Ett stängt Premier League - är det verkligen en så dålig idé?

I Wealth of Nations skriver Adam Smith att folk inom samma industri sällan träffas enbart för nöjes skull utan att man till slut diskuterar om en konspiration mot allmänheten i form av bland annat högre priser. Det lönar sig helt enkelt att samarbeta och bilda karteller så länge som kostnaden i samband med straffet understiger nyttan.

Inom sportindustrin är det ett mycket vanligt förekommande fenomen. 1990 kom ägarna i Major League Baseball överens om att betala ett skadestånd till spelarunionen på $280 miljoner som kompensation för att man konspirerat mot den fria rörligheten i ligan (free-agency). I utredningen som följde hittades inga bevis. Kanske var det inte så konstigt eftersom karteller är brottsliga är det rimligtvis inget som dokumenteras. Men under perioden 1985-1988 ska i alla fall en överenskommelse mellan klubbarna ha ägt rum som gick ut på att ingen fick ebrjuda en "free-agent" ett kontrakt förrän spelarens dåvarande klubb hade deklarerat att man inte längre var intresserade av dennes tjänster. Säsongen 1985 fick enbart 1 av 29 free-agents ett kontraktförslag innan föregående klubb hade "gett sitt godkännande".

Under veckan spreds ryktet om att de utländska ägarna i Premier League ville stänga ligan och min första ryggmärgsreaktion var att det rimligtvis inte borde vara storklubbarnas agenda utan snarare de i skiktet under Big6. De etablerade storklubbarna gynnas snarare det "rat race" som vi ser i skiktet under. Det handlar i mångt och mycket om kortsiktiga beslut bland de sämre klubbarna med syfte att säkerställa sin överlevnad i Premier League vilket försämrar de klubbarnas förmåga att utmana lagen i det översta skiktet. I den europeiska fotbollshierarkin finns det en fundamental skillnad mot ligorna i Nordamerika där klubbarna delar på den profit som ligan genererar vilket görs genom att 85% av intäkterna i NFL delas lika mellan lagen. I Premier League däremot gäller snarare "winner takes it all". Något som är mycket tydligt illustrerat i grafen nedan.

klicka på bilden för högre upplösning, saxat från: An Assessment of UEFA’s Financial Fairplay Rules

Men å andra sidan, på sin blogg hos Forbes.com resonerar Stefan Szymanski att det kanske är just en 85% revenue sharing som de amerikanska ägarna vill skapa även i Premier League vilket naturligtvis förutsötter en stängd liga eftersom risken för degradering skulle öka för de etablerade topplagen.

Ganska väntat har ryktet tagits emot med en stor skepticism. Men frågan är naturligtvis hur öppen dagens Premier League egentligen är? Följande figur visar tävlingsbalansen i Premier League sedan dess start 1992. Jag har fokuserat på tre olika nyckeltal. C2 index illustrerar de två bästa lagens vunna poäng i förhållande till antal poäng som samtliga klubbar i ligan har vunnit. C4 index visar ett samma förhållande men för ligans fyra bästa lag och newcomers index visar nykomlingarnas andel av ligans utdelade poäng. De tjocka linjerna visar 3 års glidande medeltal för respektive nyckeltal. Det vi ser är att Premier League så är trenden ganska tydlig: topplagen har tagit allt fler poäng och nykomlingarna allt färre. Den förra säsongen var ett undantag vilket jag förklarar i detta inlägg.

2011 års nyckeltal baseras på de första 9 omgångarna.

Lägg dessutom till att gapet mellan den högsta och den näst högsta divisionen har ökat något enormt. De ständigt ökade intäkterna från sändningsrättigheter har tvingat ligan att införa fallskärmsutbetalningar till de från Premier League nedflyttade klubbarna. Dessa fallskärmsbetalningar kommer att öka än mer framgent i och med Premier Leagues expansion i Asien. Det betyder att de klubbar i The Championship som saknar fallskärmsutbetalningar från Premier League kommer att förlora än mer i konkurrenskraft. Inträdesbarriärerna upp till Premier League kommer på så sätt att öka ytterligare och konsekvensen blir att marknaden på egen hand skapar en mer eller mindre stängd liga innehållande uppskattningsvis 25 lag varav 20 spelar i den högsta ligan varje säsong.

Vilken är då skillnaden från att de facto stänga ligan vid 20 lag eller färre? Det många missar här är att man i så fall inte enbart stänger ligan och låter den vara ganska ointressant på den nedre halvan. 

En stängning förutsätter andra reformer och då får man värdera följande trejd-off: Istället för ett litet utbyte av lag i botten av Premier League, skulle ligan få leva med samma klubbar men däremot kanske berikas med fler olika mästarlag än ManUtd, Chelsea och det man kan förvänta sig de kommande åren: ManCity. 

En stängd liga innebär även att klubbarna precis som i Nordamerika kan förväntas ha välbalanserade resultaträkningar vilket för väldigt många förefaller vara mycket viktigt. 

Man skulle kunna ställa frågan om en ökad osäkerhet om mästerskapet kan uppnås utan att implementera draft-systemet. Ett system som skulle vara svårt att införa i den europeiska fotbollsstrukturen. Men faktum är att draften isolerat inte har någon större effekt på tävlingsbalansen i en liga. Dess främsta syfte är att exploatera talangen och överföra förmögenhet från spelare till klubbägare. Ponera att draften inte fanns och klubbarna istället skulle tävla och buda om spelarnas signaturer på kontraktet. Budgivningen skulle pressa upp klubbarnas kostnader att kontraktera spelare vars talang och förväntade prestation skulle värderas på marknadsmässiga priser. Men genom att samarbeta och använda sig av draft-systemet kommer klubbarna överens om att den klubb som väljer talangen får kontraktera denna utan budgivning och till minimilön. En lön som spelarfacket har förhandlat fram under de centrala förhandlingarna och där spelarfackets incitament i första hand är att maximera värdet för de etablerade spelarna i ligan och inte nykomlingarna givet det generella lönetak i förhållande till ligans intäkter som förhandlas fram.

Exakt hur stor påverkan på tävlingsbalansen draften har är svårt att säga men en mindre klubb i en liga utan revenue sharing förväntas att sälja sin draft-pick till en större klubb eftersom talangen helt enkelt producerar mer i en klubb med högre intäkter och på så sätt mindre värd hos den mindre klubben. Det är exakt samma mekanism som när klubbar i Europa handlar spelarkontrakt med varandra. I en liga med jämn revenue sharing så kan man förvänta sig att klubbar med ägare vars nyttofunktion är profit-maximerande säljer sina draft-picks till klubbar med ägare som värderar segrar på planen högre än pengar. Draften i sig har således ingen större betydelse för tävlingsbalansen utan är underställd andra mekanismer och incitament.

Kan då en stängd Premier League i NFL modell bli verklighet? Inte just nu, ett sådant regimskifte skulle förutsätta att även intäkterna från Champions League blir föremål för revenue sharing alternativt att Premier League lämnar Champions League och istället satsar på att bli den stora globala ligan där den bästa talangen i världen samlas. En annan förutsättning för en jämn revenue sharing är att ligan åtminstone fördubblar sin omsättning, kanske krävs det mer än så. I annat fall kommer talangen att spädas ut till andra ligor vars topp-klubbar kommer att ha en högre omsättning än alla klubbarna som ju delar intäkter i ett stängt Premier League. En sådan inkomstökning kommer att ta ett flertal år att uppnå. 

Men även om idéerna inte går att genomföra just nu så kommer vi sannolikt att få se någon form av omstrukturering av fotbollen i den absoluta europatoppen någon gång under de kommande åren.