Tio år har gått. Så vad har hänt?

Det verkar inte bättre än att den osynliga handen (bloggen alltså) fyller tio år idag. Tiden går onekligen fort. Så vad har hänt under dessa tio år?

När jag började skriva var allsvenskan kanske Europas mest jämnlika liga mätt i distribution av intäkter mellan lagen vilket också avspeglades i de sportsliga resultaten.

Anledningen till jämlikheten var en väldigt socialistisk distribution av intäkterna från sändningsrättigheter samt gamla arenor där möjligheterna till affärsutveckling av matchdagsprodukten var ytterst begränsade.

Idag kan vi konstatera att saker håller på att förändras. Jag har gjort i ordning ett antal figurer som visar förändringen.

För att mäta hur jämlik distributionen av intäkter samt andra nyckeltal är, har jag approximerat fram den så kallade Gini-koefficienten. Gini-koefficienten har ett värde mellan 0 och 1. 0 betyder att alla har exakt lika stora intäkter (total jämlikhet). 1 betyder att en enda klubb får alla intäkter, de andra inga alls (total ojämlikhet). För att mäta trenden har jag använt mig tre års glidande medeltal.

 

Figur 1. Datakälla: fogis.se

Figur 1. Intäkter exklusive försäljning av spelarkontrakt samt exklusive premier från spel i Europacuperna. Här ser vi att ojämlikheten i distributionen av intäkterna har ökat med närmare 50 procent. Ett fåtal klubbar har fått majoriteten av allsvenskans ökade intäkter. Dessa klubbar har rimligen fått större resurser i förhållande till övriga vilket över tid borde ge utslag i den allsvenska tabellen.

Figur 2. Investeringar i externt förvärvade spelarkontrakt vilket mäts av aktiverade immateriella tillgångar (licensierade spelare) på de allsvenska klubbarnas balansräkning.

Figur 2. Datakälla: fogis.se

Ojämlikheten har ökat med drygt 20 procent. Färre klubbar investerar i merparten av de i allsvenskan extern förvärvade spelarkontrakt. Figur 3.1 visar hur tillgångarna har fördelats mellan olika klubbkategorier. Jag har isolerat Malmö FF som alltid, under årens lopp, är den klubb som har investerat mest pengar i form av externa spelarförvärv. Jag har också skapat en med AIK, Elfsborg samt IFK Göteborg som under de tio senaste åren varit framgångsrika på planen samt investerat relativt mycket. Och så resten av klubbarna som aktiverar köpta spelarkontrakt på sin balansräkning (brukar vara 12-15 klubbar beroende på år, d.v.s. upp- och nedflyttning).

Figur 3.1 datakälla: fogis.se

En intressant iakttagelse är att det investeras betydligt mindre i förväntade spelarkontrakt än vad det gjordes för tio år sedan. Det gäller också Malmö FF som idag har aktiverade spelarkontrakt på en nivå som är ca 10 miljoner kronor lägre (ca 30 procent lägre). Det kan bero på flera faktorer. En trend med allt fler free transfers globalt skulle kunna vara en, men figur 3.2 visar att den kategorin som andel av samtliga transfers har legat på en stabil nivå kring 86 procent.

 

Figur 3.2 datakälla: https://www.fifatms.com

Annars skulle ökade andra kapitalkostnader (egenägd arena) antas minska investeringsutrymmet. Bättre akademier som minskar externt rekryteringsbehov kan vara en annan förklaring. Trots lägre investeringar (mindre avskrivningar) har dock inte klubbarna generellt bättre finanser, bortsett från Malmö FF som har vunnit stora prispengar.

Investeringar i externt förvärvade spelarkontrakt drivs till stora delar av kapitalvinster från försäljning av spelarkontrakt. Figur 4 visar att intäkterna från försäljning av spelarkontrakt också de är mer ojämlikt fördelade. 

Figur 4. Datakälla: fogis.se

Figur 5 visar tydligt hur "övriga klubbar”: s intäkter har fallit efter 2009. Helsingborg räddade upp gruppens nyckeltal 2011 och man kan anta att Norrköping och Djurgården har haft en liknande effekt under 2016. Men generellt ser det ut som att försäljning av spelarkontrakt har koncentrerats hos ett fåtal klubbar. Förmodligen är det en funktion av att vi idag ser ett färre antal lag som regelbundet presterar bättre sportsliga resultat. Vilket bland annat är en funktion av större resurser gentemot resten.

Figur 5. Datakälla: fogis.se

Mot slutet av tioårsperioden har vi också fått en ny dynasti växa sig stark. Det handlar om Malmö FF som nu har vunnit fyra mästerskap under de senaste sju åren. Ett antagande skulle kunna vara att man har nått dit tack vare ett försämrat konkurrenslandskap i allsvenskan.

Om vi tittar på hur de allsvenska lagen har presterat i Europaspelet under den senaste tioårsperioden blir det dock ganska tydligt att Malmö FF snarare har nått sin dominerande ställning på egna meriter. Bortsett från 2007 och 2012 har de övriga allsvenska lagen presterat lika bra (eller dåligt om man nu ser det så) medans Malmö FF har lyckats transformera sin sportsliga organisation som presterar betydligt bättre än tidigare.

Figur 6. Uefa poäng, seger i kvalspelet ger 1 poäng. Oavgjort resultat 0.5 poäng. I gruppspelen ger en seger 2 poäng och ett oavgjort resultat ger 1 poäng. Datakälla: http://kassiesa.home.xs4all.nl/bert/uefa/

Den erövrade förmögenheten borde rimligen innebära att dynastin har betydligt bättre förutsättningar att överleva än den som t.ex. Djurgården började bygga i början av -00 talet. Det är därför lång ifrån omöjligt att Malmö FF når samma status i Sverige som Basel har nått i Schweiz (8 raka mästerskap i maj) eller RB Salzburg i Österike (7 mästerskap senaste 10 åren). I bästa fall blir det inte värre än i Danmark där man FC Köpenhamn i maj kommer att vinna sitt sjätte guld de senaste 10 åren.

Gott Nytt År!