måndag 1 december 2014

Option - rättighet men ingen skyldighet

Anders Svenssons kontrakt har visst varit ett hett ämne de senaste veckorna. Svensson hade tydigen ett kontrakt över två år (2014 och 2015) men han hade sålt en option till Elfsborg som gav klubben rättighet men inte skyldighet att avbryta kontraktet efter ett år. Jag repeterar, rättighet men inte skyldighet.

Efter 2014 har Elfsborg uppenbarligen gjort bedömningen att Svenssons förväntade prestationer på planen under 2015 inte kommer att motsvara den storlek på lönen som klubben betalar för hans tjänster. Motsvarande talang går att förvärva på marknaden, till ett lägre pris. 

Nu går det ju inte att förvärva ett kontrakt med en ny Anders Svensson och exakt de egenskaper han besitter. Och Elfsborg verkar ha gjort bedömningen att man vill ha kvar Svensson under 2015.
Klubben verkar därmed ha gjort ett bet på att Svensson, från hans perspektiv, inte kommer att få ett bättre erbjudande än det nya kontraktsförslag som Elfsborg har lämnat till honom.

Genom media har Svensson gjort det klart att han är besviken. Det bör han vara, som den tävlingsmänniska han är. Däremot bör han inte vara besviken på Elfsborg. Han har trots allt sålt optionen till klubben och rimligen fått en premie för den, i någon form.

Frågan är naturligtvis hur mycket klubben sparar om Svensson nu bestämmer sig för att teckna ett nytt kontrakt med Elfsborg? Uppemot en miljon kronor, kanske?

I samband med denna affär har Bosse Johansson uttalat sig i GT om Elfsborgs finanser. Ganska intressant information: Johansson räknar med att 2014 års resultat landar på +-0 kronor, som det ser ut just nu. Under 2013 skrev Elsfborg av ett större värde på sin spelartrupp som per den sista December 2013 värderades till 8 miljoner kronor på balansräkningen. Det betyder att Elfsborg borde visa ett positivt rörelseresultat (före avskrivningar) på runt 3 miljoner kronor. Detta efter att man har sålt kontraktet med Nicklas Hult för ca 8 miljoner kronor under 2014. Under året har man inte heller gjort några investeringar i spelartruppen (bortsett lånet av Viktor Prodell) vilket innebär att det från Nicklas Hult pengarna inte finns särskilt mycket kvar att rekrytera nya spelarkontrakt för. Resten har finansierat klubbens löpande verksamhet.

Under 2015 förväntas väl kontraktet med Johan Larsson att säljas. För att Elfsborg ska skaffa sig ett bättre utrymme för köp av spelarkontrakt eller andra aktiviteter man vill genomföra än vad man har haft under 2014 så behöver intäkterna öka (jmf 2014), kostnaderna minska eller både och, förstås.


Det är lite av en ny situation för Elfsborg som under flera år kunde göra de saker man ville göra. Det känns som man befinner sig i en – jag ska inte säga allvarlig, för det är den definitivt inte – men åtminstone kritisk period där de beslut som fattas verkligen behöver bli rätt.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Känns det inte lite som att lag 2-4 (IFK G, AIK, IFE) håller inne lite med storsatsningarna nu? Om de förstärker ordentligt nu kommer MFF svara med kraft innan Allsvenskan börjar. Om något av dessa tre lag går väldigt bra på våren kommer MFF svara med kraft i sommar. Nog för att de faktiskt kan hamna före MFF 2015, men oddsen känns så dåliga att det borde vara bättre att vänta något år på MFF:s dipp istället för att göra en klassisk Sovjet och ruinera sig när man försöker stå upp mot en överlägsen motståndare.

OH sa...

Intressant observation, bra poäng. Samtidigt behöver dessa lag kvalificera sig för europakval. Det enda sättet, förutom bra spelarförsäljningar, att bli rikare. Men kanske uppfattar de att gapet ner till resten av fältet har ökat. Vi får se.

Unknown sa...

Gapet ner är nog så gott som cementerat. BKH har förstås fortfarande möjligheten att göra livet surt för de större klubbarna i skiktet efter MFF. Övriga? Dif blir svagare och KFF blir avsevärt svagare. HIF blir avsevärt svagare när Accam drar och pengar till ersättare saknas. Bajen blandar nog sig i topp 4-striden först 2016.

Samtidigt ser AIK:s och IFE:s slagstyrka oförändrad ut och IFK G:s ordentligt försvagad. För MFF är det bara en fråga om prioriteringar huruvida de vill vara ännu starkare nästa år.

Det enda summerande jag tror man kan säga om detta är att trenden med den tydliga skiktningen av Allsvenskan som pågått sedan några år nu börjar nå dit PL var för tio år sedan - först ett lag, sen tre-fyra till, sen ingenting, sen en lång blandad mitt och bottenstrid, följt av en fullkomligt akterseglad jumbo.