fredag 26 december 2014

Allsvenskan post 2014. Rikare än någonsin - dock mest ojämlik sedan slutet på amatöreran

2014 har varit något av ett banbrytande år inom svensk elitfotboll. För första gången på 14 år lyckades ett svenskt lag ta sig till gruppspel i Champions League. Framgången är ett resultat av en trend som har pågått ett antal år. En trend som vi har sett i flera andre europeiska ligor men sam har tagit betydligt längre tid i Sverige att utvecklas. Det vi har sett är en kapitalkoncentration.

Jag har gjort en enklare animation av hur det egna kapitalet har utvecklats i den allsvenska miljön under 2000 talet. I den syns det hur allsvenskan har blivit rikare (mätt i eget kapital) under årens lopp men också att rikedomarna har samlats hos ett fåtal klubbar. 2014 är en prognos av det som borde kunna förväntas presenteras av respektive klubb under de kommande boksluten.


Denna trend är en produkt av att det i en konkurrensutsatt miljö finns vinnare och förlorare. Vinnarna belönas och förlorarna straffas. I allsvenskan har belöningen historiskt sett inte varit lika stor som i flera andra europeiska ligor. Dels på grund av en relativt jämn distribution av centrala medel men också på grund av små exogena belöningar från deltagande i europaspelet (svaga svenska klubbar i europaspelet).

Under de senaste åren har de exogena belöningarna ökat tack vare de svenska klubbarnas något förbättrade konkurrenskraft i Europa vilket till stor del kan härledas till finanskrisen. Något som jag har skrivit om @Offside.org

Det är också rimligt att ett fåtal större klubbar helt enkelt har blivit bättre på att utnyttja sina resurser än vad som tidigare varit fallet. Och med en större belöning för goda prestationer skapas bättre förutsättningar till att hamna i en så kallad framgångcykel. Större rikedom leder till större sportsliga framgångar vilket i sin tur leder till ännu större rikedom, och så vidare.

Därmed börjar skillnaden mellan rika och fattiga klubbar i allsvenskan bli mer tydlig. Detta illustreras dels i den så kallade Lorenzkurvan över fördelningen av klubbarnas intäkter. Det finns en ökad ojämlikhet i hur intäkterna exklusive försäljning av spelarkontrakt fördelas bland lagen. 



X-axeln visar kumulativ andel klubbar, y-axeln visar kumulativ andel av inkomst. Den raka linjen visar hur sambandet skulle se ut vid perfekt inkomstjämlikhet, det vill säga de 10 procenten i fördelningen får 10 procent av den totala inkomsten, de 20 procenten i fördelningen får 20 procent av totala inkomsten osv. Kurvan i figuren kallas för Lorenzkurvan. Den visar hur stor del av den totala inkomsten som vissa andelar av den totala populationen tjänar.

Eftersom det finns ett starkt samband mellan den relativa storleken på intäkter exklusiva försäljning av spelarkontrakt och storleken på försäljning av spelarkontrakt (läs om det i min krönika @idrottensaffärer) så skapas det rimligen ännu större ojämlikheter i ligan. Det är något som vi också kan se i Lorenzkurvan över distributionen av de allsvenska klubbarnas egna kapital. 



2004 hade 80 procent av klubbarna mer än 40 procent av det egna kapitalet i allsvenskan. 10 år senare har 80 procent av klubbarna mindre än 30 procent av allsvenskans samlade egna kapital. Ojämlikheten i allsvenskan är nu alltså nästan på samma nivå som den var 1999. Då hade kommersialiseringen precis kommit till svensk fotboll och spelarna började kunna få fotbollen som profession. 

De ökade klyftorna borde rimligen avspegla sig i mindre mångfald vad gäller vunna mästerskap. För ett antal år sedan kunde allsvenskan stoltsera med att ha 8 olika mästare under en tioårsperiod. Den extremt jämna tävlingsbalans speglades i den förhållandevis jämna distributionen av det egna kapitalet. Denna jämlikhet arbetade dock inte till de svenska klubbarnas fördel på det europeiska konkurrenslandskapet. Talangen i allsvenskan var utspridd över fler klubbar och de lag som representerade Sverige i de europeiska cuperna var inte tillräckligt starka.



Figuren visar utvecklingen i detta nyckeltal in rullande 10 årscykel. Om inte något annat lag än MFF, AIK, IFK Göteborg, Kalmar FF, Elfsborg vinner allsvenska 2015 så är vi nere på 6 olika mästare. Trenden är att minskningen i mångfalden inte stannar där. Rimligen fortsätter också trenden med fler poäng på europarankingen. Åtminstone ett par år till.

De som hoppas på en mer oförutsägbar allsvenska framgent får hoppas att de idag rika klubbarna tar stora risker i sin inbördes tävling om de högsta placeringarna och över-investerar vilket leder till finansiell distress (som runt millenieskiftet). De som däremot tycker om finansiell stabilitet får hoppas på en relativt förutsägbar allsvenska de kommande åren.

1 kommentar:

Gustav Lundblad sa...

Du glömde HIF bland de sex mästarna :)