Mattias Bjärsmyr på väg till Panathinaikos. Vi låtsas att siffrorna i fotbollskanalen stämmer och att klubbarna denna sommar kommer överens under de nämnda omständigheterna. För att förtydliga så har Mattias Bjärsmyr ett halvår kvar på kontraktet med IFK Göteborg och har fritt kunnat förhandla med andra klubbar.
22 miljoner personligt kontrakt (här) samt 4.5 miljoner i transfer-fee (här).
Bjärsmyrs nytta hos Panathinaikos värderas med andra ord till 27 miljoner. Klubben prisar här in spelarens bidrag till klubben i form av TV intäkter, matchintäkter, marknadsintäkter. Kanske har man även diskonterat in en sannolikhet för ett framtida andrahandsvärde.
Den intressanta och hypotetiska frågeställningen är naturligtvis om en affär hade ägt rum ifall Mattias Bjärsmyr hade haft, låt oss säga 1.5 år kvar på kontraktet.
Bjärsmyrs förväntade nytta till Panathinaikos är givetvis fortfarande lika stor, det vill säga 27 miljoner. Och eftersom spelarmarknaden är hyfsat effektiv är Panathinikos den klubb och den ligamarknad där Mattias Bjärsmyr idag förväntas producera och skapa mest värde till "produkten fotboll". Annars hade det dykt upp en annan klubb som varit beredd att betala mer.
Däremot, med 1.5 år kvar av kontraktet, hade IFK Göteborg ägt en försäkring som berättigar till en högre del av marknadsvärdet. Och då kan man ju ställa sig frågan ifall ett sådant klubbyte hade varit lika intressant för Mattias. Om vi antar att IFK Göteborg hade krävt 15-20 miljoner i transfer-fee så skulle det personliga kontraktet rimligtvis reduceras med mellanskillnaden i priset.
Att för 7-12 miljoner binda sig i fyra år hos Panathinaikos, ska vägas mot spelarens resterande löptid i IFK Göteborg(1.5 år i vårt exempel), där han för varje transferfönster tar över mer och mer av sitt egna marknadsvärde. Om ett år har ju spelaren, baserat på dagens värdering, ett personligt kontrakt i handen till ett nominellt värde av 22 miljoner.
Ett alternativ skulle givetvis kunna vara att förlänga med IFK Göteborg för att på så sätt försäkra sig mot "hack i karriären".
Det skulle innebära att IFK Göteborg måste öka sina löpande lönekostnader och betta på att Bjärsmyr fortsätter att utvecklas och att man ska kunna sälja honom ett par transferfönster längre fram. Och med tanke på att IFK Göteborg skulle ha svårt att matcha de 7-12 miljoner/4år skulle sannolikt även krävas andra "specialvillkor" i kontraktet.
Risk-reward.
Ytterligare läsning i ämnet:
Tankar kring den säljande klubbens perspektiv här.
och
Spelarkontrakt som ett medel för "rent-seeking".
7 kommentarer:
Meget fint og LANGT indlæg..
Fin viden...
Tankvärt Chriz. Minryggmärgsreflex är att det naturligtvis är bäst för klubben att sälja med längre tid kvar på kontraktet. Dock hade jag inte reflekterat över att det förmodligen går ut över spelarens plånbok.
Hade Bjärsmyr fått ett bra kontrakt för ett år sedan, då efterfrågan inte var allt för stor, hade IFK kunnat få betydligt mer pengar. Problemet är, som för nästan alla svenska klubbar, man vill inte betala, inte ens för uppenbar talang. Rimligtvis visste man om att U21-em skulle komma, man kunde se hans utveckling på plan och på träning men ändå hamnar man i denna sits.
IFK är inte den enda klubben som satt sig själva i denna sits i år. Men en kontrast, om än mindre lyckad är AIK:s agerande med Gabriel Özkan. Han fick ett nytt kontrakt som inte baserade sig på vad han hade åstadkommit, utan för vad han förväntades göra. De förväntningarna infriades inte (än?), men den potentiella intäkten övervägde kostnaderna. Jämför med MFF:s resonmang om Labinot Harbuzi, man struntar i vad han kan, man fokuserar på vad han gjort.
Problemet är att man gång på gång sätter sig själva i dessa situationer. Ett kontrakt kan förlängas även om det är ett eller flera år kvar. Det är en fråga om pengar. Men som jag påpekat förut, allsvenska klubbar spelar inte fotboll, de köper och säljer spelare. Så man tror alltid att man kan trada sig ur vilken situation som helst...
Om att identifiera och knyta till sig talang är en allsvensk klubbs viktigaste verksamhet, börja då att titta på din egen träning...
Vilket för mig in på ofoget med riskkapital och dess koppling till varför klubbar agerar som de gör. Det är kul att köpa nya spelare, det vet ju alla som är intresserade av fotboll. Och så klart är det ju det som ligger bakom varför allt riskkapital är kopplat till att förvärva spelare. Varför ska man investera i klubben...inte lika intressant?
Hade man varit mer intresserad av att investera pengarna i klubben skulle agerandet varit annorlunda. Då ser man även till att transferbeslut har effekter på resten av verksamheten. Sälj Obolo för 8mkr - pengar i handen för riskkapitalisen som får en exit. Sälja Obolo - en bra affär för en aktieägare som är intresserad av det långsiktiga värdet av klubben?
Knappast att det lockar fram publik, sponsorer, tv, övrig media, framgång etc etc.
Sluta köpa och sälja, börja spela fotboll!
Väl rutet Adam.
Problemet är väl att vi här i allsvenskan inte får driften att gå ihop. Vilket framtvingar "snabba cash"...
/hasseman
Paladin
Så är det, ska spelaren säljas för "större" pengar med 1.5 år kvar måste han vare något av "extraordinär" så att en hög transfersumma ska kunna räknas hem utöver det personliga kontraktet.
Ser man saker från dessa perspektiv är det lätt att förstå spelare som vill ha fasta "utköpsklaussuler" inskrivna i sina långtidskontrakt.
Adam,
mkt bra poänger.
Ang Özkan mfl så är ju så att man kan mäta resultatet först efter att kontraktet är avslutat. För ett kontrakt är som du säger, som en värdering av vilket värdepapper som helst där man skattar nuvärdet av framtida nytta och kassaflöden.
Det håller därför inte att som klubbledare att "gråta ut" när spelaren väl bestämt sig för att utnyttja sin bosman-rättighet.
Hos Hammarby resonerade man liknande med ett antal spelare 2006 och 2007. Ett par levererade men en del underpresterade big time i förhållande till kostnaden för kontraktet.
I slutändan handlar det ju om sportslig kompetens hos respektive klubb. Att klara av att se och värdera den ännu ej fullt blommande talangen och att lyckas förädla den. En del handlar handlar om tålamod och tro på det man gör. Både från tränare vs spelare men även med klubbledning vs tränare. Och framför allt, att klara av att balansera allt i en någotlunda komplett och välkomponerad trupp.
I den jämna och underkapitaliserade allsvenskan kostar misstag ganska många placeringar i tabellen.
Sedan kommer vi inte ifrån att duktiga spelare kommer alltid lämna allsvenskan. Man måste bara bestämma sig hur hög nivå på talangen som man vill försöka hålla kvar i landet.
btw så sände Özkan förlängningen ytterligare en signal. Att den ekonomiska situationen i klubben inte var "i fritt fall".
http://en.wikipedia.org/wiki/Forbes%27_list_of_the_most_valuable_football_clubs
Hittade denna sida, har inget med detta inlägg att göra, men jag tyckte det var intressant apropå vad du skrev tidigare om Fotbollens framtid i synnerhet och kopplingarna till NFL i allmänhet och länkade hit: http://www.forbes.com/lists/2007/30/biz_07nfl_NFL-Team-Valuations_Rank.html. Man kan se att Man U är större än alla de amerikanska klubbarna, som visserligen är rankade 07 men är det inte så att de redan nått taket på sin liga och därför snarare borde ha tappat i värde iom finanskrisen? Chelsea skulle gått in på en tredje plats, och då har vi inte ens börjat räkna med Milan, Inter, Barca och Real.
Vad man borde kunna läsa ut av detta är väl att de europeiska storklubbarna i fotboll är större än de amerikanska i amerikansk fotboll. Eller? Det kanske var självklart för dig med jag tycker iaf att det är intressant
Oj de hade visst redan med övriga europeiska ligor :o My mistake. Och mena såklart Real, inte Chelsea...
Skicka en kommentar