lördag 28 augusti 2010

"chock therapy"

Så har till slut den av ordföranden för föreningen svensk elitfotboll beställda utredning sett sitt ljus. Flera bra saker, faktiskt. Bland annat fortsatt spel vår/höst där årets test med eftertryck visade att kunderna helst inte ser fotboll så tidigt som i mars. En tidigare start ger en ökad exponering väderrisken och en förutsättning på en marknad är att man förkastar de mindre lyckade experimenten och istället anammar de som marknaden efterfrågar.

Även punkter som "kontroll över spelschemat" är en förbättrande åtgärd. Besluten som påverkar konsumenterna ska rimligtvis fattas så nära kunden som bara möjligt. För vem känner sina kunder bäst om inte klubbarna själva? Klubbarna måste börja förstå att man är serviceföretag. Det ska vara snabbt och enkelt att köpa biljett, smidigt att ta sig till och från arenan, kännas fräscht att gå på toaletten och man ska inte behöva ägna en hel halvtidsvila i en seg kö bara för att köpa mat och dryck av undermålig kvalitet.

Det som däremot gör mig konfunderad är den önskade minskningen av den allsvenska marknaden. Det finns vissa kortsiktiga effekter, där den enskilt största är att intäkterna från sändningsrättigheter och centrala avtal skulle fördelas bland färre lag. 170 miljoner ska med andra ord distribueras ut till 10 eller 12 lag istället för 16.

En quick-fix som snarare är mer quick än fix och där effekterna främst framstår som ytligt attraktiva av engångskaraktär men i själva verket är långsiktig mer tvivelaktiga eftersom de bromsar den framtida utvecklingen. Är det en optimal trade-off?

Det finns de som menar att de begränsade resurserna kommer att koncentreras tack vare en mindre liga. Anhängare av den tesen resonerar dock väldigt smalt och accepterar utfallet av dagens misslyckade regim som permanent. Den minskade efterfrågan och marknadsandelen för allsvensk fotboll beror i första hand inte på att ligan har för många lag utan snarare på att klubbarna saknar tillräckliga incitament att producera utbudet. För vad är det som säger att dagens allsvenska har nått toppen av sin potential så att man behöver kapa och dela upp marknaden för att få ut mest av resurserna?

När den polske ekonomen Leszek Balcerowicz under hösten 1989 tillträdde som finansminister så genomförde han ett antal drastiska marknadsreformer som sedan fick namnet the Balcerowicz Plan. Till skillnad från svensk elitfotboll började man, istället för att centralisera, avreglera flertalet marknader samt minska central och politisk inblandning. Efter tre inledande och tunga år tog så den polska ekonomin ordentlig fart.

Den allsvenska marknaden behöver nu inte lika mycket "chock therapy" som Polen när det begav sig men kräver ändock aktivering av några stimulerande mekanismer. Utöver en avreglerad kapitalmarknad är en förändrad distributionsnyckel av centrala avtal den mest drivande mekanismen . En större pay-off baserat på meriter ger en mindre subvention och straffar friåkande på ett mer effektivt sätt. Det ger klubbarna större incitament att utveckla sina respektive produkter samt aktivt arbeta med publikservice. Tack vare en öppen liga stimulerar man en dynamik med nyetableringar som ersätter de mindre väl producerande klubbarna. På så sätt bidrar man aktivt till utvecklingen och marknadstillväxten. I förlängningen borde det även resultera i att allsvenskan kan plocka marknadsandelar på den svenska tv marknaden och på så sätt öka de totala intäkterna från sändningsrättigheter.

Den avreglerade kapitalmarknaden skapar samtidigt bättre förutsättningar till de föreningar som önskar den vägen vandra. Jag skulle tro att det ger de mindre och idag inte etablerade klubbarna bättre möjligheter att finna finansiering och utvecklas.

Det sker samtidigt en hel del positiva saker i svensk fotboll. Bland annat flera pågående arenaprojekt som skapar goda förutsättningar till en bättre helhetsupplevelse samt mer differentierade produkter riktade till olika kundgrupper. Dessa förutsättningar saknades till exempel under den förra publikboomen.

Men på en minskad och mer monopoliserad marknad blir inträdesbarriärerna betydligt större och priset att degraderas betydligt högre. Precis som jag tidigare har skrivit och som även den danske ekonomen Caspar Rose menar, så kommer de klubbar som är under utveckling, i sin jakt på förnyat kontrakt, istället att tvingas till att fatta fler kortsiktiga beslut. En sådan process skapar inte de bästa förutsättningarna för en långsiktig och hållbar utveckling.

Och lägg därtill, varför ska man överhuvudtaget byta till ett format som inte ser ut att ge några konkurrensfördelar i fotbollseuropa?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men rubriken på SVFF:
"SEF: 14 punkter för Nordens bästa liga"
visar ju att man har noll verklighetsförankring. De hade lika gärna kunnat kalla den "SEF: 14 punkter för världens bästa liga". Det är i princip lika omöjligt att Allsvenskan skulle bli Nordens bästa liga som världens.
För oss som jobbar i en yrkesvärld där man sätter mål och använder värdeord så är det viktigt att vara realistisk annars slutar folk lyssna.

Det hade nog varit bättre att först försöka närma sig den näst bästa ligan i Norden. Fast frågan är om inte det också är ett för stort steg...

Brantan

Anonym sa...

14 punkter för att hålla IF Elfsborg flytande.

Bosse riskerar dock att sätta alla sina punkter i halsen. Eftersom alla framgångssagor till slut tar slut, så kommer Elfsborg till slut att bli en av förlorarna, då de kommer att vara en av klubbarna som förlorar snabbast när det bär av utför. Storstadsklubbarna har ett skyddsnät i form av "allmänintresse" som gör att de förr eller senare tar sig tillbaka. Det allmänintresset finns inte för lag som Elfsborg.

/Flugan på väggen

Anonym sa...

Fy fan vilken illa skriven text. Jag ber om ursäkt och skyller på stress. Hasta la vista.

/Flugan på väggen

Anonym sa...

Exakt så OH! Jag håller med i varenda stavelse.

/KFF

Victor Capel sa...

Vilka är de 14 punkterna då?



En liten not annars bara, längst ner i texten som ligger på förbundets hemsida så säger klubbarna i princip att det viktigaste av allt är att alla är överrens.

Man säger vidare att minoriteten ska vika sig för majoriteten om det är blir diskussion, även om förslagen är direkt dåliga för de större lagen (minoriteten alltså).

Ovanstående är mina egna fria tolkningar av uttalandena, men 3 års konstant kontakt med förbundet, SEF och klubbledare runt om i Sverige ger mig absolut inget hopp alls om att något kommer bli bättre när man slänger in de där brassklapparna. I bästa fall blir saker inte skitdåligt.

Adam sa...

http://bit.ly/dhTqDB

Här har OH något att sätta tänderna i...

OH sa...

Adam, lustigt. Jag som har en längre text i pipe line som berör ämnet en del.