Jag har tagit mig friheten att plocka ut klubbarnas lönekostnader och plotta dessa i förhållande till den snart färdigspelande säsongens tabellposition. Den övriga texten lämnar jag därhän.
Nu laggar lönekostnaderna i relation till den sportsliga prestationen med en säsong men det ger ändå en hyfsad approximation.
Vi ser att Manchester City har slagit sig in i toppskiktet vad gäller lönekostnader. Tack vare Scheik Mansours investeringar så har vi fått ett större utbud av toppklubbar och konkurrensen där uppe har ökat. Det är naturligtvis positivt för oss som följer ligan. Det är också bra för Storbritanniens ansträngda ekonomi då en stark liga ökar den förhållandevis lilla export som landet har kvar både i form av en ökad turism och ökade intäkter från internationella sändningsrättigheter. Statens skatteintäkter från den engelska fotbollen överstiger numera £1 miljard vilket till stor del har finansierats genom utländskt kapital, bra för skattebetalarna.
Den ökade konkurrensen pressar samtidigt klubbarnas vinstmarginaler. Bland annat observerade vi det under säsongen när Arsenal för ett par månader sedan presenterade sin halvårsrapport. Liverpools säsong har varit ojämn med en fullständigt medioker höst och en mycket stark vår. Oavsett så underpresterar klubben marknaden och måste förbättra sin produktion som har fått mycket stryk under de senaste åren med dyra och mer eller mindre mediokra rekryterade spelare. Chelsea har fortsatt svårt att hitta en produktiv modell i sin fabrik.
En klubb som klarat av den ökade konkurrensen mycket väl är Manchester United som tack vare en mycket effektiv produktion under ledning av sir Alex Ferguson överpresterar marknaden. Klubbens försäljningsorganisation har samtidigt framgångsrikt kapitaliserat varumärket och i Q3 rapporten som presenterades för en vecka sedan kunde vi se att de kommersiella intäkterna har ökat med 30% under de första nio månaderna säsongen 2010/11. Tack vare den högpresterande organisation kommer klubbens rörelsemarginal, när böckerna väl stängs, mest sannolikt att bli minst lika hög som förra säsongen, minst. Och Ebitda kommer att öka med uppemot £10 miljoner. Klubben visar men all tydlighet att det går att kontrollera lönekostnaderna och bedriva en lönsam verksamhet i Premier League.
Den stora risken och därmed det som driver kostnaderna för de sedan tidigare etablerade Big4 klubbarna är i första hand alternativkostnaden, det vill säga de minskade intäkterna om man missar Champions League slutspelet. Och frågan är naturligtvis vilken av klubbarna missar den platsen under nästa säsong. En liknande risk löper de övriga klubbarna i ligan där konkurrensen om att undvika nedflyttning är blödande. Alternativkostnaden i form av minskade intäkter vid en degradering är ungefär £30 miljoner. Detta trots de ökade fallskärmskostnaderna. Här kan vi anta att Blackpools ägare är vinnare oavsett hur det än går i helgen. Klubben har under sin första säsong i Premier League inte dragit på sig en stor kostym och jag förväntar mig att man kommer att redovisa en stark finansiell rapport.
Hade Tottenham vunnit upphandlingen om Olympic Stadium så hade vi inom en inte avlägsen framtid få se en ännu högre konkurrens i det översta ligaskiktet. Jag är övertygad om att Tottenhams plan för arenan hade varit det bästa ekonomiska alternativet, både för ligan och för de brittiska skattebetalarna. Istället är risken mycket hög att kapitalet inte kommer att arbeta mest effektivt.
I och med det ökade utbudet av toppklubbar borde rimligtvis även talangen ha spätts ut en aning. Något som därmed skulle kunna förklara att ligan denna säsong har varit mer jämn än på länge. Eftersom utbudet av talang är elastiskt (man kan importera talang från andra marknader) så borde denna effekt korrigeras över tid. Det som har saktat ner den processen är det svagare brittiska pundet och de höjda skatterna för höginkomsttagare.
Figuren visar även hur fantastiskt West Ham har underpresterat. Inte alls olikt det som hände Newcastle när klubben degraderades för två år sedan. Även Aston Villa har underpresterat något oerhört och inte utnyttjat sina resurser optimalt, milt sagt.
Det har varit något av omgångs-ekonomernas säsong. Efter ett antal omgångar frågade panelen i Fotbollskanalen Europa sig om Manchester United skulle lyckas säkra en Champions League plats. Det surrades om att Liverpool skulle degraderas och sent i höstas skulle Chelsea missa en topp 4 placering. När vi i helgen summerar säsongen ser vi att modellen trots allt ger en ganska bra bild av verkligheten och hade vi spelat ytterligare en 30 omgångar så hade förklaringsgraden blivit ännu högre.
