söndag 24 oktober 2010

Wayne Rooney vs football asset pricing model‏

Den senaste tidens intensiva rapportering kring Wayne Rooney förklaras kanske allrea bäst enligt modellen nedan. Sambandet mellan personalkostnader och sportslig framgång. Och sambandet mellan sportslig framgång och intäkter. Dessa två samband leder till att det är spelarna som i grund och botten äger rättigheterna till produkten fotboll. Dessa rättigheter regleras i spelarnas kontrakt.

Klubbarnas jakt på att ständigt rekrytera den största talangen med syfte att vinna titlar innebär att spelarna kan auktionera ut sina tjänster till högtsbjudande klubb. Spelarna vet mycket väl sitt värde på marknaden och det är också det som i första hand pressar klubbarnas vinstmarginaler nedåt.

I football capitalism överförs de vinster som produkten fotboll genererar i första hand från klubbarna till spelarna samt konsumenterna.


Ju högre upp i näringskedjan man kommer avseende intäkter från de tra klassiska intäktskällorna hos en fotbollsklubb, match-day, commercial samt broadcast, desto större talang klarar man av att behålla över lång tid samt komplettera externt.

 

För Manchester United hade alternativet varit att sälja talangen och använda pengarna till att förvärva ny talang på marknaden. En sådan affär för dock alltid med sig risker eftersom man inte riktigt vet hur den nya spelaren kommer att producera i sin nya miljö och under nytt ledarskap. Risken skulle ökat för en sämre produkt med lägre EBITDA marginaler som följd.

En högt uppsatt tjänsteman hos Ajax menar att endast 8% av klubbens externa spelarrekryteringar har varit framgångsrika. Av den anledningen var Manchester United mycket angelägna att kontraktera Rooney under ytterligare en period. Klubben vet vilken sportslig prestation som levereras från detta spelarkontrakt.

Man kan naturligtvis diskutera graden av girighet från Rooney och hans agents sida. Å andra sidan så profiterar Manchester United rejält på produkten fotboll. När det senaste bokslutet presenterades för två veckor sedan visade klubben en imponerande EBITDA marginal på så mycket som 35%.

Det förefaller tämligen rimligt att vinstmarginalen aldrig kan bli för stor utan att man behöver dela vinsterna med de nyckelpersoner som bidrar till det ökade aktieägarvärdet. Det är spelaragentens uppgift och se till att denna profit-split regleras i kontraktet mellan nyckelspelaren och klubben.

Det vore naivt och anta att en sådan profit-split är något som kommer som ett initiativ från klubbens sida. Något som den stora skillnaden mellan klubbens ursprungliga bud och Rooneys till slut underskrivna kontrakt med en stor tydlighet bevisar.

För faktum är att Manchester United försökte att kontraktera sin stjärna till ett pris som var ungefär 40% lägre än vad han i själva verket visade sig vara värd för klubben.

5 kommentarer:

Karl sa...

Jag har läst om EBITDAmarginaler i din blogg förut, men har du förklarat vad det är? Är lite främmande för uttrycket.

Väldigt bra inlägg btw. Det är klart att spelarna ska ta del av intäckterna. Dock kanske hans eget varumärke blir lite svärtat av denna händelse ur sponsorers synvinkel, och flera Utd-fans säger att han aldrig kan bil en ny Giggs eller Scholes efter detta. Man får väll ta det sista med en nypa salt och vänta och se om 3-4 år när en ny kontraktsförhandling bör äga rum.

Jag har en fråga ang ägande skapet. Utd är ju starkt skuldsatt. Är det så att skulden ligger hos ett bolag som Glazers äger och på så vis ser räntan som en vinst? Plockar Glazers ut utdelning från klubben? eller drivs klubben för att stärka sitt varumärke för att säljas till ett högre pris i framtiden?

OH sa...

EBITDTA är akronym för "Earnings before interest, taxes, depreciation and amortization"

Det dvs resultat före avskrivningar, räntor, skatter och goodwillavskrivningar. Det är med andra ord de pengar som klubbens produkt genererar. Sedan ska en del av dessa medel återinvesteras i spelartruppen, det ska betalas räntor och skatter samt eventurellt överskott till aktieägarna.

Manchester United hade senast ett positivt EBITDA på £100.8 miljoner. £30 miljoner återinvesterades i förvärv av spelare, lite drygt £40m betalades i räntor, £12.7m i extraordinära kostnder i samband med emitteringen av obligationerna. £13m blev till slut i överskott som förstärkte kassan.

Ägarna har (reglerat i obligationsvillkoren) rätt att plocka ut i utdelning 50% av skillnaden mellan EBITDA och räntekostnader. Just nu är det £95m som de kan plocka ut. (kassan var per 30/6; £163m)

Glaser hoppas dels på värdeökning, men jag tror att man gärna belånar klubben ännu mer. Klarar man av att förbättra EBITDA resultatet ytterligare så skulle jag tro att de kan hitta kreditgivare som lånar ut pengar till "hyfsade" villkor. På så sätt kan de låna mot de förväntade framtida kassaflödena och:
1) återköpa sin dyra PIK kredit
2) investera de lånade pengarna i andra verksamheter där den förväntade avkastningen överstiger kostnaden för lånet.

Jag ska försöka återkomma till det inom kort.

Anonym sa...

Jag antar att han kända att han var tvungen att sätta hårt mot hårt i förhandlingen för att få igenom sina villkor, men han gjorde det på bekostnad av sin image dvs sitt varumärke.

Vi får väl se för vem den här förhandlingen var dyrast i slutänden.

Det man kan vara ganska säker på är att Rooney inte kan räkna med något större tålamod från publiken vid sämre insatser på planen.

/Flugan på väggen

Anonym sa...

Summa summarum hur gick det för Hicks och Gillet? Kunde de räkna hem affären eller gick de med förlust?

Dels på företagsplan men även på personlig nivå

OH sa...

Flugan,
Presterar han och bidrar till titlar är nog allt glömt hos den stora massan, I believe. Det kommer alltid finnas fundamentalister som tycker annorlunda, men sannolikt inte tillräckligt många för att skada det personliga varumärket.

Det sägs att Gillet och Hicksgick £140m back, kreditgivarna fick tillbaka sina pengar.

Vilket till viss del gläder mig eftersom de inte lyckades att skapa värde. Inte heller kunde de friåka på "beta" (dvs marknadens tillväxt). Livepools affärsmodell var att skapa värde genom ett framgånsrikt lag. Det misslyckades man med.

http://bit.ly/8ZTnh8
Och som jag trodde så är de nya ägarna bekymrade över den kapitalförstöring som pågott. Finansieringsstrukturen genom skulder har inte varit issuen i Livepools sportsliga "förfall".