Sport på TV, eller rättare sagt: I vilken kanal ett visst evenemang sänds skapar numera nästan mer känslor än själva sporthändelsen i sig. TV bolagen får mycket stryk i den dagliga debatten och försvarar sig med att priserna på sporträttigheter stiger och att man måste kunna räkna hem rättigheterna. TV folket menar att det är ligaorganisationerna som sätter de höga priserna. Men riktigt så är ju inte fallet, förstås.
Ponera att Premier League skulle sätta priset på sina sändningsrättigheter till £1. Vem som helst - till och med du och jag - skulle ha en möjlighet att köpa denna rättighet. Du kanske undrar vad jag skulle med denna rättighet till. Det är en attraktiv rättighet, så jag skulle nog helt enkelt försöka sälja den vidare till den som vill och kan betala £2, eller mer. Med tanke på det låga priset är ju inte risken som man åtar sig särskilt stor. Alla skulle därför anstränga sig och lägga ett högre bud för att på så sätt vinna rätten till att distribuera sändningsrättigheterna för Premier League. Det är denna mekanism som leder till att priset blir högre.
Attraktiva sändningsrättigheter är som duktiga fotbollsspelare. Det är duktiga fotbollsspelare som vinner poäng och titlar åt klubbarna. Och det är attraktiva sändningsrättigheter som lockar tittare till TV kanalerna. Precis som när fotbollsklubbar budar på de bästa spelarna som de kan få för de pengar som de anser sig kunna generera, budar TV bolagen om de sändningsrättigheter som de anser sig kunna finansiera via de distributionskanaler som man förfogar över. Och förlorade sändningsrättigheter till en konkurrent riskerar att leda till förlorade marknadsandelar precis som klubbarnas otillräcklighet att attrahera de bästa spelarna kan leda till uteblivna poäng och förlorade titlar.
Det är med andra ord TV bolagen själva som driver upp priset på sändningsrättigheterna. Precis som det är fotbollsklubbarna själva som driver upp priset på fotbollstalang.
Någonstans bör vi kanske ställa oss frågan om det är värt det? Vissa tycker det, andra håller inte med. Det är bara ett par decennier sedan som utbudet av sport på TV var väldigt litet. En direktsänd fotbollsmatch i veckan, ett kortare reportage från enbart en (subjektivt utvald) allsvensk match i Sportnytt alternativt Sportspegeln. Idag har utbudet exploderat. I första hand tack vare teknologisk utveckling men också tack vare att TV marknaden är relativt avreglerad och därmed kan nya aktörer entra marknaden och försöka tjäna pengar. Hade det inte funnits några vinster i denna industri så skulle de naturligtvis inte starta sin verksamhet eller öka kapaciteten (antalet sändningskanaler). Det senare möjliggör att fler matcher som spelas samtidigt kan ses i burken.
Problemet idag är snarare att kunna välja och prioritera, inte bara vilken match man ska se utan även hur stor del av den disponibla inkomsten som ska allokeras till sport på TV. Detta är upp till var och en att värdera den premie som vi får betala för ett ett stort utbud mot ett sämre utbud men till en mycket lägre kostnad.
Man kan fråga sig om hur olika regleringar, någonstans i hela denna värdekedja skulle påverka slutpriset för konsumenten?
En del hävdar att lönetak skulle minska inflationen på spelarlönerna och därmed priset för att se fotboll. Men erfarenheten från USA där kostnadskontrollmekanismer tillämpas är att klubbarnas intäkter från biljetter och sändningsrättigheter ökar minst lika mycket vilket jag skrev om i detta inlägg. Senast denna vecka kunde vi läsa om att de nationella sändningsrättigheterna för Major League Baseball fördubblades i pris och för snart ett år sedan meddelade NFL om att man hade tecknat ett nytt TV avtal som var 60 procent dyrare än det förra.
Andra menar att priset skulle reduceras om kartellen där klubbar går ihop och säljer sina sändningsrättigheter kollektivt skulle brytas. Jag skrev om denna modell i detta inlägg. Men trenden är snarare på väg åt andra hållet och det senaste är att Uefa har tagit över ansvaret för försäljningen av sändningsrättigheter till EM kvalmatcher från nationsförbunden. Allt med konkurrensmyndigheternas goda minne.
3 kommentarer:
I Premier Leagues fall så jobbade ligan aktivt i Skandiavien och på andra utländska marknader för att få upp priset då man inför tv-avtalet 2010-13 upplevde att den inhemska marknaden stagnerat och att det var i utlandet som det fanns pengar att hämta. Likadant jobbar Uefa och även Fifa och IOK.
Självklart har tv-kanaler en del men uppdrivandet av priser på rättigheter sker från två håll, dels från konkurrens mellan kanaler men även med att man aktivt jobbar för att försöka få upp priset via agenter och andra sätt.
Olof, du har rätt. Det är ju ingen budgivning som startat på £1.
Men det är ju inte heller så att ligan kan sätta vilket pris som helst. Det måste vara verklighetsbaserat.
Jag skulle gissa att agenterna i första hand analyserar konkurrenslandskapet på de marknader där rättigheterna ska säljas. Och genom att t.ex titta i MTG:s årsredovisning så ser de direkt att bolagets rörelseresultat i segmentet Pay TV Nordic har ökat med 200 mkr mellan 2009 och 2011(fr 725 till 923) och rörelsemarginalen har förbättrats från 16.7% till 19.5%. Med bakgrund av det kan de indikera ett visst pris. TV bolaget har börjat tjäna för mkt pengar. Konkurrenterna känner ju också till att PL start har bidragit till bättre resultat för MTG. Och konkurrenterna vill komma åt dessa vinster, förstås.
För MTG gäller det att vinna upphandlingen ännu en gång (de vann ju den igen). Och de får räkna med ett ökat pris och något sämre marginaler som över tid ligger kring en för branschen viss nivå.
Ett bra exempel är ju t.ex de inhemska rättigheterna som ökade i pris med 70% för nästa period. Det är ju inte så att ligan har blivit 70% mer attraktiv utan det har att göra med ett teknologiskifte som ökat konkurrensen mellan aktörerna.
BT har investerat i ett story fibernät i UK som de måste fylla med tjänster för att få tillräckligt högt kapacitetsutnyttjande. PL är en stark produkt som fyller det syftet väldigt bra. Det vi ser är konkurrens mellan två olika distributionsnät. Sky:s satellit plattform som länge varit marknadsledande i UK (8 miljoner hushåll av 11.5m vad gäller digital PayTV) vs BT:s fiber som vill ta över den marknadsledande rollen.
Så i grund och botten är det kanalerna och distributörerna som driver upp priserna. Ett problem (vilket jag är inne på i slutet) är ju att rättigheterna är paketerade i ett. Ligan är monopolist vilket gör att kanalerna blir pristagare. Och hade det funnits en TV distributör så hade priset för rättigheterna blivit lägre och TV distributörens vinst högre.
Jag tror att de flesta är beredda att betala för den sport de vill se. De blir däremot lacka när de betalar för en kanal som ska visa en rättighet, men leverantören helt plötsligt väljer att flytta den rättigheten till en annan kanal inom koncernen. Och det har ju inte bara hänt en gång, utan är snarare ett systematiskt kanal-dribblande.
Nu är det ju bara en fråga om tid innan online-tjänsterna kommer att rita om kartan rejält, men där är ju den första kommentatorns arbetsgivare påfallande sent ute ur startblocken...
/Flugan på väggen
Skicka en kommentar