onsdag 24 november 2010

I skuggan av El Clasico - den naiva debatten om revenue sharing

Under det senaste året har debatten om en övergång till en central regim vad gäller försäljning av sändningsrättigheter i Spanien eskalerat. Frågan som jag har ställt tidigare anser jag fortfarande vara relevant. Är dagens regim och den obefintliga tävlingsbalansen i La Liga överhuvudtaget något problem?

Som jag skrev i detta inlägg tror jag att syftet för ägarna av de mindre klubbarna snarare är att komma åt mer pengar för att kunna betala de stora oreglerade skatteskulderna som klubbarna har dragit på sig under deras mer eller mindre mediokra företagande än att jämna ut tävlingsbalansen.

Ägarna tittar naturligtvis avundsjukt på de övriga big5 ligorna som samtliga praktiserar den centrala regimen. Å andra sidan är det just den spanska individuella modellen som finansierar den stora koncentrationen av världsstjärnor hos Barcelona och Real Madrid.

Nedan tabell visar hur pengarna från sändningsrättigheter distribuerades till klubbarna i La Liga respektive Premier League under den förra säsongen (2009/10).

datakälla: http://www.futebolfinance.com/

Under dagens regim har Barcelona och Real Madrid 45% av marknaden. Och det förslag som de två elefanterna har lagt fram för överenskommelse handlar om att de ger upp en liten del där deras marknadsandel minskar till mycket respektabla 34%. Ett problem ur ett internationellt konkurrensperspektiv är att båda klubbarna (under dagens nivåer) skulle minska sina intäkter från €140 miljoner vardera till 106.

Sevilla, Athletic Bilbao, Villarreal, Espanyol, Zaragoza samt Real Sociedad protesterar. Sevillas president Jose Maria Del Nido menar.

With this proposed system of sharing money, the title is already sold for the next 10 years

Faktum är att de stora förlorarna skulle bli de klubbar som idag ligger i skiktet under Barca & Real. I alla fall om vi tittar på sportslig konkurrenskraft. Atletico Madrids och Valencias del av kakan minskar från 13% till 11% och istället för att utmana de två drakarna så kommer man att uppleva en högre konkurrens från de mindre klubbarna som blir mer konkurrenskraftiga gentemot skiktet strax under toppen. Risken för mindre frekvent deltagande i de pengastinna europacuperna kommer att trycka ner klubbarnas budgetar och därmed konkurrenskraft.

Är då lösningen att öka revenue sharing mekanismen till Premier League nivåer? Frågan är om det skulle göra tillräckligt stor skillnad i en liga som i stort sätt ALDRIG har varit särskilt jämn. Och inte heller i England har mekanismen gett en särskilt stor mångfald i toppen. Arsenal vunnit ligan två gånger i början av 2000 talet, resten av titlarna har tagits av antingen Manchester United eller Chelsea. 

Så kontentan av kardemumman av ett sådant regimskifte i Spanien mest sannolikt skulle bli att avståndet ner till tredjeplatsen trots allt landar pååtminstonde 5 poäng. Problemet är bara att kostnaden för en sådan revenue sharing mekanism sannolikt skulle vara högre än nyttan. Framför allt eftersom det inte finns empiriskt stöd som stödjer hypotesen att tävlingsbalans är viktig för efterfrågan.

Den stora kostnaden däremot skulle bli att Barcelonas och Real Madrids konkurrenskraft gentemot de andra ledande klubbarna i Deloitte Football Money League skulle försämras markant och flera av de största stjärnorna skulle lämna La Liga. 

Och idag är ligan konkurrenskraftig på den internationella marknaden för sändningsrättigheter just tack vare just denna koncentration av världsspelare. Risken är överhängande att man skulle tappa marknadsandelar på globala marknaden, främst till Premier League men även Bundesliga som skulle få en hjälpande hand.

Det finns de som menar att en central regim kommer att öka priset på den nationella tv-produkten. Och generellt innebär en kartellisering att priset på de paketerade sändningsrättigheterna blir högre än om de säljs individuellt. Problemet i Spanien är att marknaden just nu mest sannolikt inte klarar av att betala mer än dagens värde. 

I somras ansökte Mediaproduccion SL som är den nuvarande innehavaren av sändningsrättigheterna för La Liga konkursskydd. De ekonomiska utsikterna i Spanien talar inte heller till den nationella marknadens fördel. En arbetslöshet på över 20% och en ungdomsarbetslöshet på 30-40% gör det svårt för kanalbolagen att kunna öka marknaden framgent.

Eugenio Martinez som var en av kandidaterna till presidentposten i Real Madrid menar.

"A bigger concern for the club is a “bubble” in the Spanish television rights market"

I mina ögon ser det inte ut som att ligan har något att vinna i samband med ett regimskifte. Och skulle den nu vara så att det är tävlingsbalans och en mer jämn tabell man vill åt så finns det faktiskt ett sätt som gör att de spanska fotbollsfansen både få äta kakan och behålla den. Låt Real Madrid och Barcelona få 2 poäng för seger. Skriver vi om förra säsongens tabell ser det helt plötsligt betydligt mer spännande ut än på väldigt länge.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Kan tyvärr inte hålla med ditt resonemang, med hänvisning till din egen artikel angående europaspel för spanska klubbar. Om det skulle betyda att endast Barca och Real spelar i Europa skulle detta innebära att spanska ligan tappar ännu mer i dragningskraft. För det stora problemet ligger inte i att de vinner ligan utan med hur mycket...det är exakt som Celtic och Rangers i Skottland.
2-poängssystemet är bara löjligt, man ska tävla på lika villkor! Intressant att det är den baskiska klubben som ogillar dominansen och att resten av klubbarna inte ens har ambitionen, "cojones" i Baskien!

Anonym sa...

Läste visst fel, Sevillas ordf...men baskerna skulle aldrig vika sig ändå!

För övrigt har han fel, den är inte ens såld, den var inte ens till salu!

OH sa...

Men naturligtvis kommer inte bara Barca och Real Madrid att spela i Europa. UEFA kommer aldrig att utesluta en så viktig marknad som Spanien är för försäljningen av sändingsrättigheterna till de europeiska cuperna. Just därför är UEFA FInancial fair Play så dömt att misslyckats. Och det gör mig så glad!

Det är en galaktisk skillnad mellan Spanien och Skottland. Och egentligen är det inte vår sak att avgöra om det är ett problem med 30 poängs differens. Det är marknaden (den kollektiva bedömningen av marknaden) som gör den bedömningen genom sin efterfrågan. (även du och jag är en del av marknaden)

Och 2 poängssystemet var en gnutta ironi över :-)

Jerk sa...

En petitess kanske, men inte kan siffrorna på tv-pengarna från Premier League vara från säsongen 2009/10?
Boro och West Bromwich är med, men Birmingham saknas..
Det ser mer ut som siffror från 2008/09..

Bemma sa...

”Är dagens regim och den obefintliga tävlingsbalansen i La Liga överhuvudtaget något problem?”

Det beror väl på vad man vill att fotboll ska vara.
Jag inser att en marknadsekonomi är basalt inom sporten. Och att den som är skickligast i att dribbla med sedelbuntar också är de som vinner titlar.
Frågan är om man ska underblåsa eller försöka dämpa det absoluta affärstänkandet.

Jag har inga svar. Men jag ser lag som Barcelona, Madrid, United etc som Harlem Globetrotters. Det idrottsligt intressanta i Premier League och La Liga är, om möjligt, lägre än NHL.

OH sa...

Det är naturligtvis en subjektiv betraktelse. Och jag säger definitivt inte att den är fel. Den objektiva är den kollektiva analysen som man kan mäta genom utvecklingen i åskådarantal och tv siffror, t.ex.

Och är de lokala Barca och Real anhängarna missnöjda med den globalisering som trots allt är en förustättning för deras framgångar?

Vad gäller det sportsliga så funderar jag även över hur t.ex FCK:s fans ser på saken. Glädjen av den vunna poängen mot ett stjärnspäckat världslag kontra poäng mot sämre motstånd?

Anonym sa...

Den jobbar sig över Par alltså borde inte vara så dåligt med en bond på junk bond stadiet.

Hur jobbar kupongen?
Helt sjukt egentligen om det är en rimlig kupong. på i snitt 5-10.

Hur ser de egentliga villkoren, har ingen bloomberg (tyvärr)
P&R