Kalle Persson spelar i Real Alpha och hans nytta till klubben det senaste året har värderats till 3 miljoner. Hans kontrakt har precis löpt ut och FC Beta som kommer från en större stad med högre intäkter har scoutat Kalle och värderat hans tjänster till 5 miljoner. De är intresserade av att rekrytera Kalle som precis har blivit erbjuden ett nytt kontrakt med Real. Kontraktet är värt 3 miljoner vilket motsvar hans observerade prestation.
Beta vill köpa loss Kalle men de måste dels betala mer än 3 miljoner i transfersumma till Real (vilken ju är Kalles nytta hos Real) samtidigt som man erbjuder Kalle ett kontrakt överstigande 3 miljoner (hans nya kontrakt med Real). Eftersom det totala priset för ett kontrakt med Kalle överstiger hans förväntade nytta hos Beta (5 miljoner) blir det därför ingen transfer.
Två år har gått och Kalle har förbättrat sina skills. Sedan ett år tillbaka genererar han en nytta motsvarande 4 miljoner till Real Alpha. Alpha Erbjuder Kalle ett nytt kontrakt värt 4 miljoner. Beta är fortfarande intresserade och de uppskattar numera hans bidrag till 7 miljoner. Men åter igen, samma dilemma, köpesumman tillsammans med Kalles personliga villkor överstiger den förväntade nyttan. Ingen transfer.
***********************
Vi flyttar fram klockan 10 år och i Real Alpha spelar nu Pelle Persson. Pelles bidrag till Real är 3 miljoner och han har ett år kvar på sitt kontrakt. Den än idag större klubben FC Beta har scoutat Pelle och värderar honom till 5 miljoner. Real vill gärna behålla Pelle och förbereder ett kontraktförslag. Pelle vet att det finns en annan klubb som värderar honom till 5 miljoner. Väntar han ett år så är han free agent och får, om inget händer, alla 5 miljonerna själv (allt annat lika).
Real Alpha står därför inför tre valmöjligheter.
1) Sälja Pelle till ett pris som rymmer sig inom Betas totala budget (5 miljoner för både transfer-fee samt Pelles nya personliga kontrakt hos Beta).
2) Behålla Pelle sista året och släppa honom som bosman.
3) Erbjuda Pelle ett nytt kontrakt. Den observerade nyttan är 3 miljoner men Real tror att Pelle kommer att utvecklas och erbjuder honom ett kontrakt värt 4 miljoner. (1 miljon högre än hans nuvarande prestation).
Pelle är riskavert och värderar säkra 4 miljoner idag högre än osäkra 5 miljoner om ett år. Real och Pelle skriver ett nytt avtal. FC Beta får scouta vidare.
***********************
Det var två mycket förenklade exempel. Verkligheten är mycket krångligare än så men jag ville illustrera den stora skillnaden mellan två olika regimer.
Det första exemplet utspelade sig innan Bosmandomen och det andra efter. Här är det viktigt att förstå den stora skillnaden mellan de två regimerna. Många pratar om transfersummor men dessa finns ju kvar så länge klubbarna, genom längre kontrakt, kan försäkra sig om dessa. Det vi istället pratar om, är en omdistribution av risk mellan spelare och klubb.
Innan Jean-Marc Bosman 1995 gjorde livet svårare för europas klubbar fick spelarna sina kontrakt generellt värderade ex-post.
Efter bosmandomen fick klubbarna istället värdera spelarnas framtida prestation på ett helt annat sätt än tidigare och spelarna fick sina kontrakt värderade ex ante i en mycket högre utsträckning.
Det som skedde 1995 var en risköverföring från spelarna till klubbarna. Något som har ställt högre krav på de sportsliga organisationerna. Jag har tidigare uppmärksammat en empirisk studie över risk-reward modellen.
************************
Ett år har gått och Pelle har stannat i utvecklingen. Hans nytta hos Real ligger kvar på 3 miljoner men hans kontrakt kostar som bekant klubben 4 miljoner. Förhoppningsvis har klubben en väldiversifierad spelarportfölj som även innehåller spelare som överträffat förväntningarna och man landar jämt upp.
Tittar du dig runt omkring så kommer du dock hitta klubbar vars talangögon inte riktigt har gjort sin läxa och övervärderat spelarnas framtida förväntade nytta. Det är främst dessa klubbar som har ekonomiska problem.
Så vem har, för det ekonomiska resultatet, den mest underskattade uppgiften i en fotbollsklubb? Han med talangögat vars uppgift är att scouta och värdera talang eller killen som lägger budgeten? Diskutera gärna.
4 kommentarer:
Vad var Kallens personliga villkor i det första kontraktet, alltså det tio år innan Bosman? Alpha erbjuder honom 4 miljoner och Beta 7 miljoner. Vad är Kalles personliga krav? Tre miljoner i handen? Tre miljoner som blir ett stort fyrverkeri?
Jag har säkert missat något (har kört nationalekonomi a två gånger).
Beta kunde inte erbjuda Kalla 7 miljoner under pre-bosman regimen.
Av de 7 miljonerna måste minst 4 miljoner gå till att köpa loss Kalle från Alpha (så mkt är han ju värd för Alpha). Och i så fall måste ju Kalle gå ner i lön för att spela i Beta.
Värderingarna avser lika långa tidsperioder hos respektive klubb.
Jag tror iofs att det aldrig har varit en underskattad roll att hitta talangen.
Problemet är väl skillnaden i pris på att förlänga med en trotjänare jämfört med att hitta en ny spelare är så stor att man gärna chanar på att de spelarna man har ska utvecklas.
Tyvärr är det väldigt sällan som 30-åriga spelare gör det...
/Flugan på väggen
Den med det yttersta ansvaret är sportchefen. Det är han som är ansvarig över både den sportsliga och den ekonomiska faktorn i rekrytering av talang.
Till sin hjälp har han oftast ett nätverk av scouter med det slutgiltiga beslutet om värderingen av talang är sportchefen.
Framtiden för denna roll blir intressant i fotbolls-Sverige. Kommer vi få se mer av Managerrollen (läs. Gefle med Pelle Olsson och Helsingborg med nya Conny) eller kommer klubbarna fortsätta satsa på lösningen med Tränare & Sportchef, vilket ökar risken för konflikter.
JAG tror att med allt mer ansträngande ekonomi för de ideella klubbarna här i landet kommer tjänsterna att komprimeras så gott det går och vi kommer få se allt fler Manager lösningar.
Skicka en kommentar