Svenska Fotbollsförbundet har presenterat sin årliga analys av de allsvenska klubbarnas ekonomier. Som vanligt läggs mycket kraft på att skriva om det finansiella utfallet för hela ligan. Jag har tidigare skrivit om att det är ganska ointressant eftersom det för det första, bör ses över en längre tidsperiod. För det andra, bör det snarare analyseras på klubbnivå. Därför har jag för första gången ansträngt mig lite mer och försökt att analysera de allsvenska samt ett antal av superettanklubbarnas resultat. Tidsperioden är 10 år och urvalet är 27 klubbar (18 för 2013). För att komma med har man varit tvungen att spela som minst 5 år i någon av de högsta serierna. Totalt finns det 261 observationer.
Syftet har varit att försöka hitta svar på om och i så fall hur det finansiella resultatet kan bidra till i analysen av de svenska klubbarnas ekonomier.
Vi vet av erfarenghet att det finansiella resultatet på den nedersta raden är ytterst relevant i världen utanför fotbollen. Med hjälp av det nyckeltalet kan man bland annat räkna ut investerarnas avkastning på deras kapital. Vi vet också att det finansiella resultatet får konsekvenser i verksamheten. Produktuion av olönsamma produkter och företag kan läggas ner med mera.
Men vi vet inte riktigt vilka konsekvenser bra eller dåliga finansiella resultat har för klubbarnas produktion. Olönsamma klubbar läggs inte ner eftersom syftet inte är att maximera vinsten utan det är att göra fler mål än vad man släpper in. Så hur stor vikt ska man lägga för analys av vinsten eller förlusten på den nedersta raden?
Vi vet av erfarenghet att det finansiella resultatet på den nedersta raden är ytterst relevant i världen utanför fotbollen. Med hjälp av det nyckeltalet kan man bland annat räkna ut investerarnas avkastning på deras kapital. Vi vet också att det finansiella resultatet får konsekvenser i verksamheten. Produktuion av olönsamma produkter och företag kan läggas ner med mera.
Men vi vet inte riktigt vilka konsekvenser bra eller dåliga finansiella resultat har för klubbarnas produktion. Olönsamma klubbar läggs inte ner eftersom syftet inte är att maximera vinsten utan det är att göra fler mål än vad man släpper in. Så hur stor vikt ska man lägga för analys av vinsten eller förlusten på den nedersta raden?
1. Resultat och sportsliga resultat
Figur 1.1 visar hur årliga finansiella resultat förhåller sig med årliga sportsliga resultat. Totalt 270 observationer. Det är tydligt att det det inte finns något samband. Klubbar som har vunnit SM guld har levererat både positiva och negativa resultat. Detsamma gäller för i stort sätt samtliga placeringar i tabellen.
Figur 1.2 visar 10 års genomsnittsresultat i förhållande till 10 års genomsnittliga tabellplacering och huruvida det finns något linjärt samband mellan de två.
Inte heller här kan vi se något tydligt samband mellan finans och sport. Det finns klubbar som har nått en relativt högre genomsnittlig tabellplacering än sina konkurrenter trots att deras finansiella resultat har varit betydligt sämre. I det övre högra hörnet finns det en mindre grupp på sex klubbar som har nått förhållandevis bra sportsliga resultat samtidigt som deras finansiella resultat har varit bättre än genomsnittet.
Figur 1.3 testar om det finns något samband inom denna grupp. Det finns ett mycket svagt negativt samband. Man skulle kunna säga att ju större vinst dessa klubbar har gjort under tioårsperioden, desto sämre tabellplacering har man lyckats uppnå. Man skulle kunna hävda att de har straffats för att de inte har spenderat samtliga sina intäkter på spelarkontrakt.
Figur 1.3 testar om det finns något samband inom denna grupp. Det finns ett mycket svagt negativt samband. Man skulle kunna säga att ju större vinst dessa klubbar har gjort under tioårsperioden, desto sämre tabellplacering har man lyckats uppnå. Man skulle kunna hävda att de har straffats för att de inte har spenderat samtliga sina intäkter på spelarkontrakt.
2. Resultat och budgetarbete
Man skulle kunna tro att klubbar som når sportsliga framgångar över en längre tidsperiod gör det tack vare att man levererar jämna finansiella resultat från år till år. För att ta reda på om det förhåller sig på det viset så har jag använt mig av standardavvikelsen för respektive klubbs finansiella resultat i förhållande till respektive klubbs sportsliga genomsnittsresultat. Om de årliga resultaten ligger samlade nära medelvärdet för tioårsperioden blir standardavvikelsen låg, medan årliga resultat som är spridda långt över och under medelvärdet ger en hög standardavvikelse.
Det vi ser i figur 2.1 är att klubbar som har varit mest framgångsrika sportsligt har alltså haft de största årliga variationerna i sina resultat. Varför förhåller det sig på det viset?
Det vi ser i figur 2.1 är att klubbar som har varit mest framgångsrika sportsligt har alltså haft de största årliga variationerna i sina resultat. Varför förhåller det sig på det viset?
3. Driftresultat och spelarförsäljningar
En förklaring skulle kunna vara att det är försäljningar av spelarkontrakt som skapar vinster enskilda år. Dessa vinster förbrukas sedan kommande år genom förvärv av nya spelarkontrakt med syfte att vinna fler matcher. Detta orsakar förluster under de kommande åren.
Figur 3.1 visar förhållandet mellan spelarförsäljningar och sportsliga framgång. Här kan vi se ett tydligt samband. Ju mer pengar klubbar har fått in tack vare spelarförsäljningar desto bättre sportsliga resultat har man generellt uppnått.
Det borde rimligen betyda att klubbar inte säljer spelarkontrakt för att rädda sina bokslut. De gör det för att de anser det vara en god affär som genererar överskott som kan återinvesteras i nya spelarkontrakt. Hade klubbarna sålt spelarkontrakt för att rädda sina finanser så hade de inte kunnat ersätta de sålda spelarna med tillräckligt bra talanger. Det hade orsakat sämre sportsliga prestationer vilket därmed hade medfört att det inte hade funnits något större samband mellan sålda spelarkontrakt och sportsliga framgångar.
Detta statistiska resultat ger stöd åt mitt tidigare blogginlägg (finns att läsa under dennalänk) där jag gör en analys av det allsvenska kollektivets så kallade driftresultatet. Slutsatsen i det blogginlägget var att det var spelarförsäljningarna som skapade underskott i driftresultatet. Inte svarta hål i finanserna som drev fram försäljning av spelarkontrakt.
Slutsatsen får än en gång stöd i de kommande två figurerna. Figur 3.2 visar att ett negativt driftresultat över tid inte nödvändigtvis har en negativ inverkan på de sportsliga resultaten. Figuren visar hur driftresultatet (genomsnitt per år) för mitt urval av klubbar förhåller sig med de sportsliga prestationerna.
Inte heller har ett negativt driftresultat någon större inverkan på jämnheten i klubbarnas sportsliga prestationer. Figur 3.3 visar hur standardavvikelsen för respektive klubbs genomsnittliga tabellposition förhåller sig med driftresultatet. Om de årliga tabellplaceringarna ligger samlade nära medelvärdet för 10 tioårsperioden blir standardavvikelsen låg, medan årliga tabellplaceringar som är spridda långt över och under medelvärdet ger en hög standardavvikelse.
Dock kanske denna figur blottar de klubbar som har haft problem i sin verksamhet under de sista 10 åren. Klubbar med en hög standardavvikelse och som befinner sig på den vänstra sidan om nollstrecket.
4. Sammanfattning
Årliga nettoresultat samt driftresultat ges alldeles för stort utrymme och för mycket uppmärksamhet eftersom det inte säger oss någonting om vare sig klubbarnas förmåga att prestera på fotbollsplanen eller deras överlevnad. Trots förluster både enstaka år och totalt för mätperioden som startade 2004 har ingen klubb försvunnit. Nio av fjorton spelar idag i allsvenskan. Tre återfinns i Superettan. En i division 1 och en i 2:an.
Om det uppstår vinster så spenderas de kommande år. Det orsakar förluster eftersom utgifterna då blir större än de löpande intäkterna, förstås. Detta förfarande borde också innebära att klubbarna inte alltid lägger en budget där det finns ett positivt resultat på den nedersta raden. Kanske är det bristen av kommunikation om just detta som i förlängningen skapar rubrikerna när röda siffror uppdagas i samband med ett årsbokslut.
Det finns också ett fåtal klubbar som har finansierat sin verksamhet på andra sätt än genom resultaträkningen. Det är i första hand AIK och Djurgården. Huruvida det är ett problem eller inte går att diskutera. Vetskapen om att det finns kapital tillgängligt vid händelse av finansiella bekymmer kan göra insolvens självuppfyllande. Det vill säga, klubbledningen kan omedvetet känna sig komfortabla med en högre risk och/eller inte gör sitt yttersta för att identifiera och åtgärda ineffektiva processer inom klubben. Det senare är en fråga för klubbledningens uppdragsgivare att hantera.
Att mäta klubbarnas effektivitet och produktivitet genom att använda sig av resultatet på den nedersta raden alternativt använda sig av det så kallade driftresultatet är ingen bra metod. Klubbars output mäts generellt inte i finansiella termer utan genom resultat på planen. Vill man mäta effektivitet inom organisationen finns det betydligt mer lämpade nyckeltal för det ändamålet. Till exempel tabellplacering i relation till på spelartruppen spenderade pengar. I förhållande till konkurrenterna. Jag kommer att titta lite närmare på dessa nyckeltal i kommande blogginlägg.
Årliga nettoresultat samt driftresultat ges alldeles för stort utrymme och för mycket uppmärksamhet eftersom det inte säger oss någonting om vare sig klubbarnas förmåga att prestera på fotbollsplanen eller deras överlevnad. Trots förluster både enstaka år och totalt för mätperioden som startade 2004 har ingen klubb försvunnit. Nio av fjorton spelar idag i allsvenskan. Tre återfinns i Superettan. En i division 1 och en i 2:an.
Om det uppstår vinster så spenderas de kommande år. Det orsakar förluster eftersom utgifterna då blir större än de löpande intäkterna, förstås. Detta förfarande borde också innebära att klubbarna inte alltid lägger en budget där det finns ett positivt resultat på den nedersta raden. Kanske är det bristen av kommunikation om just detta som i förlängningen skapar rubrikerna när röda siffror uppdagas i samband med ett årsbokslut.
Det finns också ett fåtal klubbar som har finansierat sin verksamhet på andra sätt än genom resultaträkningen. Det är i första hand AIK och Djurgården. Huruvida det är ett problem eller inte går att diskutera. Vetskapen om att det finns kapital tillgängligt vid händelse av finansiella bekymmer kan göra insolvens självuppfyllande. Det vill säga, klubbledningen kan omedvetet känna sig komfortabla med en högre risk och/eller inte gör sitt yttersta för att identifiera och åtgärda ineffektiva processer inom klubben. Det senare är en fråga för klubbledningens uppdragsgivare att hantera.
Att mäta klubbarnas effektivitet och produktivitet genom att använda sig av resultatet på den nedersta raden alternativt använda sig av det så kallade driftresultatet är ingen bra metod. Klubbars output mäts generellt inte i finansiella termer utan genom resultat på planen. Vill man mäta effektivitet inom organisationen finns det betydligt mer lämpade nyckeltal för det ändamålet. Till exempel tabellplacering i relation till på spelartruppen spenderade pengar. I förhållande till konkurrenterna. Jag kommer att titta lite närmare på dessa nyckeltal i kommande blogginlägg.
1 kommentar:
En fråga angående figur 2.1, är det den absoluta standardavvikelsen? Det kanske vore intressant att även titta på standardavvikelse relativt omsättningen i så fall, för att rensa från effekten att klubbar med störst omsättning kan förväntas ha störst absolut standardavvikelse i resultatet och även bästa tabellplaceringarna.
Att intäkter från spelarförsäljningar är korrelerade med variation i ekonomiska resultaten och med sportsliga framgångar känns dock rimligt. Det kan nog bero både på att de har haft framgång tack vare några talanger som gjort succe och sedan ger stora intäkter (t.ex i Kalmar) och att de har råd med driftsförluster efteråt.
Skicka en kommentar