"the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club"* betyder att intäkter högre än konkurrenterna, över tiden ger bättre förustättningar till sportslig framgång.
I allsvenskan har vi de två senaste åren observerat vissa intressanta resultat.
Kalmar och Elfsborg kom på första respektive andra plats i årets allsvenska. För Elfsborg innebär det att klubben nu varit med i den absoluta toppen i tre års tid.
Båda klubbarna kommer från småstäder och har lyckats prestera väl. I Elfsborgs fall har man dragit nytta av en ny arena i kombination med periodvis leverage (externt kapital) och givetvis en bra nivå på management ur ett nationellt perspektiv. Elfsborg har avancerat mot toppen längs "fotbollsamarknadslinjen". Utan Borås Arena hade det inte varit möjligt.
I Kalmars fall handlar det snarare om en residual, vi kan kalla det "felprissättning", grundat på långsiktigt och gediget arbete, förmodligen i kombination med storstadsklubbar som underpresterat. Det resulterade i en 2:a plats 2007 samt SM guld 2008.
Kan detta hålla på lång sikt?
Om man ska tro empirin från England och Spanien är sannolikheten stor att den allsvenska kartan återigen målas om när storstadsklubbarna förändrat sin logistik (arenor) och när(ifall) man blir framgångsrik i sina strategier och dess genomförande.
******************
Enligt den teoretiska två-klubb-liga-modellen (El-Hodiri & Quirk, 1971) och (Quirk & Fort, 1992) finns det ett samband mellan marknadsstorlek, det vill säga klubbens hemorts-storlek och sportsligt utfall i ligan. Kort sagt, klubbar med en större potentiell målgrupp har större incitamenten att investera i talang (spelarlöner) där sportsliga framgångar sedan ska resultera i än högre intäkter som återinvesteras i talang.
Det var teorin det. Hur ser det ut i praktiken?
I en empirisk studie** där 92 klubbar i de fyra högsta professionella engelska ligorna mellan säsongerna 1997/98 och 2003/04 ingår, konstaterar författarna med hjälp av statistiska modeller att det finns ett signifikant samband mellan storleken på marknaden och vunna poäng. En större hemmamarknad ger tydlig konkurrensfördel. Denna fördel reduceras dock ifall ytterligare en aktör i samma region entrar marknaden (ligan).
Författarna observerar även att det finns andra faktorer som påverkar konkurrenskraften i den engelska ligafotbollen. Klubbspecifika traditioner, historia och den supporterskara samt lojalitet man byggt upp under en längre tid bygger hinder, sk ”entry-barriers” mot utmanare.
*******************
En undersökning i ämnet har gjorts även på den spanska fotbollsmarknaden***.
Undersökningen är baserad på 61 klubbars prestationer i de högsta spanska ligorna under perioden 1995 till 2007. Författarna kommer fram till att storstäder innehar en klar konkurrensfördel, även om den är något mindre än den teoretiskt förväntade. Man noterar även att ”management-skills” fyller en viktig faktor och möjliggör för klubbar från mindre städer att då och då nå toppresultat och få storstadsklubbar att underprestera.
*******************
Kanske kan det förklara de kortsiktga topparna för Blackburn och Leeds. Klubbarnas hemmamarknader har inte varit tillräckligt stora för att de sportsliga framgångarna ska resultera i tillräckliga intäktsökningar för att garantera långsiktiga toppresultat - därav utslagning.
*******************
Denna konkurrensfördel är givetvis något ligaorganisationerna kan och till viss del bör reglera för att bibehålla en någorlunda jämn tävlingsbalans. Detta kan göras genom central allokering av intäkter och/eller kostnadsfördelningar såsom årets allsvenska där hemmalaget hade mandat att fakturera bortalaget för säkerheten i samband med arrangemanget.
I allsvenskan har vi de två senaste åren observerat vissa intressanta resultat.
Kalmar och Elfsborg kom på första respektive andra plats i årets allsvenska. För Elfsborg innebär det att klubben nu varit med i den absoluta toppen i tre års tid.
Båda klubbarna kommer från småstäder och har lyckats prestera väl. I Elfsborgs fall har man dragit nytta av en ny arena i kombination med periodvis leverage (externt kapital) och givetvis en bra nivå på management ur ett nationellt perspektiv. Elfsborg har avancerat mot toppen längs "fotbollsamarknadslinjen". Utan Borås Arena hade det inte varit möjligt.
I Kalmars fall handlar det snarare om en residual, vi kan kalla det "felprissättning", grundat på långsiktigt och gediget arbete, förmodligen i kombination med storstadsklubbar som underpresterat. Det resulterade i en 2:a plats 2007 samt SM guld 2008.
Kan detta hålla på lång sikt?
Om man ska tro empirin från England och Spanien är sannolikheten stor att den allsvenska kartan återigen målas om när storstadsklubbarna förändrat sin logistik (arenor) och när(ifall) man blir framgångsrik i sina strategier och dess genomförande.
******************
Enligt den teoretiska två-klubb-liga-modellen (El-Hodiri & Quirk, 1971) och (Quirk & Fort, 1992) finns det ett samband mellan marknadsstorlek, det vill säga klubbens hemorts-storlek och sportsligt utfall i ligan. Kort sagt, klubbar med en större potentiell målgrupp har större incitamenten att investera i talang (spelarlöner) där sportsliga framgångar sedan ska resultera i än högre intäkter som återinvesteras i talang.
Det var teorin det. Hur ser det ut i praktiken?
I en empirisk studie** där 92 klubbar i de fyra högsta professionella engelska ligorna mellan säsongerna 1997/98 och 2003/04 ingår, konstaterar författarna med hjälp av statistiska modeller att det finns ett signifikant samband mellan storleken på marknaden och vunna poäng. En större hemmamarknad ger tydlig konkurrensfördel. Denna fördel reduceras dock ifall ytterligare en aktör i samma region entrar marknaden (ligan).
Författarna observerar även att det finns andra faktorer som påverkar konkurrenskraften i den engelska ligafotbollen. Klubbspecifika traditioner, historia och den supporterskara samt lojalitet man byggt upp under en längre tid bygger hinder, sk ”entry-barriers” mot utmanare.
*******************
En undersökning i ämnet har gjorts även på den spanska fotbollsmarknaden***.
Undersökningen är baserad på 61 klubbars prestationer i de högsta spanska ligorna under perioden 1995 till 2007. Författarna kommer fram till att storstäder innehar en klar konkurrensfördel, även om den är något mindre än den teoretiskt förväntade. Man noterar även att ”management-skills” fyller en viktig faktor och möjliggör för klubbar från mindre städer att då och då nå toppresultat och få storstadsklubbar att underprestera.
*******************
Kanske kan det förklara de kortsiktga topparna för Blackburn och Leeds. Klubbarnas hemmamarknader har inte varit tillräckligt stora för att de sportsliga framgångarna ska resultera i tillräckliga intäktsökningar för att garantera långsiktiga toppresultat - därav utslagning.
*******************
Denna konkurrensfördel är givetvis något ligaorganisationerna kan och till viss del bör reglera för att bibehålla en någorlunda jämn tävlingsbalans. Detta kan göras genom central allokering av intäkter och/eller kostnadsfördelningar såsom årets allsvenska där hemmalaget hade mandat att fakturera bortalaget för säkerheten i samband med arrangemanget.
Anledningen till att en viss intäktsallokering är motiverbar är att en jämn tävlingsbalans förväntas driva efterfrågan på fotboll.
I Premier League sker en intäktsallkoering från de cantralt sålda TV rättigheterna. Dessa intäkter i snitt står för ca 40% av klubbarnas intjäning och fördelas enligt en nyckel av 50-25-25
50% fördelas lika över PL:s samtliga klubbar
25% placeringbonus
25% baserat på exponering i TV
I Allsvenskan där TV och mediamelel i snitt står för ca 25% av klubbarnas driftintäkter, ser fördelningsnyckeln enligt de uppgifter som kom ut tidigare i höstas så här.
74% fördelas lika över allsvenskans samtliga klubbar
13% placeringbonus
13% baserat på exponering i TV
Hmm, här verkar alla vilja sitta i förarsätet. Problemet är att bilen inte kommer någonvart.
*******************
Vi ska komma ihåg att topp 4 klubbarna i Premier League dessutom får pengar från Champions League spel som de övriga PL-klubbarna drömmer om. Denna intäktskälla har en negativ inverkan på tävlingsbalansen inom Premier League när det är samma klubbar som år efter år prenumererar på C.L. platserna.
Denna skiktning av ligan har dock med största säkerhet gynnat de engelska topp 4 klubbars konkurrenskraft i Europa. Dels tack vare återkommande intäkter, men även tack vare kontinuerlig "learning-by-doing" på internationell nivå.
I Premier League sker en intäktsallkoering från de cantralt sålda TV rättigheterna. Dessa intäkter i snitt står för ca 40% av klubbarnas intjäning och fördelas enligt en nyckel av 50-25-25
50% fördelas lika över PL:s samtliga klubbar
25% placeringbonus
25% baserat på exponering i TV
I Allsvenskan där TV och mediamelel i snitt står för ca 25% av klubbarnas driftintäkter, ser fördelningsnyckeln enligt de uppgifter som kom ut tidigare i höstas så här.
74% fördelas lika över allsvenskans samtliga klubbar
13% placeringbonus
13% baserat på exponering i TV
Hmm, här verkar alla vilja sitta i förarsätet. Problemet är att bilen inte kommer någonvart.
*******************
Vi ska komma ihåg att topp 4 klubbarna i Premier League dessutom får pengar från Champions League spel som de övriga PL-klubbarna drömmer om. Denna intäktskälla har en negativ inverkan på tävlingsbalansen inom Premier League när det är samma klubbar som år efter år prenumererar på C.L. platserna.
Denna skiktning av ligan har dock med största säkerhet gynnat de engelska topp 4 klubbars konkurrenskraft i Europa. Dels tack vare återkommande intäkter, men även tack vare kontinuerlig "learning-by-doing" på internationell nivå.
*******************
"Denna fördel reduceras dock ifall ytterligare en aktör i samma region entrar marknaden"
Är ju lite intressant då både Stockholm och Göteborg får tillskottt till den allsvenska marknaden. På kort sikt tror jag dock inte att detta får stor inverkan. Sker ingen utslagning, är jag dock tveksam till att det på längre sikt finns några mervärden av att ha så pass många klubbar från samma region i allsvenskan.
-----------------------------------
* Van der Werf & Verlaan (1994), Szymanski & Kuypers (1999), Dobson & Goddard (2001), Hall, Szymanski & Zimbalist (2002), Dejonghe (2004;2007), Deloitte (2005;2006;2007;2008), Dejonghe & Vandeweghe (2006)
** Freedom of entry, market size, and competitive outcome: evidence from English soccer.
Buraimo, Babatunde,Forrest, David,Simmons, Robert
*** Market Size and Winning: How Large is the Big-City Advantage in Spanish Football?
Pablo Castellanos, Jesus A. Dopico, Jose M. Sanchez
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar