Glasgow Rangers konkurs - lessons learned(?)

Sommaren 2009 gick kanalbolaget Setanta i konkurs. Ett år tidigare hade bolaget förvärvat sändningsrättigheterna till Scottish Premier League (SPL) för £125 miljoner för en period av fem år och med start 2010. Det skulle ge de skotska klubbarna £25 miljoner per år. En ökning från det föregående avtalet. De skotska klubbarna hade börjat prisa in dessa nya nivåer i sina spelarkontrakt när Setanta gick i konkurs och det inte längre fanns något TV avtal. Efter konkursen var SPL tvungna att sälja sina rättigheter till en annan aktör. Sky var det enda TV bolaget som var intresserat och betalade därför enbart £13 miljoner per år i tre år. Ett intäktsbortfall på £12 miljoner från de belopp som klubbarna förväntade sig att de skulle få. Sedan dess har klubbarna fått arbeta mycket hårt med att balansera upp sina böcker.

I början av denna sommar gick Glasgow Rangers i konkurs och driften av klubben har tagits över av ett nystartad bolag. Rangers sökte därefter dispens att få spela i SPL men de skotska klubbarna röstade emot. Rangers får börja om i den lägsta divisionen. Sedan dess har det spekulerats i hur mycket pengar som de andra klubbarna i SPL kommer att förlora på grund av att Rangers inte återfinns i ligan. Det är ingen som idag vet det. Det största orosmolnet har återigen varit sändningsrättigheter som ligan för ett år sedan återigen sålde till Sky men som ännu inte var underskrivet. För ett par dagar sedan har Sky och ligan kommit överens om en nytt avtal. Till det tillkommer intäktsbortfall från de många Rangers supportrar som åker på bortamatcher. Och ett förmodat mindre intresse från sponsorer. Kanske når intäktsbortfallet de nivåer som konkursen av Setanta orsakade. Kanske blir det lägre summor, eller högre. Många ställer sig därför frågan om inte det kan få hela ligan att kollapsa.

Det vore ytterst olyckligt eftersom det till skillnad från Setanta incidenten skulle orsakas av en enda klubbs misskötsel. Då, 2009 hade ligan mandat av klubbarna i SPL att sälja rättigheterna till kanalbolaget. Klubbarna fick på så sätt till viss del skylla sig själva när man sålde rättigheterna för så stora pengar till en så liten aktör. Nog borde man ha varit mer noggrann med att analysera motpartsrisken.

Rangers incidenten ställer naturligtvis frågan på om inte ännu striktare finansiella regleringar inom fotbollen behövs nu när utslagning av en klubb kan bli kritisk för hela ligan. På 1700 talet ägnade skotten Adam Smith närmare 100 sidor av sitt stora verk - i folkmun kallat Wealth of Nations - åt argumentation kring regleringar av banker. Bland annat ansåg Smith att staten hade mandat att reglera hur mycket sedlar och skuldbrev som bankerna fick ställa ut. Dåliga affärer mellan två parter kunde och kan komma att skapa negativa effekter åt oskyldig tredje part som därmed kan berövas sin valfrihet.

Fotbollsindustrin har vissa likheter med bankindustrin där aktörerna kan påverkas av kraftiga försämringar i sina konkurrenters finansiella hälsa. I fotbollen krävs det dessutom åtminstone två klubbar för att det överhuvudtaget ska kunna bli en produkt tillverkad. Frågan är därför om en klubbs fall kan skapa så pass stora negativa effekter till övriga klubbar så att hela ligors existens riskeras.

Så, är fotbollsklubbar systemkritiska?

Varje år försvinner det ett antal lag genom degradering på sportsliga meriter och dessa ersätts av uppflyttade lag från lägre divisioner. Så är ju naturligtvis också fallet om lag degraderas eller i värsta fall försvinner på grund av ekonomiskt obestånd. De ersätts av andra klubbar. Ett argument är att de klubbar som varje år degraderas är inte tillräckligt stora för att anses som systemviktiga och därmed kritiska. Deras fall får därför inte lika stora konsekvenser som om en klubb med en stor dragningskraft och som genererar intäkter till flera lag i ligan än sig själv skulle gå omkull. Å andra sidan har vi under det senaste tio åren sett profilstarka klubbar försvinna från högsta divisioner utan att hela ligors existens har äventyrats. Napolis konkurs 2004 är ett exempel på det och även Juventus har fått lämna ligan på andra meriter än sportsliga. Men frågan kanske ställs på sin spets nu när Glasgow Rangers har gått omkull. Jag tror inte att vi kan komma närmare ett systemhot i den europeiska fotbollen än så. 

Men det finns en annan sida av myntet. Rangers konkurs hade inte kunnat undvikits ifall Uefa Financial Fair Play (eller andra finansiella restriktioner) hade varit på plats sedan lång tid tillbaka. Konkursen orsakades av ett skattefall där klubben för ungefär 10 år sedan hade köpt ett färdigt skatteplaneringsprogram från en skatterådgivare. Det sätt på vilket Rangers använde sig av modellen tillsammans med den information som finns i spelarkontrakt konstaterades nyligen i en domstol vara olagligt. Rangers dömdes därför att betala totalt £49 miljoner i skatter och straffavgifter vilket klubben naturligtvis inte hade och därför gick omkull. Till skillnad från den spanska staten som under årens lopp har haft en slapp attityd till landets klubbar och låtit deras skatteskulder att växa så krävde de brittiska skattemyndigheterna in pengarna och gick inte med på en ackorduppgörelse.

Men den kanske viktigaste erfarenheten i denna historia är anledningen till varför Rangers gav sig ut på okänt vatten och började med kreativ skatteplanering. I en marknad där den skotska fotbollen tappade konkurrenskraft på grund av andra ligors kraftigt ökade TV intäkter så ville klubben till varje pris maximera de medel som sedan kunde användas för att locka till sig det som man ansåg var bättre spelare.

Eftersom fotbollsklubbars främsta mål inte är att tjäna pengar utan vinna matcher och titlar borde det ganska snabbt skapas en marknad för produkter och tjänster som hjälper dem att komma runt regelverken så att klubbarna kan fortsätta att spendera pengar på vad de anser är bättre spelare. Kanske kommer den typ av produkter så småningom att skörda fler offer än vad finansiell distress hittills har mäktat med. Framför allt kommer den typ av produkter att minska transparensen och göra det svårare för klubbar och spelare att analysera den finansiella hälsan hos de klubbar som de gör affärer med.

En annan fråga är naturligtvis hur det är möjligt att en klubb som Rangers blir så pass vital för en ligas existens. Vem vet, kanske är det något som de skotska klubbarna nu kommer att adressera och nya reformer som utvecklar ligan kan komma på plats. Sannolikheten för ett sådant förändringsarbete hade varit betydligt mindre om Rangers inte hade fallit.