Syftet med inläggen här på bloggen har varit att skapa lite av en diskussion kring vilken väg allsvenskan ska välja. En större koncentration av talang för att stärka den internationella konkurrenskraften eller en fortsatt utspädning och extremt jämn tävlingsbalans.
Eftersom SEF inte kommit med några nya direktiv, fortsätter därför bloggens perspektiv att utgå från "elitprojektets" mål. Att öka svensk elitfotbolls konkurrenskraft i Europa.
"Svensk elitfotboll måste vända utvecklingen, få en ökad konkurrenskraft och närma sig toppen inom europeisk klubbfotboll med bl a målet att avancera inom de europeiska klubbturneringarna."
Elitprojektet 2007-2010
Kostnad: 60 miljoner.
Resultat: So far, förlorad marknadsandel.
Men pengarna har inte helt gått till spillo. Hittills har elitprojektet och den allsvenska talangutvecklingen bidragit till att Danmark gått från en 21:a plats 2007 till en plats bland topp 15.
24 kommentarer:
"Analysen visar bland annat att våra föreningars uppbyggnad och nuvarande form är en av anledningarna till att svensk klubbfotboll inte längre lyckas internationellt. En grundläggande orsak till detta är att i flertalet av våra elitföreningar saknar en gemensam grundsyn på hur föreningarna skall nå framgång."
http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/elitprojektet/elitprojektet-2007-2010/herrelitprojektet/elitforeningar/
Det råder en brist på gemensam grundsyn. Där har ni det. Diskussionen är över.
Så är det.
Och alla pengar har ju faktiskt inte gått till spillo.
Elitprojektet (i form av delprojektet talangutveckling) har trots allt lyckats skapat nytta.
Nytta till den danska ligafotbollen.
För SvFF spelar det ju mindre roll. Deras kassako landslaget, kan ju lika gärna få sin utbildning i vilken annan liga som helst.
Bristen i grundsynen är väl att alla klubbar inte är intresserade av att svenska klubbar ska avancera i cuperna, för TFF är detta irrelevant, de är intresserade av att hålla sig kvar i Allsvenskan.
Men om man nu vill ge sig in i en diskussion så kan man ju undra varför slutsatsen, som lämnas helt okommenterad, direkt ledde till ett projekt för avdankade/misslyckade tränare. Göran Aral, mannen som verkar ha det lösliga pratet som sin enda målsättning i livet, fortsätter sin karriär i liknande banor i dif, 30-40 Zlatans m.fl. skymtas redan vid horisonten.
Parrarellen mellan SvFF och en annan organisation som lever sitt eget liv, EU, är slående. "Fotbollsfamiljen" inkluderar inte supportrar, det vet man ju sedan tidigare. "Fotbollsfamiljen" har bara plats för sina egna apparatchicks och varenda slutsats de någonsin kommer att komma fram till kommer obönhörligen att leda fram till ett toppstyrt, dödfött projekt som mynnar ut i en manual om hur alla klubbar ska agera.
Lösningen kommer därmed aldrig att komma från dem och då gäller det att vissa allsvenska klubbar hittar sina pungkulor och tar täten i SEF och tvingar fram en förändring.
Jag instämmer i vad Adam säger om toppstyrda projekt (i detta fall). För den enskilda klubben är det väl ganska klart att framgång kommer på andra Allsvenska klubbars bekostnad.
Priset för detta är sjunkande publiksiffror. När skattefuskarna köpte sönder AS var det få som gick och kollade på fotboll. Visst var Sverige representerat i Europa men landslaget hade inte så värst stora publiksifffror in VM USA.
Hur ska framgången mätas? Ranking inom UEFA eller framgång för SvFF? Som tidigare sagts så behöver ju inga spelare finnas i AS och SvFF samtidigt.
Personligen struntar jag fullständigt i SvFF men vill hemskt gärna se Bajen spela i UEFA. CL är helt orealistiskt med de stora ekonomiska skillnaderna. Som bäst kan vi hoppas på att få smörj i UEFA.
Ju mer man läser projektbeskrivningen, som jag misstänker har författats av Göran Aral m.t.p. den slående likheten med dif:s egen högflygande 5-årsplan, desto mer tappar man hoppet för mänskligheten.
"Mål:
* Att minst ett lag kvalificerar sig till kvartsfinal i Champions League eller UEFA-cupen - senast år 2010.
De anställer alltså bl.a. 12 riksintruktörer, vilket i sin tur leder fram till en kvartsfinalplats i CL (eller UEFA!). Det kausala sambandet är solklart...om man röker crack. Hellre att lotta ut de 60 miljonerna till någon klubb.
SEF:s impotens är dock ett större problem än SvFF galenskap. Diskussionen om svensk klubbfotbolls framtid är helt död. Att prata om något annat än en jämnare fördelning av tv-pengarna är som att pissa i motvind. Situationen ser helt hopplös ut.
En fråga till er som kommenterar och diskuterar. Om SEF och SvFF skulle ta beslut som leder till att Svenska lag får en bättre chans att konkurrera i de europeiska cuperna - tror ni då era respektive klubbar har den organisation, management och kompetens att bli ett av dom lagen? Vilka säg 3-4 lag kommer bli de dominerande i Sverige?
Adam, håller med.
ÖSKare i exil
Vilken klubb som plockar upp handsken är oklart, och i detta resonemang egentligen ganska ointressant.
Men om man får en förändring av ration (i den andra grafen) från 1.9 till låt oss säga 3 kommer vi se en förskjutning i konkurrens- balansen vilken skulle innebära att det teoretiskt skapas mkt bättre förustättningar för en högre spets.
Initialt till oförändrade aggregerade allsvenska resurser som finns idag.
Vad skulle det mer konkret innebära att gå från 1,9 till 3,0 i "fördelningskvot" (topp-4 vs. resten)?
Ett exempel är att det blir ekonomiskt möjligt för talanger att gå från allsvenska bottenklubbar till allsvenska toppklubbar (ekonomiskt sett) och därmed förlänga den "förädlingsprocess" som sker inom landet. Exempel: Rasmus Bengtsson går från TFF till valfri allsvensk klubb istället för att vänta ut kontraktet och gå till en skattesubventionerad dansk klubb. Den jämna fördelningen har gjort att det på marginalen blivit dyrt att konkurrera/lönsamt att sälja med/till danmark.
I brist på bättre ord, man skulle helt enkelt återställa en naturlig ordning genom att skapa tillräckligt med tävlingsbalans utan att vara "för" obalanserad.
Håller med ÖSKare i exil.
Det finns allvarliga problem i svensk fotbolls infrastruktur: Organisation, management, marknadstänk, arenor och träningsanläggningar, mm.,mm. Jag tror inte att en mer tiltad konkurrensbalans skulle ge de effekter som OH och Adam tror. I de stora ligorna, visst, men topplagen där är dominerande i sina ligor av flera orsaker och inte endast beroende på t.ex. enskilda TVavtal. T.ex. skapar regelbundet CL-spel positiva ekonomiska ringar. I stor utsträckning är t.ex. PL, en global fotbollsliga, som OH själv visat, och som genererar intäkter (och talang) globalt. Svenska elitföreningar är närmast att likna vid små- och medelstora företag, hur stora de än är, där entreprenörskapet spelar störst roll. Strulet i de svenska "storklubbarna" och det relativa lugnet i bonnaklubbarna tror jag kan hänföras till olika syn på vad verksamheten representerar. Talangmarknaden är global/europeisk idag. En förändrad konkurrensbalans i Sverige - som verkligen skulle göra skillnad - lär kräva att några få lag över tid får en mycket kraftig ekonomisk boost: För det räcker inte att konkurrera med den genomsnittliga talangen på svenska spelare som går till Danmark/Holland/Norge - det är topplagen i respektive liga man ska konkurrera med. Hittills har inte Malmö visat att man vill ta upp kampen...
(MFF - KFF 1-2)
/Jag var där
Pajasvalutan kallad KRONAN är felet. Inte konstigt att allsvenska klubbar ej kan konkurera mot EURO länder.
Så en "liten" boost, som t.ex. en rättvis fördelning av tv-pengarna, skulle inte göra en skillnad. Bara en "stor" boost skulle göra en skillnad?
Och det är ursäkten för att man inte ska göra något?
Det räcker med att allsvenskan växer ekonomiskt snabbare än dess konkurrenter, om än mikroskopiskt. Då är det bara en tidsfråga innan man är förbi...
Visst finns det ett "lugn" över bondklubbarna, man kan t.o.m. kvantifiera det. Det är exakt proportionerligt till subventionen från övriga klubbar...
Det är tragiskt nog att klubbledare saknar sina testiklar, men är även supportrarna börjar tappa dem då vet man att läget är allvarligt...
/jag var där
För att få "en större boost" måste man rimligtvis först avverka en "mindre boost".
Allsvenskan fick ett relativt lukrativt TV avtal våren 2006. Ur ett europeiskt perspektiv kan INGEN säga att dessa TV pengar har arbetat effektivt.
Pengarna har arbetet effektivt åt de allsvenska småklubbarna som skickligt arbetat upp "entry barriers" för utmanare från superettan.
Ska fundera lite om jag kan "bevisa" den sista tesen.
Som Adam skriver, en liten boost är att sakta men säkert plocka marknadsandelar. Det går inte över en natt, men man måste komma in i en positiv spiral.
Problemet är bara att ingen vill sätta sig i baksätet.
Och hur ska man klara av attrahera investorer, höja priset på sponsring i en sådan marknad?
Om man slänger ett snabbt öga på elitserien i hockey ser man att både ösk-lirarn här inne har rätt då klubbarna där är marknadsmässiga och har utvecklat sitt affärsmannaskap betydligt bättre. Dock har de endast kunnat göra det genom att inte sitta i knäet på förbundet vilket OH och Adam skriver. Dvs en kombo av båda där jag idag skulle bedöma att många klubbar har nått taket i marknadsintäkter för länge sedan vilket kräver att strukturen för en fortsatt ökad tillväxt i form av tex förändrade tv-avtal behövs.
Elitserien i hockey och allsvenskan i fotboll är två helt olika sporter i samma land men med två helt olika strategier. Hur kan elitidrott i Sverige 2009 skilja sig så kraftigt åt?
Jag vill fortfarande hävda att klubbar som Kalmar, Halmstad, Trelleborg mfl borde kunna stå mer på eget kapital när hockeystäder som Skellefteå, Karlstad, Linköping och Luleå klarar det. Fotbollen är alltför ängslig.
Anonym
Därför att konkurrensen om talangen i hockey (bortsätt från NHL) har varit i det närmaste obefntlig.
Elitserien har kunnat leva sitt eget liv fram till nu när KHL dykt upp. Och vi ser direkt vilken fart det blev då vissa klubbar som direkt börjar prata om stora strukturella förändringar.
Anledningen? Risken för en förlorad marknadsandel i ett internationellt perspektiv.
Risken till en negativ spiral.
Risken för att fotbollen blir en större sport med ett högre TV avtal än hockeyn.
Hockeyn har en stor fördel gentemot fotbollen: TV-sändningarna.
En hockeymatch producerar du med vänsterhanden, då all utrustning, inklusive studio, finns på plats.
En fotbollsmatch måste du skicka en sändningsbuss och rigga kameror, vilket gör det ca 4 ggr så dyrt att sända en fotbollsmatch som en hockeymatch. Trots detta blir kvliteten på hockeysändningen ca 4 ggr bättre – och fler kan tänka sig titta.
Hockeyn drar följdaktligen in betydligt mer TV-stålar än fotbollen.
/Flugan på väggen
"Hockeyn drar följdaktligen in betydligt mer TV-stålar än fotbollen."
Hur mycket mer?
Hur ser det ut på publiksidan?
Någon som vet?
Nu glider vi ju ifrån ämnet men diskussionen är intressant.
Jag har dålig koll på hockey men har stått och lyssnat på ungefär följande. Ett företag som vill ha sin logga i tekningscirkeln i en hall får betala ett antal milijoner för en säsong. Det finns fyra tekningscirklar i varje arena. När Foppa återvände till Modo under NHL-lockouten räknade företagen in dom pengarna i TV tid under de första omgångarna.
Men det är inte bara TV tid. Spelare används flitigt för företags event och likaså arenorna. Innan matchen kommer tränare, assisterande tränare eller någon av de skadade mer namnkunniga spelarna och pratar i VIP baren.
Det jag säger är baserat på prat kring en öl med gubbar som diskuterar deras sponsring av hockeylag. Det skall sägas att de sponsrade fotbollslag också men inte som storsponsor, anledningen var att man fick så mycket mindre.
Hur man än vrider och vänder på det, så bestäms priset på sponsring, TV avtal av kvaliteten av produkten.
Sedan kan man fråga sig vad kunden har för förväntningar här.
Men det är nog hetare att reppa med kunder tillsammans med Foppa&Co än med Hasse Berggren & Hugosson.
Viktigast av allt: Det finns fem tekningscirklar...
Man inte glömma att det är 40% fler matcher i Elitserien jämfört med Allsvenskan.
Det är klart det finns skillnader mellan hockeyn och fotbollen. Man kan inte kopiera koncept rakt av men att titta på verksamheterna och få nya idéer kan ju vara en bra idé. Och då är det väl de mer framstående elitserielagen som bör kollas upp.
Men några sponsor luncher för den samlade skaran på 2-3 spelare per säsong är det jag känner till i mitt eget lilla ÖSK och då tycker jag man kan göra mer.
Här i lilla Borås är tränare eller assisterande tränare in BHC förbi och drar start elvan på harrys innan hockeymatcherna. Svarar på lite frågor och peppar lite grann. Visst är det enklare med det lilla formatet men visst skulle det finnas ett värde i ett sånt inslag för sponsorerna som har loger till matcherna. En sportchef, en assisterande tränare, en skadad spelare. Något för att känna på privilegiet.
I ärlighetens namn så vet jag väldigt lite om fotbollens sponsor verksamhet. Men jag är impad av hockeyn.
KFFs U17-lag möter ikväll Wolverhamptons dito i Gothia cup i en semifinal. Enligt Barometern omsätter Wolverhampton 600 M, och 50 av dessa pengar satsar i deras U17-lag! En högerspringare värderas till 5M£! Där är konkurrensen om talang och framtid: När ett mediokert lag - visserligen mitt favoritlag i England - lägger upp bananas av denna magnitud, tycker jag det visar hur "konkurrensbalansen" ser ut på ett väldigt tydligt sätt. Någon "naturlig ordning" som Adam skriver om, inom AS, finns inte. Vi snackar EUs inre marknad, fri rörlighet, paneuropeisk scouting och vi snackar global ekonomisk räckvidd.
http://www.barometern.se/blogg/fotbollsbloggen/
Annat spår:
Den aktuella ungerska ligans ojämnhet är bara såå tydlig. Elfborg "gick vidare" i kvalet i Europa League mot halvdana Haladan, och KFF fick stryk av regelbundet i Europa cuperna spelande ungerska topplaget Debrecen.
KFF vinner med 3-0 på Fredriksskans, och allt är frid och fröjd.
/Jag var där
Skicka en kommentar