"Football-capitalism" vs "football-socialism"

Har ni 45 minuter över, kan jag varmt rekommendera klippet nedan.

Sportekonomiprofessorn Stefan Szymanski pratade på mässan PlayTheGame 2009 som hölls förra veckan. Szymanski myntar begreppet "fotboll-kapitalism" (Europa). "Fotbolls-kapitalism" som har något av sin motpol i USA i form av "fotbolls-socialism".

Han berättar om fotbollsindustrin och recessionen. Han pratar om fotbollsindustrins extrema stabilitet i relation till övriga industrier. Men han nämner även instabiliteten vad gäller ägarskap.

Han konstaterar än idag det som präglar hans bok från 2000, "Winners & Losers, The Business Strategy of Football"

"It´s more or less impossible to make money in football-capitalism"

Egentligen är det inga konstigheter eftersom man redan under A-kursen i nationalekonomi får lära sig om "noll profit regimen" som på lång sikt råder i en perfekt konkurrensmarknad.

Efter Szymanski kommer William Gaillard, en av UEFAs representanter som pratar om polariseringen i fotbollseuropa som egentligen inte är något nytt fenomen. Han framställer insolvensen som idag präglar många europeiska klubbar som det stora problemet.

Som tidigare observerats, framstår det att UEFA sneglar på delar av den amerikanska monopolliknande modellen och vi kommer sannolikt inom en mycket snar framtid att få se förslag strukturella förändringar samt olika typer av regleringar.

"It´s profitable, it´s stable..."

Inte heller detta är förvånande eftersom monopolmodellen förväntas leverera lönsamhet till dess institutioner.

Såldes konkurrens vs monopol och vi vet ungefär vilka intressenter monopol i första hand gynnar.

Å andra sidan kan man fråga sig om inte det är spelarna som idag har monopol på produkten fotboll i Europa?

****************

För att få ett exempel över strävan efter monopol inom sporten behöver vi inte snegla längre än bortom Stockholms gränser. Vi känner nog alla till elitserien i hockey där klubbarna är livrädda för konkurrens. Kanske minns vi försöken att stänga igen ligan.

Elitserien har under en mycket lång tid haft en någorlunda svag konkurrens om den talang som finns att tillgå inom hockeyn. Ett faktum som innebär att elitserien, till skillnad från fotbollsallsvenskan har kunnat leverera en produkt av hög internationell kvalitet. Det är i det närmaste enbart NHL som befunnit sig högre upp i värdekedjan.

Den senaste tidens "utbrytningsförsök" är ett mycket intressant fenomen. Jag tror konkurrensen om talang från KHL har skrämt slag på idag lönsamma elitserieklubbar som givetvis är rädda om sin produkt.