US Masters

Denna helg avgörs US Masters i golf. Inför 2006 års turnering förlängde man banan till 7445 yards vilket var 520 yards längre än när Tiger Woods vann tävlingen 2001. Flera spelare däribland Jack Nicklaus uttryckte sig kritiskt och menade att banan i första hand skulle gynna långslående spelare.

Tävlingsledningen är dock oberoende från tävlingens deltagare och dess uppgift är att skapa en bra serie, en produkt som skapar värde åt konsumenterna genom att utmana spelarna och få ut det absolut mesta och bästa av deras färdigheter. När tävlingen väl var slut, hade flera av världens bästa golfare placerat sig på de översta platserna och av de fem förhandsfavoriterna hos spelbolagen (Woods/Mickelson/Els/Goosen/Singh), hade fyra placerat sig på topp 10.

Hade US Masters konkurrensförutsättningar bestämts av spelarna själva (såsom bl.a. allsvenskan)  så hade man mest sannolikt valt att korta banan med syfte att öka slumpens inflytande för att öka de sämre spelarnas (som är i majoritet) chanser att komma högre upp. Men är det verkligen det som skapar mest värde?

I contest theory avhandlas bland annat förhållandena mellan en tävlings organisatör och dess deltagare. Men hur påverkas effektiviteten och värdeskapandet om tävlingen organiseras av en fristående aktör som får ekonomisk vinst tack vare bäst skapad nytta till konsumenterna och där tävlingsdeltagarna bidrar genom att -givet marknadsförutsättningarna- maximera sin egennytta, kontra en tävling där deltagarna själva sätter agendan för marknadsförutsättningarna med syfte att skapa mest nytta till sig själva? 

Nu kommer naturligtvis en och annan dragandes med Premier League där klubbarna är delägare i ligan och till viss del kan sätta agendan och påverka marknadsförutsättningarna. Men även om Premier League har varit framgångsrika så måste vi fråga oss om ligan organiseras på det mest effektiva sättet? Och under rådande förutsättningar, hur har Premier League lyckats minimera agency costs där ligan är principal och klubbarna agents. Agency costs uppstår när ligans deltagare inte gör sitt yttersta för att utveckla ligan.