måndag 15 augusti 2011

Kontraktstrategier - långa kontrakt vs moral hazard

Spelarkontrakt är inte sällan ett omdebatterat ämne. Jag har tidigare uppmärksammar en del studier som har gjorts inom detta område. I huvudsak fungerar ett kontrakt som en försäkring för båda parterna. För spelaren handlar det om att försäkra sig om de intäkter som klubben genererar tack vare sina spelares prestationer och för klubbarna handlar det dels om att försäkra sig om spelarens talang men även dess andrahandsvärde på transfer-marknaden. 
 
Spelkontrakt handlar i mångt och mycket om incitament och om distribution av risk och avkastning mellan parterna. En risk-avert spelare föredrar en säkrad hög lön idag kombinerad med låg förväntad framtida lön framför en lägre säkrad lön idag men en mindre säker högre lön i framtiden*. Det finns således incitament för spelarna att teckna längre kontrakt, framför allt eftersom det finns empiriskt stöd för att sådana kontrakt maximerar den årliga lönen. Anledningen till det är att spelaren riskerar att bli inlåst i klubben och kräver därför ersättning ex ante. För klubbarna finns det empiriskt stöd att spelare med längre tid på kontraktet kan inbringa högre transfer-summor om spelaren utvecklas väl. Det empiriska stödet finns beskrivet i detta inlägg.

Däremot kan det finnas negativa effekter för en klubb i samband med långa kontrakt. En spelare kan ändra beteende efter att ett längre kontrakt har signerat, så kallad moralisk risk. Eberhard Feess, Michael Gerfin och Gerd Muehlheusser** har testat en sådan hypotes på den tyska marknaden under perioden 1994 till 2000 och finner en negativ effekt av längre kontrakt på spelarnas prestation. I en annan empirisk studie av Bernd Frick*** från den tyska marknaden under mätperioden 1997 till 2003 respektive 1995 till 2008 säger att spelarnas prestationer ökar med 2% till 3% under spelarens sista kontraktsår. Resultaten ligger i linje med det som har mäts i de amerikanska sport-ligorna där det finns empiriskt stöd för ”contract year phenomenon”**** i MLB samt NBA men inte i NFL vilket i det senare fallet skulle kunna förklaras av att i NFL så är inte spelarnas ersättning garanterad eftersom klubbarna har haft rätt att bryta kontraktet.

Man kan naturligtvis fråga sig varför vi inte ser fler incitamentsprogram i form av prestationsbaserade löner. Mindre än 10% av spelarnas löner är prestationsbaserade. Eberhard Feess, Michael Gerfin och Gerd Muehlheusser menar att det finns problem med individuella incitamentsprogram i och med de kan inverka negativt på lagets totala prestation. Den enskilt största anledningen till den låga prestationsdelen borde dock finnas i spelarnas egna nyttofunktion. Som sagt föredrar en spelare säkrad fast lön före en mer osäker rörig framtida lön. Eftersom klubbarna tävlar med varandra om spelarnas talang och underskrifter, är slutsatsen helt enkelt att spelarnas krav på fast lön blir uppfylld.

Så vilka lärdomar kan vi dra av detta?
Samtidigt som det finns en nytta med långa kontrakt så är en sådan strategi inte riskfri. Förutom den operationella risken där felrekrytering och felbalansering av truppen straffas hårdare, finns det ett visst empiriskt stöd för att klubbarna även exponeras mot den moraliska risken där den försäkrade spelaren har incitament att efter eget behag fördela sin prestation under kontraktstidens längd. En strategi med långa kontrakt ställer inte bara höga krav på managements prestationer (gäller naturligtvis även kort-kontrakt-klubbarna) samt förmåga att motivera spelarna. Det förutsätter även att klubben har en någorlunda stark balansräkning där det egna kapitalet fungerar en försäkring mot negativa effekter fram till att spelarens kontrakt på ett eller annat sätt avslutas. 

-------------------------------------
* Why Football Players May Benefit from the 'Shadow of the Transfer System - Helmut M. Dietl, Egon P. Franck Markus Lang, 2008

** The incentive effectsof long-term contracts on performance - Evidence from a natural experiment in European Football - Eberhard Feess, Michael Gerfin och Gerd Muehlheusser, Feb 2010


5 kommentarer:

Adam sa...

http://bit.ly/qpzrSk

Apropå kontraktsstrategier så kan man ju undra vilka lärdomar mff egentligen drog eller om Pelle Svensson tog dessa surt förvärvade lärdomar med sig när han lämnade.

Tappade tränare - check.
Tappade spelare - check.
Megaförlust med tillhörande sparkrav - check.
Försöker täppa till uppenbara hål i truppen mitt under brinnande säsong - check.
Pissmålvakt - check.
Fiasko i allsvenskan - check.

Anonym sa...

Adam

Vilka drog AIK? ;)

Tappade tränare - check.
Tappade spelare - check.
Megaförlust med tillhörande sparkrav - check.
Försöker täppa till uppenbara hål i truppen mitt under brinnande säsong - check.
Pissmålvakt - check.
Fiasko i allsvenskan - check.

Betyder det att MFF kommer att vara med i toppen nästa säsong?

/Flugan på väggen

Anonym sa...

EIF??? Det heter IFE!

Anonym sa...

Mörk gör skäl för sin kommission...

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/aik/article13497335.ab

Agenter brukar få mkt skit osv, men vissa gör sit jobb bätrre än andra och kommer då få mer jobb på en relativ normal marknad.

OH sa...

Adam, han glömde väl att skriva en manual :)

Mörk har ju jobbat ett bra tag på Afrika spåret, det betalar sig nu för honom. Men det borde innebära att fler scouter och agenter söker sig till Afrika, fler mellanhänder och mer kapital allokeras dit -> Priset på talang stiger så småningom.