fredag 30 maj 2014

De svenska klubbarnas ekonomi. Del 2 - personalkostnader vs sportslig framgång

I den andra delen av min genomgång av svensk elitfotbolls ekonomi går jag igenom sambandet mellan personalkostnader och sportslig framgång.

Fotbollsklubbars verksamhetsmål är att vinna så många matcher som möjligt och i förlängningen komma så högt upp i ligahierarkin som bara är möjligt. För att kunna göra det behövs det duktiga fotbollspelare. Eller rättare sagt, bättre fotbollspelare än vad konkurrenterna har. Det finns en möjlighet att rekrytera fotbollspelare från andra klubbar och har man mer pengar än konkurrenterna så kan man rimligen rekrytera bättre fotbollspelare tack vare att man kan erbjuda högre lön till spelaren. Detta borde innebära att på en effektiv marknad där informationen är i det närmaste perfekt (t.ex. har alla samma möjligheter att observera spelarnas talang) så bör det finnas ett positivt samband mellan den relativa skillnaden i personalkostnader och relativa sportsliga resultat.

England är det land där detta samband kanske är allra starkast. Under den senaste 10 årsperioden är förklaringsgraden i modellen så stor som 91 procent. Jag har samlat data för ett urval av svenska klubbar för att se hur stort sambandet är i Svensk elitfotboll. Tyvärr finns data enbart för de senaste 5 åren. Det vi kan se är att det finns ett positivt samband. Förklaringsgraden är 59 procent. Den hade varit mycket högre (75%) om man inte skulle räkna med Hammarby*.



Men sambandet mellan personalkostnader och sportslig framgång är inte enbart intressant ur effektiv marknadsperspektiv. Sambandet är en av de enskilt största anledningarna till att klubbkollektiv överinvesterar . För fem år sedan formulerade Helmut Dietl, Egon Franck och Markus Lang vid universitetet i Zürich en teoretisk modell som förklarade överinvesteringar i fotboll**. Författarna identifierade ett antal faktorer som ger stora incitament till att klubbarna ska överinvestera i talang: Ett ligasystem med upp- och nedflyttning. En starkare korrelation mellan investeringar i talang och sportslig prestation i ligan. En mer ojämlik distribution av ligans intäkter. Exogena finansiella belöningar till framgångsrika lag, i första hand från deltagande i internationella turneringar. Ökade finansiella klyftor mellan den högsta divisionen och den näst-högsta.

Samtliga dessa villkor uppfylls i svensk elitfotboll vilket rimligen betyder att det svenska klubbkollektivet ska ha problem med sina finanser.

Ett problem för klubbarna är att det krävs högre personalkostnader för att nå kontinuerligt bättre högre personalkostnader inte garanterar en högre tabellplacering. Det skapar bara bättre förutsättningar men det är samtidigt ingen garanti. Figuren nedanför visar precis det. För att vinna allsvenskan under de senaste fem åren har det krävts personalkostnader som är minst 1.25 gånger så stora som allsvenska genomsnittet. Bara en gång har en klubb med lägre personalkostnader än genomsnittet lyckats komma på en topp 3 placering. Samtidigt kan vi se att det är möjligt att komma på sista plats i allsvenskan trots att man har högre personalkostnader än genomsnittet.


Det som händer är att klubbar gör felrekryteringar vilket försämrar de sportsliga prestationerna. Fruktan av att förlora intäkter på grund av sjunkande publiksiffror och ett mindre intresse från sponsorer gör att klubbarna spenderar mer pengar på ersättare till misslyckade nyförvärv. Pengar de kanske ännu inte har. Ett bra exempel på det är Helsingborg vilket jag skrivit en notis om i detta blogginlägg.  

--------------------------------------------------------------
*Hammarbys fall är lite speciellt. Den sportsliga kräftgången borde rimligen leda till ett större intäktsbortfall än vad man har upplevt. Detta skulle tvinga klubben till att minska sina kostnader ännu snabbare. Märkligt nog har dock publikutvecklingen varit positiv sedan klubbens första säsong i Superettan. Det har gett Bajen ett större utrymme att spendera pengar och upprepa misstag. Alternativet hade varit starkare vandring nedåt i seriepyramiden och en exit (om en kortsiktig) från den professionella fotbollen.

** Overinvestment in Team Sports Leagues: A Contest Theory Model - Helmut Dietl, Egon Franck, Markus Lang – 2007

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för en superintressant blogg. Utan vidare den bästa bloggen om allsvenskan, enligt min mening.

Men det var länge sedan den senaste uppdateringen nu... vad sägs om en analys av Silly Season, till exempel, med spelarförsäljningar och köp, och hur det påverkat klubbarnas ekonomi.

Mvh,

BG

Gustaf Zachrisson sa...

Hej! Jätteintressant artikel! Jag undrar om jag skulle kunna få mailat värdena på din graf i denna artikel? Jag skriver ett skolarbete om fotbollskultur!