En av årets mest omtalade kontraktskonflikt var den mellan Walid Atta och AIK Fotboll. Idag fick hela världen veta det Atta själv har vetat om, 40 miljoner i marknadsvärde på den talang han besitter.
Rent konkret skulle en kontraktsförlängning med AIK så sent som under sommaren innebära att spelaren överför en del av sitt marknadsvärde till klubben. Den förväntade nytta som Walid Atta tillför den rekryterande klubben är ju 40 miljoner oavsett om han är bunden till ett kontrakt eller är bosmanfall. Vid en eventuell transfer skulle därmed AIK kunna antas få låt oss säga 15 miljoner och spelaren erhålla ett personligt kontrakt på resterande 25 miljoner. Ett sådant arbitrage är naturligtvis inte möjligt för fotbollsklubbar.
Hade AIK velat tjäna pengar på Walid Attas kontrakt så hade man behövt ta en risk och teckna ett nytt kontrakt med spelaren betydligt längre bak i tiden. Klubbens risk finns i den premie som spelaren skulle erhålla som i sin sida motsvarar spelarens risk som är en annorlunda utvecklingskurva än förväntat, en allvarlig skada samt naturligtvis mindre kontroll över sitt egna marknadsvärde. Båda parterna gör således en risk-reward split.
För AIK skulle det initialt innebära en negativ inverkan på EBITDA (driftresultat) men en större potentiell framtida vinst från "player trading".
Det affärsbeslut som klubben fattade var att inte ta denna risk och därför blev det inte heller några pengar från en spelarförsäljning. Märkligt nog valde man även det sämsta alternativet under säsongen och stängde av spelaren. Genom att inte erhålla nyttan från Attas talang så minimerade klubben sin egna EBITDAmarginal under spelarens återstående kontraktstid. Dels på grund av att man satt på en oproduktiv lönepost och dels beroende på att lagets prestationer rimligtvis blev lidande och därmed genererade lägre intäkter från matchdagen.
6 kommentarer:
Jag skriver en del på AIK-Forum och där verkar konsensus vara att felet är att AIK inte har en tydlig Bosman-policy. Fast med en tydligare Bosman-policy (med vilket jag antar menas kylskåp/bänkning för spelare som inte vill förlänga), så blir det ju ännu vanligare med spelare som belastar budget utan att göra nytta för klubben. Tanken är kanske att spelarna ska skriva på för att undvika risken att bli bänkade och därmed inte kunna exponera sina talanger. Fast en spelare som inte skriver på är rimligen, med rätt eller orätt, övertygad om att det som denne har visat hittills är tillräckligt. Eller så har denne ett alternativt skyltfönster i landslaget.
Fast kan man säga att Attas värde var 40 miljoner? Om han hade signat för ett år till med AIK och därefter värvats av Zagreb, så hade bara AIK:s transfer nämnts.Man brukar väl inte räkna spelarens lön i spelarens värde.
Lavazza
Det finns väl två argument som vi har hört ska ge stöd åt "frysboxen".
1) Spela in en ny spelare på positionen.
Det man de facto gör är att man flyttar fram inspelningstiden och den förväntar sämre prestationen från nästa säsong till idag. Rimligtvis borde det vara bättre att låta den nya spelaren förbättra sina skills under träning fram till dess. Sannolikheten för lagets prestationsförsämring minskar ju. Låt oss anta att Atta hade haft ytterligare år på kontraktet och klubben hade planerat att sälja honom under nästa transferfönster. Inte hade man bänkat spelaren och spelat in en ersättare.
2) Den spelteoretiska nyttan.
Men här är det som du skriver, de spelare som redan visat sin talang för omvärlden har alltid en fördel, oavsett frysbox eller inte. De spelare som ännu inte visat har istället incitament att skriva nya kontrakt. Och denna tes förklaras av kontraktsbråk med omskrivna avstängningar i stort sätt alltid handlar om "duktiga" spelare.
Det förefaller således som att "frysboxens" enda nytta är alibi för klubbledningar och att skapa en opinion mot spelaren och skydda sig själva.
Den bästa policyn är alltid "sunt förnuft" där man bedömer fall till fall. Man måste också acceptera att man inte alltid kommer att kunna tjäna pengar på spelartransfers.
Och något som skulle kunna bidra till detta beteende är de svenska riskkapitalmodellerna där investerarna tjänar pengar på transfers. Hade klubbarnas investorer haft en möjlighet att tjäna pengar på "helheten" så är det troligt att beteendet hade varit annorlunda.
Och i nedan inlägg resonerar jag kring en spelares marknadsvärde
http://bit.ly/b9HJ6b
Annela Yderberg sa häromveckan att man hade misskött Atta-fallet (sic)Hennes slutsats var att man naturligtvis skulle stängt av Atta mycket tidigare...
Tack och hejdå, Annela!
Adam: Ja, det var ett dumt uttalande men det är ju vad många röststarka supportrar förespråkade. Miller stod (vis av årtiondens erfarenhet?) för en annan ståndpunkt.
Lavazza
OH: Tack för det tydliga klargörandet. Attas problem var att han ville se sig om efter ett bättre kontrakt i en situation då AIK spelade dåligt och han var en av de få positiva krafterna på plan. Om han hade haft sin vårform under förra hösten och Jos inte hade varit i laget, så hade hans ointresse att förlänga kontraktet (som i det hypotetiska exemplet skulle gå ut till sommaren 2011) ha vägt lätt i förhållande till AIK:s önskan att vinna guldet och supportrarna hade översett med hans "illojalitet" och räknat honom som en av "guldhjältarna". Ortiz köpte ut sig från sitt kontrakt och det vållade inga större hard feelings.
Lavazza
Skicka en kommentar