsiktligt, genom ekonomisk utveckling leder till fördelar för andra. Adam Smith kallade det för den osynliga handen. Begreppet är dock väldigt abstrakt så naturligtvis letar man efter andra faktorer som man tror sig har utvecklat andra ligor. Ofta har dessa faktorer dock en begränsad effekt. I Bundesligas fall aktiverades en mekanism genom en finansiell chock vilket skapade en serie av händelser hos respektive klubb vilket ledde till att ligan upplevde en fantastisk utveckling. Och ska man kunna ta ytterligare ett steg så krävs det att man kommer förbi ett antal trösklar som bromsar en ny större tillväxtvåg. Men det finns mycket sällan någon gemensam nämnare för olika ligors utveckling och framgångssaga. 

Bosse Johansson känner naturligtvis till det. I en längre intervju i samband med att han tillträdde som SEF ordförande sade han

jag brukar säga att allt gott kommer från den anglosaxiska världen. Hela frihetstanken, liberalismen med Adam Smith

Men han vet naturligtvis även att perfekt fri konkurrens ökar riskerna i den egna klubbens verksamhet vilket hela tiden pressar vinstmarginalerna. Hos en perfekt teoretisk konkurrensmarknadsmodell finns det över tid ingen vinst att hämta, jämnvikten är noll. Och inom fotbollen kan vinst mätas genom två olika nyckeltal, profit och sportslig framgång.

Kapitalisten är därför en hycklare som vill ha fria marknader men när han väl entrat en marknad så strävar han alltid efter monopol. Och om ingen stoppar honom, så kommer han att till slut nå det. I mångt och mycket hjälper den teknologiska utvecklingen oss. När ComHem köpte UPC år 2006 var många rädda att bolaget skulle nå evig monopolställning på marknaden för distribution av kabel tv. Idag har vi tack vare den teknologiska utvecklingen fått flela alternativ att välja mellan, bland annat IPTV och marksänd digital-tv. Telia som 2003 sålde ComHem är nu tillbaka på marknaden och försöker locka fastighetsägarna med sitt fiberoptiska erbjudande.

Men sportligor är karteller som är svårare att bryta upp, strävan att skapa dessa karteller är därför stark och av denna anledning får vi läsa om förslag som till exempel minskade och stängda ligor. Men sådan intervention är precis tvärtemot från den som ledde till flygindustrins tillväxt och det fria bredband som det i slutändan resulterade i. Så i samband med en minskning av antalet lag i en liga kommer produktionen inte att maximeras. Däremot kommer riskerna att minska och vinsterna öka för de etablerade aktörerna. Denna vinst skapas dock inte utan överförs från konsumenterna samt fotbollsspelarna som får uppleva en lägre välfärd. När AIK:s sportchef Jens Andersson uttalar sig och menar att frågan om en minskning av antalet lag inte är spelarnas bord så kan han måhända ha rätt. Däremot ska frågan definitivt inte ligga i knät på klubbledarna. 

Inte förvånande kommer sportekonomen Stefan L.J. Kesenne fram till i sin studie, The optimal size of a sports league, att ligornas storlek inte skapar någon konkurrensfördel och han menar dessutom att de europeiska ligorna generellt är för små och att dess storlek inte bör bestämmas av klubbarna själva.

In this paper, we have shown that the optimal number of teams in a league can expected to be higher if it is determined by a free-entry market than by the regulations of a monopoly league, which only serves the interests if the insider clubs. The social optimum, which also takes into account the interests of the spectators, is even higher. A simple test shows that, in the national top divisions in Europe, the long-term equilibrium number of teams is determined by monopoly league regulation rather than by the free-entry market. This raises the question if the National and European governments, based on the competition laws, should not interfere in the decisions on the number of clubs by a monopoly league, and if it is not in the interest of football that the league authorities are totally independent of the owners or managers of the top clubs.

Allsvenskan vill bli Nordens bästa liga vilket betyder att man måste göra saker annorlunda och bättre än de ligor som man vill ta sig förbi. Det går därför inte att titta på hur de andra ligorna har arbetat och försöka kopiera det. Det som i själva verket måste skapas är en miljö där framgång och kommersiell utveckling belönas. Själva branschorganisationen borde snarare ägna sig åt schemaläggning och samordning av matcher, säkerställa att regelverk och principer följs, marknadsföring av ligan samt samordning med syfte att nå ett kommersiellt kompetenslyft på marknaden.

Utredningen som resulterade i framtidsdokumentet fyller ett bra kompetensutvecklande syfte. Jobbet måste dock klubbarna själva göra på sina respektive kammare. Och så länge ligan är öppen så är alla de dåligt presterande klubbarna utbytbara.

Det sägs att fotbollen är fem år efter hockeyn vad gäller den kommersiella utvecklingen. Den enskilt största anledningen till det är att fotbollsklubbarna har kommit undan med att inte utveckla sina kommersiella verksamheter. När klubbar som Trelleborg FF kommer undan med så lite som 4 miljoner i match-dags-intäkter så förklarar det både den historiska utvecklingen samt det faktum att klubben och kommunen levererar en medioker spelplan. Det senare skapar även negativa externa effekter åt de andra klubbarna samt marknadens image. Och det är externaliteter som tidigare aldrig har beskattats.

Man kan naturligtvis diskutera om att konkurrenslagarna sätts ur spel eftersom klubbarna har lojala supportrar som inte byter lagtillhörighet. Det är sant men denna effekt har minskat kraftigt i och med att klubbarna idag i första hand inte enbart slåss om att ha flest anhängare. Klubbarna konkurrerar även med andra aktiviteter om sina anhängares fritid men även om deras val av distributionskanal. Och klubbarnas individuella avkastning skiljer sig ganska mycket beroende om anhängaren väljer arenan, televisionen eller annan mediakanal i sin konsumtion.