Försämrade vinstmarginaler - goda nyheter för Arsenalfansen

Mindre än 24 timmar efter förlusten i Carling cup släppte Arsenal sitt halvårsresultat från perioden 31 maj 2010 till 30 november 2010. Om vi isolerar från det extraordinära one-off affärsområdet Highbury Square, ser vi att klubbens vinstmarginaler har försämrats.

Siffrorna visar resultaträkningen för det första halvåret från fotbollsverksamheten.

Vi tar de dåliga nyheterna först. Klubbens marknadsorganisation ser ut att sakna förmåga att kapitalisera Premier Leagues ökade globala exponering. Samtidigt som Manchester United fortsätter att kraftigt öka sina intäkter från commercial, går Arsenal i sidled. Denna utveckling talar inte till klubbens fördel och man undrar om det överhuvudtaget finns en strategi här?

De goda nyheterna är att den mediokra försäljningsorganisationens prestationer inte ser ut att gå utöver supportrarna utan istället belastar aktieägarnas nyckeltal. Wages-to-turnover ratio är upp relativt mycket eftersom klubben har skrivit nya kontrakt med flera av sina spelare vilket resulterat i att lönekostnaderna har ökat med £4.5 miljoner jämfört med motsvarande period föregående år. Klubben menar dessutom att man avser att fortsätta denna strategi. Att behålla viktiga spelare under de år då de presterar som bäst är mer eller mindre avgörande för en klubbs sportsliga prestationer. Arsenal har även sålt färre spelare än tidigare år. Något som minskat "profit from player trading".

Så kanske ser vi ett trendbrott vad gäller den konsekventa överföringen av värde från klubbens supportrar till aktieägarna. I så fall lär den första titeln sedan 2005 inte låta sig vänta särskilt länge till. Det finns inte något som helst samband mellan profit och sportslig framgång, det har aldrig heller funnits. Däremot finns ett mycket starkt sådant mellan lönekostnader och tabellplacering. På längre sikt behöver Arsenal öka sina intäkter för att öka sin konkurrenskraft. Under tiden kan man pressa sina rörelsemarginaler för att vara mer konkurrenskraftig på spelarmarknaden.

Efter att Arsenal senast vann en titel 2005, har klubbens aktieägare sett sitt aktieägarvärde flerfaldigats. De försämrade vinstmarginalerna betyder att klubbens fans kanske, kanske istället får uppleva en överföring av värde från aktieägarna till dem själva.

Klubbdirektörerna som sänker elitserien

Att intervenera genom att påverka en ligas storlek samt in- och utflöde av klubbar har blivit ett väldigt populärt diskussionsämne. I söndagens Sportblad kan vi läsa om hur vissa av elitseriens klubbägare pratar om att "stänga" elitserien och införa lönetak. Frölundas klubbdirektör anser att elitserien bör minskas ytterligare till antalet lag. Det är fantastiskt att elitserien, som har varit något av Svensk Elitfotbolls role model, nu själva desperat griper efter halmstrån för att försöka förlänga livet på en marknad som sakta är på väg mot en långsam död.

På kort sikt skulle en minskning av antalet lag kunna fungera som en droginjektion. De centralt sålda sändningsrättigheterna fördelas på färre aktörer vilket ger en välbefinnande effekt. Men som vanligt så följs det av en baksmälla och en ökad resistens mot nya injektioner. Den välbefinnande effekten sopar de dåliga prestationerna under mattan vilket ganska snabbt uppdagas och leder till att produktivitetsproblemen återigen kommer att göra sig påminda. Denna gång i en större omfattning.

En stängd eller minskad liga ökar inträdesbarriärerna för utmanande klubbar vilket på längre sikt leder till en produktivitetsminskning och stagnation. Jag har uppmärksammat fenomenet i två inlägg (här och här). Inom europeisk klubbfotboll finns det inget empiriskt stöd för att en till antal lag mindre liga är mer konkurrenskraftig än en större. Tvärtom menar sportekonomer att ligor generellt är för små, vilket till stor del beror på att storleken på ligorna påverkas av de i ligan etablerade klubbarna som är rädda för konkurrens.

Men produktivitetsproblem och kortsiktiga lösningar på dessa är inte enbart förekommande inom sportvärlden. "Currency Wars" har blivit ett populärt medel för nationer att stärka sin kortsiktiga konkurrenskraft. Genom att aktivt sänka värdet på sin inhemska valuta (genom att hålla låga räntor eller trycka nya pengar) kan nettoexporterande länder fortsätta att skeppa ut produkter till ett för omvärlden attraktivt pris. 

Under veckan som gick höjde den svenska Riksbanken styrräntan ytterligare med 0.25% vilket var i linje med den förväntade penningpolitiken. Och genast höjdes röster både hos politiker och företag om att snabbare räntehöjningar i Sverige gentemot omvärlden resulterar i en starkare krona vilket riskerar att sänka svenska exportföretags konkurrenskraft ute i världen.

Förvisso gav den försvagade svenska valutan under den första fasen av finanskrisen en bra hävstång åt svenska exportföretag vilket bidrog till en snabbare återhämtning för svensk ekonomi. Men starka/svaga valutor är över tid inte någon konkurrensfördel för nationer. Produktivitet är det däremot (mäts enklast BNP/capita). Michael Porter menar att valutainterventioner istället är kontraproduktiva och att nationers konkurrenskraft kommer från dess förmåga att skapa en miljö som får företag att utveckla sig själva vilket över tid leder till en högre produktivitet. Istället för att enbart konkurrera med priser som sin competitive edge (tack vare en lågt värderad valuta), tvingas exportföretagen utveckla och uppgradera sig själva och ständigt förbättra sina produkter och processer. Endast på detta sätt kan ett samhälle nå en hållbar utveckling och skaffa sig konkurrensfördelar gentemot omvärlden. Men att utveckla en miljö som skapar de bästa förutsättningarna tar tid, och 10 år för politiker är snarare en livstid.

Precis som antalet lag i en sportliga är den senaste tidens ränte-debatt snarare populistisk än rationell. Om man nu använder sig av räntevapnet för att stimulera ekonomin i en nedgång, måste man korrigera räntorna uppåt under tillväxt. Det måste väl ändå vara grundbulten i penningpolitik. För en riksbank är det därför viktigt att ignorera röst-maximerande populistiska politiker (oavsett flank) samt lobbande giriga företagsledare som helst inte vill investera i innovationer utan casha hem på en för dem konkurrenskraftig lågt värderad valuta. För när currency-war vapnen till slut blivit verkningslösa (effekten av droger tar alltid slut), kommer de länder som istället utarbetat en långsiktigt effektiv näringslivspolitik att vara betydligt bättre positionerade i den globala konkurrensen.

En stark och oberoende Riksbank är oerhört viktig och nog skulle en sportliga egentligen inte drivas av klubbarna själva, utan snarare av en oberoende organisation. Brynäs klubbdirektör Hans-Göran Karlsson är helt rätt ute när han vill öka antalet lag till 14.

Vi måste jobba med affärs- och produktutveckling. De finns de som anser att vi får ännu sämre ekonomi då två lag till ska dela på medieintäkterna, men då tänker man väldigt kortsiktigt. Om man får tillväxt på en produkt så brukar också intäkterna komma. Vi måste titta på helheten.

Rimligtvis är det också bara ett första steg i en större expansion. Det som händer i och med en utökning är att inträdesbarriärerna till marknaden minskar. Fler konkurrenter ges bättre möjligheter att komma in på marknaden och utmana inkubenterna och tvinga dem att uppgradera sig själva. Det vi istället ser i dagens elitserie är att de etablerade klubbarna ges alldeles för goda förutsättningar att bibehålla sin marknadsandel trots att de inte producerar särskilt väl vilket också är den primära orsaken till den upplevda stagnationen.

Figuren nedan visar sambandet mellan inträdeskostnader för nya företag och produktiviteten hos en nation. Låga inträdesbarriärer till industrier, kort byråkratisk tid att starta nya företag, samt en effektiv kapitalmarknad vars primära uppgift är att allokera kapital från ställen där det finns ett överskott dit det råder brist på den, är några av de grundläggande faktorerna för utveckling.

saxat från: Entry regulation: Still costly, Jan 2011

Att stänga elitserien och införa lönetak belönar enbart den pågående mediokerheten och för evigt cementerar ett icke åtgärdat problem. Det kommer inte heller ta särskilt lång tid innan stjärnorna försvinner till andra ligor och produkten klubb-hockey förlorar sin competitive edge i Sverige.

Premier League Television Lawsuit

Det pågår en juridisk konflikt avseende sändningsrättigheter och hur dessa säljs. Det är den engelska pub-ägarinnan Karen Murphy som har fått betala £8000 i böter för brott mot upphovslagen när hon har visat Premier League matcher via en grekisk satellitkanal. Hon menar att Premier Leagues sätt att sälja sina sändningsrättigheter med olika priser och sändningsrestriktioner inom EU handlar om prisdiskriminering. Bland annat får endast 138 av 380 matcher sändas i Storbritannien samtidigt som de utländska rättighetsinnehavarna får visa samtliga 380. Den 3:e februari vann Karen en delseger och fallet förväntas att avgöras under 2011.

Det finns de som menar att en dom som ger den brittiska pub innehavaren rätt kan få förödande konsekvenser för fotbollen. Emanuel Macedo de Medeiros, chefen över European Professional Football Leagues sade under en pressträff i Madrid.

The consequences are uncertain and disastrous if the Premier League loses the case. It could turn into a new Bosman case that will change the way television rights are sold.

En förändring av sättet på hur sändningsrättigheter säljs innebär naturligtvis en risk för alla inblandade. Men det finns trots allt väldigt lite som tyder på att Premier League (och fotbollen) skulle höra till förlorarna. 

Drevet från insiders är inte heller helt olikt från det som kablades ut i samband med det förra stora antitrust caset. Året var 2006, Premier Leagues välavlönade advokater fajtades med konkurrensmyndigheterna för BSkyB:s räkning. Lyckligtvis (för ligan) förlorade man målet. Vad som hände var att EU:s konkurrensmyndigheter fastslog att BSkyB:s exklusivitet och monopol på Premier Leagues sändningsrätter skulle upphöra och att rätterna skulle delas upp i sex olika paket där en och samma distributör maximalt fick förvärva fyra.

Figuren ovan visar BSkyB:s omsättning samt lönsamhetsnyckeltal baserat på halvårsbasis. Premier League är en mycket lönsam produkt och BSkyB:s affärsmodell är starkt kopplad till denna och bolaget nådde mycket höga rörelsemarginaler under 2005. Tack vare konkurrensmyndigheternas dom ökade konkurrensen genom lägre inträdesbarriärer för kanalbolagen (uppdelning i sex mindre paket). Detta ökade priset på sändningsrättigheterna med 70% i samband med den upphandling som skedde bara månader efter konkurrensmyndigheternas dom och som gällde rätten att sända rörliga bilder från Premier League från och med säsongen 2007/08. Det som hände var att BSkyB:s marginaler minskade och istället skedde en överföring av värde till Premier League.

Stefan Szymanski menar i sitt gästinlägg på The City Law School:s blogg att en fällande dom nu, precis som då, istället kan komma att gynna ligan.

Indeed, the court may in fact be doing the EPL a favour, just as the Commission did in 2006 when it forced it to sell rights in packages to at least two different broadcasters (prior to this they had all be bought by Sky). The EPL argued before the Commission that allowing in another broadcasting would lead to a substantial drop in income- at the time the rights were valued by Sky at £1 billion. In the event, the auction under new rules generated a 70% increase in revenues. Likewise in this case, if the EPL were driven to make all matches available in the UK then broadcasters might pay substantially more, since they will then be able to reach loyal fans currently deprived of the opportunity to see their team in action.

Det är ganska uppenbart att striden i första hand inte handlar om de pengar som tv tittarna i slutändan betalar till Premier League. I detta inlägg förklarar jag att en kartellisering av sändningsrättigheter gör starka produkter såsom Premier League till prissättare. Det striden handlar om är istället vilka operatörer och kanalbolag som ska dela på den profit som produkten Premier League genererar åt dem. Och ju mer kommersiell produkten fotboll blir, desto fler fall kommer att få avgöras i rättssalarna.

Football Money League 2011 - marknaden växer

Deloitte släppte under veckan sin årliga Football Money League där man rankar de 20 klubbar i Europa som har störst intäkter. Rapporten går att ladda ner under länken.

Vi får med andra ord reda på hur de kommersiella marknadsandelarna har utvecklat sig i toppen av pyramiden. Anledningen till att omsättningen är intressant och vital är det stora sambandet mellan intäkter och sportslig framgång. I engelsk ligafotbollen förklaras ligaplaceringen till 76% genom klubbens intäkter och i Spanien är förklaringsgraden så hög som 88%.

Deloittes rapport visar att Europas största klubbar, trots lågkonjunkturen, upplever en fortsatt tillväxt och har visat sig vara helt resistenta mot den generella nedgången i ekonomin. Ökningen i omsättning under 2010 för FML gruppen var den största sedan den mellan 2006 och 2007. Tillväxten kan till en viss del tillskrivas ett nytt och större tv avtal för Champions League som ökade den totala CL-poolen med ungefär €180 miljoner.

2011 förväntas tillväxten vara minst lika stor. De sju Premier League klubbarna som är med i gruppen får under nuvarande säsong ett tillskott på ungefär €20 miljoner vardera från det nya tv avtalet. Lägg därtill flera nya kommersiella avtal som de största klubbarna har tecknat under det senaste halvåret. Figuren nedan visar utvecklingen för de ackumulerade intäkterna för de 20 till omsättning största klubbarna i Europa.

Intressant är även att se hur representationen från de europeiska ligorna har utvecklats över tid. Vi ser att de ligor som kallas för Big5 har under de senaste åren nått en fullskalig dominans. De skotska klubbarna som fortfarande har respektabla intäkter från matchdagen har fallit ifrån beroende på att intäkterna från sändningsrättigheter inte har utvecklats i samma takt som hos de till befolkning och BNP större länderna. Figuren nedan visar hur många klubbar från respektive liga finns representerade i Football Money League.

Om vi räknar på ackumulerade intäkter för representanterna från respektive liga så ser vi att de engelska klubbarna har straffats av det försvagade pundet under de två senaste åren. Tyskland har, tack vare FIFA2006 och den modernisering av arenorna detta förde med sig, vunnit marknadsandelar. Värt att notera är de franska representanternas tillväxt. Den är till största del beroende på att den franska ligan i samband med upphandlingen 2005 ändrade sin distributionsnyckel för sändningsrättigheter, från 83-9-8 till 50-30-20. En förändring som innebar att toppen i den franska pyramiden har blivit mer konkurrenskraftig på den totala marknaden. Den spanska fanan bärs av den individuella sändningsrättighet-regimen där Real Madrid och Barcelona så gott som på egen hand försvarar landets färger. De italienska representanterna i gruppen är de som hör till de stora förlorarna vad gäller marknadsandelar. Figuren nedan visar marknadsandelarna i Football Money League för respektive liga.

Tittar vi närmare på den största marknaden i Europa så har styrkeförhållandena förändrats enligt nedan figur. Vi ser att Manchester Uniteds brand leveraging strategy har förbättrat klubbens konkurrenskraft. Även om vi från intäkterna drar ifrån den ränta som klubben betalar för finansieringen förvärvet av klubben, så blir nettot högre än de intäkter som den närmaste konkurrenten genererar. Både Arsenal och Chelseas tillväxt har avtagit och klubbarna ser ut att sakna en tydlig marknadsstrategi som kan lyfta deras intäkter från segmentet commercial. Dessa klubbar får passa sig. Scheik Mansours ambitioner och Liverpools mycket starka varumärke under ett nytt ägarskap med dokumenterad erfarenhet utgör ett hot som spetsar till konkurrensen.

Vi ser att Manchester Citys brutala investeringar i spelartruppen har fått klubbens marknadsandel att växa och intäkterna förväntas att öka än mer om klubben lyckas att etablera sig i topp4. ManCity har använt sig av den enda strategin som är möjlig att slå sig in i toppen av näringskedjan - stora investeringar som med råge överstiger intäkterna.

"The game has never been healthier"

Professor Szymanski, who gave evidence earlier this week at a House of Commons inquiry into the governance of football, argues a lack of regulation has been a force for good, not ill. English football is more popular internationally than its European rivals, attendance levels are the highest for five decades and lower league football is booming.

“It is ironic people are calling for regulation when in reality football in this country is doing rather well,”

Ett steg i rätt riktning

Saxat från Robert Lauls blogg

Nyligen blev det klart att intresseföreningen Svensk elitfotboll (Sef) inte förlänger sitt centrala medieavtal med Sportbladet. Ett par storklubbar ville teckna enskilda avtal med andra bolag för att tjäna några kronor extra med resultatet att mindre föreningar står utanför allt.

I december 2005 tecknade de tre Stockholmsklubbarna ett samarbetsavtal med tidningen City samt Expressen. Avtalet sträckte sig över säsongerna 2006 & 2007 och stärkte de tre klubbarnas konkurrenskraft gentemot sina allsvenska konkurrenter.

Det tyckte svensk fotboll var intressant och ville inte vara sämre. Så inför säsongen 2008 tecknade man ett exklusivt och centralt avtal med Aftonbladet. Detta avtal omöjliggjorde Stockholmslagens fortsatta samarbete med City & Expressen. Bidraget från Aftonbladet delas lika mellan klubbarna i allsvenskan. En konkurrensnackdel för klubbarna från Stockholm men också en åtgärd som minskade samtliga klubbars incitament att utveckla nya produkter och tjänster inom svensk klubbfotboll. De starka klubbvarumärkena straffas för sin idérikedom samtidigt som de mindre klubbarna inte behöver utveckla egna produkter utan kan fri-åka på kollektivet.

Att återgå till en individuell modell är därför direkt nödvändigt för att svensk klubbfotboll återigen ska börja utvecklas. De starka varumärkena ska naturligtvis belönas genom att kunna kapitalisera sitt skapade värde. Men den stora nyttan nås genom att det samtidigt tvingar de mindre klubbarna att utveckla sina verksamheter. Och tack vare att allsvenskan är en öppen liga så stimuleras en dynamik med nyetableringar som kan ersätta de klubbar som inte förmår att själva utveckla sina respektive kommersiella produkter och på så sätt aktivt bidra till ligans utveckling.